Är mitt barn understimulerad?

Det är jättestor skillnad för ett barn att träffa andra utan att mamma är med och har koll på vad som sker. Att ett barn hamnar i konflikt med ett annat barn och det är en oberoende vuxen som reder ut allt och fostrar istället för en förälder t ex, eller att träna på att dela med sig av saker/kompromissa i leken med okända barn.

Det är verkligen inte samma sak att leka med kusiner eller i en lekpark med okända barn, då kan barnet gå ifrån till mamma så fort det blir jobbigt. 

Är du rädd för att släppa ifrån dig ditt barn? Vad tycker pappan?

Så nu är det oftare än i från början i tråden... intressant...

Det vanliga är daglig utevistelse. Såklart. Vem är gjord för att vara inne hela tiden? Inte ens jag som älskar att vara inne

Men enligt din logik så måste alltså barn gå på förskola för att lära sig socialt samspel? Om vi gick på ÖF skulle ju jag vara med där också.

Pappan tycker vårt upplägg fungerar bra och jag är inte rädd för att släppa ifrån mig mitt barn. Jag känner bara inte något tvångsmässigt behov av det när jag inte måste.

Nej, jag skrev i trådstart att vi brukar gå till lekplatser på helgerna.

Vad jag glömde nämna var att vi utöver det är ute på gården och leker. Totalt sett blir det en utevistelse kanske varannan dag. Varje dag på sommaren. 

Ja, jag tror att ett barn behöver gå på förskolan för att lära sig det social spelet i världen. Du som förälder lägger grunden men eftersom världen består av massa andra människor och regler så behöver ditt barn lära sig det också och vid fem års ålder kan det vara för sent.

I skolan märks det direkt när ett barn varit hemma med en förälder länge. De är ovana att ta egna intiativ, de blir förvirrade för att den vuxna eller klasskamraterna inte har tid eller lust att lyssna på vad den har att säga, det märks i leken att den är ovan att kompromissa. Det märks i matsalen eftersom den inte har tränat på att äta ny mat, det märks i omklädningsrummet mm mm.

Min man var dagbarn hos ett pensionärspar hela sin uppväxt tills han började skolan. Inga andra barn och inga syskon. Alldeles för lite samspel med andra barn i det vardagliga alltså, även om de träffade kusiner och vänners barn på helger och lov. Han var försiktig och blyg och ser verkligen stt han hade mått bra av dagis Eller dagmamma med fler barn (detta var på 70-80-talet) 

Om barnet ofta leker med samma barn på ÖF så får det också träning i socialt samspel. Lär på olika sätt känna hur andra barn är och behöver samarbeta ibland. Eller om barnet leker med samma barn på gården. 

Jag förstår inte riktigt det där med att barn blir passiva av att inte gå i förskola. Jag själv, som är äldre, gick inte i förskola. Men vi lekte i grönområdet bakom husen, i naturen. Vi lekte olika lekar, klättrade och byggde kojor. Älskade också att pyssla inne och lekte fantasilekar med dockor när jag var inne. Men på den tiden var många barn hemma i sina bostadsområden, det fanns lekkamrater. 

Utevistelse varannan dag? Okej om det är riktigt dåligt väder, men stanna inne en heldag låter inte normalt. Man är ju inte hemma med sitt barn för att städa och göra hushållssysslor - i så fall tror jag du är hemma av fel orsaker för ditt barns skull. 

Jag tror inte att det är förskolan i sig som behövs utan möjligheten att leka med många barn utan att någon förälder är i närheten och kan medla. Om du var ute som barn och lekte i skogen med andra grannbarn blir det precis samma effekt, ni var tvungna att reda ut allt själva utan att mamma la sig i.

Idag finns inte barn ute på samma sätt, enda sättet att kunna leka många tillsammans är via förskolan och skolan vilket förstås är synd men en verklighet att förhålla sig till.

TS, leker ditt barn själv eller måste du sitta med? Kan han roa sig själv i ett annat rum eller behöver du finnas i närheten.