Får inte hålla mitt barn

Jag förstår inte riktigt vad som har hänt. Vägrade han att lämna ifrån sig barnet hela dagen? Så får man inte göra, inte ens några timmar. Inte om det inte finns starka skäl. Absolut inte bara för att man är arg på partnern eller för att "straffa" partnern, då är man ingen lämplig förälder. Oavsett hur normal man är eller verkar annars. 

Barn har rätt till båda sina föräldrar.

Höll han i barnet hela tiden? Försökte han fysiskt hindra dig från att komma nära, eller varför kunde du inte bara ta barnet?

Har han gett någon förklaring till sitt sjuka beteende? 

Många frågor här, men om min man hade betett sig så, och det inte gick att resonera med honom, hade jag tillslut ringt polisen. 

Du kan inte bara släppa detta. Ring kvinnojour och rådgör. Har han gjort så här en gång, kan det hända igen.

Om han får sånt där beteende bara för att du svarade honom på samma sätt som han gjorde mot dig så undrar man vad som händer när det kommer en större konflikt. 
Jag förstår att du inte vill separera men vill du verkligen vänta och se vad som kommer hända när han blir riktigt förbannad?

Ja han höll i barnet när jag var i närheten, och gick ut eller till ett annat rum. Vill absolut inte bråka eller ha dragkamp om barnet så jag har ju inte fysiskt försökt slita det ut armarna på honom, utan bett honom ge mig barnet. Han tog barnet från frukost och sen i cirka 12 timmar. Hade ju först inget emot att de hängde en stund tillsammans (tyckte att det var jättebra att pappan tog initiativ till att umgås med barnet), det var sen mot eftermiddagen när jag bad om att få hålla barnet och blev nekad som det började bli utstuderat för att plåga mig, och jag fick nej varje gång jag frågade. När jag ville amma fick jag svaret att det går fint med flaska, eller att barnet redan ätit. Mellan varven har jag gjort annat, för det hade blivit jobbigt framförallt för barnet om jag var i närheten men inte fick hålla, så jag har inte hovrat över barnet efter en chans att ta det, utan bett eller frågat om att få ha det en stund. När det sen började bli kväll och jag påpekade att jag inte fått ha barnet på hela dagen svarade sambon "ja så vad gör väl en halvtimme extra då?!" och gick iväg igen. 

Jag ska snart börja arbeta igen så det är inte amningen som är det största problemet, jag vet att de reder sig en dag utan mig, utan mer den emotionella påfrestningen.

Tonläget är ett annat nu än i trådstarten. TS fick ju inte hålla, sambon verkar köra över henne rätt rejält. Jag befarar att TS lägger sig platt och låter sambon ta över förhållandet. Skruv ner det lagrym jag refererade till tidigare! Tillåt dig inte att bli hjärntvättad, du verkar vara på god väg! 

* Skriv ner det lagrum jag refererade till.

Jag förstår att du inte kunde eller ville slita ifrån honom barnet, och självklart får han umgås själv med sitt barn. Det är bara bra.

Det är att han fysiskt försökte hindra dig från att ha barnet, och att det pågick hela dagen, som är oroande. Han måste också ha vaktat barnet som en hök hela dagen, även när han inte höll i det? Hur sjukt är inte det.

Det låter som han gjorde det för att straffa dig. Det var verkligen inte för barnets skull. Ert barn tog säkert inte skada den här gången, men kan i längden ta skada av att ha en sådan pappa.

Jag förstår att du är i chock och kanske helst vill lägga locket på. Men för ditt barns skull MÅSTE du agera. Barnets pappa måste ha en bra förklaring till sitt beteende och något liknande får aldrig hända igen.

Eeehh...ta ditt barn och flytta ut! 

Tolerera inte ett elakt beteende. Du är mamma nu, det handlar inte bara om dig.
Du måste lära dig att stå upp för ditt barn som behöver dig och din närhet.

I allra högsta grad absurd.

Hans reaktion är totalt ur proportion. Hur hanterar han annars konflikter?

Har ni kunnat prata om detta efteråt? Har han visat nån förståelse för att hans agerande var extremt sett till omständigheterna? Hur är er relation annars?

Låter helt fruktansvärt. Jag hade fått panik. Men har aldrig varit i den situationen så kan inte relatera, har en lyhörd man. Var väldigt inne på amning och fortsatt med det länge. Amning är det bästa för både mamma och barn. Du måste nog försöka vara bestämd och sätta gränser mot din partner. Han har inget att komma med gällande maten, mamman är viktigast där i början ingen tvekan om den saken.