Får inte hålla mitt barn

Det är ju just det, vi har en bra relation annars. Har ett jättebra samarbete kring nästan allt och bråkar nästan aldrig. Och aldrig såhär. Tänkte att något bara slagit över i huvudet så när han idag gick ut i det gamla magasinet vi har på tomten och sen inte kom in eller svarade på sms på flera timmar tänkte jag att han tagit livet av sig där inne. Vi har inte kunnat prata alls sen vårt första tjafs i lördags, aldrig varit med om något liknande med honom. 

Glöm inte att den absolut farligaste perioden för en kvinna är under graviditeten och strax därefter. Det är då flest kvinnor blir misshandlade och mördade. Man skulle tro att det var tvärtom - att män blev mer omhändertagande under den perioden men så är det inte. Det är då det slår slint och de gör sjuka saker. 

Ta hand om dig och ert barn för du är den enda som gör det just nu. 

Du får inte låtsas som det inte hänt.

Säg "Vi behöver prata om det som hände häromdagen"
Säg det med lugn röst.
Invänta svar.

Säg "Om det händer fler gånger så beställer vi tid på familjerådgivning. Det som hände var inte ok"

Absolut har barnet rätt till båda sina föräldrar. Och nej, han gör inget brottsligt. Bara en helt idiotisk och omogen handling. 

Jaha? Jag behöver ingen genomgång av vad gemensam vårdnad innebär (sedan tar jag AI med en nypa salt). 

Och nej, det är inget egenmäktigt förfarande mot barn. 

Berätta det för Socialnämnden, ifall han skulle fortsätta på det viset. De har nog en annan tolkning än du i så fall. 

Ska hon invänta att det händer fler gånger? Nej.

Som majoriteten säger: Agera nu.

Fy vilken hemsk situation! Hur har han varit innan ni hade ert bråk häromdagen? Har han varit som vanligt eller har han varit småtkurig till och från.

När jag fick mitt första barn så blev min dåvarande avundsjuk på att bevis fick så mycket uppmärksamhet. Han kunde inte ta att vi inte hade samma tid för varandra. Detta ledde till att han sällan var hemma, sällan svarade i telefon och var alltjämt tjurig. Jag försökte prata med honom och försökte ge honom så mycket tid jag bara kunde. Visade sig sedan att han på grund av sin avundsjuka hade träffat någon annan. Vill inte sätta griller i huvudet på dig, men var uppmärksam. 

Men har du någonsin gett igen med samma mynt så som du gjorde den här gången? Eller är du alltid den lugna och förstående annars? 

Sen håller jag inte med alla som säger att du ska lämna direkt. Var försiktig och tänk dig för. Ska han vara hemma med bebisen och du börja jobba så blir det du som bara får umgänge och han som får boendet. När de är så små är det inte säkert att ni får halva tiden var och det blir oftast den som är föräldraledig som bebisen får bo hos. 

Är han våldsam och situationen farlig är det en annan sak såklart men så verkar det inte vara även om han beter sig som en rövhatt