Får inte hålla mitt barn

Det tolkar inte att det är brottsligt. Så nej, jag tvivlar på att de skulle tolka det annorlunda än mig. Jag har förövrigt aldrig skrivit min tolkning, men du verkar kunna läst tankar eftersom du säkert att jag och Socialen tolkar det olika. 

Prata med honom. Fråga honom hur han mår. Det var helt totalknäppt det han gjorde och det får absolut inte hända liknande saker igen. 

Förstår han själv att han gjorde fel?
Och, som du själv tänkt, håller han på att tappa förståndet av någon anledning? Även män kan drabbas av psykisk ohälsa i samband med att de får barn. Det kan vara en förklaring (inte ursäkt!) till hans beteende. Kanske har han hållt svåra tankar och känslor inom sig i flera månader. Det är inte lätt att berätta om det är känslor som man skäms över. 

Du verkade ha missat att det innebär att föräldrarna bestämmer tillsammans, samarbetar och tar beslut utifrån barnets bästa. Pappan struntade helt i detta och kan inte åberopa att hans uppförande har stöd i gemensam vårdnad. 

Om en förälder undanhåller barnet från den andre, speciellt en bebis som behöver nära kontakt med mamman, skulle det kunna röra sig om egenmäktigt förfarande, och vara helt emot principerna om gemensam vårdnad. 

 

 

Jag beskrev fallet för en jurist. Hon sade att mannens agerande skulle kunna vara brottsligt.

Barn har rätt till egentid med båda sina föräldrar, även om de lever tillsammans. Mannen gjorde alltså inte fel som ville vara själv med barnet, inte så länge barnet mådde bra.

Men man får inte undanhålla den andra föräldern från barnet hur länge som helst, eller på det sätt han gjorde. De är inte separerade och har inget fastställt umgämgeschema som mamman bröt mot. Det hade varit en annan sak.

Men de lever ihop och förväntas kunna samarbeta, även om båda har rätt till egentid med barnet. Så jo, hans agerande skulle kunna klassas som egenmäktigt förfarande, eftersom det pågick hela dagen samt mot mammans uttryckliga vilja. 

Vårdnad har inget med saken att göra. Självklart kan man göra sig skyldig till egenmäktighet även om båda har vårdnad. 

Om han annars är en rimlig person är det än mer angeläget att prata med honom och söka förklaring till vad som hände. Det kan vara tärande som tusan med tex sömnbrist och det är inte många sömnlösa nätter som behövs innan man börjar bete sig irrationellt.

Inlägg 36, där angav jag lagrum  Brb. M
"Någon" har just talat med jurist och fått veta att mannens agerande kan vara barnmisshandel. Läs mitt inlägg eller läs Brottsbalken!  Ibland undrar jag vad jag gör i Familjeliv, fakta avseende juridik och ekonomi där jag brukar göra inlägg läses inte eller också upprepas mina inlägg där skribenten agerar som om det var vederbörande som kom på det.

Nu har vi kunnat prata igen. Han är inte speciellt pigg på att prata känslor men det verkar som att det är mycket annat nu som stressar honom, och det han behövde hjälp med, som jag gav tillbaka-kaka på, gällde barnet så han hade gett sig fan på att "klara barnet själv" för att bevisa att han minsann kan utan mig, men bad om ursäkt för att det blev tokigt. Vi är väl inte helt vänner igen, jag har svårt att förlåta. 

Sen är det absolut inte sömnbrist det handlar om eftersom jag tagit alla kvällar, nätter och morgnar med barnet sedan det föddes. Sambon sover tyvärr som en stock och vaknar inte för något. Men klart att pressen kan bli för stor ändå. 

Även män kan ju drabbas av förlossningsdepression. Men det ursäktar ju inte att man beter sig på ett sätt som går ut över barnet.
Ni kanske skulle behöva ta hjälp av en professionell med kommunikationen?

Om du syftar på mitt inlägg, menade min källa att mannens agerande kan vara egenmäktighet med barn. Inte barnmisshandel.

Om du är så kunnig i juridik, borde du veta skillnaden?

Varför skulle någon här läsa Brottsbalken eller dina inlägg, bara för att du tycker det? Menar du att dina inlägg är viktigare än andras?

Om du blir så frustrerad över vad andra skriver här, sluta läsa då. Sluta hänga här. Tror få skulle sakna dig, då du ofta är otrevlig och onyanserad och dömande i dina inlägg. Du påstår dessutom att jag dels skrev samma sak som du, dels försöker få det till att det var jag som "kom på" det, vilket inte stämmer. Sluta sprida lögner.

Detta är ett öppet forum. Kan du inte hantera det, ska du inte vara här. Är du så självupptagen att du surar för att du inte tycker att dina inlägg får den uppmärksamhet de förtjänar, bör du nog inte heller hänga här.

Sök hjälp för din narcissism. Kanske har du en släng av autism också, då du ofta har ett väldigt fyrkantigt sätt att resonera och se på världen.

Försök att inte minimera det som hände. Det blev ju liksom inte bara tokigt, det var extremt och visar på att något är väldigt, väldigt fel. Låt honom inte slippa undan att prata om det här bara för att han inte känner för att prata känslor.

Visst att det är bra att han vill visa att han kan ta hand om bebisen, men att gå till såna längder att vägra låta dig amma är ju varken bra för dig eller bebisen. Hans ego ska ju inte vara viktigare än bebisens hälsa.

Det kan ju vara lämpligt att han får prata med någon professionell för att få verktyg och stöd för att klara stressen och omställningen som är att bli förälder. För det han gjorde är ju vansinnigt sjukt och får aldrig någonsin hända igen. Liksom, jag hade inte tyckt att det vore en överdrift om du ville skiljas på grund av det här. Man beter sig inte som han gjorde om man är en vuxen människa, och det är en enorm varningsflagga.

Jag skulle kräva att han söker hjälp.