• Anonym (Förtvivlad)

    Får inte hålla mitt barn

    Jag och min sambo är sällan osams, men nu är vi det och han vill inte ha med mig att göra. Det är i princip total tystnad utöver absolut nödvändig kommunikation. Det kan jag väl tåla men vi har en liten bebis på dryga halvåret också. Det är första gången vi bråkar såhär sen barnet föddes så jag var inte beredd på hur sambon skulle bete sig, för på hela dagen har jag inte fått lov att hålla i barnet. Så fort jag närmat mig har sambon plockat upp bebben och gått därifrån, när jag frågat om jag kan få ha barnet en stund har det blivit ett "Nej!" helt sonika, eller "Nej, vi ska göra ditten eller datten nu.". Timmarna har gått och jag har stora fläckar på tröjan och fått pumpa efter bästa förmåga och räcka över flaskor. Jag är helt knäckt. Spelar ingen roll vad jag säger, jag är i onåd och det verkar tydligen synonymt med att inte få hålla min bebis. Hoppas på en bättre natt men jag vet på riktigt inte vad jag ska göra annars?!

  • Svar på tråden Får inte hålla mitt barn
  • Anonym (kattan)

    anmäl honom till socialen

  • Anonym (sköldmö)
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2025-09-16 12:27:43 följande:

    Nu har vi kunnat prata igen. Han är inte speciellt pigg på att prata känslor men det verkar som att det är mycket annat nu som stressar honom, och det han behövde hjälp med, som jag gav tillbaka-kaka på, gällde barnet så han hade gett sig fan på att "klara barnet själv" för att bevisa att han minsann kan utan mig, men bad om ursäkt för att det blev tokigt. Vi är väl inte helt vänner igen, jag har svårt att förlåta. 

    Sen är det absolut inte sömnbrist det handlar om eftersom jag tagit alla kvällar, nätter och morgnar med barnet sedan det föddes. Sambon sover tyvärr som en stock och vaknar inte för något. Men klart att pressen kan bli för stor ändå. 


    Hoppas att han menar det han säger och att det inte kommer att hända igen. Men jag tycker ändå inte att du bara ska släppa det. Håller med ovanstående om att han borde söka samtalsstöd.

    Det är bra att han vill vara med sitt barn och vill visa att han klarar det själv, men han tog till alltför drastiska metoder. Några timmar hade man kunnat ge honom, men inte en hel dag, inte mot din uttryckliga vilja. Att han inte förstod det själv är oroande.
  • Goneril
    Anonym (sköldmö) skrev 2025-09-16 15:33:34 följande:
    Om du syftar på mitt inlägg, menade min källa att mannens agerande kan vara egenmäktighet med barn. Inte barnmisshandel.

    Om du är så kunnig i juridik, borde du veta skillnaden?

    Varför skulle någon här läsa Brottsbalken eller dina inlägg, bara för att du tycker det? Menar du att dina inlägg är viktigare än andras?

    Om du blir så frustrerad över vad andra skriver här, sluta läsa då. Sluta hänga här. Tror få skulle sakna dig, då du ofta är otrevlig och onyanserad och dömande i dina inlägg. Du påstår dessutom att jag dels skrev samma sak som du, dels försöker få det till att det var jag som "kom på" det, vilket inte stämmer. Sluta sprida lögner.

    Detta är ett öppet forum. Kan du inte hantera det, ska du inte vara här. Är du så självupptagen att du surar för att du inte tycker att dina inlägg får den uppmärksamhet de förtjänar, bör du nog inte heller hänga här.

    Sök hjälp för din narcissism. Kanske har du en släng av autism också, då du ofta har ett väldigt fyrkantigt sätt att resonera och se på världen.
    Otroligt, du hävdar att jag lider autism, en neuropsykiatrisk funktionsstörning samt narcissism, en personlighetsstörning! Dessa tillstånd kan endast fastställas av en psykiatriker och knappast av någon random skribent i ett öppet forum, någon som aldrig träffat mig men ändå tar sig friheten att diagnostisera mig. Ett gott råd till dig är att avstå från att ställa amatördiagnoser på det sätt du gör, det gäller både internet och IRL. Om jag vill kan jag säkert hitta något lämpligt lagrum för detta beteende  men jag lägger inte mer krut på denna fullkomligt meningslösa diskussion.
  • beli
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2025-09-16 12:27:43 följande:

    Nu har vi kunnat prata igen. Han är inte speciellt pigg på att prata känslor men det verkar som att det är mycket annat nu som stressar honom, och det han behövde hjälp med, som jag gav tillbaka-kaka på, gällde barnet så han hade gett sig fan på att "klara barnet själv" för att bevisa att han minsann kan utan mig, men bad om ursäkt för att det blev tokigt. Vi är väl inte helt vänner igen, jag har svårt att förlåta. 

    Sen är det absolut inte sömnbrist det handlar om eftersom jag tagit alla kvällar, nätter och morgnar med barnet sedan det föddes. Sambon sover tyvärr som en stock och vaknar inte för något. Men klart att pressen kan bli för stor ändå. 


    Det är precis så här normaliseringsprocessen börjar, tro mig eller ej.

    Var snäll och läs här:
    varningstecken.n.nu/normaliseringsprocessen
  • Anonym (sköldmö)
    Goneril skrev 2025-09-16 17:49:05 följande:
    Otroligt, du hävdar att jag lider autism, en neuropsykiatrisk funktionsstörning samt narcissism, en personlighetsstörning! Dessa tillstånd kan endast fastställas av en psykiatriker och knappast av någon random skribent i ett öppet forum, någon som aldrig träffat mig men ändå tar sig friheten att diagnostisera mig. Ett gott råd till dig är att avstå från att ställa amatördiagnoser på det sätt du gör, det gäller både internet och IRL. Om jag vill kan jag säkert hitta något lämpligt lagrum för detta beteende  men jag lägger inte mer krut på denna fullkomligt meningslösa diskussion.
    Om du är så kunnig som du påstår, vet du lika bra som jag att en eventuell anmälan mot mig inte skulle leda någonstans, utom möjligen att mitt inlägg raderades, men även det tvivlar jag på. Särskilt med tanke på hur du själv uttrycker dig i många inlägg.

    Skriver man skit får man skit tillbaka. Tänk på hur du bemöter andra, uppför dig som folk i denna och andra trådar, så kommer ingen tro att det är något fel på dig. Klarar du inte det, ja då är det kanske något du behöver hjälp med.
  • Goneril
    Anonym (sköldmö) skrev 2025-09-16 15:33:34 följande:
    Om du syftar på mitt inlägg, menade min källa att mannens agerande kan vara egenmäktighet med barn. Inte barnmisshandel.

    Om du är så kunnig i juridik, borde du veta skillnaden?

    Varför skulle någon här läsa Brottsbalken eller dina inlägg, bara för att du tycker det? Menar du att dina inlägg är viktigare än andras?

    Om du blir så frustrerad över vad andra skriver här, sluta läsa då. Sluta hänga här. Tror få skulle sakna dig, då du ofta är otrevlig och onyanserad och dömande i dina inlägg. Du påstår dessutom att jag dels skrev samma sak som du, dels försöker få det till att det var jag som "kom på" det, vilket inte stämmer. Sluta sprida lögner.

    Detta är ett öppet forum. Kan du inte hantera det, ska du inte vara här. Är du så självupptagen att du surar för att du inte tycker att dina inlägg får den uppmärksamhet de förtjänar, bör du nog inte heller hänga här.

    Sök hjälp för din narcissism. Kanske har du en släng av autism också, då du ofta har ett väldigt fyrkantigt sätt att resonera och se på världen.
    Inlägget har anmälts. Att anklaga någon för att lida av "narcissism" och "autism", uttryck som här har använts
    som tillmälen i nedsättande avsikt, drabbar också personer som faktiskt lider av dessa tillstånd. 
  • Anonym (sköldmö)
    Goneril skrev 2025-09-17 09:45:03 följande:
    Inlägget har anmälts. Att anklaga någon för att lida av "narcissism" och "autism", uttryck som här har använts
    som tillmälen i nedsättande avsikt, drabbar också personer som faktiskt lider av dessa tillstånd. 
    För en gångs skull har du faktiskt rätt i det du skriver. Jag gick för långt i mitt sista stycke och ber om ursäkt. Blir mitt inlägg raderat så är det ok.

    Min avsikt var verkligen inte att kasta skit på autister. Narcissism är delvis en annan sak, då dessa personer oftare medvetet skadar andra för egen vinning, eller kräver beundran eller uppmärksamhet av omgivningen, fast de kanske inte har valt sitt tillstånd i sig. Jag ser ingen anledning att tycka synd om narcissister och dessa personlighetstyper bör i möjligaste mån undvikas. Så är det givetvis inte med autism, där beror det mer på.

    Men oavsett vad, tycker jag att du själv ska fundera på hur du bemöter andra i forumet, hur du tolkar andras inlägg och avsikter, samt varför du blir så upprörd för att dina inlägg inte får den uppmärksamhet du verkar tycka att de förtjänar. Varför reagerar du så? Eller har jag missförstått dig?
  • fornminne
    Goneril skrev 2025-09-16 17:49:05 följande:
    Otroligt, du hävdar att jag lider autism, en neuropsykiatrisk funktionsstörning samt narcissism, en personlighetsstörning! Dessa tillstånd kan endast fastställas av en psykiatriker och knappast av någon random skribent i ett öppet forum, någon som aldrig träffat mig men ändå tar sig friheten att diagnostisera mig. Ett gott råd till dig är att avstå från att ställa amatördiagnoser på det sätt du gör, det gäller både internet och IRL. Om jag vill kan jag säkert hitta något lämpligt lagrum för detta beteende  men jag lägger inte mer krut på denna fullkomligt meningslösa diskussion.
    Du har rätt i sak. Man ska undvika personpåhopp och självklart aldrig försöka sätta amatör-diagnoser på folk. Det sker alltför ofta på detta forum, oftast av andra än sköldmö. Men oavsett vem som gör det, är det fel.

    Bara en expert kan avgöra om någon har autism eller narcissistisk personlighetsstörning eller något annat.

    Däremot får man tycka - och även skriva - att någon har ett autistiskt eller narcissistiskt beteende. Det är inte att detsamma som att påstå att personen faktiskt har diagnosen, det ska man aldrig göra. Men någon kan ha det beteendet, eller uppfattas som det.

    Om någon bemöter andra otrevligt eller märkligt, har man rätt att påpeka det utan att det klassas som personangrepp.
  • fornminne
    Goneril skrev 2025-09-16 17:49:05 följande:
    Otroligt, du hävdar att jag lider autism, en neuropsykiatrisk funktionsstörning samt narcissism, en personlighetsstörning! Dessa tillstånd kan endast fastställas av en psykiatriker och knappast av någon random skribent i ett öppet forum, någon som aldrig träffat mig men ändå tar sig friheten att diagnostisera mig. Ett gott råd till dig är att avstå från att ställa amatördiagnoser på det sätt du gör, det gäller både internet och IRL. Om jag vill kan jag säkert hitta något lämpligt lagrum för detta beteende  men jag lägger inte mer krut på denna fullkomligt meningslösa diskussion.
    Sen vill jag påpeka att autism inte är en störning, det är en funktionsnedsättning.
    Eller funktionsvariation om man så vill. 

    Ursäkta om jag är petig och märker ord, men du verkar själv tycka att det är viktigt att inte klanka ner på dessa människor samt använda rätt begrepp.
  • Anonym (H)
    fornminne skrev 2025-09-17 10:38:51 följande:
    Du har rätt i sak. Man ska undvika personpåhopp och självklart aldrig försöka sätta amatör-diagnoser på folk. Det sker alltför ofta på detta forum, oftast av andra än sköldmö. Men oavsett vem som gör det, är det fel.

    Bara en expert kan avgöra om någon har autism eller narcissistisk personlighetsstörning eller något annat.

    Däremot får man tycka - och även skriva - att någon har ett autistiskt eller narcissistiskt beteende. Det är inte att detsamma som att påstå att personen faktiskt har diagnosen, det ska man aldrig göra. Men någon kan ha det beteendet, eller uppfattas som det.

    Om någon bemöter andra otrevligt eller märkligt, har man rätt att påpeka det utan att det klassas som personangrepp.
    Instämmer.
  • Anonym (!)

    Om ni nu pratat och det inte händer igen så kanske det kan vara värt att förlåta?
    Men OM detta skulle hända igen ska du nog tänka dig för?

  • Goneril
    fornminne skrev 2025-09-17 10:45:28 följande:
    Sen vill jag påpeka att autism inte är en störning, det är en funktionsnedsättning.
    Eller funktionsvariation om man så vill. 

    Ursäkta om jag är petig och märker ord, men du verkar själv tycka att det är viktigt att inte klanka ner på dessa människor samt använda rätt begrepp.
    Tack för korrigeringen! Det stämmer väl att jag värnar om funktionsnedsatta, eller utvecklingsstörda, som man sa förr. Livet blir svårt för dessa familjer, alla drabbas. I dag finns möjligheter till avlastning för föräldrar för att underlätta livet. Man måste också ha i åtanke att det  varierar högst väsentligt mellan individer, många med funktionsvariation klarar sig hyfsat och behöver inte sä mycket stöd.                                                                                                                                                                                   Den juridiska aspekten av sambons beteende som det återges av TS: Detta kan mycket väl rubriceras som egenmäktigt förfarande, men svårt att ha en uppfattning baserad enbart på TS skildring. Inför skranket behöver man ytterligare information. Om sambon sätter det i verket att försvåra TS kontakt med sitt barn kan det nog ses som barnmisshandel. Små barn är känsliga för stämningar och höga röster såsom när  föräldrar skriker ilsket. Skulle barnet vägra flaskan och endast vilja ammas men mamman inte får komma i närheten är det definitivt barnmisshandel.                                              
                                                                                                    En viss normaliseringsprocess har redan ägt rum,det vill säga att TS har börjat överse med beteendet, "gaslighting" som jag ser det. Sambon måste förstå att det han utsätter TS för genom att inte låta henne hålla sitt barn inte är Okej och skadar relationen i grunden.
  • Olsdotter
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2025-09-14 19:26:54 följande:
    Får inte hålla mitt barn

    Jag och min sambo är sällan osams, men nu är vi det och han vill inte ha med mig att göra. Det är i princip total tystnad utöver absolut nödvändig kommunikation. Det kan jag väl tåla men vi har en liten bebis på dryga halvåret också. Det är första gången vi bråkar såhär sen barnet föddes så jag var inte beredd på hur sambon skulle bete sig, för på hela dagen har jag inte fått lov att hålla i barnet. Så fort jag närmat mig har sambon plockat upp bebben och gått därifrån, när jag frågat om jag kan få ha barnet en stund har det blivit ett "Nej!" helt sonika, eller "Nej, vi ska göra ditten eller datten nu.". Timmarna har gått och jag har stora fläckar på tröjan och fått pumpa efter bästa förmåga och räcka över flaskor. Jag är helt knäckt. Spelar ingen roll vad jag säger, jag är i onåd och det verkar tydligen synonymt med att inte få hålla min bebis. Hoppas på en bättre natt men jag vet på riktigt inte vad jag ska göra annars?!


    Ring polisen! Herregud 
  • Olsdotter
    Anonym (Förtvivlad) skrev 2025-09-15 18:23:21 följande:
    Det är ju just det, vi har en bra relation annars. Har ett jättebra samarbete kring nästan allt och bråkar nästan aldrig. Och aldrig såhär. Tänkte att något bara slagit över i huvudet så när han idag gick ut i det gamla magasinet vi har på tomten och sen inte kom in eller svarade på sms på flera timmar tänkte jag att han tagit livet av sig där inne. Vi har inte kunnat prata alls sen vårt första tjafs i lördags, aldrig varit med om något liknande med honom. 
    Han har demonstrerat sin dominans över dig, genom att visa att han kommer att ta barnet ifrån dig om du gör honom besviken på något vis. Detta är ett rejält stört beteende TS, och att ni annars aldrig bråkat och att du inte kunde ana denna sida tidigare hos honom är inte lugnande för mig- tvärtom.

    Akta dig JÄKLIGT noga. Kombinationen av hans agerande med barnet, hans lugn i situationen samt att det här draget framkommer först nu skriker antisocial personlighetsstörning (eller snarare det som förr benämndes psykopat). Ta kontakt med kvinnojour och polis! Också polisen har folk som är utbildade på den här sortens kvinnoförtryck.

    Snälla TS:
    Du måste agera! Men var försiktig, och konfrontera INTE. Fortsätt när han ser/hör att agera på det vis du vet att han vill att du gör! Ring inte medan du befinner dig i hemmet!
    Ring helst från någon annans telefon också!

    Räkna med att han räknar med att du kommer att ta steg för att söka hjälp!
  • Anonym (L)

    Usch, fick rysningar när jag läste trådstarten för det påminner om mitt ex. 


    Han kunde vägra ge mig barnet trots att barnet skrek av hunger och hotade att gå iväg med barnet som bara hade pyjamas mitt i iskalla vintern. 


    Jag lämnade honom självklart och idag har han varken vårdnad eller umgänge efter en lång kamp. Han brydde sig aldrig om barnet utan använde barnet för att komma åt mig på olika sätt när våld och hot mot mig inte fungerande. 


    Jag får fortfarande ångest när jag tänker på de stunderna efter alla dessa år. Det är fruktansvärt att göra så både mot mamman och barnet. 


    Jag hoppas verkligen att din sambo ?bara? är omogen och att det inte urartar som i mitt fall men det är en stor röd varningsflagga att han använder barnet som slagträ mellan er. 


    Det är inte ett normalt eller sunt beteende oavsett. 

Svar på tråden Får inte hålla mitt barn