Anonym (Gea) skrev 2025-10-22 07:17:31 följande:
Och idén om kortis som redan framkommit låter himla bra. Kolla upp det med kommunen! Jag tror att man får det genom LSS.
Tro är att icke veta. LSS får man endast om man tillhör personkrets. Adhd ingår inte i personkrets. Det gör däremot autism, en diagnos han inte har.
Cox Orange skrev 2025-10-21 23:33:55 följande:
Sök hjälp för ditt bristande föräldraskap. Sök hjälp hos kommunen för verktyg hur du ska uppfostra och läs böcker, utbilda dig på t ex Instagram.
Du måste ta tag i detta. En sjuåring som bankar på dörren? Eller hoppar i soffan? Det är ju inte diagnosen utan total brist på ledarskap av er som föräldrar. Tycker du att det är värt att förlora din dotter? För det är det som händer nu.
Regler och konsekvenser. Lycka till att styra honom om tio år om du inte kan nu.
Oj oj. Vi har flera barn med diagnoser, har väldigt stor kunskap om diagnoser. Även dottern har en add diagnos. Har gått alla föräldrautbildningar som finns avseende adhd, har kontakt med både BUP och habilitering för problematiken. Men han har så pass svår adhd att han har agerar omedelbart. Känner INGEN vars barn inte hoppat i soffan eller bankat på dörrar och då har de inte någon diagnos. Skulle det vara så konstigt menar du?
Äldre barnet var EXAKT likadan som liten. Också svår adhd. Idag är hen tonåring, bra betyg, skötsam, relativt lugn, hjälpsam. Tänker att det gått bra för honom.
Har du barn med adhd? Jag skulle knappast tro det för då skulle du veta att konsekvenser för ett beteende man inte rår för endast skapar dåligt mående och dålig självkänsla. Barn gör så gott de kan. Han kan inte hantera sina impulser och saknar konsekvenstänk. Vi har struktur, scheman, tidhjälpmedel osv vi använder i vardagen. Vi leker med honom, han är med och lagar mat, vi är ute och cyklar, gungar, spelar sällskapsspel etc. Men vi kan inte underhålla honom 100% av all tid. Ofta sitter han och bygger lego ensam långa stunder. Men nya situationer eller avbrott i vardagen triggar igång honom. T ex när en kompis eller pojkvän är på besök. Det är hans sätt att försöka få kontakt. Vi försöker vägleda hur man ska göra istället. Avbryta. Distrahera, men det går som sagt inte hela tiden.
Anonym (Egen tid?) skrev 2025-10-22 00:02:50 följande:
Det är bra att ni kommer med förslag även om hon säger nej.
Man kan få avlastning genom att ett barn med diagnos sover borta en helg få och då för att avlasta hela familjen.
Nästa gång han sover borta bjud in killens familj på middag och lär känna dem bättre.
De brukar vara här när han sover borta, men de håller sig mest på rummet. Vi har gjort aktiviteter själv tillsammans med dem också vid några tillfällen. Men det är uppenbarligt inte tillräckligt. Dottern som själv är väldigt rigid i sitt tankesätt är liksom "allt eller inget". Hon har svårt att se att det inte bara är hon som kan vara i fokus. Hon är det av våra barn som tagit mest tid, fast hon är äldst. Vi har gjort sååå mycket tillsammans med henne. Vill hon se på TV har alla flyttat sig så hon får teven, vill hon äta en speciell middag har vi lagat den. Vi har skjutsat, hämtat, swishat, köpt kläder/smink hon vill ha, gått på bio, rest, shoppat, fikat på stan, övningskört, engagerat oss i hennes sporter (hon är det enda av våra barn som gått sport), slutat tidigare från jobbet för att hämta från skolan då hon inte orkat ta bussen, tittat på alla Games of Thrones, Sveriges historia etc tillsammans med henne som en sak att göra gemensamt med henne. Fixat tjejkvällar. Vi har funnits där. Lyssnat när det varit svårt, stöttat, men också haft regler.
Men, hon har svårt att se att övriga syskon också behöver tid. Något som tar henne hårt om man inte kan göra det hon vill, när hon vill. Ju äldre lillebror blir desto mer tid "kräver" han också. Läxor ska göras, han behöver stöttning i kompisrelationer, behöver mycket struktur och förberedelser osv. Precis som hon gjort i den åldern. Hon har fler syskon också som också behöver få sin tid. Men hon har ganska svårt att se det. Och det påverkar istället att hon inte trivs här. Men INGEN kan ge 100% av all sin uppmärksamhet hela tiden åt en person i familjen.
Anonym (Gea) skrev 2025-10-22 07:11:55 följande:
Jag hade en lugn och bra familj men var inte heller intresserad av att hänga med mina föräldrar i den åldern. Reste ofta bort på helgen, hängde med kompisar och kom sen hem och sov. Jag skulle säga att mycket hör den åldern till.
Jag blir lite ledsen när det skrivs att lillebror skulle vara dåligt uppfostrad. Han har en funktionsnedsättning och vid adhd finns en tumregel att man kan förvänta sig mognad motsvarande ett tre år yngre barn ungefär (information vi fått från BUP). Att en fyraåring har svårt att sitta still och se på film eller stör sitt syskon är betydligt lättare att ha förståelse för.
Man får ju också då behandla sin sjuåring som en fyraåring i de situationerna. Har syrran kompisar hemma får man själv vara aktiv och leka med lillebror, ta ut honom tex. Det här är en del av adhd som jag tycker att det pratas för lite om - den senare mognaden. Man kan inte vänta sig att en sjuåring med adhd klarar samma sak som andra sjuåringar. Tre år yngre är en tumregel. Jag antar att det betyder att en del snarare ligger fyra år bakom vad gäller teximpulsivitet. Då har ts en pojke med en treårings förmåga till impulsstyrning, känsloreglering och konsekvensanalys, men han har samma behov - oftast större - av intellektuell och fysisk stimulans som sina jämnåriga. Det är en jätteutmaning för föräldrarna (och skolan!).
Så TS, ta det inte personligt att dottern prioriterar vänerna, men fortsätt erbjuda umgänge och mysiga saker med er så att hon vet att ni finns där hon behöver er.
Och fortsätt känpa på med sonen. Ni har säkert full koll redan på det här med fasta rutiner, förutsägbarhet och förberedelse. Man får jobba på med det. Är det på fasta dagar och tider han är med släktingar? Om inte är kanske det en bra idé för båda barnens skull. Då vet er dotter att varje torsdag är det lugnt hemma, tex. Hon kommer säkert inte vara hemma varje torsdag för det. Men hon vet att möjligheten finns.
Npf är ju ofta ärftligt. Det kan kanske vara så att storasyster har drag av det som gör att hon är ovanligt känslig för störningar från lillebror. Det är en tuff situation för hela familjen.
TACK!
Ja, vi har förberedelser, struktur, bildstöd, tidhjälpmedel. Vi lever ganska mycket varje dag på repeat. Samma sak, samma tider. Och då när något avviker t ex att det kommer kompisar eller liknande så blir han väldigt uppspelt. Det är inte bara storasyster som är "drabbad" utan även de andra syskonen också, men de mår inte dåligt av det på samma sätt som storasyster.
Alla våra barn har adhd/add. Storasyster har add.
Det är mest på helgerna han sover borta då han är väldigt rutinstyrd och det är svårt för han med olika rutiner inför skolan på morgonen. Så han är hemma på vardagar så det blir samma rutiner. Det är alltid jag som lämnar honom. Men jag upplever att storasyster generellt har ganska svårt att se att andra också har behov som jag skrev ovan. T ex så brukar hon ibland åka till skolan med mig då jag åker till jobbet. Men det är stora suckar när jag säger att jag behöver lämna lillebror först. "Hur lång tid tar det då?", "Kan han inte gå själv?" osv. Och där och då är nog känslan för henne att jag "prioriterar" lillebror och det är ju ofrånkomligt. Han kan inte gå själv till skolan, han är för liten för det än.
Han funkar annars bra i vardagen. Följer sina rutiner. Men speciellt på kvällen när han börjar bli trött så blir han extra hyperaktiv. Det spelar ingen roll om man försöker gränssätta, avleda, distrahera osv. Han blir så hyper att han blir manisk i sitt sätt. Han tycker själv han är rolig och förstår inte att det är jobbigt för andra. Vi försöker prata med honom om detta, men han har så låg impulskontroll att han inte kan hejda sig även om han i ett tidigare skede har förstått.
