Rånad på möjligheten till sen abort

För mig låter det som man inte riktigt förstår hur man räknar grav veckor då. 

Och alldeles oavsett så är nog vården och ev soc rätt instanser för ts just nu. Mvc är generellt jättebra och kan erbjuda t ex stödprogram för våldsutsatta, kuratorkontakt, etc, etc. 

...fast här vill jag ändå lägga in en liten varning. Det finns en fin linje, där socialen går från att vara en "vän" till att vara en "fiende" som bestämmer om åtgärder som TS kanske inte /längre/ vill när barnet väl är fött. T.ex. att barnet ska omhändertas omedelbart på BB, eller att villkoret för att för att TS ska få åka hem med barnet är att hon först bor ett antal veckor med det på ett utredningshem, där det ofta finns kvinnor som kan vara rentav farliga - narkomaner, kriminella, psykiskt sjuka. Det kan bli rena skräcken. 

Och om TS babblar på till sin barnmorska på MVC om hur hon hatar tanken på att få barnet och hur hemsk pappan till barnet är, så är det mycket troligt att barnmorskan anmäler till soc.. Det är hon rentav skyldig att göra. 

Om jag var TS skulle jag agera normalt och neutralt för en blivande mamma på MVC, och i stället tänka klart inne i mitt eget huvud vad jag SJÄLV vill. Innan någon annan bestämmer det ÅT mig. 

 Roligt att någon som har levt i princip hela sitt liv på skattebetalarnas pengar ska se ner på någon annan. 🙃 
Trevlig människosyn förresten. Det är inte olagligt utan ett helt lagligt jobb så det är ju bara vad du tycker, att det är fruktansvärt om det kommer ut. 

Ja med en bebis kanske det funkar att gå på försörjningsstöd men inte när de är äldre. Det är ju iförsej inget som hindrar TS från att jobba när barnet börjar förskola. Men något hindrade tydligen dig. Och ja jag hade tyckt det var mer pinsamt att ha en mamma som var arbetslös (menar inte hemmafru med en pappa som jobbar alltså utan bara en arbetslös mamma eller två arbetslösa föräldrar) hela min uppväxt så att jag inte kunde göra saker som kompisarna gör än att ha en mamma som har strippat eller hållit på med Onlyfans eller vad det nu kan vara. Du verkar beredd att göra väldigt mycket (friskola och allt) bara för att slippa jobba. 

Jag sa förresten att JAG jobbade på strippklubb, inte att andra måste göra det. Det finns ofta andra alternativ än att gå på försörjningsstöd hela barnens uppväxt och att strippa. 

VA? Jag har definitivt inte "i princip levt hela mitt liv på skattebetalarnas pengar". Du känner ju inte mig. Det var en period efter skilsmässan, innan jag kom på fötter. Och då hade jag även barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag och underhåll från min exman, om det spelar någon roll, så det var inte så mycket jag fick från soc (om det gör någon skillnad var bidragen kommer ifrån). Var nog ett par tusenlappar i månaden allt som allt.

Du pratar om att man ska välja en skola som möjliggör att man själv ska kunna fortsätta gå på försörjningsstöd. Det låter verkligen som någon som har levt eller planerar att leva hela sitt liv på skattebetalarnas bekostnad ja.

Varför skulle man inte kunna jobba när barnen har kommit upp i skolåldern? Och om det bara är en kort period när man är ?mellan jobb? som man behöver få försörjningsstöd borde man ju inte behöva anpassa var barnet går i skola efter det. Med den inställningen du har borde man inte ha barn alls.

Och att någon som lever på andras pengar ska sitta och se ner på någon som jobbar på strippklubb och tjänar sina egna pengar och betalar skatt.. vet inte om man ska skratta eller gråta men hemsk människosyn är det tycker jag. 

Jag jobbar alltså inte med det längre. Just nu är jag mammaledig och innan det gick jag en högskoleutbildng som jag ska fortsätta med sen. Men jag gjorde det en period när jag var ensamstående efter en våldsam relation. Jag skäms inte ett dugg för det. Dottern som jag var ensamstående med då har hunnit bli vuxen och hon tycker inte det är pinsamt att jag jobbade med det, hon förstår att jag försökte göra det bästa av situationen som vi var i. Vi kunde resa och göra roliga saker som vi inte hade kunnat om jag hade gått på försörjningsstöd. Och jag kunde inte bry mig mindre om något socfall ser ner på mig för att försöka må bättre själv :) 

I vecka 22 så har ju magen oftast vuxit och man känner bebisen rörelser osv.

hur tänkte du här, var detta verkligen hjälpsamt?

Säger bara sanningen va?