Impulskontroll - vad är det?

Muppet: Jag uttryckte mig luddigt. Självklart är det vor uppgift som föräldrar att visa vad som gäller och inte, däremot kan man inte förvänta sig resultat innan barnen är mogna. Ta min tvååring som exempel: Han vet mycket väl att han inte får rycka ur kontakter till exempel. INGET kan få honom att inte göra det - inga NEJ!, inga avledningar, inga förklaringar, inga hot, inga skämspallar (har iofs inte provat och skulle inte få för mig att göra det heller), timeouter eller vädjan. Han har helt enkelt så dålig impulskontroll att han inte kan låta bli, detta ser man på honom. Det enda som fungerar för att få honom att låta bli kontakterna är att ställa möbler för, det som du tolkar som curling. Detta innebär inte att han kommer kräla på golvet och rycka ur kontakter för glatta livet när han är 14 år (eller ens 5). Först när han erövrat sin impulskontroll kan mina förklaringar och tillrättavisningar ge resultat.

Mycket märkligt, jag har läst barnpsykologi på universitetet och jag har faktiskt inte hört att din teori är någon teori som alla barnpsykologer är helt överens om...
Däremot så har jag läst mycket om just att de flesta barnpsykologer anser att barn vet, förstår och kan ta åt sig mer än vad vi egentligen anar. Och att man visst kan börja förklara, visa och markera när man tycker ett barn under 2 gör fel. De både förstår, och kan ta till sig det. Inte som vi, men dock på deras vis.

Pallas: Nej visst måste barnet vara moget, MEN det är jui nget som säger bara för att det inte är moget så är det inte moget för markeringar eller förklaringar, nångång ger dessa förklaringar och påvisningar resultat, och det är tidigare än om man inte skulle säga något alls...

jag tror att jag har dålig impulskontroll
när jag är ute och handlar och får syn på något jag vill ha, kan vara nåhting väldigt dyrt ibland, ja då måste min kille nästan ta tag i mig och åka hem med mig för jag vill ha det så mycket..men sen när jag tänker igenom saker och ting så brukar jag oftast inte vilja ha det.

Muppet - " det jag fått för mig är även att hon inte tycker att vare sig markering eller tillsägelser lämpar sig förens vid 3års ålder, om inte ännu senare."
Och ändå har jag 3 ggr i en annan tråd svarat på din direkta fråga, att mellan 2 och 2,5 år är den ålder då jag börjar markera och säga till. Skillnaden är då att jag kanske får säga till en eller två gånger, eftersom barnet då har fått en smula impulskontroll, sunt förnuft och dessutom går att resonera lite med ....

lövet - tycker inte du att man ska säga åt barnet under 2-2½ år på olika vis när dom är till att röra vissa farliga saker eller gör nånting som inte är okej?

eller vad menar du med att markera och säga till?

för det är väl inte direkt skadligt för barnet att man säger till på ett respektfullt sätt?

jag tycker detta är jätteintressant

Sannispannisen - Visst är det häftigt! Jag hade förmånen att få se 2 jämnåriga barn växa upp tillsammans. Min son och hans kusin. Vid ca 2 års ålder kunde jag börja se en gigantisk skillnad i deras uppförande, impulskontroll och förståelse. Min son utvecklades i en rasande fart i allt det där, men inte kusinen. Kusinen visade sig vara autistisk och kommer troligen aldrig att ha någon impulskontroll ...

ja det är häftigt...

men vad tråkigt för kusinen har han nån grov form av autism?