Impulskontroll - vad är det?

Det går ju inte göra kliniskt, men det tror jag inte att någon gör heller. Man får allt tillfällen att säja "Nej" ändå. Man kan ju göra det lätt för sig.
Jag tror ju inte direkt att man måste lära en sexåring "Inte knuffa vasen", bara för att man tog bort samma vas när barnet var 1,5 år, och på allting.
Istället har man besparat barnet en massa tjat...ja, jag tycker att Lövet har kloka tankar, och som de kloka föräldrar vi är, så kan vi föra över vad som passar just våra barn, vi vet ju att alla är olika..
Jag tycker också att egna tankar duger som källa, det är inte bara proffs som får tycka, andra människor kan också vara smarta, och det är bra att dela med sig, eller retar det upp att säja : Det här har jag tänkt ut, och detta vill jag dela med er!?

Russi - Ja, det retar många alldeles förfärligt!

Bra tråd! Det stärker mig i mina tankar tills min lilla dotter börjar rkypa å gå..Att inte tjata en massa nej utan avleda mm..Å att de faktiskt gör saker fast de vet konsekvenserna, utan att kunna hindra sig själva..Det ger en ju en mycket större förståelse för det lilla barnet!

russi jag tycker också lövet har mycket bra och intressant att säga men jag kan tänka mig att folk som ifrågasätter detta gör det för att detta inte är vad hon tycker utan det är fakta hon säger

Du har så rätt lövet2

Jag tycker att man märker på barnet när dom förstår.. min lilla pojke pratar jag väldigt mycket med och kollar av att han förstår det jag säger men jag kan inte lita på att han inte gör förbjudna saker han är 2,5 år nu och väldigt förståndig men väldigt busig och han får vara busig bara han inte gör nåt som kan skada han själv eller andra

Min dotter som är 8 har adhd.. hyperaktiv och ingen impulskontroll
Henne kan jag inte lita på att hon inte gör saker och när hon var liten fungerade bara avledning och borttagning av saker...

Mina andra sk "normala" barn har jag inte behövt ta bort nåt.. har inte så mycket prylar som jag är rädd om

Jag skulle nästan vilja påstå att impulskontroll tar lång tid att få och att man behöver hjälpa barn att få det genom att kanske tjata sätta upp regler.. men när man är liten ca 1-2 år så behöver man ju inte bli arg på barnen när dom gör fel, då räcker det med att säga så gör vi inte.. och inget mer.. inte tjata utan prata... sen märker man när barnet börjar bli mottaglig för att förstå när det gör fel och då kan man tala det tillrätta utan att bli arg för barn behöver många påminnelser innan de lär sej och att man berömmer mycket när dom gör rätt tex när dom klappar på kinden istället för att slå hårt

Tro mej jag har haft en tjej som saknar impulskontroll i 8 år nu och jag får ständigt uppmuntra och vänligt påminna och berömma plus att man får förebygga konflikter.. att hindra henne så hon inte gör sej illa..

Alltså att barnet stannar till och slutar banka på fönstrer när jag säger neh betyder inte att barnet har förstått innebörden av vad som kanhända för han är förbaskat snabbt tillbaka vi förnstret och bankar igen.
Impulskontroll har ingenting med uppfostran att göra , det går inte att lära barn saker de inte är mogna för. Visst min son stannar oxå till om jg säger Nej så gör man inte men endast av den anöedningen att han lärt sig vad den menningen betyder. men jag kan absolut inte bli arg och tro att han är oupfostrad eller trotsar

suzulina: "Impulskontroll har ingenting med uppfostran att göra" Ah, där har du kärnan, vad bra att du sade det! Det är ju ganska vanligt att barn som inte "lyder" anses av omgivningen som varande ouppfostrade. Framförallt gissar jag att föräldrar till barn med handikapp som påverkar inpulskontrollen, tex ADHD, får uppleva den känslan?

Min äldsta har troligen adhd och väntar på utredning. Han har "aldrig" fattat... eller snarare aldrig hunnit lyssna på nej. När han var 1-1½ år så hejdade han inte sig. Han bara körde på 100% fast man kunde SKRIKA sig hes om han tänkte göra nåt jättedumt. Även idag (han blir 5 år i sommar) så måste man oftast ta tag i honom och säga nej, annars hör han inte. Lillebror är 15 månader och säger jag "nej" i normal samtalston så tar han bort handen från tex stereon och tittar på mig. Sån otrolig skillnad!

Pallas : jag finner det riktigt "fantakstiskt "att människor orkar lägga ner så mycket av sin tid och energi på att säga nej till de små och tro att barn måste lära sig så tidigt vad som är farligt elelr fel..
visst jag säger oxå till min son nej så gör man inte när han tex drar hunden i svansen men jag vet att han slutar gör adet bara för att mamma tar bort handen. och visst jag kan sitta och förklara för honom i flera ti mmar varför man inte gör det och så i nästa sekund är han på hunden igen. Och nej han är inte borstkämd elelr trotsig eller vad nu folk brukar säga utan att gör det som i stunden känns roligt. Då är det min uppgift avleda han med ngt som är roligare och inte bara sitta soch skrika nej nej nej

sen vill jag berätta m min kusins lilla pojke som är lite äldre än min son som har hört så många nej i sitt lilla liv att han alltid söker bekrftelse för minsta lilla som tex stoppa mat i munnen ...

suzolina - Så trevligt att vara helt överens med dig!

men samtidigt tycker jag inte att det är konstigt att många gör det, jag t. ex som inte visste om detta med impulskontrollen för jag trodde att det hjälpte lite

zuzolina vad trist

sanisspanis : jag hade inte helelr ngn anning om just det är med impulskontroll men jag insåg ganska snabbt att lillen inte " fattar " och att det är lönlöst skrika nej hela dagen och att det är lättare avleda honom med ngt roligare. Då fick jag höra att vi skämmer bort han och i ett av samtalen med bvc tog jag upp detta ch då fick jag höra om impulskontrollen.
Sen sa hon att man oftast ganska tydligt kan märka när det börjar handla om trots och testa gränser.

lövet : det var det verkligen, riktigt intressant ämne du skriver om..ligger mig väldigt n ära hjärtat pga av min nästan nej-fria uppväxt och min ovannämnda kusins uppväxt med otroligt många skrikmoment mellan föräldrarna . tycekr det är fantastikst jämvöra hur vi blivit sommäniskor och hur våra barn blivit

Vilken intressant diskussion! Jag tillämpar själv avledningsstrategin just för att det fungerar så bra och jag inte är så sugen på att ösa ur mig en massa nejande hit och dit till ingen nytta. Ibland, när jag inte har så mycket ork, så glider jag lätt in på nej-linjen och det fungerar så klart jättedåligt. Om min dotter attackerar en stackars oskyldig krukväxt och jag säger nej eller stopp så kan det hända att hon avbryter sig men jag tror ju inte att det beror på att jag säger till henne att inte göra så utan på att hon kommer av sig, för i de flesta fall, när hon vill tillräckligt mycket, så hjälper inga tillsägelser.
Om jag istället erbjuder henne ett lockande alternativ så avbryter hon direkt, alla är nöjda, glada och okränkta.

Om man avbryter med avledning istället för tillsägelser så avbryter ju även det impulsen, vilket borde betyda att den strategin tränar upp impulskontrollen på samma sätt som vid tillsägelser, det innebär bara mindre konflikter. Eller? Det var någon som tidigare skrev att barnen inte får träna sin impulskontroll om man inte säger till dem.

Jag tycker att det var bra information iallafall...

Föresten så hade jag tryckt på knappen utan att tveka

Tack för en intressant tråd! Jag är som person FÖR utveckling genom positiv uppmuntran, och tar också till mig det som skrivs här om impulskontroll. Gillar principellt inte att säga nej om saker, hellre ja till det goda, men får inte alltid till det ..
Jag har en rent konkret fråga.
Min son är 14 månader och slänger ofta ner maten på golvet när vi äter. Oftast när han är trött eller något är fel, eller för att se min reaktion. Jag har börjat säga nej till det på sistone, men känner eg att det känns meningslöst. Han struntar i vad jag säger. Ska jag säga (tjata) nej, eller helt låta bli?

Lina Olivia - Ska och ska ....

Jag tjatar inte och säger heller inte nej i det fallet. Inte till en 14-månaders! Eftersom jag inte tror att det gör varken till eller från, så tycker jag att tillvaron för både mig och barnet blir gladare och positivare utan en massa nej eller tjat. Jag lägger upp ganska lite mat, så blir det inte så mycket som hamnar på golvet. Äter barnet upp maten kan jag alltid lägga upp mer. Kastar barnet maten, så vill han uppenbarligen inte ha den. Då tar jag bort maten och tar fram fruktefterrätten, och sedan torkar jag bara upp maten.
Vän Av Ordning brukar då säga att "Så kan man väl inte göra! ", för att då börjar barnet kasta bort all mat för att få efterrätten direkt. Har jag aldrig märkt av i så fall, utan om barnet tycker om maten så äter han den ....