Impulskontroll - vad är det?

Muppet: Ja som sagt, så var min äldste son också och jag trodde som du. Det är tyvärr itne så enkelt. Viktor är behandlad likadant som min etta, ja kanske tom ännu mer som en jämlike eftersom jag nu är mer medveten om detta, men det hjälper inte i allafall. Viktor kan jättemycket också och han förstår ganska bra (han är sen i utvecklinen och ligger ungefär på en 18-månaders mentala nivå) men ingen vinner ju på att jag inte är realistisk. Han KAN inte hejda sig trots att min etta kunde det mycket tidigt och de blivit behandlade likadant, dvs precis som du beskriver. Viktor har tex flera hushållssysslor som han genomför varje dag (hämta posten, duka bordet, sopa köksgolvet osv) men just när det kommer till saker som är jättespännaden så komemr detta med impulskontrollen, eller rättare sagt bristen på den, in. Han kan få syn på en katt på andra sidan vägen och då hjälper inget "STOPP!" i världen, jag MÅSTE hindra honom fysiskt och kan inte förvänta mig att han ska lyda i en sån situation, trots att han i andra situationer mycket väl vet vad stopp betyder.

sannispannisen: Ja, jag tror att din kille förväntar sig att Oscar ska upphöra med det han gör vid tillsägelse eller kanske tom låta bli det oönskade beteendet helt och hållet. Min man har också såna tendenser och säger tex "nej, sade jag ju nyss!", men det går liksom inte in. Jag brukar berätta om ede tips jag får här på forumen och han suger åt sig och det funkar genast mycket bättre.

Man ska nog komma ihåg att barn föds med olika temperament (i vilket ingår nyfikenhet, spänningssökande, förmåga till koncentration, impulsivitet etc etc) och utvecklas i olika takt. Håller med TS så till vida att impulskontrollen är något som utvecklas under de första åren (egentligen är den väl inte helt färdig förrän kring 17 - 18 års ålder när pannloberna växt klart ), och att många barn börjar kunna hejda sig litegrann kring 2 års ålder (när de förstår vad nej betyder börjar de ju tyvärr använda det själva också ). Men för att en förmåga ska kunna utvecklas måste den övas, och det är väl egentligen det som ni är lite oense om hur man ska göra?

Personligen försöker vi hålla koll på sonen och avleda honom från sådant som vi helst inte vill att han gör, men när han slåss, tex biter oss (det kliar i munnen pga tänder och när han är lite irriterad bits han gärna) får han ett ordentligt NEJ parat med arg min och vi sätter ner honom på golvet. Och lo and behold - han biter oss mindre - han öppnar munnen och sätter dit tänderna men tar bort dem igen, vi hjälper honom så mycket vi kan genom att förse honom med bitringar, nappar etc och påminner honom med ett (betydligt vänligare) "inte!" när han sätter tänderna mot oss. Så uppenbarligen kan han lagra ett visst mått av information och faktiskt hejda sina impulser korta stunder, trots att han är 13 mån.
Nu är han iofs född med ett ganska milt temperament, han är nyfiken men eftertänksam, försiktig och gillar att sitta och pyssla en stund för sig själv då och då under dagen - och ett sådant barn är ju inte särskilt bekymmersamt att uppfostra, då kan man förlita sig på resonemang, avledning och ett och annat nej när det gäller något mycket viktigt.
Det hade nog varit annorlunda om han hade varit lättfrustrerad, envis och explosiv till sitt humör - då hade vi fått göra annorlunda.

puffar upp lite

pallas: Jovisst, alla barn är olika, MEN jag tycker ändå att när man lyfter bort barnet kan man ge en förklaring till varför, även om barnet förstår eller inte. För något som man säger sjunker in, inte mycket men något. Jag tycker det är extremt viktigt att kommunicera med sitt barn om det mesta, varför inte förklara vad som händer och vad man får göra och inte?

Jag jobbar på en förskola, och vi har flera barn under 2 år, som lyssnar när man säger nej, så jag tror att barn under 2 år också har impulskontroll..

altså vi säger t. ex om jag är ute med oscar och han rusar över vår väg här hemma där bilar åker, då skulle jag inte bara springa och ta honom utan att tala om att det är farligt att bara springa rätt ut i vägen pga....etc...

jag funderar på det där som du säger geggamoja, för när oscar ska till att göra nåt som nån annan inte vill, t. ex ta nån mobil som dom är rädda om, då är han ju påväg att ta telefonen men han hejdar sig och tittar på personen i fråga?

varför gör han det rätt så ofta? är det då för att han inte riktigt hade bestämt sig för att ta mobilen, för om han inte har nån kontroll på det så borde han ju bara ta den?

Geggamojja - Många barn lyssnar när man säger nej, men impulskontrollen gör att de låter bli saker även när de är ensamma och ingen ser ....

sannispannisen: precis, så skulle jag oxå göra!