Hej TS!
Du har redan fått många fina svar här från de som vet. Jag har ett ex som var alkoholist. Det är aldrig ditt eller någon annans fel varför en alkoholist blir en alkoholist. I mitt ex's fall var det en kombination av att problemet redan fanns i hans familj (förnekelse kring det, socialt? genetiskt?) och hur han valt, eller rättare sagt inte gjort rätt när det kom till att bearbeta jobbiga saker som hänt honom tidigare i livet + när vi var ett par. Det enda problemet han och jag hade var att han drack. En incident hände som jag inte kunde leva med så jag fick lämna honom. Hans familj var inte snälla mot mig efteråt. Jag fick skulden för att han drack. Ingen notis om att han druckit innan. Det var inte hans familj som fixade hjälp åt honom. Han kom till ett rehabiliteringscenter betalt via hans arbete, försäkringar där det också ingår psykiatrisk hjälp. Jag tror att får din partner sådan hjälp och är mottagen för den så kommer han inse att det är faktiskt patetiskt rakt igenom att beskylla dig för att han dricker. Det finns många som har relationsproblem men som inte dricker för mycket eller blir alkoholister pga det. Hans familj är en del av problematiken, så som mitt exs familj också var. Om ni behöver gå i relationsterapi så gör det, men han får lägga av med att beskyllda dig för att du gör så att han dricker. Hade mitt ex varit så mot mig så hade jag fryst vår relation eller gjort slut för det där hade jag inte ställt upp på. Jag hade heller inte ställt upp på att bli dåligt behandlad av hans familj och att han inte ställer upp, beskyddar dig från det och kräver att de visar dig respekt. Du är mamman till hans barn och du är dessutom havande. Du ska behandlas på ett värdigt och bra sätt. Jag hade ställt ultimatumet att han behöver gå på en riktig rehabilitering för att se om det kan hålla honom nykter och hur han sedan hade sett på era problem eller var han tycker du brister. Han använder det nu som en ursäkt, ett skydd för att rädda sig själv, både när han inte dricker och när han dricker. Han tar inte egenansvar. Han tar över sin skuld på dig. Du har redan väldigt mycket på dina axlar som det är. Han borde skämmas. Jag hade sökt stöd hos min egen familj eller vänner och i denna känsliga period i ditt liv, gravid med hans barn och ska fungera som mamma till den andra, tagit direkt avstånd.
Jag försonades sedan på ett vänskapligt plan med mitt ex, men hur hans familj behandlat mig har jag inte glömt och jag är så glad idag att jag inte lät mig själv gå tillbaka till honom. Han ville ha mig tillbaka och skapa en familj med mig men jag litade inte på hans familj och tänkte inte ha ett band till dem för alltid genom barnet, barnen+ att min kärlek till honom ändrats för vad jag blev utsatt för. Det kunde ha blivit så att de väckts till liv igen, men jag kände att så många tåg hade kört och att jag inte kunde ge det mer tid.
Jag märker också i dina beskrivningar att du blir påhoppad för att du står upp för dig själv, att du är mer kunnig, mer praktiskt lagd. Normalt sätt så hade en opraktisk partner tyckt det var jättebra och varit stolt över dig att du kan det, och haft så bra självkänsla att det inte gjort honom något att du är så bra på något, då han kan vara bra på något annat. Istället så trycks du ner av vad du är bra på, och vad som underlättar livet för honom. Det här är inte okej, TS. Fortsätt stå upp för dig själv, men gör det med familj och vänner omkring dig som stöttar. Hur han behandlar dig nu och hur han familj behandlar dig är verkligen inte schysst.
