min 17-åring är gravid!

Det som m00nfl0wer skriver ovan, förstår inte heller hur du kunde låta henne flytta om hon nu är så många år efter i mognaden och allt det där...?? Låter ganska dumstridigt faktiskt..

varför vill du inte hjälpa o vara mormor? Är inte det en del av livet också, att vara närvarande och stöttande den dagen man får barnbarn, må vara i vilken ålder som helst. Jag kan mycke väl bli farmor vid 35...och skulle vara jättelycklig!

Varför är det tidigt egentligen? Man är ju troligen myndig när barnet fötts o när man är 17-18 är man faktiskt vuxen, inte barn.

Jag förstår din oro, men om hon vill behålla det är det bästa du kan göra är att vara en mormor till barnet och en mamma till din dotter. Hon behöver ditt stöd och kanske barnet med om din dotter är lite omogen. Det är inte alltid åldern som avgör om du är en bra förälder eller inte. Har en kompis sen skolan som fick barn när hon var 15 år och sen har jag kompis som är 27 år och har 2 barn. De äldre föräldrarna är "sämre" föräldrar än den unga mamman. Det är hennes beslut och försök bara hjälpa om du vill vara en del av barnet!

Ja, missförstå mig rätt...Jag tycker inte det är FEL, bara tidigt. Det är min åsikt och jag kritiserar inte de som väljer skaffa barn "tidigt"....

Hur kan man säga att individer i 15-17 års ålder är BARN? Då har man ju inte uppfostrat dom rätt om dom fortfarande beter sig som barn i den åldern.
Man ska lära sig saker tidigt, man ska inte bara kunna göra pulvermos när man är i tonåren!
I andra länder var det inget ovanligt att 16-åringar för ett 50-tal år sen gick ut i krig eller hade barn. Nu verkar det enda personer i den åldern få göra att förlänga sin barndom in på vuxenlivet...det är löjligt.
Visst, vissa mognar senare än andra och kan ha komplikationer, men om man inte låter barn ta ansvar så växer dom inte heller upp.

13-18 åringar är ungdomar. inte barn. det har du helt rätt i.
sen kan man ju diskutera det där med att kunna göra pulvermos eller inte i min ålder...
jag är snarare mera orolig över de små 10-åringarna som idag går i högklackat, urringning (har inte ens fått bröst än ju), smink och en svindyr mobil i ena handen. Hemskt att dom inte fattar hur mycket barndomen faktiskt betyder för en. Dom vill växa upp alldeles för fort...dom tror att livet är bättre som vuxen.
När jag var 10 år så visste jag inte ens hur en mobil fungerade! Och jag var 10 under år 2000!! Samhället har förändrats läskigt mycket på den korta tiden...

Förlåt TS om det blev OT
Hur går det med dig och dottern förresten?

Man kan räknas som ungdom tills man är 25år. (titta på t.ex SJ.se och så)

Det klart att du känner din dotter bäst, MEN du kan inte jämföra att tröttna på saker som att tröttna på sitt eget barn. Du kan heller inte utgå ifrån hur hon är med sitt eget barn är samma sak som hur hon är med barn i allmänhet. Är du lika mot dina egna barn som andras.
De allra flesta blir faktiskt riktigt bra mödrar. Det enda som behövs är en gnutta modersinstinkter och det får de allra flesta.
Men vad beror det på att hon är psykiskt underutvecklad, då? Har hon en diagnos, eller? Annars så mognr hon nog med den här graviditeten. Det är ju viktigt att du visar vad du går för också...att du gör klart för henne att du inte kommer att vara nåt mer än bara mormor, så att hon ställer in sig på det...

aa absolut!
Jag tänker såhär:
1-12 Barn
1-18 Ungdom
18-65 Vuxen (tror det är runt 65 man pensioneras va?:P)
65-tills man dör är man Pensionär

Läst igenom tråden och hoppar in här , min sambo som idag är 24 år fick sin dotter när han var 15 år, sedan dess har han jobbat , han har klarat detta utmärkt .
Jag vet dom som verkligen verkade totalt oförmögna att skaffa barn klarat det, under graviditeten blev personerna som förbytta & ansvarstagande.

Du skrev något om att 17 åringar får inte gå på systemet, men så kan man fråga dig då HUR du kunde låta henne flytta till pojkvän , sova med pojkvännen mm.
Det är din dotters liv inte ditt , utbildning/jobb kommer oavsett.
Allt löser sig efter hand som tiden går men att ha föräldrar som inte stöttar & vill tvinga sitt egna barn till abort är hemskt .
17 eller 18 är inte någon större skillnad enligt mig, alltså hon är snart myndig,
men gör du bör ha i åtanke att du kan förlora din dotter på kuppen ,
för hade min mamma tjatat om abort med mig ( är 19 ) hade jag inte velat prata mer med henne .

Hej Marie... Jag var lite som din dotter när jag blev gravid,var då 17 år och levde livets glada dagar. Min mamma blev otroligt nog glad,fast att pappan till barnet inte ville ta sitt ansvar.
Min pappa däremot tyckte inte det var så kul,men jag hade ett otroligt stöd från min mamma och hon stöttade mig helhjärtat under hela min graviditet och var även med på förlossningen. Hon stoltserade ut sin glädje över att få bli mormor och när min dotter var född så var även min pappa en stolt morfar och hjälpte till med att hitta ett namn till sitt barnbarn...
Jag är väldigt tacksam att min mor ställde upp då och jag tror du kommer att göra det samma med din dotter också... Lycka till

Min släkt kreverade när jag annonserade ut att jag skulle ha barn...jag hade nyss fyllt 17 år och var väldigt omogen!

Det gick dock bra för de accepterade det och valde att stötta mig så mycket de kunde. Jag blev dessutom själv med henne när hon var 4 mån och då hade jag precis fyllt 18 :)

Det du kan göra är att inte döma eller skälla utan att visa henne vad som kommer att krävas av henne när barnet fötts, men var finkänslig. Stötta och ge råd :):)

Det är hennes val.. Det enda du kan göra är att vara där för henne och stöta henne.. Du är ju hennes mamma..
Hon behöver dig mer än någonsin.. Hon är säkert jätte orolig och nervös..

Grattis du ska blir mormor

TS verkar ha övergett den här tråden...synd..jag är nyfiken på hur det går!!

Jag är glad att min mamma inte blev arg när jag berättade att jag var gravid, även om jag då var 14 och omogen och livet lekte med för mycket fester. Dagen jag plusade ändrades jag helt.

istället för att bli arg på din dotter säg att du finns där för henne och att du kommer stötta henne vad hon än väljer, försök absolut inte att tvinga henne till något.

Hejsan TS!

Jag vill bara lägga in lite stöttning. Jag är enligt vissa en ung mamma, men jag blev gravid vid 19 års ålder. Hade jobb och fast inkomst, lägenhet, sambo, bil osv.
Nu väntar jag nr2 och är 21 år.

Jag skulle bli helt förstörd om min nu 17 månaders dotter skulle komma hem om 15 år och deklarera att hon är gravid! Oj, vad skulle man då säga och göra?
Såklart man vill stötta, men hur? När man vet att det KANSKE är bäst att de gör abort...?

Jag vet MÅNGA mammor som blivit gravid som 15-16 åringar och de skulle ALDRIG i världen välja bort sitt barn och de är FANTASTISKA mammor.
MEN, de kunde ju väntat några år och levt av sig lite först. Ibland kan jag tycka att jag skulle väntat ytterligare några år, men som sagt, jag skulle aldrig ångra mitt barn idag.

Stötta ditt barn i vilket beslut hon än väljer, de kommer du garanterat göra. Men du kan ju också berätta alla nackdelar med att ha barn. För det är INTE vara fördelar :)

Kramar

Mari43,

jag vill bara stötta dig i din svåra situation. Det är ju modernt nu att tonåringar ska föda barn de råkar bli med. Se senaste boken av von Bredow, Juno-filmen och Slam av Nick Hornby. Tidigare (70, 80 och 90-tal) var det självklart att man gjrde abort i tonåren och väntade tills man visste var man hade sig själv och barnets pappa. Ordnad ekonomi är ju också en hjälp. Jag vet hur svår tde tä rat tvilja så väl och bli så fullständigt dissad av sin dotter som bara tror att man vill förstöra för henne. Lycka till!

Till er unga mammor vill jag säga att jag är imponerad av att ni klarat av att få barn så unga. Jag förmodar att det varit tufft ibänad också. Det är det för alla, oavsett åldern. Och ljuvligt studntals, naturligtvis!

Liselotte B skrev 2008-05-26 14:23:06 följande:

Hej LiselotteB
Du kan isåfall omöljigt tagit del av socialstyreslens rapporter över tonårsaborter som ökar för varje år som går. Titta bara på hur storstäderna har det, inte en aborttid möjlig att boka. Och idag gör kvinnor från åldrarna 14 (ok, ungdomar) till 25 abort oftare än de duschar. Det är liksom ingen som har respekt för det ingrepp en abort innebär.
Jag är FÖR fri abort, och tycker att systemet är bara tokigt när man tex lätt kan få tag på dagen efter piller. De flesta tonåringar har inte pengar nog som de vill avvara för dagenefter piller (kondon användadet har INTE ökat, tvärt om!). Vissa chansar å låter bli att skydda sig helt. Därför tycker jag att man som tonårsförälder ska nästan ta för givet att det ligger i mammas och pappas ansvar att dels informera barnet samt hjälpa till och skaffa skydd (p-piller (mini piller) ) kondomer m.m.
Inte kan man veta OM ens dotter låter bli att använda detta, men ett medvetande om risken att bli gravid när man har oskyddat samlag kan ju göra den unga mer ansvarsfull??
Med andra ord tycker jag att TS ska stötta sin dotter i det beslut hon tar, oavsett beslut. Man kan visst klara av ett liv med barn , trots att man själv är tonåring. Men att känna sig ensam å övergiven , det hjälper då ingen!