Anonym (LEDSEN)

Äldre 4 Jul 23:03

160 svar

de har låst in min son!

Min son är 13-år och inlåst...han har aldrig gjort något kriminellt,han har aldrig använt droger....han har ett problem...ADHD.
En svår ADHD och för sådana barn finns ingen profsionell hjälp att få i skolvärlden.
I stället blir han straffad och ifråntagen sin familj.Han är bara 13 år och vill inget hellre än att vara hemma hos sin familj.
Jag va så dum att kontakta socialen då jag trodde att vi skulle få hjälp, jag va orolig för vad som kunde hända då jag tyckte att min sons beteende blev allt mer oroväckande. Men han hade inte hunnit göra något utan jag reagerade innan.
Jag blev vid det tillfället lurad att skriva på ett LVU som lovades att hävas på måndagen.När måndagen kom så hade "de aldrig sagt så".
Det som händer sen är fruktansvärt. De kontaktar inte mig överhuvudtaget trots upprepade försök från mig att få kontakt. via mail,telefon ochsåvidare..ända livstecknet jag får är när de skriver ett mail att de ska placera honom.
Jag fick också besked om att jag fick inte vara med och välja ställe och vi hann inte åka och hälsa på.
I samma veva (2 dagar innan) han skulle åka så satte de ut hans medicin,trots att hans doktor sagt vid upprepade tillfällen att man inte bara kan sätta ut den utan den måste trappas ner för annars kan man må psykiskt dåligt.De frågade inte ens mig som vårdnadshavare utan satte ut den på de grunder att han sa att han mådde illa av de.
Han skulle hamna på ett ungdomshem som ligger i Eksjö.22 mil hemmifrån!!!!!!!!Han har knappt sovit borta de senaste åren.
Jag fick köra dit honom , till ett vilt främmande ställe som varken han elr jag fått tillfälle att hälsa på innan och lämna honom där.
Där förväntas han att uppföra sig enl regelboken. Under vilka förutsättningar då undrar jag?
Han har svår ADHD, ingen medicinering, förmodligen biverkningar av att de satt ut medicinen, blivit fråntagen sin mamma, den enda trygghet han någonsin haft,ett vilt främmande ställe med ett gäng tuffa pojkar.
Han är rädd och ledsen men med hans diagnoser kan han inte säga det utan han skriker,fula ord och slår i inredningar,
Då blir han bestraffad. Första anhalten är det sjunde rummet ,där man får vara ensam med en vårdare. Andra anhalten är isoleringen , dit de skickat min 13-åring flera gånger.
Han blir satt i ett helt kalt rum i bara kalsongerna.Man tror att detta utspelar sig på 50-talet elr så men nu är vi 2009.
När jag frågade honom om han va rädd så sa han mamma , 2 sitter här för droger,2 för alkohol,en för 7 inbrott och en för anstiftan till mord....man är ju inte trygg med alla precis.Han är minst där både till ålder och kroppsligt.
Jag fick precis hem domen där det står fortsatt tvångsvård men det står också att 2§LVU kan tillämpas även mot föräldrar som uppfyller högt ställda krav vad gäller förmåga att tillgodose ett barns behov,det står att jag är en djupt engagerad förälder och gör allt som står i min makt för att hjälpa honom.
Jag föreslog att man skulle placerat honom på ett skolveckohem då jag vill att han ska få betyg i skolan och klara av högstadiet och att han skulle få vara hemma hos sin trygghet på helgerna.
Ändå väljer man att ha kvar honom på en låsbar instution.
Min son mår jättedåligt och hans beteende blir bara värre och värre och jag kan inte som mamma göra någonting för att han ska få det bra.

Jag vill med denna texten varna alla som tror att de kommer få hjälp om de ringer och ber om det. Man ska veta riskerna också och hur det går till i verkligheten.Om ens barn kan bli LVU -placerat trots att det finns en fungerande förälder som uppfyller förmågan att tillgodose barnets behov och är villig till instaser så ska man ju ha med sig att då kan alla barn bli det.

grön banan

Äldre 7 Jul 07:17

#141

Molson Canadian skrev 2009-07-06 23:41:43 följande:

Tja... runt 30 - 35 i alla fall. Hörde en psykiater härförleden som menade att ADHD inte är en konstant diagnos, utan föränderlig, och jag är benägen att hålla med om det. Det är ju också så att hur ADHD uttrycks är kraftigt påverkat av den miljö som vederbörande befinner sig i. Det finns barn med ADHD som pga stabila och trygga familjeförhållanden fungerar alldeles utmärkt där ADHD:n inte heller märks medan ADHD:n blir oerhört mycket tydligare när personen lever i en instabil och otrygg miljö. Jag tror att det finns barn som skulle ha fått diagnosen ADHD om de levde i en annan miljö än den de har och vice versa.

Det stämmer inte. Det är rutiner som är avgörande. En vanlig familj med glädje o bekymmer kan inte förminska symtomen mer. Inlägget verkar bara vilja skuldbelägga. ADHD o autism har större humörsvängningar. Min son har autism o kan bli impulsiv under de mest lugna förhållanden. Och du skriver det själv; symtomen MÄRKS MINDRE om barnet har en bra period, men sjukdomen finns kvar.

Molson Canadian

Äldre 7 Jul 10:33

#142

grön banan skrev 2009-07-07 07:17:52 följande:

Molson Canadian skrev 2009-07-06 23:41:43 följande: Det stämmer inte. Det är rutiner som är avgörande. En vanlig familj med glädje o bekymmer kan inte förminska symtomen mer. Inlägget verkar bara vilja skuldbelägga. ADHD o autism har större humörsvängningar. Min son har autism o kan bli impulsiv under de mest lugna förhållanden. Och du skriver det själv; symtomen MÄRKS MINDRE om barnet har en bra period, men sjukdomen finns kvar.

Jag delar inte din uppfattning.

MisMatch

Äldre 7 Jul 11:14

#143

Molson Canadian skrev 2009-07-06 23:41:43 följande:

Tja... runt 30 - 35 i alla fall. Hörde en psykiater härförleden som menade att ADHD inte är en konstant diagnos, utan föränderlig, och jag är benägen att hålla med om det. Det är ju också så att hur ADHD uttrycks är kraftigt påverkat av den miljö som vederbörande befinner sig i. Det finns barn med ADHD som pga stabila och trygga familjeförhållanden fungerar alldeles utmärkt där ADHD:n inte heller märks medan ADHD:n blir oerhört mycket tydligare när personen lever i en instabil och otrygg miljö. Jag tror att det finns barn som skulle ha fått diagnosen ADHD om de levde i en annan miljö än den de har och vice versa.

Du har helt rätt.

Nu ska man inte förminska de krav som ställs på en familj där de vuxna eller barnet/barnen har diagnos för de kraven är enorma.
Men det där stämmer med min erfarenhet.

Diagnoserna ändras med barnets mognad och beroende på hur mycket i barnets liv som fungerar. (då menar jag inte enbart hemma utan även skola och bup/soc har ansvar att vara med i arbetet under förutsättning att föräldern påtalat att behovet finns)

Jag tror inte du menar det elakt, men kommer nog tolkas så.
Tom jag tog åt mig faktiskt

Annars är jag ganska luttrad, jag slutade bry mig om omgivningens åsikter när de sa åt mig skaffa exorcist

Familjerna som lever med barn eller partners med NPF lever ofta periodvis under stor press och självfallet är det inte rosa fluff att fostra en NPF familj.
Just för NPF så stämmer ordspråket: Det krävs en by att fostra ett barn...

ALLA barn med NPF skulle inte "bli av" med diagnos om de fick en annan familj, och alla barn utan diagnos skulle inte få en om de flyttade in i en NPF familj.
Men självklart går många barn odiagnosticerade precis som det finns många barn som får diagnos trots att de inte egentligen har problematik.
Det är ju ett av de största problemen för att få respekt för diagnosen.
Kriterierna för diagnos är desamma som ett barn som upplevt trauma eller utsatts för vanvård/misshandel osv hemifrån uppvisar och uppfyller.

grön banan skrev 2009-07-07 07:17:52 följande:

Molson Canadian skrev 2009-07-06 23:41:43 följande: Det stämmer inte. Det är rutiner som är avgörande. En vanlig familj med glädje o bekymmer kan inte förminska symtomen mer. Inlägget verkar bara vilja skuldbelägga. ADHD o autism har större humörsvängningar. Min son har autism o kan bli impulsiv under de mest lugna förhållanden. Och du skriver det själv; symtomen MÄRKS MINDRE om barnet har en bra period, men sjukdomen finns kvar.

ADHD är INTE en sjukdom
En sjukdom kan man bota eller medicinera för att hålla i schack, det går inte med NPF, den måste du lära dig leva med och kompenseera för precis som du måste göra om du saknar ett ben eller en arm. Däremot kan problematiken ändras med hjärnans mognad och såklart beroende på hur mycket man själv lärt sig handskas med sin problematik och hur mycket man lärt sig kompensera upp för det.

Däremot kan en trygg miljö(som då måste sträcka sig över både hem och skola och fritid) tillsammans med konsekvent gränssättning och tydliga regler och rutiner dämpa problematiken tillsammans med eventuell medicinering så att ingen utomstående kan gissa sig till att problematiken finns.

Rutiner är viktiga men inte ensamma, de måste kompletteras med tydliga regler och strukturerad vardag samtidigt som barnet självt måste tillåtas arbeta med sin problematik, då med fördel tillsammans med ex psykolog.

Ta inte illa vid dig, tror de flesta (Läs JAG) förstår precis vilket arbete du får lägga ner och självklart hur tufft det är i svackorna (och de kommer att återkomma hela föräldraskapet ut)

Vet inte hur gammalt ditt barn är men som tröst kan tilläggas att om barnets problematik är tidigt framträdande (före 10) och dessutom väldigt utåtagerande/aktivt och du som förälder lägger energi på att lära honom att förstå rätt/fel och ramar in honom nu så blir resan mycket mycket lättare efter tio när förpuberteten och tonåren kommer igång.

Molson Canadian

Äldre 7 Jul 11:22

#144

MisMatch skrev 2009-07-07 11:14:24 följande:

Du har helt rätt.

Nu ska man inte förminska de krav som ställs på en familj där de vuxna eller barnet/barnen har diagnos för de kraven är enorma.
Men det där stämmer med min erfarenhet.

Diagnoserna ändras med barnets mognad och beroende på hur mycket i barnets liv som fungerar. (då menar jag inte enbart hemma utan även skola och bup/soc har ansvar att vara med i arbetet under förutsättning att föräldern påtalat att behovet finns)

Jag tror inte du menar det elakt, men kommer nog tolkas så.
Tom jag tog åt mig faktiskt
Annars är jag ganska luttrad, jag slutade bry mig om omgivningens åsikter när de sa åt mig skaffa exorcist

Familjerna som lever med barn eller partners med NPF lever ofta periodvis under stor press och självfallet är det inte rosa fluff att fostra en NPF familj.
Just för NPF så stämmer ordspråket: Det krävs en by att fostra ett barn...

ALLA barn med NPF skulle inte "bli av" med diagnos om de fick en annan familj, och alla barn utan diagnos skulle inte få en om de flyttade in i en NPF familj.
Men självklart går många barn odiagnosticerade precis som det finns många barn som får diagnos trots att de inte egentligen har problematik.
Det är ju ett av de största problemen för att få respekt för diagnosen.
Kriterierna för diagnos är desamma som ett barn som upplevt trauma eller utsatts för vanvård/misshandel osv hemifrån uppvisar och uppfyller.

Jag har inte uttalat mig om alla med neuropsykiatriska funktionshinder, utan just ADHD.

"Elakt" är väl subjektivt. Det kan ju tänkas vara "elakt" mot barnet med ADHD att inte tillgodose barnets behov av stabilitet och trygghet. Beror alltså på vilket perspektiv man har.

MisMatch

Äldre 7 Jul 11:40

#145

Molson Canadian skrev 2009-07-07 11:22:05 följande:

Jag har inte uttalat mig om alla med neuropsykiatriska funktionshinder, utan just ADHD. "Elakt" är väl subjektivt. Det kan ju tänkas vara "elakt" mot barnet med ADHD att inte tillgodose barnets behov av stabilitet och trygghet. Beror alltså på vilket perspektiv man har.

Menade mer att NPF (ADHD är ju bara en av de kombinationer som finns) inte är enkelt.

Jag fattar som sagt vad du menar och håller med...

Men vet också att är man i fas ett, dvs diagnosen är ny (ett par år gammal) och familjen kämpar för att anpassa sig till allt vad NPF innebär av krav på föräldrar och omgivning så kan det tolkas som att de inte är "bra nog" eftersom barnet har synlig problematik.

Men så enkelt är det inte...

Och det kommer bakslag oavsett hur mycket man jobbar på det inom familjen och rättar till. Det beror på att problematiken är känslig för yttre påverkan och förändringar så att byte av skola kan göra att man får starta om från början, liksom fel kamrater, fel lärare, ändrad familjestruktur osv osv

Men självklart ska barnets behov tillgodoses oavsett om barnet har prolematik eller inte, en diagnos ska inte påverka barnets rätt till det grundläggande.

Men man ska vara medveten om att NPF kommer i en stor variation vad gäller problematikens utsträckning, och att problematiken dessutom kan ha fler "bokstäver" och även inslag av ex begåvningshandikapp eller fysiska handikapp.
Allt detta påverkar hur stort uttryck problematiken får.
OCH uttrycket kan bli stort även om familjen är fungerande och trygg...

Lavish

Äldre 7 Jul 11:58

#146

Anonym skrev 2009-07-06 22:37:38 följande:

Det står faktiskt i ts att han inte gjort något kriminellt. Så att han skulle ha skadat andra kan vi utesluta, eftersom det vore kriminellt.

Nja fast här är jag nog beredd att hålla med övriga. Något ganska allvarligt måste nog ha hänt för att det skulle bli ett LVU. Mamman kanske helt enkelt inte tolkar att sonen varit agressiv i skolan som direkt kriminellt? Möjligtvis har han enbart skadat sig själv, inte andra? Det jag tyckte var så fel med det som TS beskriver är ju att hon inte har några problem hemma med sonen och då verkar de obegripligt varför han ska tas från hemmet till en sluten avdelning så brutalt och utan att få träffa mamman. Dessutom riktigt illa av socialsekreteraren att ljuga för henne för att få henne att skriva på och sen inte erkänna det ens. Däremot finns det väl troligtvis anledning att ta honom ur sin vanliga skola och hitta en annan lösning med det. Men när TS inte vill säga vad som har hänt fortfarande så blir ju hennes version mindre trovärdig tyvärr

Anonym

Äldre 7 Jul 12:15

#147

Man måste väl ändå utgå ifrån att det som står i ts är sant.
Vad som är kriminellt är inte tolkningsbart, vi har lagar i det här landet.
Är han inte kriminell så har han inte brutit mot någon lag.
Punkt.

Och så vitt jag vet är att slå sina skolkamrater att klassa som misshandel/ringa misshandel.

Men jag håller med dig om att det är möjligt att han har skadat sig själv, det säger jag inget om.

Men han kan helt enkelt inte ha skadat andra och fortfarande inte vara kriminell.
Det går inte ihop.

grön banan

Äldre 7 Jul 12:28

#148

Molson Canadian skrev 2009-07-07 10:33:34 följande:

grön banan skrev 2009-07-07 07:17:52 följande:
Jag delar inte din uppfattning.

Men det är fakta.

grön banan

Äldre 7 Jul 12:29

#149

MisMatch skrev 2009-07-07 11:14:24 följande:

Du har helt rätt.Nu ska man inte förminska de krav som ställs på en familj där de vuxna eller barnet/barnen har diagnos för de kraven är enorma.Men det där stämmer med min erfarenhet.Diagnoserna ändras med barnets mognad och beroende på hur mycket i barnets liv som fungerar. (då menar jag inte enbart hemma utan även skola och bup/soc har ansvar att vara med i arbetet under förutsättning att föräldern påtalat att behovet finns)Jag tror inte du menar det elakt, men kommer nog tolkas så.Tom jag tog åt mig faktiskt Annars är jag ganska luttrad, jag slutade bry mig om omgivningens åsikter när de sa åt mig skaffa exorcist Familjerna som lever med barn eller partners med NPF lever ofta periodvis under stor press och självfallet är det inte rosa fluff att fostra en NPF familj.Just för NPF så stämmer ordspråket: Det krävs en by att fostra ett barn...ALLA barn med NPF skulle inte "bli av" med diagnos om de fick en annan familj, och alla barn utan diagnos skulle inte få en om de flyttade in i en NPF familj.Men självklart går många barn odiagnosticerade precis som det finns många barn som får diagnos trots att de inte egentligen har problematik.Det är ju ett av de största problemen för att få respekt för diagnosen.Kriterierna för diagnos är desamma som ett barn som upplevt trauma eller utsatts för vanvård/misshandel osv hemifrån uppvisar och uppfyller.

ADHD är INTE en sjukdomEn sjukdom kan man bota eller medicinera för att hålla i schack, det går inte med NPF, den måste du lära dig leva med och kompenseera för precis som du måste göra om du saknar ett ben eller en arm. Däremot kan problematiken ändras med hjärnans mognad och såklart beroende på hur mycket man själv lärt sig handskas med sin problematik och hur mycket man lärt sig kompensera upp för det.Däremot kan en trygg miljö(som då måste sträcka sig över både hem och skola och fritid) tillsammans med konsekvent gränssättning och tydliga regler och rutiner dämpa problematiken tillsammans med eventuell medicinering så att ingen utomstående kan gissa sig till att problematiken finns.Rutiner är viktiga men inte ensamma, de måste kompletteras med tydliga regler och strukturerad vardag samtidigt som barnet självt måste tillåtas arbeta med sin problematik, då med fördel tillsammans med ex psykolog.Ta inte illa vid dig, tror de flesta (Läs JAG) förstår precis vilket arbete du får lägga ner och självklart hur tufft det är i svackorna (och de kommer att återkomma hela föräldraskapet ut)Vet inte hur gammalt ditt barn är men som tröst kan tilläggas att om barnets problematik är tidigt framträdande (före 10) och dessutom väldigt utåtagerande/aktivt och du som förälder lägger energi på att lära honom att förstå rätt/fel och ramar in honom nu så blir resan mycket mycket lättare efter tio när förpuberteten och tonåren kommer igång.

Sjukdom eller diagnos; inget att märka ord över.

Molson Canadian

Äldre 7 Jul 12:40

#150

grön banan skrev 2009-07-07 12:28:18 följande:

Molson Canadian skrev 2009-07-07 10:33:34 följande: Men det är fakta.

Nej, det är din uppfattning som jag inte delar.

MisMatch

Äldre 7 Jul 13:09

#151

grön banan skrev 2009-07-07 12:29:48 följande:

Sjukdom eller diagnos; inget att märka ord över.

Inget illa ment men som sagt för mig är det en väsentlig skillnad

Anonym

Äldre 7 Jul 13:10

#152

jo, skillnad.

grön banan skrev 2009-07-07 12:29:48 följande:

Sjukdom eller diagnos; inget att märka ord över.

Höströd

Äldre 7 Jul 23:28

#153

MisMatch skrev 2009-07-06 23:24:24 följande:

vad har bup inte gjort? Träffas ni regelbundet? ' här jobbar de dels med barnet men främst med föräldrarna Det är som NPF förälder otroligt viktigt att förstå att den främste behandlaren och den med det största ansvaret alltid är föräldern(om man inte placerar bort barnet) Bup tillhandahåller verktyg i form av bollplank och tips men själva arbetet utförs hemma beroende på ålder på barnet så kan jag varmt rekommendera att ni ber om en psykolog från bup som jobbar med KBT och social träning. Då tar psykologen med barnet ut i de situationer som barnet har svårt för och det tränar både socialt och framförallt så får de ett bättre utrymme för samtal runt beteende och medvetandegöring Barnen ska inte idiotförklaras för NPF, de ska lära sig leva med sitt funktionshinder och måste göras medvetna om vad de själva måste göra för att få sitt liv att fungera utan krockar med andra.

Tack för tipset om denna sorts psykolog, men tro mig, vi har frågat BUP om psykolog/samtals kontakt till sonen i 4 år!

de säger att det inte kommer fungera på honom och att det inte gynnar honom...

Höströd

Äldre 7 Jul 23:32

#154

MisMatch skrev 2009-07-06 23:26:20 följande:

i skollagen står det att ALLA barn har rätt till stöd Skolan får inte neka för han inte har diagnos men räkna med att få gå högre upp anmäl till skolverket om de inte ordnar skolan så sonen fungerar och trivs

hej, han går redan i specialklass med fem elever och 2 pedagoger..funkar sådär just nu då det kommit 4 nya pojkar i klassen och då blir det såklart ganska rörigt...

Tiden och vad som görs framöver får visa om det går framåt...vi hoppas han får den rätta hjälpen/stödet för sin framtid..

babymini

Äldre 7 Jul 23:35

#155

Min son har ADHD och autism, inte fan låser de in honom, JAG HAR INTE LÄST HELA TRÅDEN, älskar honom för att han är en så fin människa, när han fick medicin han fick aggresiva attaccer och så gick han och kämpade för sitt liv låg under sängen och ville bara dö jag avslutade denna medicin fort som ögat. Han har haft denna diagnos sen länge och det är någon man får leva med bara och göra sitt bästa, han är nu 17 år och bästa kille man kan tänka sig, har inte blandat in så många förutom i kristider då vi verkligen behövde det, men jag har kämpat med honon mycket mycket mycket mycket han är en god skit med många problem

MisMatch

Äldre 8 Jul 12:07

#156

Höströd skrev 2009-07-07 23:28:47 följande:

Tack för tipset om denna sorts psykolog, men tro mig, vi har frågat BUP om psykolog/samtals kontakt till sonen i 4 år!de säger att det inte kommer fungera på honom och att det inte gynnar honom...

Har de bokstavsproblematik så gör du barnet en enorm tjänst om du sätter in psykolog i tid
ju tidigare desto bättre eftersom det inte blir så konstigt och krystat

Ju äldre barnen blir desto svårare eftersom de påverkas av sin omgivning
det anses fult, läskigt och konstigt att gå hos psykolog

Man ska ha i åtanke att det inte bara handlar om att "klara av" barnen till de blir vuxna och flyttar ut, barnen ska lära sig hantera sin problematik och klara av att bemöta de problem som dyker upp när deras problematik krockar med omvärldens normer, bli trygga ansvarsfulla vuxna helt enkelt.
Sorgen de upplever när de inser att de är annorlunda, tänker annorlunda och agerar annorlunda är svår för dem och att då få ha en utomstående objektiv part att bolla med kan avgöra mycket för hur de klarar tonårsperioden och de frestelser och problem som dyker upp då.

Rent personligt så kan jag lätt säga att det svåraste jag råkat ut för som bokstavsförälder är när den första nådde insikt och sörjde rejält, jag kan ju inte ändra det, kan inte trolla bort... jag kan bara ge honom verktyg och kärlek och vara hans trygga landningsplats, resten måste han fixa och hantera själv.
Då var bup ovärderlig att ha...både för honom och för mig och några månader senare var han glad igen och idag är han stolt över den han är, han fixar allt som alla gör (om än med mer ansträngning) och är en välanpassad kille som ingen kan ens misstänka är annorlunda

En psykolog sitter inte och "förhör" eller tvingar fram "bekännelser" de leker, de pratar, den nya som arbetar KBT tar ut på äventyr, sådana som är problematiska
Som att gå i affärer med mycket folk, välja mat från meny, åka buss, lagspel osv
Nu gäller det säkert inte för alla men ta tiden att hitta rätt, för det gör skillnad

Anonym (bs)

Äldre 12 Jul 02:24

#157

Queen70 skrev 2009-07-06 16:48:17 följande:

Det är olyckligt, men jag tror kanske att du inte riktigt förstår hur allvarlig prolematiken kan vara. En 13 åring kan vara både stor och stark och kapabel att skada både sig sjäv och andra, samtidigt som han bara har förstånd och impulskontroll som ett barn. Sorgligt är det. Och framför allt mycket mycket svårt.

Blir det inte värre om man dessutom ljuger för föräldern och lvu:ar barnet? Jag förstår inte soc resonemang, gör du? Var finns samarbetet och empatin?

Lolek

Äldre 22 Apr 22:13

#158

Socialtjänsten måste ansöka hos Förvaltningsrätten om LVU och så du och din barn har sitt advokat som kan försvara er. Se till att ditt barn hamnar på ett skolhem för barn med ADHD så att han har professionell hjälp det fins såna hem.

Anonym (C)

Äldre 22 Apr 22:27

#159

Lolek skrev 2016-04-22 22:13:54 följande:

Socialtjänsten måste ansöka hos Förvaltningsrätten om LVU och så du och din barn har sitt advokat som kan försvara er. Se till att ditt barn hamnar på ett skolhem för barn med ADHD så att han har professionell hjälp det fins såna hem.

Pojken är antagligen 19-20 år idag så det är lite sent för det

Fröken Apelsin

Äldre 23 Apr 15:49

#160

Lolek skrev 2016-04-22 22:13:54 följande:

Socialtjänsten måste ansöka hos Förvaltningsrätten om LVU och så du och din barn har sitt advokat som kan försvara er. Se till att ditt barn hamnar på ett skolhem för barn med ADHD så att han har professionell hjälp det fins såna hem.

Det var ju 7 år sedan det hände, så det har nog löst sig nu.

de har låst in min son!

INNEHÅLL