Tycker du att den som är föräldraledig ska ta huvudansvaret för hemmet?

Energimässigt är mitt vanliga jobb mer krävande,(förskola med småbarn) men inte tidsmässigt. Min son sover oftast bara på promenad, alternativ måste jag ligga bredvid honom tills han somnar.
Jag gör redan sen innan lite mer hushållsarbete än sambon, så där är det ingen skillnad för oss. jag försöker plocka undan disk etc som blivit under dagen innan sambon kommer hem. De flesta dagar har jag middagen klar tills han kommer, precis som innan vi hade barn. Vissa dagar funkar ingenting och då får sambon antingen ta över sonen när han kommer hem eller så får han laga middagen.

Hahaha när dottern var bebis så var det mer än ett heltidsjobb. Hon krävde 12 timmars konstant fokus och arbete under enorm psykisk press innan pappan sedan kom hem för att kunna hjälpa till med de sista timmarna innan hon förhoppningsvis somnade ungefär när vi själva behövde somna.

Att arbeta är en mycket lättsam tillvaro vilket både jag och sambon tycker, i jämförelse med att vara hemma med dottern. Inte minst för att man faktiskt har schemalagda raster och en schemalagd lunch där man får äta i lugn och ro och får tid till annat man vill göra. Samt att arbetspasset faktiskt slutar ett visst klockslag. Kan säga att några raster var det inte tal om när man var hemma med dottern... och det var ju även jour nattetid, ibland flera timmar.

Jag håller med om det vittra skriver. MER än heltidsjobb. Tror det är oh så viktigt att inse att alla inte har haft samma upplevelse med bebisar, det vill säga: vissa kan ha haft det riktigt tufft.

Jag är hemma med två barn som är snart 1 resp snart 3 (sambon tar över efter sommaren). Just nu sover den lille ett långt pass på förmiddagen. När storebror är på förskolan (tre dar i veckan men nu är det sommarledigt för hans del) hinner jag en del under middagsluren. Men när storebror är hemma prioriterar jag honom när lillebror sover faktiskt. Jag och min sambo är överens om att det ska vara så. Han behöver egentid med mig, dvs läsa saga utan att lillebror kommer och ska riva i boken, bygga lego, få prata med mig i lugn och ro. Visst kan han sköta sigsjälv men jag vill faktiskt inte ha det så, jag vill inte hela tiden säga att "Nej, mamma har inte tid, det där får vi ta sedan". Så jag skulle kunna göra mer hushållsarbete, men då hade det gått ut över sonen. 

När båda barnen är vakna är vi inte hemma så mycket för det blir just nu mycket konflikter, funkar mycket bättre utomhus eller på muséer, biblioteket och andra ställen man kan vara och leka på. Men jag fixar mat (handlar, lagar) och plockar undan efter måltiderna. Ibland tvättar jag och ibland hinner jag köra ett varv med dammsugaren.

Jag svarade JA, men vill tillägga att det ju beror på hur barnet i fråga är. Är det ett väldigt krävande barn så kan ju det vara mycket jobbigare än ett heltidsjobb :P

Mitt jobb är rena vilohemmet i jämförelse med hur det var att vara hemma med ett väldigt aktivt spädbarn med väldigt lite sömnbehov. Eller hur det var att vara hemma med en sjumånaders som med lätthet klättrade överallt och som fortfarande hade ett litet sömnbehov. Eller 1,5åringen förra sommaren (jag var ledig hela sommaren då) som fortfarande hade ett litet sömnbehov och som dessutom hade behov av "hård" fysisk aktivitet under de vakna timmarna för att öht sova i allafall åtta timmar på natten.

Nu, när han är 2,5 har han lugnat sig betydligt, så nu när jag går på semester och kommer vara ledig ett par veckor innan även fadern går på semester så räknar jag faktiskt med att kunna hinna göra en hel del hemma, med prioritering på att ha maten klar när den arbetande föräldern kommer hem . (om vi är hemma, och inte på stranden så klart) Det är först nu de senaste månaderna som vår son sover en hel natt, dvs vi föräldrar (som jobbar heltid) också får sova hela nätter. Och vilken skillnad det gör!!

Så nej, inte så mycket hushållsarbete gjordes när jag var föräldraledig. Elelr när sambon var föräldraledig. NÄr sonen sov eller roade sig själv så vilade vi. Men eftersom vi delade på ledigheten så delade vi ju också på eländet! Och det braiga.

Och jag säger som Vittra. Mitt jobb är som visserligen är avancerat och utvecklande och ofta stressigt, men det är jag som helt och hållet är boss över min almanacka. Jag har inga schemalagda tider för fika eller lunch (eller ens när jag ska sluta) men när jag dricker te så kan jag dricka upp hela te-koppen i lugn och ro och prata skit med en kollega samtidigt, eller så sitter jag vid datorn och gör nåt viktigt när jag dricker mitt te, eller så håller jag i ett möte när jag dricker mitt te. MEN jag får ALLTID dricka upp mitt te. Jag får ALLTID äta klart min lunch. Jag får alltid gå på toa i lugn och ro och ifred. (Jag måste visserligen dra av mitt toapapper själv, hemma har jag en liten tvåårig assistent som gör det åt mig...) Jobbar jag till kl 21 så  är det MITT VAL istället för att gå hem vid 17-tiden.

Dessutom vaknar inte mitt jobb klockan två på natten och behöver kramas och sjungas för i en timme innan det somnar om igen.... och mitt jobb vakna rinte heller kl 5 och tycker att det är morgon.

Absolut inte!

Vi delar på allt hushållsarbete.

 

Hahaha, gud så bäst skrivet!

Ja, den som är hemma ska göra mest. Men så har vi de jobb vi har och de barn vi har. kan lägga till att barnen INTE varit de enklaste.

Nätter när barnen knappt sov hade vi ju förståelse om hemmet var ostädat, men överlag känns det helt självklart att den som är hemma hinner stöka undan en del. Att sätta på en tvättmaskin tar en minut från bebisen, den tiden har man givet att man är hemma. Det är omöjligt att fylla torktumlaren från kontoret. Naturligtvis "fick" den föräldraledige göra annat på sina dagar än att bara vara hemma, men var man hemma så fixade man lite i hemmet av respekt mot den andra och för hela familjens skull. Ju mer som är klart när den andra kommer hem, detso mer tid för hela familjen tillsammans.

Sådant som att låta tvättmaskinen gå, torktumla, fixa middag, fixa ärenden, ta emot hantverkare, låta diskmaskinen gå, hänga lite tvätt osv. är givet att den som är hemma ordnar med.

Jag jobbar som lärare och får sällan äta lunch i lugn och ro, rasterna försvinner när barnen är ledsna, har skor med snören fast de inte kan knyta dem eller när föräldrarna glömt att sjukanmäla och jag måste ringa upp istället för att dricka te i lugn och ro. Hinner sällan gå på toa före 12.00 och måste jag ändå så lämnar jag 24 stycken 7-åringar utan tillsyn och kan få en utskällning om en 7-åring slår en annan och jag inte var där och såg. För att  relatera till inläggen av Vittra och Cat36. Men som sagt, där är det ju olika Har man mer luft i sitt schema och inte lika stressigt på jobbet kanske det känns annorlunda.

Vi som adopterar ett barn på nästan 3 år kommer dela på det. Den som är hemma (vi delar rätt av) har fullt upp med en aktiv liten kille som vill ha sällskap i lekarna. Jag plockar under tiden och försöker även plocka undan efter oss (ex efter att ett helt skåp tömts på sitt innehåll i leken). Min man är sämre på det erkänner jag. Han är alltid mitt uppe i det han gör. Han har även svårt att äta själv medan han matar sonen. Men eftersom jag vet att han plockar senare och alltid frivilligt och utan uppmaning kan börja städa (när han inte har sonen i hasorna) så accepterar jag det. Men det kommer nog bli rörigare när han är hemma. Eftersom jag av eget intresse är mer hemma i köket vet jag att jag lättare lagar mat med sonen runt benen. Men det handlar om matlagningsvana och att jag gärna tar hjälp av vår lilla kille. Min man lagar mat... Men inte lika snabbt och självklart. Men så länge han inte förväntar sig att jag ska göra allt gör det mig inte om han "städar sen", eftersom jag vet att det stämmer. I gengäld är ingen av oss petimetrar eller kräver dammfritt i hörnen jämnt. Ett konstant givande och taga de är både äktenskap och familjeliv.

Valde annat för frågan är omöjlig att svara på. Om barnet inte sover något och kräver full uppmärksamhet, då hinner man inte göra något hemma. Sover barnet på dagen, kan leka själv etc och den som är hemma inte måste söka jobb eller något liknande, ja då skulle jag tycka att den personen kan göra grovjobbet.

Jag tycker det beror helt på hur det fungerar med barnet! Jag tycker att den som är hemma har huvudansvaret för barnet den tiden och ska lägga allt fokus där. Sen är det skit samma om man inte hinner tvätta för att man har fullt upp med att gosa och leka!

Jag tycker det är en jätteviktigt fråga faktiskt, kan tänka mig att det kan bli diskussioner kring detta. Vi har pratat om det nu (är gravida med första barnet) och hoppas det ska fungera bra. Vi båda tänker som så att barnet kommer först, sen hemmet. Man hoppas ju på att man ska hinna hålla någorlunda snyggt...vi får väl se!

Däremot är det inte okej att sitta vid datorn en massa istället för att ta hand om hemmet