Nån mer vars sambo/man är bipolär???

Hur går det för er?

Här går det framåt!
Vi var hos läkaren och sambon fick antabus och antidepessiva samt insomningstabletter. De sa att först och främst måste alkoholen ut ur bilden för att kunna fortsätta utreda. De sa att det är mycket möjligt att det skulle räcka med denna behandlingen då de inte sett något som tytt på bipolär sjukdom.

vad skönt att det går framåt! Hoppas att det löser sig med antabusen och antidepressiva. Har han blivit medveten om att han dricker för mycket ? Att han får sova ordentligt kan ju hjälpa mycket. Här är det ganska bra, min man har nog jobbat lite för mycket ett tag nu, han har fått svårt att äta och börjar bli väldigt trött, vilket ytterligare spär på min rädsla för att han kommer krascha och åka ner i en depressiv period när han får ledigt om 4 veckor... Jag håller tummarna att han klarar sig!

Sambon har en längre tid varit uttråkad och har nu kommit på hur han ska få sin tid att gå (åtminstone ett tag)
Som vanligt landar han på sitt absoluta intresse, bilar!
Åker imorgon till Italien och ska importera en bil som senare ska säljas här, med förhoppningsvis, vinst.
Kan känna en liten oro, som alltid när det gäller pengar, men vi har aldrig förlorat ekonomiskt på alla hans ideer och hoppas att vi inte gör det nu heller.
Det enda jobbiga är att han drar in oss alla i hans entusiasm, mamma,pappa, bror och mig. All hans tid går åt till att kolla bilar, maila och planera. Är visserligen glad att han lägger ner allt det arbetet så han vet vad han ger sig in på men det tar så mycket tid från oss. Och han undrar varför jag somnar på soffan 20.30..........
Kommer att vara en orolig tid fram tills han får bilen såld och sen kommer han att deppa igen för att han inte har något att göra!! Känner mig trött.........
Är så svårt att säga till honom att inte starta alla dessa projekt när man med facit i hand vet att han alltid lyckats innan.

Läkarbesöket är 2 veckor bort och jag försöker förbereda sambon så gått det går med att säga till honom att tänka efter hur han mår, hur barndomen har varit, när han först kände sig annorlunda mm mm

ANONYM NÄSFRIDA:
Hoppas att mannen din klarar sig från en större krasch.

ANONYM SAMBO:
Har du märkt någon skillnad sen han började med antabus och de andra medicinerna??

Jag är bipolär. Jag har inte varit sjuk på över 3 år. Jag jobbar heltid och försöker ta mediciner morgon och kväll, ibland glömmer jag.

Jaha, nu var det kört igen... Min man har gått in i en depp och jag vet inte vad man ska göra. Tack och lov att han jobbar 3 veckor till innan jul uppehållet. Kanske kan hjälpa honom att hålla det någorlunda i schack iaf. Vet att han inte kan hjälpa det men blir ändå förbannad på honom när han är så håglös hela tiden. Jag är gravid och vi har en 2 åring och ett rum som ska göras i ordning innan februari , kommer väl inte bli nåt m det.. Ska tvinga med honom till min psykolog på tisdag så vi kan få prata om det tillsammans med någon annan. Hur går det för er andra?

Förresten så är puff näsfrida:) gick visst inte att va anonym från telefonen, skit samma!

Råkade trycka lite för tidigt..........

Här hemma är det ganska stabilt fortfarande. Han håller på med bilen som importerades, göra den färdig för försäljning.
Däremot är han ju mer fokuserad på det än på familjen vilket är lite tråkigt.....
Han går väl och är mer eller mindre deppig hela vinterperioden, men kan hitta små glädjeämnen som kan ta runt honom ett tag. Pratar om att han är extremt uttråkad hela tiden.

Fick precis ett samtal från honom och hela världen har rasat eftersom vi får betala 4000 kr på helförsäkring på bilen. Precis som vi fått göra med alla andra bilar vi ägt och det är ju ingen hiskelig summa, visst är det tråkiga pengar, men man behöver ju inte låta som om någon var döende bara för det, hehehehe

Det är svårt att inte bli arg på sin partner när de inte visar intresse för familjen och de sysslor som behövs göras. Att antingen vara depp och inte vilja något eller att vara helt inne i något projekt.
Det är svårt att inte dras ner i deppigheten själv och att hålla sig positiv.

Läkarbesök nästa vecka för sambon som jag hoppas på ska ge vissa svar. Sjuk eller inte så är det skönt att något händer så att vi kan gå vidare.

ÅHHHH! Nu är allt bara svart känns det som, min man är som längst ner i sin depression nu, och jag vet inte vad jag ska göra! Jag mår så fruktansvärt dåligt när han mår såhär, det påverkar liksom hela atmosfären här hemma. Jag försöker vara stark och glad, men det är inte lätt, ibland vill jag bara ge upp och lägga mig ner jag också. Men det funkar ju inte när man har en liten son. Just nu får jag vara både mamma och pappa känns det som. Hur hanterar ni andra såna här perioder, hur behandlar ni era män?

Näsfrida, jag kräver att maken lämnar hemmet i alla fall några timmar på helgen. Så fort han försvinner ökar livsglädjen och energin både hos mig och barnen. Ibland åkte han iväg och satt i bilen och väntade, för sina vänner hade han slarvat bort och släktingar hade han sagt upp kontakten med.

Sist varade hans depression så länge att vi allvarligt funderade på hur vi skulle kunna fixa ett extra boende - något billigt, enkelt där maken kunde vara under sina jobbiga perioder.

Hur går det för er nu? Ni som väntade på diagnos - har det hänt något?

Min man har ätit litium i tre månader nu, och han fungerar jättebra. Det är så skönt att äntligen ha fått ro och harmoni i familjen. Vi har två små barn, och det äldsta (4 år) påverkades mycket när pappan var dålig. Det är så skönt att se att han nu kan koppla av, leka och utvecklas igen, utan att behöva oroa sig för pappa. Han är ett ovanligt lyhört och känsligt barn, så han tog liksom på sig rollen att skydda och ta hand om pappa.

Snälla. Ni som har kunnighet om biopolär. Låter jag som en med sådann diagnos`?

www.familjeliv.se/Forum-4-50/m56275264.html

Har inte skrivit på länge då jag gått och funderat en massa här hemma. Sambon var på sitt läkarbesök för ca 1 månad sen och hon menade på att hon inte såg någon bipolaritet i honom överhuvudtaget. Min tanke är ju då att om han inte har det, varför visade det första testet alla tecken på att han hade det??
Läkaren sa att han led av en depressionssjukdom och skrev ut något stämingshöjande plus att han skulle gå kvar på de antidepressiva. Jag har inte märkt någon förändring på honom mer än att han blivit mer arg. Han skäller och skriker för minsta lilla. Han är inte elak mot mig eller dottern, men stämningen i huset blir helt annorlunda. Är skönt när han varit bortrest. Själv säger han att han känner sig piggare, men även mer arg.
JAg är mkt tveksam till läkarens observationer som efter enbart ett läkarbesök och en pratstund kunde ställa diagnos depressionssjukdom.
Han ska dit idag igen så får vi se vad det leder till.......
Kämpa på alla!!

God jul på er alla!!!

Nej han dumpa jag!!!