• Äldre 20 Nov 12:51
    45379 visningar
    103 svar
    103
    45379

    Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?

    Klockan är 16.23 en vardag. Ett barn vill ha en yoghurt, en med chokladkulor och krispigt. Dessutom får man en cool sked med också, om man köper 4 stycken. Barnet föräldern säger nej och barnet kastar sig på golvet och skriker. Du går förbi och tänker ett och annat...
    -"Varför finns det inte tvångssterilisering.
    -"Säg till på skarpen, man kan inte låta barnet styra."
    -"Men låt barnet få saken så det blir tyst någon gång."
    -"Men bär uut barnet!"
    -"Bra förälder som inte ger vika för barnets protester."
    -"Stackars förälder, h*n kan inte ha det lätt."

    Alla och några kommentarer till har nog alla tänkt någon gång. Vad är det som gör vad man tänker? Har du någon gång tänkt att det skulle kunna vara ADHD eller Autism? Att varken barnet eller föräldern kan hjälpa vad som händer? Att den här reaktionen kan uppkomma när som helst, vad det än är? Att orsaken inte alls är just orsakad av yoghurt barnet vill ha och svaret föräldern gav.
    EN möjlig anledning till att situationen uppkom kan vara en socka på morgonen. låter väl helt befängt i de flesta öron, t.o.m. för mig. Men låt mig förklara hur det kan vara.

    På morgonen när föräldern kommer in till barnet säger Godmorgon och börjar plocka med kläderna som barnet ska ha under dagen. Barnet börjar leka med en legobit, bla lägger den i strumpan, när det är dags för strumporna och föräldern som inte ser det ber barnet hjälpa till med påklädningen och vara mer "med". Föräldern går och dukar till frukost när kläderna är på. Vid frukosten upptäcker föräldern att barnet är kall om fötterna, för barnet har tagit av sig strumpan. Föräldern tar på strumpan igen och säger att de ska skynda sig till dagis/skola. När barnet blir hämtat  får h*n reda på att barnet har varit i luven med en kompis. Barnet åt inte som den brukar fast det var god mat och hela dagen har barnen varit frånvarande och inte alls hängt med vad som händer. när det är dags att gå hem sitter ena strumpan utochinvänd och andra går inte och hitta. Det är "bara" någon billig tubsocka så man tar på skor och går hem, på vägen hem kommer föräldern på att det behövs handlas mjölk och tar vägen om affären. Inne på affären ligger det en massa strumpor till extrapris och föräldern nappar åt sig en 3-pack, kan ju vara bra att ha. Och det är där vi se vad som händer.

    Socka som plockades fram på morgonen hade en söm som irriterade och sen satt den lite slappt på foten. Barnet ville inte ta på den så den började leka med legot, om man trycker legot mot tån just där strumpsömmen brukar sitta så är det inte så obekvämt. Under dagen har barnet tagit av sig sockan så fort det går, det kliar från sömmen och den korvar sig hela tiden i skon. Sista gången barnet försökte rätta till var när h*n var på toaletten.
    Sen när barnet längtar hem för att få ta av sig den för****ade strumpan så ska de en omväg till affären, barnet följer med in för att se om det finns någon god mat som man kan föreslå som middag.

    Vad som hände i barnet var en låsning. Barnet hade tänkt sig en sak och det blev inte som barnet hade tänkt sig. I barnets värld så har bara en enda sak existerat under dagen, en socksöm som har irriterat. Sen när föräldern tar en förpackning med liknande strumpor så vill barnet protestera , det är ju fel sort strumpor. Det har barnet försökt visa hela dagen att något är fel. Strumporna gjorde att h*n inte ens klarade av att äta och nu är h*n hungrig. Strumporna gjorde så vi blev försenade hem också.

    Vad man än gör som förälder så gör man fel i någons ögon, om man låter barnet få yoghurten så blir det mer socker som inte är bra eller så kommer barnet alltid vilja ha den sortens yoghurt. Ett bestämt nej sägs ju vara bra och flera andra kunder står och tittar. Föräldern vill bara hem och är inte den mest pedagogiska personen just då.

    Vad du väljer att tänka beror mycket på din kunskap om hur barn kan reagera. Det finns inte någon mall för att så reagerar man som barn när man får ett Nej. Dina erfarenheter och tankar om uppfostran färgar vad du tänker om situationen. Har du tillräckliga kunskaper om just hur barn med ADHD och Autism reagerar?
    Vad tänker du om situationen? Tror du att du skulle kunna tänka om?

    Det här var ETT exempel, vad en strumpa kan ha orsakat. En tröja med noppar, eller dålig lukt från en medresenär på bussen eller kanske en strumpa som sitter för hårt åt kan lika gärna ha orsakat reaktionen. Med ett barn med ADHD och/eller Autism så händer det här flera gånger varje dag, varje vecka hela året. Fast man försöker förbereda så gott man kan så är det alltid något mer. Det här kämpar barnet med också, h*n vet hur man uppför sig men när det är något som stör rutinerna hela tiden så klarar inte barnet av att hålla ihop sig.


  • Svar på tråden Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?
  • Jezzi8­0
    Äldre 25 Mar 17:56
    #91

    Hej! Ni som jobbar med människor som har Autism eller Asberger.. Mannen min pluggar nu och vi funderar på hur man som personal (pluggar gymnasienivå) kan stödja/hjälpa med just bristen på mentaliseringsförmåga (Theory of Mind). Alltså även med s.k empatistörning. Snälla, nån som vill svara?

  • Äldre 5 May 10:57
    #92

    Vår son är snart 6 år och har atypiskt autism med försenat språk, ev lutar det åt asberger-hållet. han har även en ganska gäll, hög och lite "pipig" röst som förmodligen tillhör autismen. Han har haft sin diagnos sedan slutet av 2008. Så han var tidig att få den diagnosen. Vi har haft otrolig hjälp av dagis och speciellt en pedagog som "fångade" upp sonens problem och tog dem på allvar. Hon är även hans resurs nu och kommer även att följa honom det första halvåret när han börjar förskoleklass till hösten.

    För oss som föräldrar har det tagit lång tid att hitta ord till att förklara för nära vänner varför vår son reagerar som han gör i vissa situationer och inte alls är ouppfostrad, det är bara lite svårare att nå fram till honom.Han har problem med ögonkontakten och impulskontroll, uppmärksamhet och att lyssna och behöver förberedelse när vi ska göra saker mm. När vi ska göra större saker som tex att åka på semester, tåg, åka på nya ställen, läkarbesök mm behöver han bildberättelser. Då ritar jag och/eller hittar bilder på nätet om vad vi ska göra, vilka vi ska träffa, när och vilken ordning det blir. Det funkar jättebra för honom. Då blir det inte en "katastrof i honom".

    Vår son har hitills inte lagt sig på golvet i en affär och skrikigt, men när vi ska bryta upp och byta aktivitet (tex gå hem från bekanta/kompisar/lekparker mm) DÅ...blir det problem oftast....skrik och arg som ett bi och det går inte att nå fram till honom. Funkar inget annat så är det bara att tacka för sig och bära ut honom till bilen.Just denna grej har vi först nu förklarat för våra närmaste vänner (eftersom han bara har atypisk autism så märks det inte så jättemycket, bara i vissa situationer) Känns helt underbart att inte behöva känna sig som en "dålig" förälder som inte kan uppfostra sitt barn, det har faktiskt kännts så ibland trots att man vet varför det är som det är)
    Har inte läst igenom hela tråden men känns skönt att man inte är ensam om detta  Glad

  • Äldre 5 May 11:02
    #93

    vill bara påpeka att det även kryllar av vuxna som inte bryr sig det minsta om att tänka nåt speciellt om den scenen i affären.
    "oj då han var visst ledsen", eller nåt, sen jazzar man vidare med sitt.


    I will mustardize you
  • Äldre 13 May 13:54
    #94

    Tack, bättre beskrivning av Adhd har jag aldrig sett tidigare.

    Hjälper mig att förstå min dotter lite mer!

    Tack!!

  • Äldre 14 May 19:55
    #95
    Sunshine2010 skrev 2011-05-13 13:54:40 följande:
    Tack, bättre beskrivning av Adhd har jag aldrig sett tidigare.

    Hjälper mig att förstå min dotter lite mer!

    Tack!!
    Hoppas det går bra för er! {#emotions_dlg.flower}
  • sjodah­lulrik­a
    Äldre 7 Nov 15:11
    #96

    Intressant beskrivning Little Ms Chatterbox!
    Jag har lite funderingar kring de tankar du skriver att många tänker, att barnet är ouppfostrat bland annat.
    Men hur upplever du de situationer då du behöver "fostra" ditt barn. För finns ju många saker som faktiskt inte är ok att barnen gör jämtemot syskon bland annat. Att skrika på affären är ju en sak, det handlar ju också om normer om vad som är ok, men att slå, spotta eller på annat sätt inte följa de normer som finns, hur hanterar du dessa?

  • Äldre 8 Nov 12:15
    #97
    +1

    Just det här med att barnen ska uppföra sig gentemot syskon är ju något som innebär att man alltid måste vara minst en med dom, innan sonen fick medicin var vi alltid med honom om han var tillsammans med sina syskon, för allas säkerhet. 
    Så som det är nu så ser man ju till att förebygga, att föregå med gott exempel och punktmarkera. Att alltid se till att det är lugnt och harmoniskt här hemma. Det är inte tillåtet att retas, puttas eller att slå någon annan. Man får inte som man vill bara för att man höjer rösten. Att tex spotta på någon är ju aldrig tillåtet, varken i min familj eller annanstans. 
    Att man tänker sig för innan man gör något för att det kommer kopieras direkt.

    Eftersom sonen inte "vet" hur man ska göra så måste man lära honom "allt". Alla saker som gäller hur man uppför sig. Allt som man ska lära sig i livet måste man påpeka och poängtera. MEN man kan inte ta allt på en gång. Det kan vara därför som en del med tex ADHD kan uppfattas som ouppfostrade för man kan inte lägga krut på mer än 1-2 saker om gången.
    Ska barnet lära sig att hänga upp jackan när de kommer hem och inte slå sina syskon finns det inte tid till att lära sig att inte tugga med öppen mun, inte prata när andra pratar, inte peta näsan, inte allt annat som man kan ta lite hur som helst med andra barn. Sen vet jag inte om jag har tur eller så men mina barn är ganska lugna, han med ADHD är ingen som man behöver plocka ner från träd och garage. Han slår mest bara när han känner sig trängd i ett utbrott. Och är sällan några utbrott eftersom vi har så mycket förberedelser och vet vad han klarar av. Att man har hyperaktivitet är ju liksom inget som ska fostras bort, men till följd av att man är hyper så kan det ju hända en del saker som gör att det blir stökigt, mycket rörelser eller måste hända en massa saker hela tiden. Men det är ju en följd av diagnosen och för det ska ju inte barnet drabbas av.
    Sen med min son som har oerhört mycket hyperaktivitet, men han har inte så det syns utåt, hans är vänd inåt och sitter mycket i huvudet men han han har även koncentrationssvårigheter så han har svårt för att hålla en tanke.

    Min grundfilosofi med uppfostran har alltid varit att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Att försöka ha ett öppet sinne till varför någon gör som de gör.
    Att man själv ska stå för sina handlanden.
    Uppför dig väl så kommer du inte behöva be om ursäkt heller. 
    Spara förlåtelse till när det verkligen behövs.

    När man får ett barn som lär sig på ett annat sätt som ADHD är så behöver man inte ändra på sin inställning, utan bara på sätet hur man vill förmedla sina tankar.
    Något som jag har fått lära mig på vägen är verkligen att välja mina fighter. Att plocka ut guldkornen i ens grundtanke om hur man vill att barnet ska fostras. 

    Hoppas du har fått svar på din fråga, annars får du fråga igen.  


  • sjodah­lulrik­a
    Äldre 11 Nov 14:55
    #98

    Bra tankar Little Ms chatterbox!
    Har sett många diskissioner här på FL om hur man kan stödja barnen i deras utveckling och det som jag hakat upp mig lite på att barn som har autism ibland inte bemöts på samma sätt. Förstår att det måste vara en kluvenhet i detta då endel barn njuter av att få uppmärksamheten av att bli tillsagda. Samtidigt så känns det så fel för mig att inte fostra och vägleda till ett bra beteende som du också skrev om.
    Jag funderar lite kring hur empati och respekt kan visas av barn som har autism. Ofta hör man att dessa barn inte kan visa just detta viilket jag inte tycker är en rättvis bild av situationen. Frågan är bara hur barn med autism väljer att visa empati och respekt. Kanske detta inte görs på samma stätt som barn utan autism gör. eller kanske på exakt samma sätt?

  • Äldre 11 Nov 15:08
    #99

    Jag läser o ler igenkännande, min dotter har DAMP, ADD med DAMP följer störningar i det preceptionella (vet inte om jag stavat det rätt) så just skavande sömmar, tvättrådslappar som gör ont osv känner jag mer än väl till :D

  • Wildsc­hwein
    Äldre 30 Dec 13:21
    +1

    Jag känner till en kille som är ca 10 år och ser fullt "normal" ut. 
    Dock har han en diagnos som gör honom väldigt speciell (Det är inte adhd eller add). 

    När jag satt med några kompisar på ett matställe kommer familjen in med killen, det första han gör är att börja springa runt runt och lägger sig på golvet. Mina kompisar börjar kommentera att han måste vara störd och synd om föräldrarna som misslyckas i uppfostran med mera. 

    Jag sa åt dom att vara tyst och sedan berättade jag som det var. Att han har en diagnos som gör honom så.
    Dom har inte kommenterat "jobbiga barn" sedan dess Glad


    ★ Tá aisling agam ★
  • Äldre 28 Oct 13:26

    Återupplivar en gammal tråd då jag inte vet var jag annars ska lägga länken till denna artikel...


    ?ADHD-mediciner fungerar inte på lång sikt?

    "Att behandla ett barn som fått diagnosen ADHD med läkemedel är uppenbarligen ett djupt ingrepp i det barnets liv. Sådan behandling behöver bygga på en fullständig genomgång av den vetenskapliga litteraturen", skriver Robert Whitaker.

    www.svt.se/opinion/article2429200.svt
  • Äldre 13 Dec 22:03

    Hej har själv svårigheter känner nej oftast missförstådd .

  • Äldre 14 Feb 23:17

    Jag har fått den typen av kommentarer. Sist svor jag åt min bror som svar och tyckte att då kunde han ta jobb på BUP om det var så jävla enkelt. Ett minne har jag dock svårt att kasta av mej. Min mor som uppfostrade med piskkäppen fram till lagen om aga. Hon skulle visa mej när pojken en gång var på tvären och fram kom den förbannade piskkäppen. Han hann få ett rapp på benet innan jag hann emellan. Till alla som genast tror er veta bäst. Hur fan tänker ni? Tro inte att allt är så enkelt. För när sånna kommentarer kommer så nedvärderar ni faktiskt era syskon och döttrar och vänner och okända. Tänk ett steg till Innan ni automat drömmer era medmänniskor.

    Kämpa på.

Svar på tråden Har du tillräckliga kunskaper om hur barn med ADHD och Autism reagerar i vissa situationer som får dig att tänka på lata föräldrar och dålig uppfostran?