Terese f skrev 2011-01-04 07:41:06 följande:
varför är det ingen som tänker på barnet?
Alla är så OTROLIGT SJÄLVISKA, "JAG vill ha barn och skiljer mig då från pappan så mitt barn inte får någon pappa ALLS, bättre än att han hatar barnet"
Är det inte då bättre att göra abort om man inte kan komma överens?
Har en syster vars pappa absolut inte ville ha henne, (han kom på det 3 mån före förlossningen) men mamma hade ju inget val då än att då flytta och ta hand om henne själv. Min syster mådde jättedåligt 13-16 ca för att hon inte hade en riktig pappa, han ville ju inte ens ha henne. Hon hade många funderingar varför och var arg ofta.
Jag tycker att även om man som kvinna anser att man klarar av att fostra ett barn själv så är det inte rätt, ett barn har rätt till både pappa och mamma.
Skillnad är vid homosexuallitet etc. Men ni fattar, barn ska ha båda föräldrar.
Lika mkt kvinnan som ska skydda sig som mannen. Om hon vet att han inte vill ha barn, (men vi säger att hon vill) BORDE hon endå skydda sig FÖR hans skull, man lever ju i en ralation där man måste ta hänsyn till andras känslor. Man HJÄLPS ÅT!
Är man som kvinna tsm med en man som inte vill ha barn får man väl byta man, det finns ju fler, ellerhur?
detta inlägg följs av
MadHatter skrev 2011-01-04 11:31:24 följande:
Så din syster skulle hellre inte funnits alls än haft en tuff period i tonåren?
(Nu mår ju för övrigt väldigt många tonåringar dåligt oavsett familjesituation så det finns ju ingenting som garanterar att din syster mått bättre om hennes familjesituation sett annorlunda ut.)
Sen har jag lite svårt att se varför du anser att det är mammans fel att pappan inte tar sitt ansvar för sitt barn.
I scenariot som nämns i TS har ingen av parterna lurats, kvinnan har inte sett till att bli med barn mot mannens vilja. De skyddade sig, skyddet gick sönder och kvinnan blev gravid. Inte planerat från vare sig kvinna eller man. Det står ingenting i ts att kvinnan vill ha barn (och därmed borde byta till en man som också vill ha barn) utan hon har blivit gravid "av misstag". Det står ju till och med i ts att kvinnan inte vill "börja om", dvs ha fler barn.
Nu har hon ändå en påbörjad graviditet i sin kropp och det känns fel (av någon orsak som inte nämns i ts) för henne att med medicinskt ingrepp avbryta den påbörjade graviditeten. Hon vill alltså fullfölja den.
Visst kan man tycka synd om mannen för att han är man och inte har möjlighet att bli gravid och därmed inte heller kan besluta om att avbryta ett påbörjat liv/graviditet , men i dagsläget är det inte så mycket vi kan göra åt det. Enbart kvinnan kan bli gravid och därför är det endast hon som kan besluta om en abort. Detta för att fostret finns i kvinnans kropp och individens rätt att besluta över den egna kroppen är okränkbar.
Jag ser inget annat alternativ än att kvinnan har beslutsrätt över sin egen kropp, gör du det?
När barnet sedan är fött handlar det inte längre om kvinnan (eller för den delens mannens) rättigheter. Nu är barnet inte längre ett foster och därmed en del av kvinnans kropp utan en egen individ med egna rättigheter. Barnets rättigheter ska inte påverkas av eventuella konflikter kring sin tillblivelse utan varje barn som föds ska ha samma rättigheter. En av dessa rättigheter är rätten till båda sina föräldrar.
Därför bör samhället, tycker jag, göra allt som går för att båda föräldrarna ska vara delaktig i sitt barn liv. Tvångsmässigt går det bara att kräva ekonomiskt ansvar (underhåll) men jag anser att samhället skulle hjälpa "ovilliga" föräldrar mer för barnens skull. Ytterst är dock detta ett individuellt ansvar. Precis som "jadåsåatt" skrev att hon gått i terapi för att hantera sina känslor inför den oplanerade föräldrarollen vore det varje oplanerad pappa att göra det om han känner att han inte kan knyta an till och ta hand om sitt barn. Det ansvar anser jag att varje förälder har - inte gentemot den andra föräldern - utan gentemot sitt barn, oavsett omständigehterna kring dess tillblivelse.
Mad Hatter.... Tack.. du skrev precis så som jag tycker. jag har lite svårt att uttrycka mig. blir lite fel ibland. Tack för det du skrev. Tack
