anoonymmm skrev 2012-06-28 09:45:14 följande:
Att hon skulle dricka är väl ingen överraskning precis, och med det menar jag inte att ja accepterar att hon festar och dricker varje helg. Satte in pengar på hennes kort då jag vill att hon ska kunna handla mat osv. Smsade även "Jag vill att du ringer mig när du vaknat, om du gör det och sen hör av dig minst en gång ikväll får du stanna kvar. Annars måste vi komma och hämta dig då du struntat i vad vi bestämt för regler." Vill visa att hennes handlande får konsekvenser men det är riktigt svårt att veta om man ska ta hem dottern eller inte!
Nu , måste alla ni som har "lösningen", hjälpa TS, i stället för att "köra ner henne på botten"? Det var Ju ganska länge sedan, att TS, ens orkade svara sist?
Jag skal berätta en annan "verklighet", för alla er, som har Sådana underbara föräldrar, som "låser in dem på sina rum, och tvingar dem att söka sommarjobb, när de är 16".OCH INTE TILLÅTER DEM ATT ÅKA NÅGONSTANS, INNAN DE ÄR MYNDIGA..? Vilka tråkiga tonårssår, de har haft då....När jag var 16, sa min mor till mig, att jag skulle fara och fly! Men i stället sökte jag jobb, och fick det ganska så fort, redan samma dag, faktisk.
Så 16-åringar är inga jävla barn, de kan spåra ur, men det är ust vid 16 års åldern, som "verkligheten" uppenbarar sig i hjärnan". De testar, om de är överbeskyddade, JA! När jag testade var jag 13, eller 14. När jag var 16, försörjde jag jag mig själv, till 100%. Min mamma brydde sig inte ens.
Men TS
bryr sig ju om sin lilla flicka! Varför skall ni vara så elaka då?
Ja, ni är duktiga. Men kanske fick ni inte leve upp i TS' värld? Jag är så alldeles säker på att hon är skitorolig för sin lilla dotter, och ni har alla "moralpredikat" hur en bra mamma skall vara?
Mn mamma var såhär: "Stick, ditt lilla psykfall, för ingen kommer att hjälpa dig"!
Och jag stack, men jag var "bara" 16 år. Det enda som då var viktigt för mig, var att jag kunde hitta ett JOBB! så jag kunde försörja mig själv. Och så blev det på den vägen, att jag blev en väldigt tolerant mamma, som födde 4. Men det gick bra..
Alla överlevde, och visst, de fick pröva på, men jag hämtade dem, om jag var tvungen.
Men ni mammor, som har växt upp i det "ultimata" föredömet, skänk en liten tanke till TS, som kanske inte har samma "förutsättningar", som ni har..
TS, är en bra mamma. PUNKT! Stödja henne, och hjälp henne om ni kan, eller låt bli, åtminstone att "fördöma henne som mamma"! Tycker att alla "moralföräldrarna" här i denna tråden, skall ta sig en tanke ställare, som låter: "Vi har inte alla samma lycklig barndom, som jag". Allting handlar alltså, i grund och botten, at förstå, någon, som har haft en sämre förutsättning, än ni som är "så duktiga"!
