Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?

MeMon

Äldre 24 Aug 22:27
51 svar

Citera Visa endast Anmäl

Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?

Hej!

En 35-årig tjej i Stockholm som har försökt få barn i 1,5 år nu. Varit på utredning i våras... sambo och ett bonusbarn.. har inte påbörjat någon behandling men önskar om min sambo går med på det (strul där också, pricken över i:et liksom).

Har börjat gå i terapi för att hantera denna sorg.. vilket är super.. men söker ändå andra som är i samma situation. Inte för att bara sitta och älta det men någon som vet vad man går igenom och som man tillsammans kan stötta varandra..

Förutom att vara barnlös är jag ekonom och jobbar på bank.. gillar att hänga på stan, ta en fika, bio, middag och ett glas vin, resa och upptäcka världen.. tänkte säga att jag är glad och positiv och social men äh, inte lika glad som jag varit innan detta h-vete börjat.. men ändå!

Finns någon annan som känner igen sig och som vill hitta någon att dela detta med och hitta nya vänner så hör av er! Skulle bli glad.. eller tja.. ok.. gladare i alla fall :)
- «
- ‹
- Sida 5 av 5
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?
Strumpan81

Äldre 19 Jun 15:42

#41

Citera Visa endast Anmäl

Guldlock1980, vill bara tipsa om IVF med donerade spermier i Danmark tex på CFC- centret (Köpenhamn). Det kostar ca 18.000 för en behandling och köper man ett 3-pack (3 IVF) kostar det ca 36.000. Mycket pengar, men inte oöverkomligt. Kan ju va värt det för att slippa stå i kö.

Hoppas din man ändrar sig. Han behöver nog bara lite tid att smälta informationen. Det kan man ju förstå
Strumpan81

Äldre 19 Jun 15:43

#42

Citera Visa endast Anmäl

Dessutom skulle ju ni kunna göra insemination om du inte har svårt att bli gravid (då hela erat fertilitetsproblem säkert ligger i att din man inte har några spermier) och då blir det billigare : )
Vallmo78

Äldre 20 Jun 09:12

#43

Citera Visa endast Anmäl

Godmorgon alla!
Testade stort negativ imorse så jag kände tyvärr rätt Har pratat med F-kliniken och de skulle höra av sig nästa v inför kommande beh (troligen skulle det ändras) i aug. Så det känns skönt att inte ha det här i huvudet nu under sommaren. Är jätteledsen och förkrossat men inte som första gången...mer utmattad nu och har gråtit faktiskt i 2 dagar. Men jag förstår inte att det inte funkar!!!! Och blir så provocerad att de inte kan komma med nåt vettigt förklaring Kommer det någonsin att funka?!
Ikväll kommer min lillebror och hans tjej till oss så jag både vill att de ska vara här och inte!!! Känner mig så uselt människa när jag har dessa tankar...vill bara krypa under täcket och ja...älta hahaha... Men jag vet att det är bra att de kommer så jag/vi slipper tänka på vår fina embryo. Vi ska ha nästa v en liten sorgkväll för den..tända ljus ...

Önskar er tappra tjejer Glad midsommar!
Kramar
guldlock1980

Äldre 20 Jun 10:28

#44

Citera Visa endast Anmäl

Strumpan81:
Absolut överkomligt med 3-pack IVF för ca 36 000! Men hur gör man då rent praktiskt, måste man inte åka dit flera gånger då? Sätta igång med hormonbehandlingar och sedan äggplock och så?

Jag hoppas verkligen att vi inte har ytterligare fertilitetsproblem. De gjorde en vaginal undersökning på mig, samt tog blodprover och sånt. De hittade att jag hade något höga TSH-nivåer på sköldkörteln, men det äter jag medicin för nu. Hoppas det inte är något ytterligare problem som ligger hos mig...

Jag får nog ge sambon lite tid. Hoppas att det ska sjunka in lite och han inser att det kommer bli hans barn precis lika mycket som mitt. I så fall skulle vi kunna börja med att åka till Danmark och testa inseminationer, samtidigt som vi står i kö i Sverige. Då skulle vi i alla fall göra något under tiden :) För den här väntan är det värsta av allt, att det tar så evighetslång tid!!!
Wile

Äldre 21 Jun 10:39

#45

Citera Visa endast Anmäl

Glad midsommar tjejer!
Lillebrorsfaster

Äldre 30 Jun 10:42

#46

Citera Visa endast Anmäl

Wile skrev 2013-06-19 15:11:28 följande:
Vallmo78 mitt tsh värde låg på 3,0 första gången jag testade i samband med mfutredningen. Sist jag testade för ca 2 mån låg det på 0,92.
Min utredningsläkare sa att man ska ligga under 2,0 för att lättast bli gravid och få behålla.
Jag hade inte heller en aning om det innan hon berätta!

Välkommen guldlock1980!
Förstår helt din känsla av att allt är orättvist!! Jag känner precis då jag med! Man kan liksom inte glädjas åt andra även fast man vill..
Jobbig situation ni befinner er i! Har ni pratat om att adoptera? Gjorde en vän till mig efter att ha fått samma besked som ni. För hennes man kände likadant som din gällande donation.. Men han tyckte det va ok att adoptera.. Varför vet jag inte men han kände så iaf..
Tror att jag hade högt, då kan det betyda att det är det som är problemet med andra ord... Jag måste nog ringa upp den där läkaren och få exakta siffror så jag kan kolla hur det var. Låter ju jättekonstigt att vissa läkare inte bryr sig om det värdet?! Men tack för att du sa det!
Lillebrorsfaster

Äldre 30 Jun 10:44

#47

Citera Visa endast Anmäl

Vallmo78 skrev 2013-06-20 09:12:01 följande:
Godmorgon alla!
Testade stort negativ imorse så jag kände tyvärr rätt Har pratat med F-kliniken och de skulle höra av sig nästa v inför kommande beh (troligen skulle det ändras) i aug. Så det känns skönt att inte ha det här i huvudet nu under sommaren. Är jätteledsen och förkrossat men inte som första gången...mer utmattad nu och har gråtit faktiskt i 2 dagar. Men jag förstår inte att det inte funkar!!!! Och blir så provocerad att de inte kan komma med nåt vettigt förklaring Kommer det någonsin att funka?!
Ikväll kommer min lillebror och hans tjej till oss så jag både vill att de ska vara här och inte!!! Känner mig så uselt människa när jag har dessa tankar...vill bara krypa under täcket och ja...älta hahaha... Men jag vet att det är bra att de kommer så jag/vi slipper tänka på vår fina embryo. Vi ska ha nästa v en liten sorgkväll för den..tända ljus ...

Önskar er tappra tjejer Glad midsommar!
Kramar
Usch vad tråkigt, hoppas du hade en fin midsommar iaf... Och hoppas att du mår bättre nu!
Lillebrorsfaster

Äldre 8 Jul 15:24

#48

Citera Visa endast Anmäl

Hur går det för er allihopa?! Inget resultat på min första pergotimekur...men skam den som ger sig. Har precis börjat med andra..
lucca81

Äldre 26 Sep 09:18

#49

Citera Visa endast Anmäl

Hej hej,

Jag är helt ny här på familjeliv, så jag vet inte riktigt om jag förstår systemet rätt, men jag gör ett försök att hoppa in i den här tråden... jag och min sambo har försökt få barn i ca 1,5 år, i juni fick jag pco-s diagnos och sedan har jag gjort två försök med pergotime (först en och sedan två tabletter per dag) som inte gav något resultat. Nu har min sambo också varit och testat sig och vi hoppas få en remiss till ivf.

Även om vi inte har försökt så länge, jämfört med många andra, så upptar det här väldigt mycket av mina tankar och jag skulle gärna vilja komma i kontakt med andra i samma situation (även de som försökt längre tid förstås) för att utbyta lite tankar - gärna i "verkligheten" om det är någon/några som vill ses! ALLA mina vänner har barn, så det är ganska jobbigt att träffa dem och jag börjar känna mig lite isolerad.

Hoppas vi hörs snart, hälsningar,

Sanna
Vallmo78

Äldre 26 Sep 10:47

#50

Citera Visa endast Anmäl

Hej Alla!
Hoppas ni mår toppen i denna kyla! 5 grader ute...usch!
Ja...vi har paus i ivf karusellen sen i somras. Jag känner mig inte psykiskt starkt nog för att genomgå ivf nr 2. Livrädd om det inte går vägen...usch! Ibland känner jag mig självisk och ego att jag inte vill medans sambon vill 150%...och varför är jag så rädd. Jag vill ju ha barn... Ja så lite kort om läget just nu...
Hur går det för er andra?
Lucca81 välkommen hit! Känner igen mig i din berättelse. Hoppas ni får komma till kliniken snart och börja er resa. Alla mina vänner har oxå barn så jag känner mig ensam i min situation. Hoppas vi kan stöta varandra...

/V
MrsXy

Tue 14 Jun 2022 13:22

#51

Citera Visa endast Anmäl

Strumpan81 skrev 2012-09-30 12:30:24 följande:
Hej MeMon!

Jag känner igen mig så mycket! Jag är 30 år och bor i sthlm. Jag har önskat mig barn så länge jag kan minnas. Jag och min sambo har inga barn. Vi har försökt i 1,5 år drygt och ska nu börja med ivf-behandling om en månad. Nu har jag min sambo med på noterna. Han är engagerad och involverad i planeringen och processen. Men det har han inte alltid varit. Att få honom att vilja genomgå behandling har varit en resa för sig. Många tårar har runnit. Det är svårt det där, att vara ödmjuk och locka någon med sig på ett bra sätt när man själv är stressad över att tiden rinner i väg och det ända man vill är att bli gravid.

Jag skulle också vilja hitta nya vänner som förstår lite mer vad det handlar om när man inte få det barn man önskar sig. Jag har många fina vänner. Men alla är redan föräldrar eller gravida. De är gulliga och försöker förstå - samtidigt som det säger "stressa inte" och "försök inte så mycket". Vilket inte är till så mycket stöd.

Till vardags jobbar jag som barnmorska på förlossning och bb-avdelning. Jag älskar det! Att få vara med när nya små liv kommer till världen är nått alldeles speciellt. I övrigt gillar jag att umgås med vänner, träna, läsa och resa och mycket annat oxå : )

Vad bra att du hittat en samtalsterapeut. Att hitta en balans i livet när man lever med längtan och oro är inte så lätt. Jag pendlar själv mellan att vara stark och positiv till att vara svag och under ytan. Jag pratar mycket med min mamma som är psykiatriker och vi har en väldigt nära och öppen relation. Men jag tror att en anonym samtalskontakt säkert är ännu bättre.

Hoppas din sambo ändrar inställning mycket snart, så ni kan börja med behandling!

Liwa, så spännande. Lycka till!!

Hej !
Jag vet inte hur gammalt detta inlägget är, men blev nyfiken då du skrev att du jobbade som bm. Jag undrar hur det gått för dig? Och hur du parerar/parerat kampen om barn medan du själv jobbar med barn? Jag gör också det och det är väldigt svårt.

«
‹
Sida 5 av 5
1
2
3
4
5
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?

Fler ofrivilligt barnlösa i Stockholm?

INNEHÅLL