10-månaders somna i egen säng - tips!!!

Skjuter det där med somna i egen säng framför mig... Nu börjar jag känna ett behov av det igen då jag får så ont i magen och ryggen av allt vaggande och sovande i selen på dagarna. Har en ergonomisk men dottern är stor - väger ca 12 kg. Nåja... skjuter väl upp det ett tag till... Jobbigt att ändra på något som funkar. Men som sagt, hade varit bra om jag fick lite gjort när hon sov och sovstunderna är även svåra att få till när vi är borta/har gäster.

Hur går det för er andra? 

Jag tänkte uppdatera lite. 
Vår kille är nu 13,5 månader och kan inte somna utan att man bär honom. Jag har slutat amma, för han strulade mer och mer vid amning, så det hjälpte inte så mycket.

Vi (mest min sambo nu när jag jobbar) är uppe och går med honom mellan 0,5 och 3 timmar totalt varje natt. Ibland sover han flera timmar i streck och ibland vaknar han efter en liten stund oavsett om han ligger hos oss eller i sin säng. Det är mycket sällan man kan få honom att somna om utan att gå upp och bära honom. 

En gång gick vi med honom (turades om) 3h 15 min i streck. Till slut orkade vi inte mer och la honom i vår  säng. Han tokskrek!!! i 45 min. Sen tystnade han och somnade. När vi bara behöver ta upp honom och gå 10 min är det inga problem. Det tråkiga är att han ofta har en vakenperiod på 1,5h någon gång under natten. 

Vi har testat många olika saker, så jag antar att det är bara att fortsätta bära och hoppas det går över av sig själv.  

Hej Noran! Förlåt, har inte läst ditt inlägg förrän nu, ursäkta dröjsmålet! Ja du, nätterna är inte lätta att hantera ibland! Jobbigt för er allihop med uppvak, bärande, skrikande... Hoppas verkligen det kommer lugna ner sig med tiden så att ni alla får sova! Jobbar ni nu eller ngn av er är föräldraledig? Kan berätta hur vi har det: dottern är nu 14 månader, sover i vår säng så gott som hela tiden! Vaknar till ca 3-4 ggr varje natt, jag lägger henne till bröstet och oftast somnar hon om snabbt igen! Jag har liksom gett upp alla försök till förändringar just nu, skjuter fram det! Visst hade det varit jätteskönt om de små sov hela nätter men det kommer väl... Någon gång!

Så jag kan nog säga att nätterna ser precis likadana ut nu som för 4 månader sen när jag startade upp tråden! Enda skillnaden är nog att jag nu accepterar situationen som den är!

Ja pappan är hemma, och han är helt otrolig på att ta hand om nätterna. Jag brukar gå upp nån gång på kvällen innan jag somnat och ibland en gång under natten. Resten tar han. Så han är oftast uppe ca 1,5 h varje natt, ibland mycket mer. Fattar inte hur han orkar.

Jag det är väl som du säger, bättre att acceptera och hoppas det går över. Undrar bara när.

Läggningarna på kvällen går väldigt smidigt nu i alla fall. et är hara synd att han vaknar så ofta och inte kan somna om själv.

Han verkar tålmodig, pappan! skönt, för det är ju inte roligt att alltid gå och känna sig supertrött! Det tar ju på humör och allt till slut! Skönt iaf att läggning på kvällen går smidigt! Då kan ni ha lite vuxentid då! jag är otroligt morgontrött så jag har vant Lillån vid att vara uppe längre på kvällen, så sover hon längre på morgonen oxå! det är bra förutom att vår vuxentid på kvällen försvinner!

Jag är föräldraledig fortf och som sagt, både lillan och jag sover rätt länge på morgonen, så på nåt sätt så tycker jag nätterna nu är helt ok! Jag vaknar många ggr men somnar om rätt fort igen! Men jag är orolig för hur det ska gå sen när jag börjar jobba! Kanske dagis gör att de små blir tröttare och sover bättre!? Eller så blir det helt tvärtom, mkt nytt som rör sig i huvudet kanske stör nattsömnen ännu mera... Det återstår att se! I sept ska vår tös börja dagis!

Nu har jag inte läst hela tråden, men min lilla 1-åring somnar med vällingflaskan i sin säng :) precis som hennes storebror gjorde när han var liten. Det har funkat för oss.
Går in å bäddar om henne när hon är färdig/somnat.

Ammar dock inte nu :)

Det låter skönt att dom kan somna i sin säng. Vår kille har otroligt svårt att komma till ro liggandes eller sittandes. I vagnen går numera oftast bra, men bilen är hopplöst. När vi måste åka bil skriker han sig oftast till sömns och det händer att vi stannar bilen och bär honom tills han somnar och sen sätter honom sovandes i bilen. 

Det är otrolig skillnad mot stora killen som typ alltid somnade lugnt i bilen.  

Vår dotter sov inte hela nätter i sin egen säng förrän... nu. När hon är 2 år. I perioder har hon sovit helt och hållet i vår säng, eftersom ingen av oss pallade att gå upp varje natt. Jag har alltid varit väldigt bekväm när det gäller de här grejerna, har inte krånglat till det i onödan. Om hon uppenbarligen inte ville sova i sin egen säng så antog jag att det var enklast att hon sov i vår. Efter ett tag så märktes det att det fanns en öppning för henne att sova själv och då körde vi på det. 

Intressant att läsa om hur olika alla barn är! Vi är verkligen egna individer enda från start! Tack för alla svar!

Jag är oxå inne på det spåret att låta bli att styra för mkt, det som fungerar för stunden får gå helt enkelt! Sen får man ta chansen att ändra om bra tillfällen ges framöver!

Om det bara var det som behövdes (samsovning) för att de ska sova, känner jag... Min dotter har haft svårt att somna och somna om sedan hon föddes och hade långa uppvak (1-3 timmar) på nätterna flera ggr i veckan från 8 till knappt 14 månaders ålder och samsovning rådde inte bot på det. I te heller tidigare eller senare läggning eller mindre/tidigare sömn dagtid. Det är endast de senaste veckorna det blivit bättre (hon är drygt 14 månader). Nu har vi faktiskt en del "hela" nätter (9-10) och färre uppvak. Hon kan också tycka illa om att bli upplyft när hon gnäller eller också vill hon att man lägger mer henne fort igen - då händer det att hon somnar om.

Måste ändå fråga hur er dotter sov på kvällen innan ni gick och la er? La ni er med henne?

9-10 timmar, ska det stå. Hon kan vakna någon gång på kvällen för att sedan sova hela natten. Har hänt några ggr senaste veckorna...

Min dotter är 4,5 månader. Somnar själv i sin säng och sover 20-08. Äter en flaska och sover till 9.30-10. Vi tog "kampen". Använde den sk tass-metoden och hon grät sig aldrig till sömns. ( pallar inte skrik metoder). Fick rådet att låta henne somna i sängen och inte i famnen då man lättare somnar om om man vaknar där man somnat. Rekommenderar tass-metoden.

Vi har haft dessa problem periodvis också, att hon har vaknat upp mitt i natten och varit vaken läääänge. När vi började lägga henne senare blev det bättre, och i hennes fall tror jag alltså att hon inte var tillräckligt trött. Men vi hade ett riktigt helvete i några månader i somras, där ingen i huset fick sova mer än tre timmar. Riktiga brottningsmatcher, hon har varit jättearg och ledsen, velat leka, sova, hoppa, ligga, sitta - ingenting duger. Hemskt. Men bitvis har det fungerat ändå, och framför allt har det fungerat bättre än att tvinga henne att sova i egen säng när hon verkligen inte ville. Jag är alldeles för lat för att ge mig på en sådan grej tror jag.

Vi lade oss med henne i sängen (20-tiden) medan hon drack välling, och så vände vi på henne så att hon låg på sidan och stirrade ut i tomma intet en stund och helt plötsligt så sov hon. Då smög vi ut. Sådär som i skräckfilmer när offret försöker fly genom att tassa på tå väldigt långsamt.

Nu för tiden lägger vi henne i spjälsängen med en flaska och kör samma procedur där, men hon accepterar äntligen sin egen säng. 

Jag kan tycka att det är jobbigt som det är, och att hålla på med att "vänja" vid egen säng natt efter natt - då hade jag gått av på mitten tror jag. Vi knökade ihop oss i sängen allihopa (katten on top) och så var vi tacksamma om ungen faktiskt sov hela natten också. Om hon inte gjorde det brukade vi väsa till varandra att vi hatade vårt liv och "det här äktenskapet" och det hände att jag googlade på envägsresor till Thailand mitt i allt.

Men om man kan förenkla det för sig så tycker jag att man ska göra det. Tids nog rätar det ut sig. *ber* 

"Envägsresor"? Jag vet inte vad det betyder.

De där långa uppvaken tär på en, tycker jag. Särskilt när det är ca varannan natt. Nu verkar vara en bättre period här och det är bara att njuta av det men i natt låg hon vaken i 45 min, dock relativt still... Vi har också haft många, många nätter när hon leker, babblar och far runt. Ett par gånger har jag gråtit av trötthet och frustration... Tack och lov har hon oftast inte varit ledsen eller skrikit så mycket, även om det händer. Det är ju värre om allt är fel och de är missnöjda.

Nej, jag orkar inte heller med sömnmetoder, det kräver ju viss energi och tålamod, men det var svårt när hon var nyfödd och så liten att jag inte tordes sova med henne på mig eller tätt intill. Sedan hon blev större har hon oftast kunnat sova i sin säng i alla fall några timmar innan hon flyttar till oss.

Om hon ligger i er säng när ni fortfarande är upp - ligger hon inte till

slut på golvet då? Eller har ni någon typ av vägg åt alla håll? Eller lägger ni något runt henne?

Vad händer om han får ligga bredvid er och ni inte vaggar? Stundtals i alla fall så att ni får vila ryggarna?

Vi har också haft mycket långa uppvak med vaggning och annat. För tillfället är det bättre. Min rygg pallar inte all denna vaggning så jag gör det bara då och då när dottern är ledsen eller inget annat funkar. Annars får dottern ligga bredvid mig. Förr vaggade jag mycket mer. Dag som natt... Min sambo tar väl va en natt i månaden och resten har jag tagit oavsett om jag varit föräldraledig eller pluggat heltid.