Varför kan inte män förstå!!??

Anonym (Trådstartaren)

Om du läser i trådar om lust så ser du att även många kvinnor beskriver sina problem med lusten hos sin partner, så detta är inget enkönat problem.
Likaså gäller när problemet med låg frekvens av sex beror på annat, som brist på tid och ork, småbarn eller fysiska problem.

Vad det gäller uppvaktning så lever vi i Sverige anno 2013 med tillhörande grad av jämställdhet, vilket borde innebära att kvinnor och män kan ha samma krav på sig själva och sin partner.

Vad handlar trådstarten om? Det var en av de mest förvirrade samlingarna ord jag någonsin försökt förstå.

Det enda jag lyckas läsa ut är att män som har större sexuell lust än sin kvinna är i någon mening dumma. I övrigt fattar jag ingenting.

Fråga: Tidvis har det varit jag som haft mindre lust än min fru. Faktiskt. Är det hon som varit dum och oförstående då, eller är det fortfarande mig det varit fel på (enligt den uttjatade doktrinen som säger att samtliga mänsklighetens problem beror på samtliga män)?

Ja, enklare att skylla på nån annan än att ta ansvar själv.

En macho man är sexig men en mansgris.
En jämställd man är osexig och en mes.

Så skärp er karlar...

Alltså, det beror ju på hur mycket man anser att sex är en del av förhållandet eller inte. Kan tycka att det kan bli tokigt om en inte tycker det är viktigt och den andre tycker att det är jätteviktigt.

Om man dessutom kräver trohet då det gäller sex med blir det ännu knöligare. Så man binder upp en person i förhållandet och den får inte ha sex med andra men inte heller någon sex eller lite sex inom förhållandet.

Det är klart att det kan bli en rejäl spricka där?

Jag blir jättegrinig och rastlös om jag inte får sex i längden vare sig jag är i ett förhållande eller ej. Ett behov av många... Jag skulle ju förvänta mig att få det behovet tillfredställt hyfsat ofta om jag är tillsammans med någon i alla fall.

Hela TS  "Less is more" teorin känns väldigt väldigt korkat. 

Att bli bekräftad genom att vara åtrådd gäller såväl man som kvinna.

 

TS ledsnade fort.
Varför startade hon tråden?

jag skulle praktiskt kanske kunna leva i ett totalt öppet förhållande. Men jag klarar det inte
mina känslor säger nej, lika så med snabbisar, jag hinner inte med mentalt eller kroppsligt 

Jag behöver ömhet och är helt klart den kram goa , jag kräver inte trohet utan klarar inte själv utav
att vara det, det blir totalstopp

Jag tycker mycket handlar om sex utan känslor att det måste vara så, annars är man inte med
jag förstår behovet, jag har mött många ganska så anonymt genom åren, ändå fungerar inte sex efter tio minuters kontakt för mej

 Kvinnor kan ha annan sexualitet biologiskt , annan orsak kan vara uppfostran

Men gud. Det har inget med kvinnor att göra, sluta generalisera. Finns gott om kvinnor som kan snabbt, och jag känner killar som måste bli uppvärmda en bra stund först för annars känns det obehagligt.

nej nej-absolut inte tröttnat ;) och på frågan om jag går på gymnasiet så neeeej,,,jag är 30 plus och har 5 barn och erfarenhet av livets alla sidor vad gäller kärlek-jag har upplevt det mesta både med kvinnor och män. Jag tror att jag blir missförstådd eller väljer en del att helt enkelt "inte titta utanför lådan" :)...eller vara bittra och trångsynta. Jag skrev män men kan lika gärna som någon skrev skrivit kvinnor-absolut håller jag med om. Synd att alla inte kan förstå vad som skrivs-kanske inte gått färdigt gymnasiet ?;) Som någon annan skrev att man måste ju försöka att få tillbaks sin lust-ja absolut men i exemplet jag skrev om så var det just en man som ville vara otrogen just för att kvinnan inte har ng sexlust och han undrade om detta skulle vara okej! :0....ingen tydan på att någon försökt på ngt sätt att uppvakta eller ha mer sex för att få tillbaka sin sexlust. Trevligt att läsa era inlägg.

Allt blir lite som "fäll ner toaringen"-problemet. Jag och min fru kissar lika ofta, men ändå vill hon att defaultläget på toaringen ska vara nere. Varför kan det inte vara uppe? (nu bortser jag från det faktum att det ser trevligare ut nere)

Min fru vill inte heller känna sig som ett sexobjekt. Hon vill känna sig som en hel människa. Jag älskar HELA min fru och jag vill ha sex med henne. Vad är problemet?

Jag håller om henne i sängen. Jag reser mig och går ut i hallen och pussar henne när hon kommer hem. Jag frågar aldrig henne vad hon vill ha i födelsedagspresent, jag är uppmärksam och hittar på själv. Jag påpekar inte att katten får fler komplimanger än vad jag får. Jag klagar inte på att jag får lägga 1500 kr mer i månaden på gemensamma utgifter för att hon köper cigaretter, osv...

Ska jag behöva känna mig som en sexgalning för att jag vill ha sex med min fru i snitt en gång i veckan? Ska jag behöva rätta in mig i att hon har lust en gång i kvartalet?

(Nej, hon är inte överlastad av arbete i hemmet. Nej, vi har inte fyra småbarn som hon sköter helt själv. Nej, hon äter inte antidep-med.)

Jag kanske är onormal men vill ha mys, kramar och kyssar i soffan hela kvällar under filten.

Gud vad jag känner igen mig, t.o.m det där med katten! Haha... vilken utopi vi lever i.

Förstår inte kvinnan att hon måste känna sig älskad av sig själv innan hon kan älska att älska?

Det är bådas ansvar oavsett relation/förhållande. Vi går igenom olika faser i livet, vid olika tidpunkter. Om du och din partner inte har synkad lust idag kanske ni har det i morgon!? Om din partner har hög lust idag kanske han har låg lust i morgon och du hög.

Hur tror du att du skulle hantera en omvänd situation där du var lustfylld och kåt på din partner men fick liten eller ingen respons och eller förståelse för det!?   

Detta är ju ett skolexempel på problem i förhållanden. Problemet är inte enkönat, och det gäller inte enbart sex. Den ena parten vill ha mer av en sak, och den andra parten vill ha mer av något annat. Men om vi håller oss till exemplet i TS. Den ena parten vill ha mer sex, den andra vill ha mer uppvaktning och gos. Den första parten tycker, självklart skulle jag vilja ge henne gos, smek, blommor och choklad. Bara hon visar att hon älskar mig först, genom att ge mig sex. Den andra parten tycker och känner, självklart skulle jag vilja ha och ge honom massor av sex. Bara han visade att jag betyder något för honom, genom att gosa/smeka/kyssa/kram mig och kanske köpa någon present ibland. Så går tiden, problemet växer sig större och större. Mannens sexlust driver både honom själv och kvinnan till vansinne. Kvinnan otillfredsställda behov av närhet och ömhet, får henne att känna sig deprimerad och osedd. Båda går och väntar på att den andra ska ta första steget. Mannen väntar på att kvinnan ska gå med på sex. Kvinnan går och väntar på att mannen ska uppvakta henne.

Som sagt: bara ett exempel. Det behöver inte gälla man (sex) och kvinna (gos), det kan vara tvärtom. Problemet kan dessutom handla om helt andra saker i förhållandet. Men båda väntar på att ens partner ska ta första steget. 

Mycket bra inlägg.

Ett bra och en ganska basic beskrivning, vilket du även tar höjd för. Men gäller säkert i många förhållanden skulle jag gissa.

Ett bland säkert flera följdproblem som jag själv erfar en del av är att när den som har mer sexuell lust verkligen ger gos, kärlek, smek osv utan att det förväntas sex och gör så en tid utan att det händer något/responsen uteblir, så blir det en vana som den som inte har lika mkt lust vänjer sig vid utan att ha behövt "ge tillbaka". Den som har mer lust driver fortfarande sexet. Tar initiativ i 9 fall av 10 osv.

Frågan är när den andre vaknar och inser att det är gemensamma "problem". När inser den som är i en mindre sexuell fas i sitt liv att det är han/hon som måste ta tag i sig själv och fråga sig själv vad "det beror på". Lusten kommer väldigt sällan till dig själv. Du måste leta själv och lära känna dig själv. Vilja och inställning. Prioritera tillsammans tid, precis som det andra som "måste" göras prioriteras in i livspusslet.

Du har helt rätt i din iakttagelse att problemet sällan löser sig, även då den ena parten verkligen tar första steget. Vi människor är "vanedjur". Vi är dåliga på att uppfatta förändringar, särskilt då förändringarna kommer i små steg och förändringarna/förbättringarna gäller ett gammalt, stort och infekterat problem. Även om små saker verkligen förbättras, hittas istället nya fel och brister. Vi har helt enkelt blivit vana vid att våran partner, är på ett visst sätt. Även om han/hon visar prov på det motsatta, kan vi inte riktigt ta in det. Vi måste därför lära oss/vänja oss på nytt, att våran partner är annorlunda. Ju längre problemet pågått och ju större problemet varit, desto mera jobb krävs. Ett relativt nytt problem, kan dock lösas ganska snabbt, bara den ena eller båda verkligen går in för att ta ett steg i rätt riktning. Men som du säger, om vi tar TS fall som exempel. Det räcker inte med att TS ger sin man sex en gång, eller att han gosar med henne en gång, för att problemet ska vara löst. Det handlar om att verkligen gå in för att förändras. Man måste även vara lyhörd, för att verkligen se sin partners försök till förändring.

Så tänker jag med (även om jag nu själv aldrig varit utsatt för problemet med saknad lust hos min partner).

Fysisk närhet finns för mig per automatik om kärlek och attraktion finns och i synnerhet om även lust finns, för jag både visar och får ökad lust genom fysisk närhet, även om jag då drar den lite längre än när jag enbart är ute efter den fysiska närheten utan sex.

Mm...jag har insett mkt på min resa och har ändrat på mitt sätt att se på saken och mitt sätt att bete mig och ansträngt mig för att försöka förstå min partners situation och tänk. Jag inser att det krävs mkt från mig med mer lust för att få lite extra fart i sänghalmen och såhär snart två år efter jag startade upp det hela sitter jag med delar av ett facit. Jo, det har blivit bättre. Jag har fått min partner att inse att det är ett gemensamt problem för relationen och att vi "måste" hitta tillbaka till varandra nu när barnen inte är bebisar längre. Den närhet hon oavkortat gav till våra gemensamma barn vill jag nu ha en större del av och det är hon som måste inse det och ge det till mig, om hon vill. Jag vill ju givetvis att hon skall vilja, annars får det vara. Inget spel för galleriet och eller husfridsknull m.m.

Vi har kommit en bra bit på vägen och troligtvis vet jag mer om kvinnan än vad som är nyttigt för mig =) Skämt o sido, så slutar inte min partner att överraska i att INTE vakna, tyvärr. Det är väl det jag har insett nu det senaste. Att jag inte kan göra mer än jag gör och har gjort. Resten måste komma från min partner. Det är min partner som verkligen måste vilja och prioritera oss tillsammans med det allt det andra, precis som jag gör (även om jag inte är perfekt och alltid prioriterar rätt och eller med en helhetssyn).

Förändringen hos sig själv, min partner, måste min partner stå för. Älska sig själv. Kanske tillfredsställa sig själv för att lära sig hur kroppen fungerar och för att veta vad kroppen tycker om och vill ha!? Bara ett exempel då min partner inte gör det och har aldrig gjort det. Småbarnslivet i vårt fall lägger ett lock över min partners lust och det faktum att vi båda jobbar fulltid. Tröttheten finns där hela tiden och även den är ju en känd lustdödare.

Men om man ser bortom hindren och orsaker/anlednigar och kanske bortförklaringar så finner man om man söker och om man vill.

Kommunikationen har tagit oss väldigt långt och kommer säkert att fortsätta att ta oss vidare. Utan den hade det inte blivit så bra.       

Det är två saker i TS som jag inte riktigt förstår. Det ena är begreppet "less is more".

Det andra är vad du menar med uppvaktning? Blommor, frukost på sängen? Eller att hänga tvätt? Jag är väldigt skeptisk till byteshandel men jag kanske inte riktigt förstått.