Anonym (Fundersam) skrev 2015-04-16 15:18:06 följande:
Hur mycket information om sig själv är det lämpligt att socialtjänstens personal berättar för sina klienter?
Vi har en familjepedagog via socialtjänsten som berättat väldigt mycket. Jag vet tex vart hon bor (exakt adress), vad hon har för bil, vad hennes sambo och vad hennes barn (vuxna) heter. Vet hennes sons fritidsintressen och vart han jobbar. Jag vet vem som står som ägare på deras hem, vart (iaf inom vilket område) hennes egna föräldrar bor. Jag vet vilken skada hennes sambo har. osv osv. Är det lämpligt att berätta så mycket om sitt privatliv i tjänsten? Hade jag varit en galning så hade jag kunnat göra mycket för att skada henne eller hennes familj.
Hur fungerar regelverket om klienten är en vän/släkting/bekant eller bekants bekant till en eller flera i personalen? Hur nära relation får finnas?
Hur mycket av personalens egna åsikter får styra arbetet? Tänker tex om personalen har åsikter om hur länge man bör amma, åsikter om samsovning, kosthållning osv.
Jag berättar sparsamt men jag arbetar som utredare. I en behandlingsprocess är det annorlunda, jag tror det är individuellt. Jag svarar på frågor om mig, men berättar inte självmant.
Jag undviker alla ärenden där jag kan ha en personlig koppling, men kan tänka mig att det är svårare i tex mindre kommuner.
Mina personliga åsikter är irrelevanta gällande amning osv. Det viktiga är om barnets behov tillgodoses och att barnet inte far illa.