Idag tog jag en tablett mifegyn och efter att jag svalt den så kände jag ångesten och tårarna bara rann och jag har försökt att spy upp tabletten utan resultat. Jag känner mig hemsk ville ju inte ta detta steg utan det var alla runt omkring mig som pressade mig och sen har jag Graviditetsdepression. Kan jag strunta i att åka till gyn på måndag och föda ut min bebis.
Jag gråter när jag läser det du är med om. Håller med föregående inlägg: Du är stark och gör det du kan göra just nu. Tillåt dig att gråta. Tag all hjälp du kan få. Ordna en begravning så som du vill ha den. Du har mycket kärlek i dig och det kommer att bära dig! Jag skickar dig så många kramar och önskar verkligen jag kunde ge dig tröst
Ts jag känner starkt med Dig , men den här tråden skulle i praktiken kunna tipsa andra om hur de ska fixa en förbjudet sen abort. Hur förhåller Du Dig till det? Vill Du riskera att andra gör samma sak eller stänga tråden och öppna ny med lite annan info?
Kriya vad menar du ?
Jag fick ett godkänt beslut utav socialstyrelsen och det får man väll inte bara för att man ångrat sig utan man ska väll ha sina grunder till det. Men jag kan tycka att socialstyrelsen borde ha sagt nej till mig och så kanske dem hade erbjudit mig hjälp på andra sätt.
Det ända jag kan säga till folk är att man måste verkligen vilja göra en abort och är man minsta osäker så ska man inte gå igenom detta helvetet utan man kanske kan hitta andra sätt som gör att man kan tänka på positiva saker istället för allt negativt.
Mitt lilla hjärta ska få ligga i samma grav som min mormor och då behöver hon inte ligga ensam utan hon har min mormor och min moster som ligger brevid varandra. En gravplats har plats för 18 st urnor så mitt hjärta får en plats där.
TS, jag förstod inte att du fått saken godkänd, beklagar att jag missförstod. Hoppas jag inte gjorde Dig ledsen, för det är ju det sista jag vill. Kram
TS. Jag läser din tråd och jag gråter när jag läser. Jag kan inte stötta dig, men jag vill att du ska veta att jag tänker på dig väldigt ofta. Jag hoppas du får god hjälp om du ber om det och jag hoppas smärtan minskar. Sorgen kan jag inte säga något om, den kan stanna länge, tillåt dig att sörja. Åh, jag önskar jag kunde bära en del av din smärta. Jag tycker det låter väldigt fint att hon får dela grav med din mormorsmor och gammelmoster. Dessa två damer är jag säker kommer att ta god hand om ditt lilla hjärta. Många många kramar
Tack vad ni är snälla, men jag förtjänar inte det =(
TS. Jag håller med "(Bebis)". Du har gjort det du kan! Du tog ett beslut som då var det rätta för dig, eller hur? Med den information du hade runt om dig och de förutsättningar du hade då, tog du ett beslut. Du har gjort ditt bästa. Nu känns inte beslutet som det rätta längre, det känns fel och jag förstår att det måste vara smärtsamt, hur smärtsamt det är, vet jag dock inte. Jag gråter med dig. Jag vill att du ska veta att du visst har rätt till stöd, tröst och kramar!
Har följt den här tråden och kan inte tänka mig hur smärtsamt och sorgefyllt det måste vara för dig ts. Jag tänker på dig och undrar hur du har det och hoppas att du får det stöd du behöver. Var snäll mot dig själv. Stor styrkekram!