• Anonym (Förvirrad)

    Allt förändrades när det blev vv

    Jag är gift med en man som har två barn (pojkar) sedan innan (7 och 10 ) Vi har en gemensam dotter på 1,5 år och en bebis i magen. Jag har funnits i pojkarna liv sedan den yngste var 1 år.
    Det har alltid fungerat bra de har bott hos oss varannan helg, Min man och hans fd fullkomligt hatar varandra kan knappt vistas i samma rum vilket naturligtvis har varit jobbigt för barnen men de har ändå funkat bra vid överlämnar osv.

    I höstas kom den äldste och sa att han ville bo hos oss vv och det är självklart att han får göra det och där börjar problemen. Den yngste måste också bo hos oss vv för deras biomamma har precis upptäckt livet så att säga och tyckte det var jättebra att de bor hos oss vv för då kan hon ut och festa fler dagar i veckan.

    Den yngste är helt förändrad han är tvärilsk, skriker och gråter slåss i skolan han är otrevlig mot mig, sin pappa och sin syster. Problemet är att jag och min man är lantbrukare vi bor på en gård långt från stan så barnen måste åka skolbuss vilket den äldste inte ser som ngr problem men den yngste vägrar jag har tappat räkningen på antalet ggr jag måste avbryta mjölkningen för att köra dem till skolan. Våra dagar (framförallt min mans) börjar kl 5 på morgonen till kl 20 på kvällen 7 dagar i veckan och det går inte att ändra på. Vi har över 400 djur som vi inte kan strunta i. Vi har en extraarbetare som jobbar hos oss på söndagar men vi har inte råd att anställa ngn mer det är ekonomist omöjligt. Den äldste brukar alltid vara med på gården efter skolan men den yngste är totalt ointresserad av djur. Vi vet inte riktigt vad vi skall göra? Vi har försökt att min man stannar inne lite extra efter middagen och att jag går ut men i med att jag nu är gravid så kan jag inte göra allt. Hur skall man hjälpa den lille? Brodern försöker så gott han kan men man kan inte lägga över ett sådant ansvar på en 10 åring. 

  • Svar på tråden Allt förändrades när det blev vv
  • Brumma
    Anonym (Lika?) skrev 2015-01-14 23:33:02 följande:

    Man vet ju inte vad tvisten berodde på? Kan ju ha varit vad som helst faktiskt.


    Det var en vårdnadstvist och pappan ville ha dem mer... men visst, han kan ju ha velat ha dem på heltid...

    Det är ju bara att fråga TS om hon har tid o lust att svara.

    TS - vad var pappans respektive mammans önskemål angående boendet gällande tvisten?
  • Brumma
    Anonym (Lika?) skrev 2015-01-14 23:33:02 följande:

    Man vet ju inte vad tvisten berodde på? Kan ju ha varit vad som helst faktiskt.


    Nä men se där - TS hade ju redan svarat på den frågan :)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-15 05:20:22 följande:

    För att det var hon som drog det till tingsrätten och krävde vh, han mha advokat ville ha vv men nepp. Jag lärde känna honom under vårdnadstvisten så jag vet mkt väl att det var hon


  • Anonym (fakta)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2015-01-15 05:20:22 följande:
    För att det var hon som drog det till tingsrätten och krävde vh, han mha advokat ville ha vv men nepp. Jag lärde känna honom under vårdnadstvisten så jag vet mkt väl att det var hon
    Imponerande. Han hade alltså barnet växelvis när hon stämde honom och han förlorade? Då fanns det skäl för det, det lovar jag.
  • Sous
    Anonym (yber) skrev 2015-01-15 00:01:20 följande:
    Men som förälder kan man ju inte välja att leva kvar i en livssituation som orsakar psykisk ohälsa/sjukdom hos något av barnen. Det fattar ju vem som helst.

    Kanske är barnets dåliga mående tillfälligt och då är det enklare att hjälpa barnet med anpassningsprocessen. Eller så kommer det visa sig att barnet alltid kommer att vantrivas och må dåligt. Och i så fall har föräldrarna en skyldighet att ordna på något sätt, vilket som helst som funkar för barnet, så att barnet får en dräglig tillvaro i alla fall.
    Ursäkta, men ingenstans står det att barnet har en psykisk sjukdom, men du kanske har information vi andra saknar? Att den skulle orsakas av att TS bor på landet är dessutom bortom all rimlighet, troligare i så fall att det är själva vv-boendet som inte funkar. Korta, täta byten vore ett rimligare förslag än att flytta hals över huvud och slita upp alla barn igen från trygghet, hem och farmor och farfar.
  • Ess
    Anonym (Lika?) skrev 2015-01-14 23:38:17 följande:
    Fast du har ju bara hört den ena sidan. Mitt ex har ljugit fantastiskt mkt om mig men det är det ju ingen som vet.
    Vissa har jag bara hans ord att gå efter, så där köper jag att man bör skala bort hälften. Men andra vet jag hur utsatta dom blivit av sitt ex med allvarliga anklagelser som inneburit polisinblandning. Där allt bara varit direkta lögner från hennes sida.
    När det gäller makens ex, så har jag själv både sett och hört tillräckligt för att veta att han åtminstone inte överdrev.
  • Anonym (T)
    Anonym (fakta) skrev 2015-01-15 07:57:58 följande:

    Imponerande. Han hade alltså barnet växelvis när hon stämde honom och han förlorade? Då fanns det skäl för det, det lovar jag.


    Vad menar du med det? Behöver inte alls handla om att han var olämplig eller att det var pappans fel.
  • Anonym (Lika?)
    Brumma skrev 2015-01-15 06:52:09 följande:

    Det var en vårdnadstvist och pappan ville ha dem mer... men visst, han kan ju ha velat ha dem på heltid...

    Det är ju bara att fråga TS om hon har tid o lust att svara.

    TS - vad var pappans respektive mammans önskemål angående boendet gällande tvisten?


    Brumma skrev 2015-01-15 06:48:16 följande:

    Jo. För man sitter i traktorn hela dagen...

    Tycker man att det är tillräcklig orsak att frånta sina barn sin förälder bara för att föräldern ifråga råkar driva en gård så har man kanske vissa problem med sina prioriteringar och att se varvets bästa...


    Frånta? Vh var det väl? Det kanske inte riktigt var en så enkel situation som du beskriver det som? Mitt ex umgicks i tungt kriminella kretsar, använde droger(tagen av polisen för drograttfylla), under utredning för flera brott, lämnade ofta 2 och 4-åringen ensamma i ngn timme. Tror du att jag var i närheten av att kunna påverka att det inte skulle vara vv? Inte en chans i helvetet, jag försökte under ganska lång tid. Om det spelar ngn roll så är jag en trovärdig akademikertjej. Så tror du att det kan ha funnits bättre skäl än så för ts man att få vh istället? Det tror jag.
  • Brumma
    Anonym (Lika?) skrev 2015-01-15 19:02:20 följande:

    Frånta? Vh var det väl? Det kanske inte riktigt var en så enkel situation som du beskriver det som? Mitt ex umgicks i tungt kriminella kretsar, använde droger(tagen av polisen för drograttfylla), under utredning för flera brott, lämnade ofta 2 och 4-åringen ensamma i ngn timme. Tror du att jag var i närheten av att kunna påverka att det inte skulle vara vv? Inte en chans i helvetet, jag försökte under ganska lång tid. Om det spelar ngn roll så är jag en trovärdig akademikertjej. Så tror du att det kan ha funnits bättre skäl än så för ts man att få vh istället? Det tror jag.


    Jag är inte helt säker på det nej. Har nämligen sett på nära håll hur en mamma fått boendet enbart genom att ställa till tillräckligt med problem... Det snackades även en hel del skit från hennes sida..

    Det borde inte räcka men i vissa fall gör det ändå det. Liksom det går för långt åt andra hållet ibland (tex i fall där föräldern är klart olämplig men ändå får vv eller till o med boendet. Är man en tillräckligt manipulativ person så kan man tyvärr komma ganska långt..

    Om TS man vore så illa att han var en fara för barnen för sex år sedan så tror jag knappast man som förälder plötsligt vill att föräldern ifråga tar barnen på halvtid. Hans yrke och arbetstider är precis de samma. Hand boende likaså.

    Eftersom du berättar din historia så drar jag min (tydligen är det fel att dra paralleller till sin personliga erfarenhet). Min man fick vh enbart för att mamman tog barnet och flyttade. Barnet var i samma ålder som TS yngsta bonusson vid uppbrottet och eftersom mamman varit arbetslös och därmed var den primära anknytningspersonen så vann hon ganska enkelt. Ibland så finns inga bättre skäl. Tyvärr.
  • Anonym (Lika?)
    Brumma skrev 2015-01-15 20:07:33 följande:

    Jag är inte helt säker på det nej. Har nämligen sett på nära håll hur en mamma fått boendet enbart genom att ställa till tillräckligt med problem... Det snackades även en hel del skit från hennes sida..

    Det borde inte räcka men i vissa fall gör det ändå det. Liksom det går för långt åt andra hållet ibland (tex i fall där föräldern är klart olämplig men ändå får vv eller till o med boendet. Är man en tillräckligt manipulativ person så kan man tyvärr komma ganska långt..

    Om TS man vore så illa att han var en fara för barnen för sex år sedan så tror jag knappast man som förälder plötsligt vill att föräldern ifråga tar barnen på halvtid. Hans yrke och arbetstider är precis de samma. Hand boende likaså.

    Eftersom du berättar din historia så drar jag min (tydligen är det fel att dra paralleller till sin personliga erfarenhet). Min man fick vh enbart för att mamman tog barnet och flyttade. Barnet var i samma ålder som TS yngsta bonusson vid uppbrottet och eftersom mamman varit arbetslös och därmed var den primära anknytningspersonen så vann hon ganska enkelt. Ibland så finns inga bättre skäl. Tyvärr.


    Det kan hända mkt under sex år. Mitt ex förstod säkert att jag inte skulle ge mig och har under 3 år hyfsat till sig, det jag kan se och vad barnen självmant berättar. Han insåg kanske att hans livsstil inte var det bästa för barnen, vad vet jag. Så människor kan förändras till det bättre. Det kan ju vara så i detta fallet. Alla gör ju inte saker av ren elakhet och illvilja, omsorgen om barnen väger tyngst hos majoriteten, det tror jag. När barnen blir äldre och kan klara sig själva mer så vågar man släppa taget mer. Det har inte varit kul att komma till dagis när barnen var mindre och se oborstade hår, oborstade tänder och fläckiga kläder på rätt små tjejer :( Numera borstar de håret noggrant, väljer kläder själva osv. Det kan ju vara liknande för mamman i det här fallet.
  • Ess
    Brumma skrev 2015-01-15 20:07:33 följande:
    Jag är inte helt säker på det nej. Har nämligen sett på nära håll hur en mamma fått boendet enbart genom att ställa till tillräckligt med problem... Det snackades även en hel del skit från hennes sida..

    Det borde inte räcka men i vissa fall gör det ändå det. Liksom det går för långt åt andra hållet ibland (tex i fall där föräldern är klart olämplig men ändå får vv eller till o med boendet. Är man en tillräckligt manipulativ person så kan man tyvärr komma ganska långt..

    Om TS man vore så illa att han var en fara för barnen för sex år sedan så tror jag knappast man som förälder plötsligt vill att föräldern ifråga tar barnen på halvtid. Hans yrke och arbetstider är precis de samma. Hand boende likaså.

    Eftersom du berättar din historia så drar jag min (tydligen är det fel att dra paralleller till sin personliga erfarenhet). Min man fick vh enbart för att mamman tog barnet och flyttade. Barnet var i samma ålder som TS yngsta bonusson vid uppbrottet och eftersom mamman varit arbetslös och därmed var den primära anknytningspersonen så vann hon ganska enkelt. Ibland så finns inga bättre skäl. Tyvärr.
    Samma här.
    Men eftersom det är mest kvinnor här, som tydligen känner sig utpekade. Så är det inte så konstigt att jargongen är att mamman är ofelbar, och endast handlar för, hör och häpna "barnets bästa"!!
    Den har man ju aldriiig hört förr................
  • Brumma
    Anonym (Lika?) skrev 2015-01-15 20:24:32 följande:

    Det kan hända mkt under sex år. Mitt ex förstod säkert att jag inte skulle ge mig och har under 3 år hyfsat till sig, det jag kan se och vad barnen självmant berättar. Han insåg kanske att hans livsstil inte var det bästa för barnen, vad vet jag. Så människor kan förändras till det bättre. Det kan ju vara så i detta fallet. Alla gör ju inte saker av ren elakhet och illvilja, omsorgen om barnen väger tyngst hos majoriteten, det tror jag. När barnen blir äldre och kan klara sig själva mer så vågar man släppa taget mer. Det har inte varit kul att komma till dagis när barnen var mindre och se oborstade hår, oborstade tänder och fläckiga kläder på rätt små tjejer :( Numera borstar de håret noggrant, väljer kläder själva osv. Det kan ju vara liknande för mamman i det här fallet.


    Jag förstår fullt ut att det var jobbigt. Och jag är glad att det blivit bättre. Barn förtjänar bra föräldrar :)

    Som sagt går det åt båda hållen och vi vet inte vad som hänt i TS sambos fall. Min bonus msmma tex sa rakt ut att hon ibte givk med på vv pga att hon ville ha underhållet. När vv kom p0 tal flyttade hon helt sonika tillräxkligt långt för att omöjliggörq vv.

    Att anta att han inte varit bra med barnen är fel. Liksom det är fel att anta att mamman burit sig illa åt. Däremot får man försöka se vad TS skriver och anta att hon inte hittar på eller ljuger.

    Oavsett så tycker jag föräldrarna gör rätt gällande den äldsta pojken. Han vill bo vv och mår helt tydligt bra av det. Den yngsta vill inte och mår helt klart dåligt av samma boende. Som jag skrivit tidigare tycker jag man skall försöka hitta en annan lösning. Tex låta honom bo vh hos pappa igen. Kanske i ngt år till och sedan prova igen. Ett annat sätt är att ha tätare byten. Alltså inte vv utan kanske byta efter tre eller fyra dagar. Ett tredje sätt är att trappa upp successivt. Låta det gå i barnets takt.. Det är väl även vad som brukar förordas av experterna... Han har varit mestadels med sin mamma och även om han älskar o trivs med sin pappa o TS måste det kännas som en enorm förlust om han inte är redo. En hel del frågor som om mamma inte vill ha honom dyker säkert upp. Även om det säkert inte är sant så är barn väldigt bra på att läga skulden på sig själv.

    Omställningen kanske hekt enkel är för stor för honom i nuläget. Förhoppningsvis går det över i framtiden men om det INTE gör det? Är det då viktigast att han bor vv och mår dåligt eller vh och mår bra? Jag bryr mig inte om om själva boendet blir mest hos mamman eller pappan, så länge man utgår från barnet.
  • Brumma

    Ber om ursäkt för förkastlig stavning... min mobil gör tyvärr lite som den vill....

  • Anonym (Lika?)
    Brumma skrev 2015-01-15 20:51:21 följande:

    Jag förstår fullt ut att det var jobbigt. Och jag är glad att det blivit bättre. Barn förtjänar bra föräldrar :)

    Som sagt går det åt båda hållen och vi vet inte vad som hänt i TS sambos fall. Min bonus msmma tex sa rakt ut att hon ibte givk med på vv pga att hon ville ha underhållet. När vv kom p0 tal flyttade hon helt sonika tillräxkligt långt för att omöjliggörq vv.

    Att anta att han inte varit bra med barnen är fel. Liksom det är fel att anta att mamman burit sig illa åt. Däremot får man försöka se vad TS skriver och anta att hon inte hittar på eller ljuger.

    Oavsett så tycker jag föräldrarna gör rätt gällande den äldsta pojken. Han vill bo vv och mår helt tydligt bra av det. Den yngsta vill inte och mår helt klart dåligt av samma boende. Som jag skrivit tidigare tycker jag man skall försöka hitta en annan lösning. Tex låta honom bo vh hos pappa igen. Kanske i ngt år till och sedan prova igen. Ett annat sätt är att ha tätare byten. Alltså inte vv utan kanske byta efter tre eller fyra dagar. Ett tredje sätt är att trappa upp successivt. Låta det gå i barnets takt.. Det är väl även vad som brukar förordas av experterna... Han har varit mestadels med sin mamma och även om han älskar o trivs med sin pappa o TS måste det kännas som en enorm förlust om han inte är redo. En hel del frågor som om mamma inte vill ha honom dyker säkert upp. Även om det säkert inte är sant så är barn väldigt bra på att läga skulden på sig själv.

    Omställningen kanske hekt enkel är för stor för honom i nuläget. Förhoppningsvis går det över i framtiden men om det INTE gör det? Är det då viktigast att han bor vv och mår dåligt eller vh och mår bra? Jag bryr mig inte om om själva boendet blir mest hos mamman eller pappan, så länge man utgår från barnet.


    Fast om saker är jobbiga för mig som förälder är ju totalt oviktigt, det enda som räknas är hur barnen har det.

    Man vet ju faktiskt inte alls hur lillkillen har det, om han trivs med pappan. Alla har ju faktiskt inte haft rosenröda uppväxter. Men jag har ändå svårt att skuldbelägga mamman, jag vet ju att tillvaron som ensamstående förälder är mkt tuff att få ihop. En uttröttad mamma kanske inte är så rolig att vara med heller i längden?
  • Brumma
    Anonym (Lika?) skrev 2015-01-15 21:44:24 följande:

    Fast om saker är jobbiga för mig som förälder är ju totalt oviktigt, det enda som räknas är hur barnen har det.

    Man vet ju faktiskt inte alls hur lillkillen har det, om han trivs med pappan. Alla har ju faktiskt inte haft rosenröda uppväxter. Men jag har ändå svårt att skuldbelägga mamman, jag vet ju att tillvaron som ensamstående förälder är mkt tuff att få ihop. En uttröttad mamma kanske inte är så rolig att vara med heller i längden?


    Självklart är det hur barnen mår som räknas - det var liksom precis det jag skrev ;)

    Att BARNET måste komma först - inte att det SKA vara vv bara för att det passar det ena varvet och föräldrarna bäst

    Det finns studier som visar att de allra flesta barn mår bäst av att ha sina föräldrar lika mkt efter en separation alltså växelvis. Men även om det passar de allra flesta så passar det inte alla. Och finns det andra alternativ så bör man väl titta på dem? Hur kan man inte hålla med om det?

    Om du läser vad jag skriver så anser jag inte "ensam trött mamma" vara det enda alternativet. Faktum är att jag lämnar ganska många andra alternativ ;)

    Utifrån mig själv då.... Skulle jag separera och mina barn mådde dåligt av att bo vv så hade jag först o främst tittat på tätare byten. Hade inye det fungerat så avvakta och försökt senare med lång upptrappning. Här verkar ju dessutom pappan villig att se till sina barns behov - den äldsta mår bra av vv och bor därför naturligtvis vv. Den yngsta mår inte bra av det och en annan lösning behöver hittas.

    Och nej , jag anser inte att sälja gården är ett alternativ då det finns flera aspekter att ta med i beräkningen.

    Så - hur ställer du dig till att mamman inte är villig till att titta på andra lösningar? Hon vägrar ju tillomed sonen att gå till bup när han kanske hade behövt det... Tyvärr gör dess två bitarna - vägran att se till barnets behov gällande boende och mående - att jag uppfattar mamman som mindre villig att sätta barnen främst.
  • Anonym (fakta)
    Brumma skrev 2015-01-15 20:07:33 följande:
    Jag är inte helt säker på det nej. Har nämligen sett på nära håll hur en mamma fått boendet enbart genom att ställa till tillräckligt med problem... Det snackades även en hel del skit från hennes sida..

    Det borde inte räcka men i vissa fall gör det ändå det. Liksom det går för långt åt andra hållet ibland (tex i fall där föräldern är klart olämplig men ändå får vv eller till o med boendet. Är man en tillräckligt manipulativ person så kan man tyvärr komma ganska långt..

    Om TS man vore så illa att han var en fara för barnen för sex år sedan så tror jag knappast man som förälder plötsligt vill att föräldern ifråga tar barnen på halvtid. Hans yrke och arbetstider är precis de samma. Hand boende likaså.

    Eftersom du berättar din historia så drar jag min (tydligen är det fel att dra paralleller till sin personliga erfarenhet). Min man fick vh enbart för att mamman tog barnet och flyttade. Barnet var i samma ålder som TS yngsta bonusson vid uppbrottet och eftersom mamman varit arbetslös och därmed var den primära anknytningspersonen så vann hon ganska enkelt. Ibland så finns inga bättre skäl. Tyvärr.
    Ts har varit med sedan separationen och vårdnadstvisten när barnet var 1 år. Gissa själv hur många domare som dömer till vv för 1 åringar! Att han ens försökte säger en hel del om hans vilja att samarbeta och göra det bästa för barnen.

    Med tanke på hans gård så kan man inse att rätten fattade det rätta beslutet som inte ansåg att två småbarn skulle vara varannan vecka med en pappa som inte hade tid för dem.

  • Brumma
    Anonym (fakta) skrev 2015-01-16 08:21:13 följande:

    Ts har varit med sedan separationen och vårdnadstvisten när barnet var 1 år. Gissa själv hur många domare som dömer till vv för 1 åringar! Att han ens försökte säger en hel del om hans vilja att samarbeta och göra det bästa för barnen.

    Med tanke på hans gård så kan man inse att rätten fattade det rätta beslutet som inte ansåg att två småbarn skulle vara varannan vecka med en pappa som inte hade tid för dem.


    Jag ser det inte riktigt på samma sätt.. har man varit en närvarande förälder så klarar även många yngre barn växelvist boende. Dock kanske med tätare byten.

    Att han har gård är inte relevant. Då skulle ingen med jordbruk kunna ha barn. Man löser det helt enkelt. Barnen deltar och spenderar MER tid med föräldrarna än om föräldrarna lämnar på förskolan och åker iväg och arbetar på annat ställe.

    Vad har det med saken att göra att TS varit med sedan vårdnadstvisten?

    Du verkar lite aggressiv. ...
  • Anonym (herregud)

    Man ska alltid tänka på barnets trygghet, säkerhet och omsorg först. Är antingen mamman lr pappan mindre passande så bör man se till att sätta barnet i första rummet å ej sig själv.. mitt ex får inte träffa sina barn så mkt. Men han har slagit mig, försökt sparka mig i huvet. Men fick hjälp av en person som såg detta.. han slog mig i magen när ja väntade barn. Han är sprutnarkoman, har nog alla diagnoser man kan ha. Mina barn har de bättre utan han. Han har även hotat mig att mörda mig. Han stal pengar av mig. Förr var ja rädd för han ja flyttade hem till min pappa när ja va 21 år pga rädsla. Han har träffat ain son 2 ggr idag är pojken 6 år. Jag anser att han ej behöver vara med oss. Spela snäll å vara ren ngn gång ibland.. tingsrätten dömde till min fördel. Men sorgligt nog får han träffa barnen övervakat idag bor vi 90 mil ifrån han.. han fick ett annat barn med en narkoman som blev omhändertaget vid 7 mån ålder då de drogade och så.. jag var tonåring när ja fick barn med honom.. jag ångrar val av far varje dag men kommer aldrig ångra mina barn

  • Brumma
    Anonym (herregud) skrev 2015-01-19 07:47:28 följande:

    Man ska alltid tänka på barnets trygghet, säkerhet och omsorg först. Är antingen mamman lr pappan mindre passande så bör man se till att sätta barnet i första rummet å ej sig själv.. mitt ex får inte träffa sina barn så mkt. Men han har slagit mig, försökt sparka mig i huvet. Men fick hjälp av en person som såg detta.. han slog mig i magen när ja väntade barn. Han är sprutnarkoman, har nog alla diagnoser man kan ha. Mina barn har de bättre utan han. Han har även hotat mig att mörda mig. Han stal pengar av mig. Förr var ja rädd för han ja flyttade hem till min pappa när ja va 21 år pga rädsla. Han har träffat ain son 2 ggr idag är pojken 6 år. Jag anser att han ej behöver vara med oss. Spela snäll å vara ren ngn gång ibland.. tingsrätten dömde till min fördel. Men sorgligt nog får han träffa barnen övervakat idag bor vi 90 mil ifrån han.. han fick ett annat barn med en narkoman som blev omhändertaget vid 7 mån ålder då de drogade och så.. jag var tonåring när ja fick barn med honom.. jag ångrar val av far varje dag men kommer aldrig ångra mina barn


    Vilket är jättehemskt.

    men det har ju ingen likhet med situationen TS beskriver? I ditt fall var ju pappan uppenbarligen inte lämplig att ha barnen då han var en direkt fara för dem.. I TS sambos fall så vill mamman att barnen skall vara hos pappan halva tiden, vilket man väl får tolka som om han tar hand om barnen, men ett av barnen mår inte bra av upplägget.
Svar på tråden Allt förändrades när det blev vv