Hålla inne på umgänget

TS: Du kan göra lite vad du vill men ett antal saker kan hända som du måste kunna hantera

Pappan stämmer och vill ha fastställt schema

Pappan ställer till en jäkla liv och börjar bombardera dig med otrevliga samtal och email

Barnet kommer någon gång i framtiden anklaga dig för att barnet inte fått träffa pappan

Omgviningen, släktningar t ex,  kommer kritisera dig för ditt beslut

Ensam vårdnadshavare åt 8-åring med diagnoser, mediciner och speciella riktmärken vad gäller kosten och livsstilen.

Pappan struntar fullständigt i att följa dessa riktmärken, går rakt emot med andra ord och jag blir kallad "sjuk i huvudet" och "sök hjälp" när jag konfronterar honom. Detta är läkarrekommendationer och vi följer dessa här hemma och har fått goda resultat men efter pappahelgen är allt kört i botten och det är vi som får en massa beskymmer.

Pappan skiter fullständigt i sitt barns problematik och det går numera 2-3 månader mellan umgängestillfällena.

Han har skjutit all läkarkontakt och infomöten från sig med ursäkten att han ju "bara har umgängesbiten" och inte behöver vara insatt.

Nu till min fråga, har jag rätt att hålla inne med umgänget tills han gått med på att följa med på ett infomöte och han börjar visa omtanke för sitt barn eller ska det få fortsätta såhär??

Ts jag vet att det inte är det som du frågar om men är ditt barns diagnoser av ärftlig typ? I så fall, har du funderat på om ditt ex kan ha samma typ av svårigheter?

Jag tänker på att som du beskriver ditt ex beteende så verkar det inte helt "normalt". Och om exet har samma typ av svårigheter som barnet så kanske det kan vara en nyckel för dig att förstå hans beteende och kanske kunna hantera det? Jag menar det inte alls som en ursäkt för exet utan som ett tips åt dig. Ta det för vad det är, en vild gissning baserad på egen erfarenhet.

Tycker att du gott och väl bör söka en advokat och stämma honom på enskild vårdnad. Kan han inte leva upp till sitt barns hälsa så tycker iaf jag att du bör sätta hårt mot hårt.

Han har ingen fastställd diagnos men jag har misstänkt att det finns något där så du är inte helt fel ute.

Jag har verkligen försökt ALLT, formulerar mig lättbegripligt och är ständigt påminnande men som du skriver en diagnos är ingen ursäkt att bete sig som ett rövhål.

Hej TS,

Tolkar fråndet du skriver att du har enskild vårdnad och inget fastställt umgänge.

Ditt primära ansvar är ditt barn. Jag vet inte vad ditt barn lider av, alltid tråkigt oavsett, men uppenbarligen finns det tydliga rekommendationer. Säg att barnet hade varit hos mig och jag inte hade följt rekommendationerna då hade du aldrig låtit ditt barn vara hos mig igen.

Du ska tänka på samma sätt om pappan. Indirekt så är du medskyldig till bristande vård (kan vara på snudd till misshandel) av barnet. Så måste du tänka.

Jag hade bokat ett enkilt möte med socialförvaltningen eller FR. Jag hade förberätt mig sakligt med läkarrekommendationer, vilka försök som du har gjort för att nå fram till pappan, bokade möten han ej medverkat i etc etc.

Sen hade jag sakt att som enskild vårdnadshavare måste jag sätta barnets hälsa före barnets rätt till pappan i och med att pappan inte följer vad som är sagt.

Jag hade också sagt att du INTE motsätter dig att barnet träffar pappan under dagtid utan övernattning under övervakning om socialen kan tillhandahåll det för att inte riskera barnets hälsa.

Tills dess att det är ordnat kommer barnet inte att få åka till sin pappa men att pappan är välkommen hem till er för att träffa barnet under en fika samt gärna kan ringa.

Så hade jag gjort...

Det har nu gått flera månader sedan jag skrev sist, han har fått papper från läkaren men skiter ändå totalt i att följa det. Det funkade vid de första tillfällena men nu struntar han helt i det igen.

Nu anser jag verkligen att han skiter fullständigt i sitt barns välmående och jag får inte ens svar ifrån honom när jag försöker att konfrontera honom.

Hej TS,

Tråkig sits du är i. Jag har lästa inläggen från dig igen och en sak slår mig när jag läser.

Det finns 2, så att säga, sakfrågor...
1. Ditt ex beteende mot dig. Du behöver inte acceptera ett kränkande beteende och att bli kallad det ena och det andra. Sätt dig över det, låtsas att du inte hör. Drar han igång så svara bara lugnt: "Nu går jag/lägger på. Du är välkommen att höra av dig när du tilltalar mig på ett lugnt sätt igen.

2. Ditt barns välfärd.
Det spelar ingen roll om pappan inte tycker att det ska vara övervakat umgänge OM det blir beslut på det.
Jag tror att du måste sluta försöka diskutera med honom. TYVÄRR måste jag tillägga för i alla sammanhang är det givetvis bäst för barnet om föräldrarna kan samarbeta.

Du vänder dig till de samhällsresurser som finns för att stödja dig i detta. Barnets läkare, socialen, familjerätten, advokat etc. Du ska extremt sakligt presentera barnets behov (styrkt av läkaren), information du gett till pappan, pappans svar, pappans brist på engagemang tex vid läkarbesök. När du dokumentera, skriv som om du skriver det åt någon okänd. Lämna ALLA känslor "utanför dörren", skriv INGET om hur han beter sig emot dig. Sätt focus på barnet så att det inte kan tolkas som om du är bitter för att ni inte är tillsammans eller att du bara försöker smutskasta honom.

Be om hjälp att nå fram till honom. Be att dom kallar honom till möten. Om han inte kommer, ställ frågan hur du ska agera när han riskerar barnets hälsa med sin brist på förståelse för barnets behov.