Tycker du att det är viktigt med organiserade fritidsaktiviteter även om barnet INTE vill?

Inse att jag sitter här i ottan på lördagsmorgonen för att jag ska köra två barn till tävling......och vi ska åka tidigt. Som sagt "stå ut" även som förälder, icke att förglömma .

Iom att jag är ensamstående och själv aktiv inom föreningslivet, så har det blivit så att mitt barn helt enkelt fått hänga med. Numera är barnet en egen del av föreningarna som jag är engagerad inom och iom att mitt barn "inte vet nått annat" än att vara en del av dessa föreningar, så faller det sig väldigt naturligt att vara med på aktiviteterna varje vecka.

För mitt barn är dessa föreningar lika naturliga som det är för en annan att gå till skolan eller jobbet. Det har aldrig ifrågasatts, utan det "bara är så".

Personligen anser jag att föreningslivet är väldigt bra och nyttigt på väldigt många vis. Det är bra, både för vuxna och för barn, att få vara en del av olika sammanhang. Det är även bra att ha vänner och bekanta "både här och där". Dessutom aktivirerar man sig samtidigt som man lär sig bra saker.

Jag tror att alla skulle må bra av att vara delaktig inom någon slags förening - varesig det är schackklubb, hockey eller PRO. ;)

Jag röstade för att jag hade pustat - iaf till att testa (2-3 gratisgånger). Vill man fortsätta efter det så går man hela terminen ut. Om man inte testar så vet man ju inte. Så att testa är bra.

Pushat! Inte pustat.

Jag anser att det är viktigt med fritidsaktiviteter. Mina barn är mellan 5-10 år och tränar mellan 3-13 timmar i veckan. Jag vill lära mina barn att det är viktigt att röra på sig och att de ska få en god relation till föreningsidrotten som jag hoppas följer barnen långt upp i åldern. Både min man och jag har varit aktiv i olika föreningar under hela uppväxten och även i vuxen ålder. Jag skulle aldrig tvinga, hos oss handlar det mer om att begränsa, vi hinner inte skjutsa till allt de vill hålla på med ;)

Vi har själva bestämt att simskola ska de gå i åtminstone någon kurs/termin. I övrigt är allt frivilligt. Stora tjejen ville sjunga i kör med sin kompis så det fick hon såklart.

Jag kommer försöka introducera ridskola så fort det medges (7-årsåldern här) eftersom jag själv är intresserad av att lägga en ansenlig tid på hästverksamhet. Min man kommer nog ta med dem på basket eftersom han gillar det och har spelat själv. Avskyr barnen förslagen så kommer de naturligtvis inte tvingas till det.

Kommer de med egna förslag så provar vi på det också. Kan tänka mig att vi kommer köra med att har man väl anmält sig och betalat så går man kursen ut och hoppar inte av på en gång. Men vi får se, klart man inte släpar med en gråtande unge till aktivitet....

Det är klart att man ska pusha sitt barn att gå på nånting iallafall. Ha intressen utöver att bara hänga på stan/parken/gården/rummet. Det är mycket mitt barn inte vill. Skulle mitt barn få bestämma, så hade barnet ätit godis varje dag, aldrig grönsaker, aldrig borstat tänderna eller duschat, varit vaken till sent på kvällarna, aldrig städat, gått till skolan när barnet hade lust, skippat läxor, osv, osv, osv. Man har ju ett visst ansvar som förälder. Där ingår att hjälpa barnet socialiseras, hitta aktiviteter och finna intressen.

Vi uppmuntrar men tvingar inte. Ju äldre de blir desto mer tid tar skola och kompisar. Däremot har simskola varje termin varit obligatoriskt tills de är varit helt simkunniga.

Röstade push även om det nästan mer har blivit ett krav. Dottern på tio år har vänner, men kan välja bort allt för att sitta och tråka med surfplatta och mobil. Även om jag lägger undan det, kan hon istället välja en bok eller att rita. Hon aktiverar sig ingenting. Så hon fick välja en sport (efter att de sedvanliga åren med simskola var över) och vi testade karate och sedan dans men inget föll i smaken. Till slut gillade hon ridning och det har fortsatt. Nu plötsligt vill hon inte fortsätta med ridning till hösten för hon tycker att det "är så jobbigt att göra iordning hästen före och efter lektion". Jag känner att ridning har gett väldigt mycket och eftersom hon ändå tycker att själva ridande är kul, är jag lite hård och tvingar henne att fortsätta. Hade hon avskytt det, skulle jag inte tvingat (precis som karate och dans), men hon älskar hästar och att rida. Det är bara lilla latmasken som inte orkar med alla delar i det hela.

Vill de testa nåt ställer jag gärna upp, men skulle aldrig pusha. Föreslå däremot.

Jag skulle aldrig tvinga mitt barn att gå på någon fritidsaktivitet - fysisk eller ej.

Dock ser jag ju gärna att barnet har iaf en aktivitet, gärna en fysisk sådan. Så istället för att pusha på diverse aktiviteter och sporter, som enbart involverar barn, så har jag istället valt att introducera oss båda för en gemensam sport i vilken vi båda kan vara aktiva.

Sporten är löpträning i skog och har en organiserad lektion en vardagskväll i veckan, samt tävlingar varje helg om man så vill.
Vi är med varje vardagskväll på den organiserade lektionen, samt i snitt cirka en helg i månaden på tävling.
Utöver detta så spenderar vi tid tillsammans, i idrottens namn, cirka 2-3 dagar i veckan, då vi är ute och springer tillsammans i skogen och tränar på det vi lärt oss under tidigare lektioner.

Tack vare att vi har denna aktivitet tillsammans, samt att det är en individuell sport som inte kräver ett dussin deltagare för att utöva, så tror jag att det blir en aktivitet som barnet kommer att fortsätta med bra många år framöver - förhoppningsvis även i vuxen ålder, hela livet.

Så det är mitt tips till andra föräldrar, som gärna ser att barnen ägnar sig åt någon form av fysisk aktivitet; hitta en aktivitet som inte kräver ett helt lag och gärna en aktivitet som ni kan utöva tillsammans.
Exempel: löpning, golf, tennis, badminton, fiske, kanot, segling, kampsport, simning, friidrott, gymnastik, dans... - Ja, det finns ju hur många individuella sporter som helst!