Adoptera bort det

Det mest konstiga med det här är att TS vägrar använda preventivmedel tycker jag. Varför i hela världen inte?! Hur många fler ungar kommer du adoptera bort? Det är ganska troligt att de kommer må dåligt av att blivit bortvalda av sin biologiska mamma. Om du nu verkligen inte kan tänka dig att skydda dig mot framtida graviditeter så bör du i alla fall strunta i att ha vaginala samlag.

Jo, men nu finns det ju ORSAKER till att soc försöker att ha kvar bandet mellan mamman och barnet. Det är liksom inte någon slump, utan det finns så himla mycket forskning som visar att det är det bästa. Jag har nog svårt att förstå dig, måste jag säga.

Jag kan förstå att man inte alltid orkar ta hand om sitt barn praktiskt som ensamstående mamma. Heltidsarbete och hela dagisköret och allt hushållsarbete själv, ingen avlastning kanske, ingen egentid. Men ett barn, ens EGET barn, är ju så mycket mer än det... och småbarnsperioden, när det är som mest jobbigt, varar bara fem år eller så.

Man kan vilja ha kontakten med sitt barn senare, när man fått ordning på sina förhållanden och barnet blivit självgående - då man kan vilja ha tillbaka det! Och TÄNK så hemskt då om det är kört ända fram till 18-årsdagen, och man får grubbla över var barnet är och hur det blir behandlat, och kanske sakna sådana upplevelser som man ser att föräldrar i ens närhet har tillsammans med sina barn... För att inte tala om ålderdomen när man helt säkert kommer att vilja samla barn och barnbarn omkring sig. För det är ju inte säkert att man får några fler barn, sedan när man tycker att det är "rätt"... 

Jag tycker att vi här i Sverige ska vara oerhört tacksamma, i stället, för att vi har ett val att behålla våra barn i våra liv, i den mån vi orkar, även om vi är ogifta, fattiga, utarbetade och saknar ett socialt nätverk som kan avlasta oss under småbarnsåren. Ett val som många förtvivlade mammor i Colombia, Bolivia, Sydkorea Vietnam o.s.v. skulle ge sin ALLT för...

Jo, men nu finns det ju ORSAKER till att soc försöker att ha kvar bandet mellan mamman och barnet. Det är liksom inte någon slump, utan det finns så himla mycket forskning som visar att det är det bästa. Jag har nog svårt att förstå dig, måste jag säga.

Jag kan förstå att man inte alltid orkar ta hand om sitt barn praktiskt som ensamstående mamma. Heltidsarbete och hela dagisköret och allt hushållsarbete själv, ingen avlastning kanske, ingen egentid. Men ett barn, ens EGET barn, är ju så mycket mer än det... och småbarnsperioden, när det är som mest jobbigt, varar bara fem år eller så.

Man kan vilja ha kontakten med sitt barn senare, när man fått ordning på sina förhållanden och barnet blivit självgående - då man kan vilja ha tillbaka det! Och TÄNK så hemskt då om det är kört ända fram till 18-årsdagen, och man får grubbla över var barnet är och hur det blir behandlat, och kanske sakna sådana upplevelser som man ser att föräldrar i ens närhet har tillsammans med sina barn... För att inte tala om ålderdomen när man helt säkert kommer att vilja samla barn och barnbarn omkring sig. För det är ju inte säkert att man får några fler barn, sedan när man tycker att det är "rätt"... 

Jag tycker att vi här i Sverige ska vara oerhört tacksamma, i stället, för att vi har ett val att behålla våra barn i våra liv, i den mån vi orkar, även om vi är ogifta, fattiga, utarbetade och saknar ett socialt nätverk som kan avlasta oss under småbarnsåren. Ett val som många förtvivlade mammor i Colombia, Bolivia, Sydkorea Vietnam o.s.v. skulle ge sin ALLT för...

Men du, "fått ordning på sina förhållanden" osv... Ts lider av autism och psykisk instabilitet enligt egen utsago. Det handlar ju inte bara om ett barn som föds vid en lite olämplig tidpunkt i livet!

Oj, snacka om att vara inne i sitt egna perspektiv. Vi bor i Sverige, vi pratar om adoption inom Sverige. Många mammor är hur tacksamma som helst att ens få ge sitt barn en ny chans i livet i vilken ålder den än är i. Även många mammor inser med tiden, efter att barnets tvångsplacerats någon annanstans, att det var det bästa som kunde hänt för barnet. Var tacksam själv för att dom som inte kan få barn äntligen kan få chansen till ett och dessutom får uppleva barnbarn. Samt dom som verkligen inte kan gå igenom en abort. Var tacksam för att barn har så många olika möjligheter i livet. Och vuxna dessutom. Man kan inte bara vara egoistisk hela tiden. Vill du ha alla dina barn för dig själv så visst, men du får acceptera att alla inte ser på livet som du. Att alla inte kan acceptera att se sitt barn lida i deras famn. 

Va? Jag pratar i högsta grad utifrån hur det är i Sverige idag, och det jag förordar är INTE att en biologisk mamma som inte klarar av att ta hand om sitt barn ska göra det till varje pris. Utan att ett väl utrett och utvalt familjehem ska få göra det - men att den biologiska mamman ändå ska finnas med i bilden. För att det är så ENORMT viktigt för barnets utveckling och identitetsskapande.

Det är mycket bättre att träffa sin mamma då och då och inse att "min mamma är så barnslig och bohemisk så jag hade inte haft det bra hos henne när jag var liten, för hon kan inte hålla ordning på tider och städa och laga mat och förhöra läxor och sådant som mammor ska göra. Men jag gillar henne på något sätt ändå - hon är ju min mamma! Och hon kommer alltid att vara min vän! Men under tiden har jag det bättre här hos Bengt och Anna och alla mina fostersyskon!" Än att barnet ska leva i ovisshet om vem mamman är, och grubbla över varför hon inte ville ha honom/henne. Att känna verkligheten är nästan alltid bättre än fantasierna och grubblerierna. Undantag finns, men det är om bakgrunden är JÄTTEHEMSK - typ att de biologiska föräldrarna är en far och en dotter, eller en bror och en syster, som haft sex med varandra. 

Ja och det är mycket möjligt att hon därför inte ska vårda barnet själv. Utan att en fosterfamilj ska göra det. Men hon kan ju ändå ha kvar kontakten! Använda sig av sin umgängesrätt. Om hon inte kan, vill eller bör vara med barnet ensam ens under korta perioder, så går det att ordna så att hon får träffa det i familjehemmet, eller med en annan, utomstående, kontaktperson närvarande.

I LÄNGDEN är jag helt övertygad om att det skulle vara det bästa för alla parter. Alla kort på bordet, inget hemlighetsmakeri. Ingen mystik kring vem den riktiga mamman är, hur hon är, eller varför hon inte ville ha barnet. Barn blir ju också äldre och lär sig att förstå, att mamma har de här och de här begränsningarna och problemen, och därför kan jag inte bo med henne. Jag bor med de här snälla fosterföräldrarna Karin och Anders i stället! Men varannan lördag träffar jag min mamma, vi har våra grejer tillsammans, och jag tycker om henne också precis som hon är.

Nja, visst kan det fungera bra att växa upp i familjehem, men det är också en betydligt mer otrygg tillvaro i och med att det faktiskt aldrig finns några garantier för att man verkligen får växa upp där. Barn som adopteras får en mycket tryggare anknytning till den familjen de växer upp hos. Det finns mycket forskning på det.

mått så dåligt av att inte veta av sina biologiska föräldrar***

Det här kan låta lite udda med adoptera bort till ngt homosexuellt par (män alltså) det är nästintill omöjligt dör ett homosexuellt par att få adoptera. Man kan låta en av dom skriva under faderskapet och frånsäga sig vårdnaden, känns som enda sättet. Säkert inte lagligt att göra på det sättet men det skulle göra ett utvalt barnlöst par utan ngn chans att få barn till dom lyckligaste i världen :)

Det här kan låta lite udda med adoptera bort till ngt homosexuellt par (män alltså) det är nästintill omöjligt dör ett homosexuellt par att få adoptera. Man kan låta en av dom skriva under faderskapet och frånsäga sig vårdnaden, känns som enda sättet. Säkert inte lagligt att göra på det sättet men det skulle göra ett utvalt barnlöst par utan ngn chans att få barn till dom lyckligaste i världen :)

Varför i hela friden tror du det? De har laglig rätt att adoptera i Sverige precis som alla andra! (Att det är svårt med utlandsadoptioner är en helt annan sak, men det beror ju på regler mm i länderna barnen kommer ifrån! Detta handlar ju om en inhemsk adoption.)

Jag har inte tagit upp den diskussionen så mycket eftersom jag vill att adoptionen ska gå så fort som möjligt efter födseln. Jag blev rekommenderad att adoptera bort det till ett heterosexuellt par än homosexuellt om jag ville att det skulle gå fort, just därför har jag inte fördjupat mej i homosexuella adoptivföräldrar. Jag har inge problem med om mitt barn skulle ha homosexuella föräldrar, det tar bara lite längre tid med allt, vilket jag inte har tid att vänta på, vilket egentligen är synd. Det tar inte flera år längre utan kanske några månader bara. Så det är inte omöjligt här i Sverige, att få adoptera ett barn fött i Sverige som homosexuellt par.  

Varför det kan se omöjligt ut är för att det är få homosexuella som faktiskt får ett "fall".Det är för många som har fördomar och önskemål om att inte adoptera bort till homosexuella, vare sig det är killar eller tjejer. Finns det någon som bara vill ha ett homosexuellt par så går det varken snabbare eller långsammare. 

Jag vet inte om man får skriva ut det men kvinnor och män som är sterila går före folk som inte är sterila. Dvs att, ett homosexuellt par kan inte få barn tillsammans, men kan få det på annat håll (om dom inte är sterila), medan en som är steril inte kan få något alternativ till biologiska barn. Då försöker man uppfylla deras "önskning" först medan dom som inte är sterila kan vänta. Om du förstår vad jag menar. 

Sen beror det på fall till fall, för vissa är det enkelt för andra är det super krångligt med adoption. 

Jasså det tar längre tid, det var väldigt synd. Lider med dom homosexuella männen, kvinnliga homosexuella kan inseminera om dom inte är sterila medan männen måste hitta en kvinna som vill ha delad vårdnad med dom så det blir ändå inte deras "eget", synd att surrogatmödraskap blev nedröstat här i landet.
Tycker du är stark som står på dig ang. ditt val, håller tummar och tår för dig!:)

Ja det var synd att surrogatmödrar blev nedröstade, men det var säkert för att kvinnor inte ska känna sig tvungna att bli det. Rätta mej om jag har fel.

Tack så mycket, uppskattar att det finns folk som faktiskt ser ljust på det här (: