Måste min nyfödda träffa sin far? När?

Jag kanske var otydlig men jag vet att umgängesrätten ej är kopplad till vårdnad.

Du kanske har rätt men det låter konstigt om en förälder utan problem skulle kunna neka barnet att träffa sin andra förälder annat än vid mycket korta tillfällen de första tre åren. Gäller det även pappan i så fall? Jag tror (och hoppas) att det påverkar negativt vid en vårdnadstvist om den ena föräldern utan relvant anledning underhåller barnet sin andra förälder.

Att umgänge ska ske under ordnade former tsr jag för självklart och ber om ursäkt om det framstod som att uf kan bete sig hur som helst pga rätt till umgänge.

Ja att nån annan håller i överlämningen föreslog öven jag, set framstår ju som en bra lösning om man inte kommer överens. Jag tycker även att ts ska söka annan hjälp (som kurator) och söka stöd hos vänner/familj. Förstår att det är en tuff sits och då kan man behöva all tillgänglig hjälp.

Jag anser att vårdnad är mer än bara ett namn på ett papper.

När faderskapet är fastställt borde ju barnet ha samma rätt till båda sina föräldrar. Dvs pappan borde lika väl kunna vara boendeförälder.

Jag kanske var otydlig men jag vet att umgängesrätten ej är kopplad till vårdnad.

Du kanske har rätt men det låter konstigt om en förälder utan problem skulle kunna neka barnet att träffa sin andra förälder annat än vid mycket korta tillfällen de första tre åren. Gäller det även pappan i så fall? Jag tror (och hoppas) att det påverkar negativt vid en vårdnadstvist om den ena föräldern utan relvant anledning underhåller barnet sin andra förälder.

Att umgänge ska ske under ordnade former tsr jag för självklart och ber om ursäkt om det framstod som att uf kan bete sig hur som helst pga rätt till umgänge.

Ja att nån annan håller i överlämningen föreslog öven jag, set framstår ju som en bra lösning om man inte kommer överens. Jag tycker även att ts ska söka annan hjälp (som kurator) och söka stöd hos vänner/familj. Förstår att det är en tuff sits och då kan man behöva all tillgänglig hjälp.

Jag anser att vårdnad är mer än bara ett namn på ett papper.

När faderskapet är fastställt borde ju barnet ha samma rätt till båda sina föräldrar. Dvs pappan borde lika väl kunna vara boendeförälder.

Jag måste nog förklara lite för att ni ska förstå bättre. Han har aldrig misshandlat mig fysiskt eller våldtagit mig. Han har inte visat några fysiskt aggressiva tendenser, aldrig kastat saker när han varit arg. Han har (vad jag vet) aldrig varit otrogen. Däremot har han misshandlat mig psykiskt och brutit ner mig helt under många år. Det är svårt att beskriva hur det har varit. I början så tyckte jag han var underbar. Han var känslig och lyhörd mot mig och väldigt romantisk. Jag var ung när vi träffades - 17 och han var äldre. Efter ett tag började han bli kontrollerande. I början var det bara små antydningar om att måste jag träffa min mamma den här veckan, vi sågs ju så ofta. När jag planerat in att träffa någon kompis så 'glömde' han bort det och fixade en romantisk överraskning till mig och ringde och frågade var jag var. Om jag inte kom hem fick jag sitta där med dåligt samvete och när jag kom hem stod det förstörd middag med utbrunna ljus på bordet. Han blev väldigt svartsjuk och började kontrollera allt jag gjorde. Ringde jobbväxeln för att kolla om jag var där när jag fick sommarjobb. Smög omkring utanför och kollade upp mig. Höll mig i handen hela tiden då vi träffade andra och om jag tog bort den så grät han hela kvällen. Jag visste att han blivit sviken av sitt ex så jag hade förståelse till en början men det gick mer och mer överstyr. Han intalade mig att jag var onormal och opålitlig. Han gjorde illa sig själv och skyllde på mig. När jag hälsade på min farfar på sjukhus så skickade han bilder av sig själv som grät för att jag hade åkt dit. Jag skämdes över hans beteende men samtidigt så trodde jag att det var mitt fel. Vi var på en fest ihop och jag bytte några ord med en annan kille. Han tyckte jag flirtade och rusade därifrån och tog bilen hem. Den kvällen slutade med att jag blev antastad och såklart var det mitt fel. Det ältade han länge länge och jag trodde på honom. Var helt förstörd och övertygad om att jag var världens ondaste som inte var nöjd med bara honom utan ville ha nån vän utanför förhållandet också. Det är svårt att förstå när man inte varit inne i det, hur man kan låta det hända. Även nu när jag har gått i terapi och förstått att det inte är mitt fel så faller jag tillbaka det om jag ser honom. Det ligger så djupt ner. Han är uppvuxen i en religiös sekt eller vad man ska kalla det så det har säkert orsaker. En dag så ringde en kompis som jag inte pratat med på länge mig och berättade att hennes kille gjort slut och hon var jätteledsen. Hon skulle träffa en terapeut men vågade inte gå ensam. Ingen annan kunde följa. Jag ställde upp... men det visade sig handla om mig. Jag fick stöd att bryta kontakten med honom och hans familj. Jag har inte pratat med honom sedan dess (några mån sen). Han vet inte att jag är gravid. Han vet inte var jag bor för jag bor inneboende hos min kompis. Jag vet att jag måste bli stark nog för att kunna hantera honom men det kommer ta tid. Det går inte en dag utan att jag betvivlar att jag gjorde rätt, att jag svek honom. Så... jag är jätteorolig över att behöva träffa honom. Men han har inte brytit nån lag eller skadat mig. Jag vet inte vilken slags pappa han skulle vara. Kanske skulle han mogna in i den rollen, jag vet inte. Jag vet inte hur det har påverkat honom att jag lämnade för vi har inte hörts av. Jag vill inte hämnas, jag önskar att han skulle få hjälp. Jag vill att han ska få träffa sitt barn... men jag vill inte träffa honom och vill inte att han ska få veta var jag bor eller kunna kontakta mig.

Du kommer inte att få kontaktförbud eller sekretessmarkerade uppgifter baserat på det där. Du får nog räkna med att han kommer att ha rätten att veta var hans barn bor och se risken att han stämmer dig när barnet har blivit kring 6 månader för att få ett vettigt och reglerat umgänge.

Nej! hon föder barnet och far hem med barnet, pappan bor på en annan adress,, hon blir boendeförälder, finns inget han kan göra åt saken, hur han än skulle vilja försöka kommer han inte bli det.

Använder hon socialtjänsten som jag berättat via länk, kommer han som sagt bara få ett reglerat umgänge, första tiden per timme, inga dagar,dygn i sträck utan timme och betala fullt underhåll, hon måste anmäla in till FK för att få underhåll från pappan, dom betalar ut 1573 kr månad plus att hon har barnbidraget.

Han kan bli det efter en tid. Visar det sig att Ts begränsar barnets umgänge med honom så kommer han att stämma henne, om han är intresserad av att ha sitt barn och tingsrätten tycker inte om när vuxna människor hämnas på varandra genom barnen.

Lova inte Ts för mycket. Läs länken Tio månaders fängelse för att ha fört barnet utomlands. advokatsjoqvist.se/blogg/kategori/juridik/brott/egenmaktighet-med-barn/

Använder han tingsrätten, som har mandat att fatta beslut så får han riktigt umgänge och ev växelvis från kring 1 år. Socialtjänsten kan bara ge råd. Inte fatta beslut.

Han kan bli det efter en tid. Visar det sig att Ts begränsar barnets umgänge med honom så kommer han att stämma henne, om han är intresserad av att ha sitt barn och tingsrätten tycker inte om när vuxna människor hämnas på varandra genom barnen.

Lova inte Ts för mycket. Läs länken Tio månaders fängelse för att ha fört barnet utomlands. advokatsjoqvist.se/blogg/kategori/juridik/brott/egenmaktighet-med-barn/

Socialtjänsen är enda instans som kan bedöma föräldraförmågan, som detta fall med ett litet barn, tingsrätten kommer följa den,far barnet illa måste tingsrätten följa den! Det är lagen om barnets bästa.

Skriv fader okänd. Du kan alltid tala om det för honom senare, om du mot all förmodan skulle få lust att ha kontakt med honom igen. Om han vet om att han är fadern och vill jävlas (eller bara fortsätta med misshandeln) är du totalt rättslös när det gäller att skydda dig och speciellt barnet. Det finns fall där mamman dömts för att förhindra umgänge med pappor som våldtar sina barn regelbundet. Du har ingen som hels garanti för att han inte kommer att skada barnet lika illa, eller värre.

Fel. Socialtjänsten kan utreda på tingsrättens begäran men tigsrätten beslutar utifrån vad som framkommer i förhandlingar, inlämnat material OCH socialtjänstens utredning. De behöver absolut inte följa socialtjänstens rekommendation och ofta gör de inte det även om det är vanligare att de följer den.

Fel. Socialtjänsten kan utreda på tingsrättens begäran men tigsrätten beslutar utifrån vad som framkommer i förhandlingar, inlämnat material OCH socialtjänstens utredning. De behöver absolut inte följa socialtjänstens rekommendation och ofta gör de inte det även om det är vanligare att de följer den.

Men mannen har väl varken våldtagit eller slagit ts? Varför skulle han då våldta sitt eget barn eller på annat sätt göra barnet illa?