Umgänget gör att barnet tappar andra nära relationer

Det kvittar vilka argument du kommer med. Din tid med barnet är upp till dig att ta ansvar för. Precis som pappan ansvarar för sin tid med barnet. Du kan ha hur mycket åsikter som helst om dittan och dattan och om hur barnet borde ha det eller vad pappan borde gööra men det kvittar helt. Pappan gör som han finner bäst. Det är så det är och så det bör vara. Acceptera det om du vill ha sinnesro. Lägg din energi på sånt du kan äbdra på istället för sånt som du inte kan ändra på och som bara stjäl energi. Fokusera på dig själv och din vardag med barnet. Finns det någonting du skulle kunna ändra på för att förbättra vardagen? Få mer tid över till de relationer du tycker är viktiga?

Även om du inte skriver till mig så tänkte jag besvara detta.
Jag befinner mig i den situationen, men ja, med varannan vecka istället för heltid. Studerar heltid och pendlar en timme varje dag. Och ja, visst kan det vara stressigt vissa dagar, men man har ändå barnen där varje dag. Man hinner prata med dem, äta mat med dem, göra någonting med dem på kvällen.

Min sambo hade sitt barn på heltid förut, men mamman flyttade så nu har han en helg i månaden (på grund av reseavståndet har vi inte råd att hämta varannan helg). Och tro mig, man vill prioritera den tiden tillsammans med sitt barn. Sen åker vi förstås och hälsar på släkt också ibland, men det är ju inte enbart för barnets skull utan även för att vi själva tycker om att umgås med de vuxna.

Tyvärr har barnet tappat kontakten med många av sina vänner här i bostadsområdet för att hen helt enkelt inte hinner leka med dem, förutom under längre sammanhållen ledighet. Men sånt är tyvärr livet.

Kunde barnet träffa kompisar på vardagar innan ni skilde er men ändå jobbade heltid?

Barnet får säga till sin pappa att han vill träffa sin bästis ibland på pappahelgerna. Du kan ju inte bestämma över pappans helger men förhoppningsvis lyssnar han på sonens behov av att leka med kompisar på helger.

Kontakten med dina släktingar får ske på din tid. Du har inte förklarat varför sonen inte kan leka med kompisar i veckorna, men han är 10 och borde nu kunna börja ta dig runt med tex buss på egen hand. Åker han till en kompis/kusin efter skolan så kan du åka till kompisen och möta upp efter jobbet och åka hem tillsammans (utnyttja tiden på bussen hem till läxor eller prata om dagen). Han kan ju också få ta med en kompis hem (jag förstod att de ej går i samma skola, men är de jämnåriga och inte bor i en annan stad borde de kunna åka buss själva) och så hämtar deras föräldrar dem efter jobbet/efter middagen.

Bor bästisen och kusinerna i en annan stad får du nog bara förlika dig med att kontakten blir sporadisk.

Om kusinernas föräldrar har andra förutsättningar ön dig kanske de kan hämta sonen efter skolan och så kan han vara där till sent, äta middag etc en dag i månaden kanske. Om de tycker att barnens kontakt är lika viktig som du gör? Har de möjlighet att skjutsa honom till skolan på morgonen kan han tillochmed sova över (och du kan gå på AW med kollegor, handla eller träna). Det kanske känns jobbigt att lägga över arbetet med att få kusinerna att träffas på den andra familjen, men det är ju ändå ditt/dina syskon och de har säkert förståelse för din situation.

Du utmålar dig som ett offer. Ta ansvar och inse att barnets bästa är en så bra relation som möjligt med både dig och pappan.

1.5 timmes restid per dag är fullt normalt. En 10 åring brukar behöva mellan 10-11 timmars sömn per dygn så han har flera timmar per dag att umgås mes vänner och dig, när du kommer hem.

Men vad har ni gjort så ert barn inte kan träffa kompisar på vardagar? Skickat iväg ungen i en skola 30 mil bort?

Jag förstår inte heller detta. Mina tre barn har sedan de började skolan mestadels träffat sina kompisar efter skolan på vardagar. Helgerna har så ofta varit fulla av andra aktiviteter - tävlingar, kalas etc - så då fanns det inte tid att träffa kompisarna alltid. Och det har aldrig varit något problem, trots att både jag och pappan alltid jobbat heltid med ca 1 timmes pendling enkel resa. Man hämtar upp ungarna hos nån kompis på vägen hem, eller de tar sig hem själva när de blivit tillräckligt gamla för det. 

Att dra in helgumgänge för att man själv inte anser att man hinner få kvalitetstid övriga 26 dagar i månaden måste jag säga är extremt själviskt. Du får väl se över hur du disponerar tiden med ditt barn på vardagarna så att du hinner få in mer kvalitetstid. Det verkar snarare där problemet ligger än att barnet är hos sin pappa två helger i månaden.

Man får prioritera sin tid med familj likaväl som man prioriterar sitt arbete.

Har man två hela dagar i månaden så prioriterar man väl fullt naturligt att träffa sitt barn de dagarna och inte skicka iväg barnet till sitt ex släktingar eller vänner till barnet som barnet kanske skulle kunna träffa mer sällan..

Hur är det med ditt arbete? Kan du byta eller flytta närmare? Flytta närmare släkt, pappan eller vännerna han saknar.

Det du måste fokusera på är att ändra där du kan. Pappan kan du inte ändra på helt enkelt.

Jag tycker det låter som att ni har ovanligt svårt att få till lek för er pojke.

Så här på ett ungefär.

När vi separerade flyttade pappan ett par mil från min bostad till orten där jag även har mitt jobb. Därför var vi eniga om att barnet kunde gå i skolan på den orten. Det funkade för mig eftersom jag kunde hämta och lämna innan och efter jobbet. När barnet sedan skulle gå på fritids kunde barnet gå hem till pappan.

Men sen träffade pappan sin nya och flyttade då några mil bort åt andra hållet från både min och barnets bostad och från barnets skola. Det gör att barnet nu går i skola ett par mil från bostaden och inte kan ta sig hem på egen hand. Även om det går kommunikationen är det liksom knasigt så att det skulle ta ett par timmar åt vardera håll.

Pappan vill inte att barnet byter skola och så länge en vårdnadshavare inte skriver på det så kan jag inte byta skola. Flytta är inte aktuellt då det är väldigt svårt att få bostad där jag jobbar (Stockholm).

Så visst leker barnet med klasskompisar hemma hos dem ibland. Men det ökar trycket ännu mer på mig att ha dem här på helgerna då de alltid är där om de leker på vardagarna.

Men så klart är också det mitt ensamma ansvar eftersom pappan självklart måste ha möjlighet att vara förälder på sina villkor. *ironi igen*

Varför bryr sig pappan om vilken skola barnet går på när han ändå inte har barnet på skoldagarna?

Såvitt jag vet ska väl barnet gå på skola där det är folkbokförd, alltså hos dig. Går säkert att få igenom ett byte med hjälp av tingsrätten.

Pappan menar att skolan barnet går på är bra och att den som ligger närmare hemmet är sämre. Jag håller med om det och ser helst att barnet går kvar på så vis men vet inte annars riktigt hur man kan lösa det.

Jag har kollat rent rättsligt också och hade det varit ett nytt skolval hade närheten till bostaden gått först men nu när barnet redan går på en viss skola har pappan rätt att neka byte.

I så fall kan du väl propsa på att han går med på att ha varannan vecka då, eftersom ni båda bor lika långt ifrån skolan? Så kanske han får större inblick i vad barnet har för kompisar, och blir tvungen att ha viss kontakt med andra föräldrar i klassen. 
Då får han ju också tid att både ha egen kvalitetstid med barnet och låta barnet träffa vänner.

Ha ungen skriven hos pappan samt ha vv boende så får ni skolskjuts!

Haha, nej! Varför tror du att vi skulle få skolskjuts för att vi skriver barnet hos pappan som bor ännu längre bort från skolan än jag och dessutom i annan kommun?

Som jag ser det behöver barnet så mycket pappatid med pappa som möjligt. Tråkigt om övriga relationer blir lidande men eftersom du har nästan alla dagar med barnet och är boendeförälde blir det sitt ansvar först och främst. Det är inte lätt med bonusfamiljer. Har också erfarenhet av det. Men relationen till föräldrarna kan inte ersättas av något. Den kommer först i det här läget. Barnet kan förlora relationen till sin egen pappa! Den är så mycket skörare än relationen till den trygga boföräldern som alltid finns där. Särskilt med en ny familjebild på pappas sida.

\Bonusmamma

Man har alltid rätt att låta barnet gå i den skola som kommunen tilldelar barnet en plats i. Det är bara att kontakta rektorn och skriva in barnet. Hade du däremot velat placera barnet i en friskola eller en kommunal skola utanför upptagningsområdet så får skolan inte acceptera utan att ni är överens.