Vad tror ni händer efter döden?

Jag tror att det finns mer efter döden. Jag tror inte man dör utan man gå bara man går vidare när man lämna detta liv man har levt. Men jag har inte alltid trott på det..

Jag jobbade inom vården i några år förr. Och självklart fick jag bevittna människor som somnade in. En helt naturlig del av livet.

Men en kväll så kom en väldigt sjuk gammal man in med en ambulans. Och hans fru var med honom. Mannen fick sitt rum men han var mycket svag. Frun ville inte se honom dö. Så jag satt utanför i korridoren med henne. Hon hade så många frågor om döden och vad som händer efter döden så vi pratade i timmar.

Men så kom 2 undersköterskor ut från hans rum..

Han hade lämnat livet och hans fru kunde komma in och säga farväl. Jag minns det så väl. Frun tog ett hårt tag om min arm, hon ville inte gå in själv. Så jag följde med in. Vi öppnade dörren och wow. Det var som att gå in mot en slags vägg. Allting var så still i hans rum. Nu var det inte vanliga det är stillsamt eller nåt, utan det kändes som tiden hade stannat i detta rummet.

(Tänk förr i tiden när en person gick bort så kunde ibland klocka stannade i samma sekund)

kunde nästan tror att om där nu hade varit en stor gammal klocka så hade den också stannat.

Helt otrolig upplevelse och jag var så säker att det fanns nåt annat i rummet som gjorde detta möjligt. men kunde inte se något.

Men frun släppte min arm och sprang direkt fram mot sin döda mans huvud och tittade på honom. Jag följde henne med blicken och såg då mannen liggandes i sin säng.

Men svårt att beskriva men han lämnade sin kropp tror jag..

Det såg ut som när solen lyser på de små vågerna i sjön på sommaren. Skimrande små ljus. Och det steg upp från hans kropp.

Jag vet det låter löjligt men jag har sett mycket i vården men aldrig något sånt här.

Efter detta så tvivlade jag inte längre. Jag är säker på att det finns mer efter detta liv.

Men det är svårt för en att tror om man inte ha sett det som jag har sett.

Jag hade aldrig trott på ett liv efter döden innan.

Men nu gör jag det. :)

Jag tror nog rent praktiskt att man bara slutar existera. Som att släcka lampan i köket.

Allt annat verkat vara påhittat för att stilla människans behov att inte bara slita existera eller allmänt bara hjärntvätta folk.

Ser att tråden är flera år gammal och TS förmodligen gått bort. Men kan försöka skänka lugn till några som känner sig oroliga.

Misste min lillebror för några år sedan i en tragisk orättvis olycka. 17 år Blev helt förstörd,dagarna var en stor panikattack men jag tvingade mig alltid ut på en kortare promenad.

Efter kanske 2veckor var jag ute och gick och mitt på gångbanan springer en ekorre fram och bara glor på mig i minst en hel minut och går sedan vidare. Inte förens jag kom hem till dörren inser jag att jag gått nynnat på en låt med ett leende hela vägen hem. Går in och berättar för min man om denna händelse och medans jag berättar så får jag tillbaka minnet från förra veckans dimma, den där ekorren har jag träffat på precis samma sätt på samma ställe varje dag veckan före. Får rysningar genom hela kroppen och får en känsla av kärlek/vara omfamnad, helt bisarrt men var första positiva känslan sen olyckan.

Föll dock ganska fort tillbaka till depression och paniken. Några dagar senare står jag i tvätt stugan och viker tvätt och får en snabb panikattack och skriker hans namn rätt ut och frågar varför han var tvungen att lämna mig. Strömmen börjar svikta precis efter mitt utbrott, lamporna blir dova och tvättmaskinen får så lite ström att sen gör felkod och stannar, blir vansinnig och slår sönder dörren på tvättmaskinen. Lägger mig därefter direkt i sängen utmattad och somnar direkt.

Den natten hade jag en dröm som var precis lika verklig som att vara vaken, den utspelade sig i ett fint minne jag har av honom på ett snabbmatställe. Minns än idag att jag tydligt känner lukten där inne, höll i en gaffel och rispade på mönstret som den här pizzerian hade på sina gafflar,minns hur exakt hur jag kände konturerna. Svårt att göra skillnad på verklighet eller dröm, men ändå är vi båda medvetna om att det är en dröm och att han är död. Säger till honom "det här är ju en dröm du har dött." Han tittar på mig flinar och säger "ja men det är ingen fara, om ett djur förföljer er eller lamporna blinkar ger jag en kram eller en spark i röven för ni bölar för mycket, sluta vara så tröga!" Lyckas ta tag i hans hand, och mycket riktigt känner jag att det är hans hand, benig och snea fingrar som läkt dåligt efter dom varit brutna. Det är det absolut klaraste minnet jag har av något.

Vaknar upp bölar(haha)0 men känner YES han finns någonstans och har det bra. Övertygad av händelsen. Därefter började jag ha bättre dagar då jag kunde vara glad ibland nästan en hel dag. Tog över ett år att komma ur depressionen helt men sorgen var ändrad till att vara mer min saknad.

Slukat material och föreläsningar om ämnet sen dess och haft några händelser till som jag då bara uppfattade som värme. Är idag övertygad om att vi lever vidare i en andlig värld, som vi inte kan försöka oss på att förstå, men jag tror när vi lämnar kroppen lämnar vi även ångest ledsenhet med den och omfamnas av en obeskrivlig känsla av frihet lugn och sammanhörighet. Bibeln och liknande med en skäggig gubbe som ska skicka oss till helvetet för att vi nuppar ogifta eller kärar ner oss i samma kön är väl ändå kyrkan och framför allt männens påhitt för att få makt eller hur :)

Efter det här ändrade jag mitt liv, ägnade många timmar med att ständigt jaga högre chefs positioner, högre lön högre status som på nått vis skulle göra mig tillfreds och tillåta familjen att resa mer spendera mer osv. Insåg att mina barn som jag älskar mer än allt var på förskolan mer än jag var på jobbet och jag alltid hade begränsad tid för dom och med det hade jag ständigt dåligt samvete. Gjorde mig olycklig med att jaga saker som gjorde mig mer olycklig för att uppnå något som inte har någon alls betydelse, och lät min familj betala för det.

Tappade nästan allt som hade o göra med ett stort bankkonto och saker. Hittade ett jobb på deltid som ändå funkade bra för att ha snurr på ekonomin och fick så otroligt mycket tid över inte bara för mina barn men även för mig själv och mår idag bättre än jag gjort nån gång. Min brors död såg till att hela min familj lyftes och blev starkare, det har jag alltid med mig!

Lång text och lite rörig kanske, obs är ingen psyktant eller religiös fanatiker på något vis. Hoppas nån läser och känner sig lite mindre ängslig över döden och våra nära som gått bort

Man försvinner bara ... återkommer till naturen ...

På grund av min bakgrund från mellanöstern då vet jag många teorier som beskriver massa olika situationer efter döden. Men personligen tycker jag att man bara dör och vilar ^__^

1. Slut på existens

2. Himmel/Helvete

3. Återfödelse här/annan värld

4. Evigt fast att åskåda de levandes värld

Personligen hoppas jag på nr.3, och gärna att jag får komma ihåg mig själv.

Vad håller du på med?!

Borde inte trådstartaren vara död nu ?

Tja, jag tycker det är lite trist att du spammar sönder tråder som hade kunnat bli intressanta annars..

Vad som händer efder döden kan ingen veta. Men ingenting skulle jag tro. Man är bara borta, precis som när man sover utan att drömma.

Eller som all den tid man inte fanns. Jag upplevde andra världskriget som mycket stillsamt, eftersom det då skulle dröja innan jag blev till. Och det är för mig rätt lugnt med alla den tid som kommer att finnas efter att jag inte finns till.

Fsast jag kan känna lite "sense of wonder" om jag tänker på att jag är en fortsättining på den första nuklensyrekedjan som duplicerade sig
 och att jag lämnar över DNA-stafettpinnen till mina efterkommande.

Men måste man nödvändigtvis tro på ett liv efer döden, stämmer Värmländs kavaljersvisa bra, åtminstone för mig.


">

You must be trippin.

Har du förlorat ditt förstånd är det fullt naturligt att göra det i dessa sammanhang..

Så kallt på den andra sidan, det är verkligen iskallt när vandrar med döden.

Ifall väcker upp trådskapare för en konversation all ära till Gud här i norden.

Vet inte men hade varit skönt om man visste exakt vilken dag man ska dö. Som att få tidsbestämt straff. Om det är fem år kvar exempelvis så är det lättare att sätta en ram runt det hela och planera vad man ska göra. Kanske gå i pension. Sätta sprätt på pengarna och göra det man ska. Funderat på att anmäla mig till en självmordsklinik när jag blir äldre.

Bra om man visste vilken dag en kommer att dö så man kunde planera allt därefter men jag skulle bli orolig och nervös när den dagen börjar närma sig. Det skulle kunna vara bra med ett avtal med en självmordsklinik att ta till om det blir alltför svårt att leva framöver men det brukar krävas speciella skäl för att få den hjälpen.

Efter döden händer - ingenting!
Du är död och borta, det är game-over för alltid.
Oavsett vem eller vad du tror på i livet så hjälper det
dig bara just i livet. När du dör så är du inget annat än just död.
En kropp, ett skal att begrava.

Förhoppningsvis ingenting. Det skulle vara riktigt värdelöst ifall ekorrhjulet bara fortsätter i en annan form, eller annan plats. Att behöva socialisera med andra människor, mer idioter urgh. 

Det finns viss forskning som försöker hävda att det finns bevis på ett liv efter döden. 

Men sen skriver folk en massa tokigt. Och letar man efter något så hittar man det oftast. Då man konstruerar en illusion som man tror på och missar faktan.

Men men, nej jag hoppas verkligen att allt upphör och det inte blir något "efter liv". 

Det skulle ju vara helt värdelöst.

Men, det är ju bara vad jag hoppas på. :)

Man kan tro att det är så men man kan inte veta. Samma sak om jag påstår motsatsen så kan jag bara tro.
Om jag visste att du har rätt så skulle jag ta livet av mig direkt. Nu lever jag i tron att det kan finnas en mening med livet på längre sikt.

Om du bara har detta livet, då tar du livet av dig.
Om det finns ett efterliv, då blir detta liv plötsligt värt mer.
Borde det inte vara tvärtom?

Och visst kan man tro det ena och det andra. Men vi vet ju saker om t.ex hjärnan. Skadas den så skadad personligheten hos en människa. Så vem är man om man lever vidare efter döden? Om någon dör vid 6 månaders ålder, hur blir det efterlivet?

Ja det finns mycket att fundera över. Om vi lever vidare efter döden i ett andligt tillstånd så får vi veta det men om vi upphör att existera så får vi inte veta det.

En tanke som förföljt mig är sambandet mellan döden och svarta hål. Universum som sugs in i ett svart hål är den ultimata döden när allt försvinner inklusive all information och vetskap om vad som hänt. När du dör så dör på sätt och vis Universum med dig. Ditt liv var din stund bland alla dessa galaxer och stjärnor. Några fjuttiga decennier. Du rycks ur tiden och befinner dig redan där allting upphör. Vi som lever kvar kan promenera på en kyrkogård och minnas våra anhöriga medan de redan befinner sig vid tidens rand.

Jag tyckte denna artikleln var intressant att läsa; www.synskonline.se/medialt/andliga-tecken-fran-himlen/