joy85 skrev 2018-11-30 12:32:20 följande:
Hej! Vi har fått en liten kille via äggdonation för bara några veckor sedan. Jag gick in i lycklig bebisbubbla direkt och älskar denna lille hur mycket som helst. Dock hade vi en sköterska som klantade sig rejält. Hon hade inte läst vår journal eller hans journal och började prata gener med längd osv.....sedan kallade hon även donatorn för mamma. Jag blev jätte ledsen och kan nu inte sluta gråta och tankar började snurra. Tänk om vår lille pojk ser det så i framtiden med...helt plötsligt blev det jobbiga känslor som bubblade upp. Jag började tänka på att spelar dna någon roll, varför är jag ledsen över det när jag kämpat för att komma hit och få honom i famnen i flera år. Någon som har fått barn via äggdonation som berättat för sitt barn eller som fått varn som vill dela tankar? Hur ser ni på vad omgivningen tycker eller har ni inte berättat? Skulle verkligen behöva prata med någon i samma situation och dela tankar.
Usch vad hemskt! Jag har en son via ÄD, född 2015 och jag har inte tvivlat en sekund sen jag fick honom. Han är min och bara min. Det är mitt blod svett och tårar som är anledningen till att han finns, inget barn kan vara mer efterlängtat än något som man behövt kämpa så mkt för. Jag kan också se att han utseendemässigt har drag från mig och när det kommer till beteende så är han en kopia av mig som liten. Det är inte bara miljö, det finns forskning om att barnet ändå påverkas av den bärande mammans gener.
Vi berättade direkt för våra närmsta att det var ÄD och de har aldrig uttryckt att de känner eller tänker nåt annorlunda pga av det. Dock valde jag när jag började gå ut med graviditeten offentligt att inte berätta om donationen, mest för att jag blev så trött på frågan om hur vi blivit gravida. Kände att nu när det äntligen ser ut att gå vägen så ska folks nyfikna och taktlösa frågor ändå få mig att känna mig onormal. Ville ju bara få njuta av min graviditet, och folk som inte har fertilitetsproblem behöver minsann inte redovisa hur deras barn blir till så jag totalvägrade att svara på dessa frågor.
Vi har däremot varit öppna mot sonen hela tiden. Han vet att han varit efterlängtad i flera år och att mammas ägg är gamla och att vi fått låna ägg för att få honom. Han har som treåring stenkoll på detta och det är inga konstigheter alls. Nu när en förskolepedagog var gravid så frågade han vilken doktor som stoppat in bebisen och om hon fått låna några ägg eller fiskar <3 Jag tänker att ju mer han pratar om det under sin uppväxt desto fler kommer få reda på hans bakgrund och det har jag inget problem med.
Barnmorskorna på förlossningen var fantastiska utifrån informationen att vi gjort ÄD. Däremot så blev min son allvarligt sjuk och då skulle vi som föräldrar lämna blodprov för att undersöka det genetiska varpå jag berättade jag att han kommit till via ÄD varpå vi var överens om att mina gener var oviktiga. Det störde mig dock att de pratade i termer av att jag inte var biologisk mamma, fick påpeka att jag faktiskt både burit och fött honom vilket för mig är högst biologiskt. Jag är däremot inte genetisk förälder.
Hoppas du kommer ur din kris och kan njuta av tillvaron. Din son hade inte varit här utan dig och det är det enda som betyder något, din kärlek till honom!