Anonym (???)

Äldre 12 Feb 01:35

52 svar

Splittrad

Jag är så kluven kanske rent av förvirrad. Jag har bott nu med samma person i flera år och vi har barn tillsammans. Jag var iväg för kan de vara nu ett par veckor sedan och hälsade på en kompis. En av mina bästa vänner. Där träffade jag en kille på dansgolvet. Ingen ting hände den kvällen fick lite närkontakt när vi dansade. De var ju trotts allt styrdans, men han väckte ett intresse i mig. Han känner tydligen min kompis också. Ingenting hände den där kvällen men vi har pratat en hel del i telefonen efter det. Min relation med min sambo har inte varit den bästa egentligen flera år. Men alla relationer går upp och ner, tyvärr har våran varit mycket ner. Den här killen vi har så mycket gemensamt och vi skrattar hela tiden. Ibland känner jag mig som en fnittrig fjortis. Det pirrar till i hela bröstkorgen och jag kan inte sluta tänka på honom. Saken är det att jag kommer inom en snar framtid stöta på honom igen. Jag vill så gärna träffa honom igen och se hur det känns då. För sanningen ska fram så sågs vi i bara några timmar sist. När jag funderar på om jag är redo att lämna min sambo så är det ett jag vet inte kanske eller nej. Jag är så förvirrad vet inte vad jag ska göra.
Ska jag träffa honom igen och se vad jag känner för honom eller om det är bara något spännande.? Eller ska jag avbryta de direkt och stanna med min sambo som jag just nu inte riktigt vet vad jag känner för. Vet inte om jag är lycklig i relationen heller. Förmodligen inte eftersom han är så intressant.

Elefantmannen2

Äldre 15 Feb 20:32

#41

Anonym (Ka) skrev 2019-02-15 19:26:43 följande:

Men svara på ts då för f*n.
Gör ingen egen tråd med olika sidospår. Det blir ju helt fel i.s.f.

Jag har redan svarat TS efter bästa förmåga. Har du?

Kråkungen

Äldre 15 Feb 23:57

#42

Anonym (Ka) skrev 2019-02-15 19:26:43 följande:

Men svara på ts då för f*n.
Gör ingen egen tråd med olika sidospår. Det blir ju helt fel i.s.f.

Men det finns väl ingen som kan missuppfatta att det är inlägget man CITERAR som man svarar på, när man citerar ett inlägg - oavsett om det är ts eller inte? Du gör ju själv precis samma sak här? Sen håller jag med om att man inte ska dra iväg med egna diskussioner om nåt helt annat i en tråd, men det var det ju faktiskt inte frågan om här. Elefantmannens svar var definitivt relevant för ts också, även om det inte var ett DIREKT svar på det. Om du först läser den citerade delen i det aktuella inlägget (alltså #20), och sen svarsdelen i samma inlägg (fortfarande #20) så får du helheten från ts till Elefantmannens svar.

Kan vi släppa det här nu, så att ts kan få tillbaka sin tråd?

Anonym (man)

Äldre 18 Feb 15:43

#43

Kråkungen skrev 2019-02-14 19:15:58 följande:

Men nu pratar du om två totalt skilda saker. Å ena sidan pratar du om att bete sig på samma sätt som den som har gjort fel. Att kränka, förnedra och dra i skiten. Å andra sidan pratar du om att kritisera. Att säga ifrån när man tycker att någon har gjort nåt fel. Jag har aldrig sagt att man aldrig ska kritisera - tvärtom.

Men precis som du säger så är syftet med kritik att få någon att ändra ett felaktigt beteende. Och det är exakt det som är min poäng.

Nej det är inte två olika saker, det är fortfarande kritik vi pratar om, vi verkar bara ha lite olika åsikter om var gränsen mellan kritik och kränkning går.

Nej syftet med kritik är inte alls att få någon att ändra sig, syftet är helt enkelt att markera att jag tycker det du gjorde är oacceptabelt. Sen är det upp till personen själv att avgöra om han/hon vill ändra sig eller inte.

Anonym (man)

Äldre 18 Feb 15:50

#44

Elefantmannen2 skrev 2019-02-15 12:49:18 följande:

Visst kan det vara så. Men i den här typen av förhållanden är man sällan "kär" längre. Uttryckligen i hennes fall.
Då var hon ju blind när hon inledde förhållandet med den partnern hon har nu. Fast nu kan hon se:)

Hela grejen med att använda ordstäv som någon slags bevisföring i en diskussion känns lite sådär ;)
Men "liten tuva stjälper ofta stora lass", så fortsätt, by all means ;)

Ingen är förälskad för evigt, och tror man att förhållandet är dött då så har man nog inte fattat skillnaden mellan förälskelse och kärlek. Och har man inte fattat den skillnaden så är man förmodligen inte mogen nog för att skaffa barn.

Kråkungen

Äldre 18 Feb 16:41

#45

Anonym (man) skrev 2019-02-18 15:43:03 följande:

Nej det är inte två olika saker, det är fortfarande kritik vi pratar om, vi verkar bara ha lite olika åsikter om var gränsen mellan kritik och kränkning går.

Ja, eller helt enkelt olika åsikter om vad det är :) Jag tycker att det är två olika saker som öht inte har med varandra att göra; du tycker att det är två punkter på samma kontinuum.

Anonym (man) skrev 2019-02-18 15:43:03 följande:

Nej syftet med kritik är inte alls att få någon att ändra sig, syftet är helt enkelt att markera att jag tycker det du gjorde är oacceptabelt. Sen är det upp till personen själv att avgöra om han/hon vill ändra sig eller inte.

Naturligtvis - men detta är ju bara hårklyveri. Syftet med att markera att ett beteende är oacceptabelt är ju i sin tur att få personen i fråga att sluta upp med det, eller hur?

Sen en annan aspekt: det är naturligtvis bara personen ifråga själv som faktiskt kan genomföra förändringen, men det ändrar ju inte avsikten med kritiken/markeringen.

Anonym (man)

Äldre 18 Feb 17:15

#46

Kråkungen skrev 2019-02-18 16:41:50 följande:

Ja, eller helt enkelt olika åsikter om vad det är :) Jag tycker att det är två olika saker som öht inte har med varandra att göra; du tycker att det är två punkter på samma kontinuum.

Anonym (man) skrev 2019-02-18 15:43:03 följande:

Nej syftet med kritik är inte alls att få någon att ändra sig, syftet är helt enkelt att markera att jag tycker det du gjorde är oacceptabelt. Sen är det upp till personen själv att avgöra om han/hon vill ändra sig eller inte.

Naturligtvis - men detta är ju bara hårklyveri. Syftet med att markera att ett beteende är oacceptabelt är ju i sin tur att få personen i fråga att sluta upp med det, eller hur?

Sen en annan aspekt: det är naturligtvis bara personen ifråga själv som faktiskt kan genomföra förändringen, men det ändrar ju inte avsikten med kritiken/markeringen.

Vissa känner sig kränkta så fort man inte håller med dem. Och medhåll och förståelse smakar alltid bättre än kritik och ifrågasättande, så var gränsen för "kränkande" går verkar vara väldigt subjektiv.

Nope, syftet kan väl variera, Man behöver inte förvänta sig att personen kommer göra rätt bara för att jag säger det utan snarare att personen ska fatta att de är oacceptabelt. Men är så gott som alltid ett sätt att markera att jag tycker det du gör är fel och ska personen fortsätta pyssla med sånt så får hon/han räkna med kritik.

Det är det här som blir lite lustigt ibland, när någon gör fel så börjar man genast snacka om hur mänskligt det är att göra fel ibland, men att tycka att personen gjort fel och säga det är tydligen inte alls lika mänskligt. Varför då? Vad är det som gör att göra fel så mycket mer mänskligt än kritik?

Kråkungen

Äldre 18 Feb 18:48

#47

Anonym (man) skrev 2019-02-18 17:15:06 följande:

Vissa känner sig kränkta så fort man inte håller med dem. Och medhåll och förståelse smakar alltid bättre än kritik och ifrågasättande, så var gränsen för "kränkande" går verkar vara väldigt subjektiv.

Nope, syftet kan väl variera, Man behöver inte förvänta sig att personen kommer göra rätt bara för att jag säger det utan snarare att personen ska fatta att de är oacceptabelt. Men är så gott som alltid ett sätt att markera att jag tycker det du gör är fel och ska personen fortsätta pyssla med sånt så får hon/han räkna med kritik.

Mm... hm, ja, jag tror jag börjar förstå hur du menar nu. Du verkar helt enkelt ha en helt annan definition av "kritik" än jag. För mig ÄR det nämligen frågan om två olika saker:

I det ena fallet talar vi om ett uttryck för ilska och frustration; en mänsklig, känslomässig reaktion, vars enda syfte är att ge utlopp för ens egna känslor inför ett beteende som man uppfattar som oacceptabelt. Alltså: ett känslouttryck som har sin grund i ens egen emotionella situation, och som syftar till att få en själv att må bättre (oberoende av om det dessutom leder till ett förändrat beteende hos mottagaren för ens frustration).

I det andra fallet talar vi om ett diplomatiskt grepp för att påverka till förändring. Det utgår inte från känslomässiga reaktioner, utan baserar sig på sakliga argument och logik. Här skiljer sig alltså både syfte och grund helt från det första fallet.

För mig är det enbart det andra fallet som kan definieras som kritik, medan jag uppfattar det som att det för dig enbart är det första fallet? Har jag uppfattat dig rätt då?

Anonym (man) skrev 2019-02-18 17:15:06 följande:

Det är det här som blir lite lustigt ibland, när någon gör fel så börjar man genast snacka om hur mänskligt det är att göra fel ibland, men att tycka att personen gjort fel och säga det är tydligen inte alls lika mänskligt. Varför då? Vad är det som gör att göra fel så mycket mer mänskligt än kritik?

Jag tycker att det är precis lika mänskligt, och precis lika begripligt, oavsett vilken typ av fel det är man gör. Dvs, för att nu utgå från de två fel som är aktuella i det här fallet: jag tycker att det är mänskligt och begripligt att en strikt monogam människa ändå kan klanta till det och hamna i säng med nån annan än sin partner, och jag tycker att det är mänskligt och begripligt att någon blir förbannad och skäller ut personen ifråga för hens otrohet. Däremot tycker jag inte att detta är en URSÄKT för att bete sig som man vill - inte i någotdera fallet. Tvärtom tycker jag att man alltid ska sträva efter att undvika att göra "fel" - oavsett om det gäller otrohet eller det du kallar "kritik", och som jag kallar kränkande beteende. Vad jag vet har jag aldrig sagt att det ena är mänskligt medan det andra inte är det - tvärtom! Så du får fråga nån annan, som faktiskt gör den distinktionen.

Elefantmannen2

Äldre 18 Feb 19:34

#48

Anonym (man) skrev 2019-02-18 17:15:06 följande:

Vissa känner sig kränkta så fort man inte håller med dem. Och medhåll och förståelse smakar alltid bättre än kritik och ifrågasättande, så var gränsen för "kränkande" går verkar vara väldigt subjektiv.

Nope, syftet kan väl variera, Man behöver inte förvänta sig att personen kommer göra rätt bara för att jag säger det utan snarare att personen ska fatta att de är oacceptabelt. Men är så gott som alltid ett sätt att markera att jag tycker det du gör är fel och ska personen fortsätta pyssla med sånt så får hon/han räkna med kritik.

Det är det här som blir lite lustigt ibland, när någon gör fel så börjar man genast snacka om hur mänskligt det är att göra fel ibland, men att tycka att personen gjort fel och säga det är tydligen inte alls lika mänskligt. Varför då? Vad är det som gör att göra fel så mycket mer mänskligt än kritik?

När och hur man blir kränkt inser du är subjektivt.

Varför inser du inte att det är subjektivt vad som är "oacceptabelt"? Att det är individuellt och subjektivt vad man ens definierar "otrohet" som. En diskrepans redan där kan vara jobbigt för ett förhållande. Ena parten tycker att ett beteende är helt "oacceptabelt" och beskyllningar och annat haglar på en part som absolut inte anser att den varit otrogen. Den första parten blottar sin sårbarhet och vad den beskyllde oftast ser som trångsynthet. Inga fina kvaliteter. Det kan vara utlösande för att förhållandet tar slut i vissa fall.

Ett exempel kan vara att någon behöver lufta saker i förhållandet fast inte blanda in närstående och vänder sig till en anonym utomstående på nätet. Som vi gör. Man kanske finner någon som skriver vettigt och går vidare till privat chatt. Fortfarande anonymt. Syftet är ju att få ur sig saker som gnager i förhållandet och få lite andra infallsvinklar. I min bok bra saker i ett försök att förbättra förhållandet.
Om den andra parten anser att det är ett uppenbart fall av otrohet är det ju det motsatta till den anklagades motiv.

Anonym (man)

Äldre 18 Feb 19:51

#49

Kråkungen skrev 2019-02-18 18:48:08 följande:

Mm... hm, ja, jag tror jag börjar förstå hur du menar nu. Du verkar helt enkelt ha en helt annan definition av "kritik" än jag. För mig ÄR det nämligen frågan om två olika saker:

I det ena fallet talar vi om ett uttryck för ilska och frustration; en mänsklig, känslomässig reaktion, vars enda syfte är att ge utlopp för ens egna känslor inför ett beteende som man uppfattar som oacceptabelt. Alltså: ett känslouttryck som har sin grund i ens egen emotionella situation, och som syftar till att få en själv att må bättre (oberoende av om det dessutom leder till ett förändrat beteende hos mottagaren för ens frustration).

I det andra fallet talar vi om ett diplomatiskt grepp för att påverka till förändring. Det utgår inte från känslomässiga reaktioner, utan baserar sig på sakliga argument och logik. Här skiljer sig alltså både syfte och grund helt från det första fallet.

För mig är det enbart det andra fallet som kan definieras som kritik, medan jag uppfattar det som att det för dig enbart är det första fallet? Har jag uppfattat dig rätt då? Jag tycker att det är precis lika mänskligt, och precis lika begripligt, oavsett vilken typ av fel det är man gör. Dvs, för att nu utgå från de två fel som är aktuella i det här fallet: jag tycker att det är mänskligt och begripligt att en strikt monogam människa ändå kan klanta till det och hamna i säng med nån annan än sin partner, och jag tycker att det är mänskligt och begripligt att någon blir förbannad och skäller ut personen ifråga för hens otrohet. Däremot tycker jag inte att detta är en URSÄKT för att bete sig som man vill - inte i någotdera fallet. Tvärtom tycker jag att man alltid ska sträva efter att undvika att göra "fel" - oavsett om det gäller otrohet eller det du kallar "kritik", och som jag kallar kränkande beteende. Vad jag vet har jag aldrig sagt att det ena är mänskligt medan det andra inte är det - tvärtom! Så du får fråga nån annan, som faktiskt gör den distinktionen.

Något i stil med det ja. Dock utesluter inte det ena det andra. Man kan göra både och. Säga att det du gjorde eller funderar på att göra är helt jävla fel och om man vill och tror att det hjälper även ge förslag på hur man borde göra istället.

Anonym (man)

Äldre 18 Feb 20:15

#50

Elefantmannen2 skrev 2019-02-18 19:34:19 följande:

När och hur man blir kränkt inser du är subjektivt.

Varför inser du inte att det är subjektivt vad som är "oacceptabelt"? Att det är individuellt och subjektivt vad man ens definierar "otrohet" som. En diskrepans redan där kan vara jobbigt för ett förhållande. Ena parten tycker att ett beteende är helt "oacceptabelt" och beskyllningar och annat haglar på en part som absolut inte anser att den varit otrogen. Den första parten blottar sin sårbarhet och vad den beskyllde oftast ser som trångsynthet. Inga fina kvaliteter. Det kan vara utlösande för att förhållandet tar slut i vissa fall.

Ett exempel kan vara att någon behöver lufta saker i förhållandet fast inte blanda in närstående och vänder sig till en anonym utomstående på nätet. Som vi gör. Man kanske finner någon som skriver vettigt och går vidare till privat chatt. Fortfarande anonymt. Syftet är ju att få ur sig saker som gnager i förhållandet och få lite andra infallsvinklar. I min bok bra saker i ett försök att förbättra förhållandet.

Om den andra parten anser att det är ett uppenbart fall av otrohet är det ju det motsatta till den anklagades motiv.

Tja, den enda som kan avgöra hur allvarlig en otrohet är är ju den som blev bedragen eller hur? Så dina argument faller ju ganska platt eftersom om personen ska kunna förhålla sig subjektivt till en otrohet så måste ju personen först få reda på det. Hur har du annars tänkt att han ska kunna förhålla sig till det?

Enkäter visar annars ganska tydligt att så gott som hela befolkningen anser att otrohet är fel, ink de som själva är otrogna så det finns nog inte så mycket subjektivitet kring den frågan. Sen vilka ursäkter man anser sig ha verkar vara klart mer nyanserat men att det är fel att bedra sin partner är nog de allra flesta överens om och det bevisas om inte annat av att man smyger med det. Varför smyga med något man tror är rätt?

Vad tycker du själv kring otrohet?

Är det rätt eller fel att gå bakom ryggen på sin partner?

Att du gillar att dra över gifta kvinnor vet vi sen tidigare frågan är hur subjektivt du skulle se på det när någon annan elefantman drar över din fru och mamman till era barn?

Kråkungen

Äldre 18 Feb 20:27

#51

Anonym (man) skrev 2019-02-18 19:51:41 följande:

Något i stil med det ja. Dock utesluter inte det ena det andra. Man kan göra både och. Säga att det du gjorde eller funderar på att göra är helt jävla fel och om man vill och tror att det hjälper även ge förslag på hur man borde göra istället.

Right. Vad bra! Då är vi på samma sida (i betydelsen 'on the same page') för en gångs skull :)

Elefantmannen2

Äldre 18 Feb 20:48

#52

Anonym (man) skrev 2019-02-18 20:15:25 följande:

Tja, den enda som kan avgöra hur allvarlig en otrohet är är ju den som blev bedragen eller hur? Så dina argument faller ju ganska platt eftersom om personen ska kunna förhålla sig subjektivt till en otrohet så måste ju personen först få reda på det. Hur har du annars tänkt att han ska kunna förhålla sig till det?

Enkäter visar annars ganska tydligt att så gott som hela befolkningen anser att otrohet är fel, ink de som själva är otrogna så det finns nog inte så mycket subjektivitet kring den frågan. Sen vilka ursäkter man anser sig ha verkar vara klart mer nyanserat men att det är fel att bedra sin partner är nog de allra flesta överens om och det bevisas om inte annat av att man smyger med det. Varför smyga med något man tror är rätt?

Vad tycker du själv kring otrohet?

Är det rätt eller fel att gå bakom ryggen på sin partner?

Att du gillar att dra över gifta kvinnor vet vi sen tidigare frågan är hur subjektivt du skulle se på det när någon annan elefantman drar över din fru och mamman till era barn?

Att du orkar missuppfatta så mycket medvetet.

Nej, alla har en subjektiv uppfattning av vad de anser att "otrohet" inbegriper. Vilket du kan läsa om i de enkäter du nämner. Ju sämre självkänsla desto snävare ramar i allmänhet.

Jag gav dig till och med ett illustrerande case för vad jag menade med diskrepansen.

Min egen definition av otrohet har jag, som du nämner, redogjort flera gånger. Även mitt eget beteende. Jag har blivit bedragen ett par gånger. Samtliga gånger har jag förstått varför och accepterat min del i det hela. Givetvis svårt för mig att moralisera i just det ämnet. Även om jag skulle vilja och det gör jag inte. Och jag lägger verkligen inte skulden på personen min partner bedragit mig med. Valet var min partners. Och det finns alltid en anledning till det. Även vad man kan se som anledning är subjektivt och mer eller mindre smickrande.

Människor som sviker, ljuger och bedrar stöter man på hela tiden. Affärspartners, kollegor och vänner.

Antingen stannar man kvar i känslan av att ha blivit huggen i ryggen och blir en bitter jävel som samlar oförrätter på hög eller så tar man lärdom och går vidare. Människor drivs av dubbelmoral. Jag tror inte att jag kan förändra människor, speciellt inte trycka ned min definition av moral i halsen på dem. Jag är övertygad om att det är kontraproduktivt.

Splittrad

INNEHÅLL