Har vi paus eller är det slut?
Hej,
Mitt hjärta är i förkrossat och jag skulle önska lite analys över situationen:)
Jag och killen, båda ca 35år, har varit tillsammans i 2år och har haft två riktigt bra, händelserika och kärleksfulla år tillsammans!
Jag har två barn sen tidigare, de kommer verkligen jättebra överens och har riktigt kul ihop. Mkt på killens intiativ då han har både barnasinnet kvar samt är barnkär.
Vi bor INTE tillsammans och jag har mina barn varannan vecka. Så vi ses lite mer när barnen är hos sin pappa, vi gör mkt saker ihop. Alltifrån bio och restaurangbesök till träning, resor och marathon av serier. Vi har väldigt roligt ihop, och jag har en fin relation till hans familj, och även hans vänner. Relationen med min familj är också god, även om vi inte umgås lika mkt med min familj som med hans. Men vi firade julafton ihop med bådas familjer på en och samma gång! :)
Vi är båda två hårt arbetande personer som vill göra karriär, men vi har också en bra balans mellan arbete och fritid, så tror inte att arbetet i sig spelar in i vår situation.
Vi har pratat om framtiden och vill båda flytta ihop och skaffa ett gemensamt barn, men det har inte varit på tal om att göra det just nu. Utan flytt planerades att ske inom ca 1år pga barnens ålder, skola osv. Sen har jag absolut tagit upp ämnet flytt och barn några gånger, lite för att biologiska klockan tickar och jag blir påmind om folk i min omgivning som skaffar barn, flyttar ihop osv. Medan killen vill skynda långsamt och känna sig 210% redo innan nästa steg tas.
För några dagar sen ville killen prata och kom över till mig för att berätta att han vill göra slut. Förklaringen känns lite flummig, vet inte om det är pga att han inte själv vet säkert eller om han är rädd för att säga vad han verkligen känner/vill.
Han säger att jag är en av de personer han bryr sig mest om. Jag är enligt honom, den mest kärleksfulla och omtänksamma person han känner, både mot honom och andra i min omgivning.
Så han vill inte göra något för att såra/skada mig medvetet. Och han känner att han inte kan ge mig lika mkt kärlek som jag ger honom, vilket i sin tur ger honom ångest som han mår dåligt över.
Leva i en relation med barn är stort för honom, en stor förändring för honom som är en storstadskille som bara behövt ta hand om sig själv, och inte behövt anpassa sitt liv efter en partner med barn. Han är en person som alltid vill prestera till 210%, och han vet inte om/när han är redo för att leva familjeliv. Jag har försökt säga att det aldrig kommer säga ?klick?, utan att ibland får man bara lita på magkänslan.
Han värderar sin egentid väldigt högt, och framförallt friheten att kunna styra över tiden, mer än att han behöver mkt utav den.
Han har som sagt gjort slut, men säger samtidigt att han behöver tid för sig själv. Vi pratade dagen efter uppbrottet, (han kom på dotterns dansuppvisning som han lovat sen tidigare) och efteråt diskuterade vi allt och inget, då sa jag att jag önskade att hab bara skulle ångra sitt beslut och vilja vara med mig. Varpå han svarade att OM vi går tillbaka till varandra, så är det för att han är 150% säker och då är det ?all in? som gäller. Jag vågade inte ens fråga vad han menade med det.
Vet inte hur jag ska tolka det...? Betyder det att vi har en paus? Hur länge ska man vänta och ha ett hopp? Jag blir väldigt hoppfull, samtidigt som jag tänker att han kanske säger något sånt för att göra mig glad, utan att tänka steget längre.
Vi har en resa bokad i juli, utan barn, hoppet är förstås att vi ska kunna åka på resan tillsammans och se det som en ?nystart?.
Vågar dock inte fråga om detta eftersom jag inte vill pressa fram något svar, då jag tror att resultatet blir negativt under press.
Så har vi en paus och hur ska man förhålla sig till en sån i så fall? Kontakt osv? Och hur länge ska man vänta på honom innan man ger upp? Jag kan vänta hur länge som helst, om jag vet att det ger resultat. Men man mår sjukt dåligt av ovissheten. Och kvällar/nätter är som värst.
