Har gjort klassresan från lägre till högre medelklass. Inte långt till pension. Jobbat hela mitt liv 8-5 inkl pendling timtals dagligen mängder av år. Periodvis välbetalt men ändå typ börjar längta vid två på em och längtar efter fredan.
Men jag bor, med en hustru som tjänar betydligt mer än jag, i ett område av Täby, för att inte säga Lidingöklass fast i en annan stad.
Ni kan fatta att INGEN här förväntar sig en framtid där man knegar åttatillfem. Ingen läser en sådan utbildning. Man vill starta eget, man läser Statskunskap, man reser. I och för sig är man beredd att flippa hamburgare eller så några år, men att på längre sikt lägga 40-60 timmar på något där pengatjänandet har en betydligt högre prio än roligheten vet jag inga ungar här som siktar på. Ingen adel, ingen direkt överklass, men alla föräldrar är akademiker och många har det i blodet sen många generationer. En del har rejält med pengar hemifrån.
Det gör mig (som växte upp i först höghus sen småhus i Stockholm nordväst ) rätt beklämd att läsa den här tråden och jämföra med hur mina och andras ungar ser sin framtid.
Själv bara väntar jag på pensionen. Jag har ett i och för sig trevligt jobb numer, har haft tur och trivs faktiskt bra med jobbet (efter 20 år med olika jobb som jag inte trivts särskilt bra med). Kan bara tipsa om det - vi vanliga måste tjäna pengar. Försök hitta ett förhållningssätt till jobbet. Lämna det då ni kommer hem. Värdesätt er fritid (har ni småbarn - de kommer bli större och då har ni igen det, att ha vuxna barn är kanon) och njut verkligen av den. Ni är hjältar! Vi är hjältar! Låter fånigt men kommer inte på nåt bättre, kommer ur hjärtat.
