Nu verkar det vara definitivt denna gång. Igår bad jag hnm dra härifrån. Nu står jag här med två barn och hjärtat sitter i halsgropen.
Jag har blivit så sviken men jag har kämpat och kämpat. Jag behöver inse att jag och barnen förtjänar bättre.
Är orolig för ekonomin och sörjer den kärnfamilj jag hoppats på. Jag känner mig så misslyckad.
Någon som kan peppa mig?
Tills han är en pappa så är det MINA barn. Han har försummat barnen grovt och aldrig brytt sig. Den främsta anledningen till att jag tog mig ur det här var barnperspektivet. Barnen förtjänar en pappa som ser deras behov och inte utsätter dem för fara. Jag har inte önskat annat än att barnens pappa ska vara delaktig men han valde bort det själv. Det yngsta barnet har noll anknytning till sin pappa, NOLL för han har aldrig brytt sig. Barnen har rätt till sina föräldrar förutsatt att dom kan erbjuda en säker miljö. Jag hindrar inget umgänge för mina barn, jag kommer aldrig stå iväg så länge deras pappa vill vara en pappa. Men att inte ge barnen mat? Att sova sig igenom hela dagar/dygn när man är ensam med barnen är-inte-okej.
Gräset är verkligen inte grönare på andra sidan men för barnen är det grönare. Jag levde med en blandmissbrukare, grovt spelmissbruk som tömde alla besparingar och tog ut på mina krediter utan lov, narcissistiska drag där han inte förstår barns grundläggande behov. Han snodde barnens matpengar och ignorerade deras existens.
jag må bli ensam för resten av livet men om det gör att barnen får en mer medveten pappa som visar uppskattning och kärlek Så är det värt det. Jag stöttar barnens pappa i allt kring barnen trots allt jag blev utsatt för. Men lika mkt tid med oss bägge föräldrar? Aldrig. Har svårt att se det framför mig då han avbokar 75% av allt umgänge.
Jag har aldrig sagt att barnen inte har lika rätt till sina föräldrar. Jag jobbar för det men det krävs att han faktiskt hämtar barnen och skapar en anknytning till båda men främst yngsta barnet. Barnen förtjänar kärlek och uppskattning, att få mat och en trygg tillvaro.
klart det finns två sidor av myntet men jag har tagit hand om barnen och det har inte han oavsett vad han må ha pysslat med Istället. Jag har betalat räkningar, tagit hand om barnen och hushåll. Han har inte ens tagit hand om sig själv. Det här är ingen pajkastningstråd även om du vill tro det. Då hade jag skrivit allt han pysslat med. Jag startade tråden för att jag var ledsen och mådde dåligt. Nu med helt andra ögon ser jag sanningen Och jag måste oavsett hur jag känner för pappan till mina barn jobba för att han ska vara en del av deras liv.
Tack 
jag vet att barnens pappa har fått en väckarklocka och jobba på sitt. situationen är inte rolig för ngn.
HON tar ju ansvar för ?kottarna? så vad är problemet?
Gott!
Vad är ditt problem?
HON tar ju ansvar för ?kottarna? så vad är problemet?
Gott!
Vad är ditt problem?
Du är förmodligen en av de personerna som är elaka emot folk dagligen, inkluderat folk som mår dåligt.
Men just nu så tror du att du är någon best eller något? Hur fan orkar du ens leva med dig själv?
Vakna för fan
Du är förmodligen en av de personerna som är elaka emot folk dagligen, inkluderat folk som mår dåligt.
Men just nu så tror du att du är någon best eller något? Hur fan orkar du ens leva med dig själv?
Vakna för fan
Tänkte uppdatera lite.
Det har nu gått en tid och jag mår mkt bättre än jag trodde att jag skulle må. jag kan tycka att det är lite småjobbigt att umgås för jag vill inte riktigt vara vän med honom men inte heller ovän. Han har en förmåga att brodera ut saker i sms eller när han ringer och jag vill inte det.
Men man hittar väl ngn form av balans i det hela allt mer tiden går.
Barnen har äntligen fått en delaktig pappa, så barnen gick vinnande ur det här.
Tänkte uppdatera lite.
Det har nu gått en tid och jag mår mkt bättre än jag trodde att jag skulle må. jag kan tycka att det är lite småjobbigt att umgås för jag vill inte riktigt vara vän med honom men inte heller ovän. Han har en förmåga att brodera ut saker i sms eller när han ringer och jag vill inte det.
Men man hittar väl ngn form av balans i det hela allt mer tiden går.
Barnen har äntligen fått en delaktig pappa, så barnen gick vinnande ur det här.
Han är väldigt ensam och jag tror att han försöker visa mig att han förändras. Jag ställer upp på en del saker för barnens skull. Det är inte så roligt för mig men ger barnen väldigt mkt.
tack för att du svarade.
Tänkte uppdatera lite!
Jag mår bra, jag är så nöjd över att jag gjorde det här och tog steget. Barnen har en pappa som vill umgås med dom idag. Han har gjort förändringar som kommer att få honom och barnen att må bättre.
Jag har träffat nya och intressanta människor och livet känns spännande, jag behöver inte längre täcka upp för exxets problem på ngt sätt och det är så skönt!
Tänkte uppdatera lite!
Jag mår bra, jag är så nöjd över att jag gjorde det här och tog steget. Barnen har en pappa som vill umgås med dom idag. Han har gjort förändringar som kommer att få honom och barnen att må bättre.
Jag har träffat nya och intressanta människor och livet känns spännande, jag behöver inte längre täcka upp för exxets problem på ngt sätt och det är så skönt!
En liten uppdatering här:
Livet rullar på, jag har barnen 98% av tiden och mitt liv är så mkt lyckligare och rikare nu än det var förut. Jag kan ibland hamna i sorgsna tankar och det är OK.
Vi har ett fint samarbete kring barnen för det är viktigt för mig att han är delaktig i deras liv. Intresset är inte stort och han har svårt att se deras behov men jag försöker att stötta med alla medel jag har.
Jag kan känna en känsla av att allt det här aldrig riktigt kommer att ta slut eftersom han är så ensam och vänder sig till mig. Jag försöker att sätta gränser men är såklart väldigt svårt att inte fråga hur han mår när han ser deppig ut. Jag vill ändå värna om honom eftersom han är ngt av det viktigaste som finns i mina barns liv.
Återigen. Tack till alla som läst och följt!
En liten uppdatering här:
Livet rullar på, jag har barnen 98% av tiden och mitt liv är så mkt lyckligare och rikare nu än det var förut. Jag kan ibland hamna i sorgsna tankar och det är OK.
Vi har ett fint samarbete kring barnen för det är viktigt för mig att han är delaktig i deras liv. Intresset är inte stort och han har svårt att se deras behov men jag försöker att stötta med alla medel jag har.
Jag kan känna en känsla av att allt det här aldrig riktigt kommer att ta slut eftersom han är så ensam och vänder sig till mig. Jag försöker att sätta gränser men är såklart väldigt svårt att inte fråga hur han mår när han ser deppig ut. Jag vill ändå värna om honom eftersom han är ngt av det viktigaste som finns i mina barns liv.
Återigen. Tack till alla som läst och följt!
En liten uppdatering här:
Livet rullar på, jag har barnen 98% av tiden och mitt liv är så mkt lyckligare och rikare nu än det var förut. Jag kan ibland hamna i sorgsna tankar och det är OK.
Vi har ett fint samarbete kring barnen för det är viktigt för mig att han är delaktig i deras liv. Intresset är inte stort och han har svårt att se deras behov men jag försöker att stötta med alla medel jag har.
Jag kan känna en känsla av att allt det här aldrig riktigt kommer att ta slut eftersom han är så ensam och vänder sig till mig. Jag försöker att sätta gränser men är såklart väldigt svårt att inte fråga hur han mår när han ser deppig ut. Jag vill ändå värna om honom eftersom han är ngt av det viktigaste som finns i mina barns liv.
Återigen. Tack till alla som läst och följt!
