Mitt ”utbrända” ex

Vad spelar det för roll om han är sjuk eller inte? Han lever på sitt kapital och har ett sätt att ta hand om barnen som inte matchar det du önskar.

Han kommer inte ändra på sig. Så vad tänker du göra?

Har du erbjudit dig att ha barnen mera? 

Det är i alla fall ett tecken på att dina barn inte far särskilt illa. Detta handlar snarare om ditt kontrollbehov, och att du vill att ditt ex ska uppfostra och ta hand om barnen exakt som du.

Fast sol, bad och utflykter är inte för alla. Jag lever själv med en sol- och badhatare, som mycket hellre sitter inne och läser en bok på semestern än beger sig ut i naturen eller åker till stranden. Hon är introvert, helt klart, men är inte av den anledningen en olämplig förälder.

Jag tror inte du vinner något på att ifrågasätta hans livsstil, däremot tror jag du bör ta upp att han inte tycks orka hjälpa barnen med deras läxor. Där har man som förälder ett ansvar, menar jag.

Ja, det är faktiskt "ok" och inget som t ex soc ska engagera sig i, eftersom det är dem man vänder sig till om ett barn far illa. Vi pratar normal omsorg som mat, kläder, ordnat boende, hur man behandlas (t ex barnmisshandel), sköta hygien, sköta livsviktiga mediciner, sådana saker. Och ja, du ska skita i hur ditt ex sköter sitt föräldraskap, så länge barnen inte far illa, utifrån vad jag beskrev här. Det räcker inte med mycket skärmtid och eftersom du måste fråga vad det innebär att barn far illa så kan jag bara gratulera till ett priviligierat liv för dig och dina bekanta.

Ja, men förlåt för att jag har ambitionen att ge mina barn en meningsfull uppväxt. Det var tydligen arrogant av mig. 

Vid enstaka tillfällen har jag gjort det (han har då tackat nej) men inte över tid. Det är en av de saker jag funderar på men tror att han kan komma att ta väldigt illa vid sig. Trots det jag luftar här har vi en ganska bra relation så det är ju en risk att börja komma med kritik. Men jag har tänkt tanken att föreslå att jag ska ha barnen större delen av tiden tills han söker hjälp och känner att den funkar. 

Men jag är ju tydligen bara överdriven, arrogant och har kontrollbehov så jag vet inte? 

Så gör det på din egen tid då. Det är precis samma villkor som för alla andra föräldrar som gått isär.

Tråden börjar spåra ur nu. 

Förstår att du är frustrerad. Men tror att du förstått att du inte kan få honom att höra som du vill. Det borde vara en självklarhet att ni är överens om vad barnen ska och inte ska göra. Läxor mm. Det har frågats om fritidsaktiviteter. Likaså fysisk aktivitet. Ett gemensamt mål men som utförs på olika sätt. 

Till det här att du satt utbrändhet med citattecken för att du tror att han maskar. Så kan det absolut vara. Det är ju väldigt bekvämt för honom att slippa jobba och leva på arv i dyl. Ägna sig åt aktiehandel. Lätt då att skippa träning mm. Lugnt när ungarna sitter vid datorerna. Då behöver han inte engagera sig. Jävulskt bekväm med andra ord. Det som blev provocerande var din utsago att det var minsann bara att rycka upp sig ur en depression. Det funkar inte. Det lät känslokallt och oempatiskt. Sedan kom ju förklaringen om att du tror han fejkar. 

Skulle det funka om ni sätter er ner inlägg och ro och du får vädra din oro. Inga anklagelser eller förebråelser. Ni är olika och kommer att göra olika i föräldrarollen. Dock utesluter det inte gemensamma mål. 

Förstår din frustration, men samtidigt är det du beskriver ganska vanligt för många skilda/separerade par, alltså, att man ser olika på föräldraskap och uppfostran.

Någonstans måste du nog gilla läget som du själv skriver, och acceptera att halva barnens uppväxt är hans och då gäller hans regler och hans referensramar.

Din oro angående att de sitter inne på loven då. Om barnen har sporter (du har inte svarat på det?) kolla upp om det finns läger på loven nära där ni bort. Här där vi bor finns det dagläger (typ 9-16) på många lov, för till exempel fotboll, ridning, friidrott, segling och mycket annat.

Jag tjatar på om idrott, men det är så mycket värt om barnen har fritidsintressen som de är engagerade i. Det ger mycket både socialt och träningsmässigt. Mina barn är snäppet äldre än dina, och visst, träning och tävling tar mycket tid för tonåringarna men det ger väldigt mycket tillbaka.

15-åringen har träning 4-6 dagar per vecka, och tävlingar på det. Det håller ungdomarna ifrån både skärm och annat. Ska du upp kl 7 på lördagen för att tävla ägnar du fredag kväll åt förberedelser.

Jag fattar att det kan verka provocerande om man läser lite snabbt. Jag har dock försökt vara tydlig med att jag inte skulle ha så många invändningar om han försökte bli frisk. Jag har aldrig sagt att det bara är att rycka upp sig. Jag har inga krav på att han ska vara tiptop men jag tycker att man som förälder bör göra sitt bästa för att orka med, i hans fall prata med läkare och/eller terapeut. Sen tar det den tid det tar. Men han försöker ju inte ens.

Nu är det här extra jobbigt eftersom sommaren varit som den varit och jag har känt att jag fått dra hela lasset att aktivera barnen på halva tiden. Saker som behöver fixas med inför skolstart har helt och hållet hamnat på mig. När terminen är igång blir det lite bättre rutiner. Men jag kommer nog behöva prata med honom för det här förgiftar vårt samarbete. Jag vet bara inte vad jag ska säga.

Jo, båda barnen idrottar och den yngre går även i musikskola. De senaste två åren har jag satt dem i dagläger på någon av pappans sommarlovsveckor (och då det varit min idé har jag fått skjutsa för han behöver ju få vila).

De tävlar dock inte så det blir inga helgaktiviteter.

Så det blir bättre under terminerna. Jag försöker tänka på det. 

Än en gång. Förstår din frustration. Har du funderat på att boka samarbetssamtal med familjerätten. En utomstående som hjälper till och styr samtalen. Båda får komma till tals och det kommer att bli skriftligt på vad som förväntas av honom. Efter det blir det uppföljning. Prova vet jag. Du håller på att gå upp i limningen. 

TS: ditt ex renoverar, har kognitiv förmåga att handla med aktier och dejta? Men inte ta med barnen ut och göra läxor med dem? Nähä du detta är bara båg från hans sida. Vilken slöfock och han lider av kronisk latmask. Denna typ känns igen och de är obotbara. Ansök om mer tid med barnen och boendet. Han gör bara det som roar honom, som ett stort barn.

Det handlar om utmattning, om du läser på ser du hur sådant fungerar. Han kan mycket väl göra vissa saker trots utmattningen. 

Saker han själv väljer går bra. När det blir krav fungerar det dock inte. Väldigt typiskt sjukdomen. 

Jävligt likt de ego-arslen jag är väl bekant med! detta eviga ursäktande och släta över! Sluta tyck synd om vuxna och på med stora byxorna. TS, läs detta är du snäll och vart är din vrede? Det är väl fan nog snart