Kan man inte få A om man vägrar dissekera?

Eller så håller man ordning på klassen så de inte skär ut ögon och kastar delar på varandra så det inte skapas onödig ångest inför momentet. Den här typen av moment kanske kunde utföras praktiskt i mindre grupper eller två och två så man eliminerar risken för trams.

Jo, jag vet. Jag jobbar på en liten specialskola. Och jag har ju också sagt att jag inte kan tänka mig att det skulle vara det enda sättet att bedöma detta. I flera inlägg har jag sagt, att man nog lätt kan ha alternativ. Jag har väl aldrig heller tyckt att det skulle kunna vara det enda tillfället. Dock tycker jag att det alltid är svårt att uttala sig om ett ämne som man inte har haft mycket att göra med.

Samtidigt kan jag tycka att om man eftersträver A-betyg - kanske borde man då kunna ta det med läraren också. Och det handlar självklart inte om att vara "rädd" för andra ämneslärare. Snarare har jag sett exempel på så knepiga fall - det är inte direkt enkelt att avgöra vad som gäller.

Jag har just sett exempel på elever som haft så ojämn profil att man märker att det inte alltid är enkelt. Jag har faktiskt diskuterat två fall med min rektor för att jag inte ville göra fel där. T.ex. så hade jag en elev i engelska, som på dem två åren som han varit där aldrig yttrat ett ord på engelska. Samtidigt klarade han att skriva, förstå och läsa på minst C-nivå. Jag tyckte det var tråkigt att inte ens kunna sätta E i terminsbetyg och jag hade försökt dra till allt möjligt: Pratar han engelska utanför lektionerna?  Eller hemma med folk på nätet och man kunde spela in det? Till slut försökte jag t.o.m. spela dataspel med honom och chatta med honom under tiden. Men någonstans förstod jag också att chat inte är muntligt, och det tyckte rektorn också. Så, eleven fick inte betyg. Min rektor säger förresten att man inte kan pysa bort en sån viktig del av ett ämne. 

Hur man gör redovisningar - det är peanuts! Självklart anpassar vi mycket där. Och även i andra ämnen kan man säkert anpassa. Och inte bara som mentor, utan jag kan även ha synpunkter på min enda fastanställda kollegas betygssättning (sorry, väldigt liten skola). Så gott som varje gång som en elev skriver bra på engelska, så undrar jag varför hon inte kan godkänna eleven i svenska. Hon gillar förstås inte det, men jag drar mig inte det. Samtidigt har jag också märkt att man ofta tänker inom ramerna av det egna ämnet och inte är inne i tänket för det andra ämnet. Det skiljer sig ändå en del.  

Som sagt, jag är inte insatt i det som gäller idrott. Jag har helt enkelt aldrig behövt veta, på 25 år som lärare. Det är ändå idrottslärarnas grej.

JO, jag vet att det finns olika ångeststörningar , det finns GAD, det finns olika fobier och kanske mera. Men TS skrev att hennes dotter hade "diagnosen ångest", och DET finns inte.  Om man har en diagnos, så brukar man också veta vad den heter.  Därför försökte jag peta lite i det för att se vad som ligger bakom - verkligen en diagnos, eller snarare något som mamman tycker (eller inte riktigt har koll på?)

Då har hon ju kanske ändå förståelsen att det kan vara viktig. Jag tycker du ska prata med läraren om vad exakt , vilken situation, som skulle kunna vara ett problem. Kanske kan läraren sätta din dotter med en eller två andra lite avskilt. Kanske kan de t.o.m. börja med växt innan de gör groda, eller vad det är. 

Om man som lärare vet exakt vilken situation som ska undvikas, så är det ofta ganska lätt att anpassa. Har inte läraren en email-adress, så kan du skicka ett mail och be henne ringa dig? 

 

Tyckte inte den specifika diagnosen var relevant och står fast vid det. Det enda ni behöver veta är att det är seriöst och att det finns papper på det. Läkare är inblandade etc. 

Jag ber inte om medicinska råd, jag ville bara veta vad som faktiskt gäller i skolan.

Det kanske är en bra idé. Läraren kan göra det med en del av klassen, övriga skickas hem med en uppgift, eller så finns det kanske nån person som kan vakta resten som får nån uppgift under tiden. 

Du som är lärare borde ju veta hur stärkande det är att klara av uppgifter man aldrig trodde man skulle klara och hur mycket man växer av det?

Så barnet ska gå natur. Du vet väl att det läses biologi på högre nivå där? Kanske mer dissektioner som man måste klara av för att ens klara kursen?

Man kan ju inte glida på ett bananskal hela livet och undvika "skrämmande" uppgifter, då får man välja något annat på gymnasiet, typ frisör eller barn och fritid, om man nu inte ser barn eller andras hår som skrämmande förstås. Eller varför inte bara välja samhälle? Det är alltid en bra grund.

Om barnet inte klarar dissekering så är det förmodligen många naturyrken som aldrig skulle klaras av. Biolog, läkare, obducent, sjuksköterska, veterinär mfl.

Va? Själv spelade jag basket och volleyboll på fritiden i 9an. På idrotten gjorde jag mitt yttersta varje lektion. 
Gjorde alla extramoment som skriftliga prov (enbart för dem som ville ha högre än G), att dyka i från ena sidan bassängen, simma till den grunda sidan för att sedan vända och på den djupa delen simma ner på 3.30 för att hämta upp en docka på 70 kg och sedan rädda dockan till den grunda sidan igen via ryggsim. Gjorde det på bra tid. Simmade klädsim 40 längder, trampade vatten i 20 min med kläder. Sprang inte så snabbt på 100 m förvisso, men däremot på längre sträckor.

Gissa mitt betyg? Hade ju trott MVG, men när jag frågade vad fan är det här, när jag såg mitt preliminära betyg som var G, så svarade gympaläraren, att hen sett mig vid rökrutan ett antal gånger och hen hatar rökning och man når aldrig någonstans inom idrott om man röker. Så det var alltså fel av henne att ge mig det betyget för att jag "funktionsnedsatte mig själv" genom att röka 2 ggr i veckan eller bara stå i rökrutan och prata med kompisar?

Nu är ju det längesen, men tycker fortfarande att det är helt idiotiskt att folk som presterade sämre än mig fick högre betyg. Men brydde mig inte allt för mycket. Kom in på gymnasiet ändå och det är ju det enda 9ans betyg är till för. 

Det var definitivt inga som kastade ögonbitar när vi dissekerade koöga. De hade blivit utslängda av läraren direkt.

Är det bara din dotters farhågor?

Kände elever i flera skolor och dissekeringen var en stor och spännande sak där man fick höra om incidenter från andra klasser som gjort det. Inte en enda gång att jag hört något om att ungar börjar kasta utskurna bitar på varandra. Det kan jag försäkra. Självfallet skulle din dotters lärare kasta ut den eleven som tramsar på det sättet.
Om de inte har fasta platser i klassrummet så råd ditt barn att sitta längst bak, då har man koll på resten av klassen och ingen bakom sig, om hen nu är rädd för att något sånt ska ske. Men det kommer det inte. Läraren kommer att ta krafttag mot det.

 

Det var hens kompis i parallellklassen som berättade atr det varit så på hens lektion. Läraren gjorde inte så mycket åt det. Från när jag gick i skolan minns jag att vissa elever smög med tex grodben och la i folks fickor och skor.

Det är klart det var fel av läraren. Du fick ett "karaktärsbetyg" pga rökningen. Jag säger ju det: Vi lärare har en hel del utrymme att missbruka vår makt. Precis som idag fanns det också lärare som lät sin sympati för elever påverka hur hård man var i bedömningen av samma prestation från olika elever. Jag har själv gått i 1 till 5-systemet där majoriteten av lärarna missuppfattade de relativa betygen men vi teg och trodde på auktoriteter om "antal femmor per klass", likadant på gymnasiet. Sanningen då fanns ju inte bara en googling bort... Jag hade en lärare som sänkte mig i ett av sina andra ämnen han undervisat mig i, fast vi inte hade läst det på våren utan julens betyg skulle ha flyttats över som slutbetyg i nian. Jag kom in ändå, som du, men du påminde mig om hur det kändes och att jag aldrig glömmer det. Försöker själv att ha med mig en vakenhet om den maktasymmetri jag verkar i. 

Okej.. jag som tyckte det tramsades mycket i min klass, men inte i närheten av det där! 
När jag gick i skolan fick man slänga ut elever som inte kunde bete sig på lektionen. Har själv blivit det av en så liten sak som att jag hade tuggummi, men det var nog i mellanstadiet.
Har hört, men vet inte alls, att idag får man inte slänga ut elever från klassrummen för att inte "hindra obligatorisk undervisning". Är det något som stämmer?
Klart tramsarna ska slängas ut om de inte klarar av 45-60 min utan att trakassera sina klasskamrater eller kan låta bli att kasta lektionsmaterial på andra. Då hindrar de ju obligatorisk undervisning för andra, eller iaf stör mycket.

Där är det nog bra om du pratar med läraren vad den ska göra åt det om det händer. Kommer hen slänga ut de elever som kastar saker eller kommer den stå där och inte veta vad den ska göra?
Förstår att lärarna är rädda i dagens läge när de blir misshandelsanklagade för att de tar lätt i någons arm.
Hoppas du inte berättat för ditt barn vad eleverna gjorde när du gick i skolan. Försök att påtala att det som hände i parallellklassen nog var en isolerad händelse.
Pusha ditt barn till att våga. Tänk så glad hen blivit om hen kommer hem och säger "mamma jag klarade det!" Både nu och inför framtiden.

Får barnet ta med jacka in i lärosalen? Eller kan ha den inlåst i skåpet? Skorna lär hen ju ha på sig. Undvik luvtröja den dagen. OM du nu skulle ha råkat berätta vad som hände när du gick i skolan innan du visste hur hårt ditt barn tog det. Lätt hänt..

Kanske ditt barn kan få tillstånd att lämna OM det nu skulle börja flyga biologisk materia överallt?

Förmodligen händer det inte. Men kan vara bra att veta vad läraren tänkt göra åt det om det nu händer. Gissar ditt barn blivit skrämd av vad kompisen berättade. Kanske kompisen överdrev en liten aning för att visa på hur "hemskt" det var och för att kunna berätta en bättre story?

Tack! Det betyder mycket att du skriver det.

Sjukt att du blev sänkt i ett ämne ni inte ens läst under vårterminen! Har även hört om ert 1-5 system, mina föräldrar hade det. Max antal 5or i varje klass. Då berodde ju klassen i mångt och mycket på hur bra betyg man kunde få. Tokigt.
Men precis som du säger, fanns ingen som ens tänkte på möjligheten att överklaga betyg, om det ens gick då? Hörde aldrig talas om det skulle gå. Man såg lärarna som auktoriteter även om jag ifrågasatte mitt G så hade jag aldrig vågat fortsätta tjafsa om det.
Vi hade internet förvisso, men det var inte alls speciellt utbyggt då och var få myndigheter som hade färdiga hemsidor. Minns mest sökmotorn altavista, skunk, spray och aftonbladet chatt från den tiden; ) Visste knappt mer vad internet var till för. Visst sökte vi info ibland till skoluppgifter, men infon var mycket begränsad, datasalarna små och internet användes inte i den dagliga undervisningen. 

Bra att du som lärare tänker på det här med att inte ge "karaktärsbetyg" eller ge charmiga elever eller elever det är synd om på något sätt bättre betyg. Kanske fanns en mening ändå med att du skulle få ett orättvist betyg. Om du missförstår mig rätt?

Räcker den information med stöd i styrdokumenten jag gett dig eller undrar du något? 

 

Det tror jag, tack!