• Wed 9 Nov 2022 20:23
    33666 visningar
    28 svar
    28
    33666

    Hur gör ni vid matbordet?

    Av föräldraskapets alla utmaningar tycker jag att hela biten med mat är absolut svårast!


    Våra killar är 3,5 och 5 år. Ibland vill de inte äta (läs:ofta). Vi blir inte arga eller någonting då, utan säger bara ok. Om de går ifrån bordet och vill komma tillbaka för att äta får de givetvis det. De får ingen annan mat istället när de inte vill äta. Men det känns så så fel att låta dem gå och lägga sig utan något i magen? Om de får frukt och nötter senare så lär de ju sig att de kan skippa middag och få frukt sen? 


    Hur gör ni? 

    Mvh 

  • Svar på tråden Hur gör ni vid matbordet?
  • Mascar­aklump­ar
    Wed 9 Nov 2022 22:11
    #11

    Det finns några saker som våra barn verkligen tycker är äckliga, och lagar vi dessa så lagar vi också ett alternativ som de kan äta. Det händer ofta att yngsta dottern tackar nej till mat hon egentligen skulle kunna äta, för att hon inte har lust att sitta vid bordet eller inte är hungrig. Vi ställer då in hennes tallrik i kylen, och vill hon ha den senare så får hon den då.


    Mackor och dylikt är inte ett alternativ, utan de får äta den mat vi lagat eller låta bli. Efterrätt på fredagarna får man däremot oavsett om man har ätit eller inte, eftersom vi inte vill koppla ihop ätandet med belöningar, men efterrätt finns det _bara_ på fredagar.

  • Anonym (God aptit)
    Wed 9 Nov 2022 22:15
    #12

    Vi äter middag vid 16 och frånsett den yngre på 4 som inte äter potatis och ärtor äter båda barnen allt. Vid ca 18.45 får de kvällsmat som oftast är fil. Fredagar favoritgröten. Ibland hemgjord kräm. Maten är bland de minsta bekymren vad gäller våra barn. De smakar allt, den äldre äter bokstavligen allt sen han började äta mat och de få saker den yngre inte äter behöver han inte tvingas till.

  • Anonym (Treba­rnsmam­man)
    Wed 9 Nov 2022 23:47
    #13

    Äter de dåligt på förskolan också? Hur mycket äter de mellan lunch och middag? Kanske kan ni tidigarelägga något mellanmål om de helt enkelt inte är hungrig vid middagen?

  • Thu 10 Nov 2022 00:28
    #14
    Drottningen1970 skrev 2022-11-09 21:34:46 följande:
    Varför måste man äta nåt man inte tycker om? Jättekonstigt. Skulle aldrig falla mig in. Låter som båt slags självskadebeteende.
    Våra barn behöver inte äta mat de inte tycker om, utan får som jag skrev knäckebröd istället  (ofta finns det något på bordet som de kan äta, som kolhydraterna eller grönsakerna). De får däremot inte massa annat (just då).

    Jag äter mat som jag inte gillar så värst, eftersom de där maträtterna jag inte är förtjust i är andra familjemedlemmars favoriträtter. Jag lagar, och i förlängningen äter, dem för att jag älskar min familj och vill servera deras favoriträtt ibland. Jag ser det verkligen inte som någon stor uppoffring. Svårare än så är det inte.

    Det är bra att kunna äta saker man inte gillar ibland, det uppstår då och då sociala situationer där man inte får välja precis vad man vill ha från en meny, utan man behöver äta det man blir bjuden på eller det som finns utan att rynka på näsan. Det dör man liksom inte av.

    Att kalla det självskadebeteende är vansinnigt överdrivet, eller insiktslöst.
  • Anonym (Amand­a)
    Thu 10 Nov 2022 00:32
    #15

    Varför vill dom inte äta? Äter dom på förskolan? 

  • Thu 10 Nov 2022 04:02
    #16
    +1
    Drottningen1970 skrev 2022-11-09 21:34:46 följande:
    Varför måste man äta nåt man inte tycker om? Jättekonstigt. Skulle aldrig falla mig in. Låter som båt slags självskadebeteende.
    Man ska alltså bara mata barnen med pizza, hamburgare mm och stå och se på när de får olika följdsjukdomar? Det om något är skadligt. 
  • sextio­talist
    Thu 10 Nov 2022 06:40
    #17

    Jag tillhör den gruppen som aldrig skulle ställa sådana ultimatum.
    Själv äter jag inget jag inte tycker om. Som vuxen kan jag välja att gå hungrig. Ett barn tvingas till det.

    Mina föräldrar hade principen att man äter det som serveras. Jag åt inte det ändå.
    Tur att jag inte utvecklade ätstörningar 

  • Anonym (Nia)
    Thu 10 Nov 2022 06:55
    #18
    Embla twopointoh skrev 2022-11-10 00:28:48 följande:
    Våra barn behöver inte äta mat de inte tycker om, utan får som jag skrev knäckebröd istället  (ofta finns det något på bordet som de kan äta, som kolhydraterna eller grönsakerna). De får däremot inte massa annat (just då).

    Jag äter mat som jag inte gillar så värst, eftersom de där maträtterna jag inte är förtjust i är andra familjemedlemmars favoriträtter. Jag lagar, och i förlängningen äter, dem för att jag älskar min familj och vill servera deras favoriträtt ibland. Jag ser det verkligen inte som någon stor uppoffring. Svårare än så är det inte.

    Det är bra att kunna äta saker man inte gillar ibland, det uppstår då och då sociala situationer där man inte får välja precis vad man vill ha från en meny, utan man behöver äta det man blir bjuden på eller det som finns utan att rynka på näsan. Det dör man liksom inte av.

    Att kalla det självskadebeteende är vansinnigt överdrivet, eller insiktslöst.
    Det finns ju grader av inte tycka om. Klart att barnen behöver lära sig att äta annat än favoriträtten. Men att tvinga i barn mat de tex får kväljningar av är misshandel i mina ögon. För de som kräks av viss mat är det ofta inte heller smaken som är det värsta, utan konsistensen. 
    Citronella skrev 2022-11-10 04:02:41 följande:
    Man ska alltså bara mata barnen med pizza, hamburgare mm och stå och se på när de får olika följdsjukdomar? Det om något är skadligt. 

    Vi utgår i våra svar från oss själva och våra barn. Hemma hos dig skulle det kanske bli så, men hemma hos mig tex har den filosofin funkat utmärkt. Vi har aldrig tvingat i barnen något. Barnen är i skolåldern nu och äter det mesta. De har däremot en kompis vars föräldrar får kämpa som tusan. Hon får samma mat i skolan varje dag för att alls klara av att äta där. Hemma jobbar de på och försöker bredda vad som går att äta. Men att tvinga i det barnet något hon inte gillar skulle förmodligen sluta med katastrof. 

  • Anonym (A)
    Thu 10 Nov 2022 06:55
    #19
    IdaMex skrev 2022-11-09 20:23:21 följande:
    Hur gör ni vid matbordet?

    Av föräldraskapets alla utmaningar tycker jag att hela biten med mat är absolut svårast!


    Våra killar är 3,5 och 5 år. Ibland vill de inte äta (läs:ofta). Vi blir inte arga eller någonting då, utan säger bara ok. Om de går ifrån bordet och vill komma tillbaka för att äta får de givetvis det. De får ingen annan mat istället när de inte vill äta. Men det känns så så fel att låta dem gå och lägga sig utan något i magen? Om de får frukt och nötter senare så lär de ju sig att de kan skippa middag och få frukt sen? 


    Hur gör ni? 

    Mvh 


    Säger de att de är hungriga när de ska lägga sig?

    Ni får kanske ändra era rutiner så de hinner bli hungriga när det är middag. När äter de sitt sista mellanmål innan middagen?
  • Thu 10 Nov 2022 08:10
    #20
    Anonym (Nia) skrev 2022-11-10 06:55:06 följande:
    Det finns ju grader av inte tycka om. Klart att barnen behöver lära sig att äta annat än favoriträtten. Men att tvinga i barn mat de tex får kväljningar av är misshandel i mina ögon. För de som kräks av viss mat är det ofta inte heller smaken som är det värsta, utan konsistensen. 
    Citronella skrev 2022-11-10 04:02:41 följande:
    Man ska alltså bara mata barnen med pizza, hamburgare mm och stå och se på när de får olika följdsjukdomar? Det om något är skadligt. 

     


    Jag kan inte se att någon sagt att man ska tvinga i barn mat de får kväljningar av.
  • Anonym (mat)
    Thu 10 Nov 2022 08:44
    #21
    +1
    IdaMex skrev 2022-11-09 20:23:21 följande:
    Hur gör ni vid matbordet?

    Av föräldraskapets alla utmaningar tycker jag att hela biten med mat är absolut svårast!


    Våra killar är 3,5 och 5 år. Ibland vill de inte äta (läs:ofta). Vi blir inte arga eller någonting då, utan säger bara ok. Om de går ifrån bordet och vill komma tillbaka för att äta får de givetvis det. De får ingen annan mat istället när de inte vill äta. Men det känns så så fel att låta dem gå och lägga sig utan något i magen? Om de får frukt och nötter senare så lär de ju sig att de kan skippa middag och få frukt sen? 


    Hur gör ni? 

    Mvh 


    Min grundinställning är att barnen ska äta för att bli mätta och växa och utvecklas. Därför har jag inte låtit barnen lägga sig hungriga om de inte velat äta middagen. Antingen har de fått nåt annat att äta, eller ett extra kvällsmål för att fylla på innan läggdags.

    Mitt ena barn har mycket svårt med maten, dålig aptit, gillar inte så många olika sorters mat och även haft låg vikt i perioder. Det andra barnet äter nästan vad som helst med god aptit, kan äta även mat som hen inte tycker är så god, växer bra.

    Och vi har gjort lika med båda barnen, så det är inte vår "fostran" som avgjort deras förhållningssätt till maten, utan det kommer inifrån dem. Jag upplever inte att barnen lär sig att skippa middagen för att få nåt annat sen, utan att de ibland inte klarar att äta sig mätta på maten som erbjuds, för att den inte är god, för at måltiden är jobbig eller nåt annat. Jag ser inte barnen som i grunden manipulativa och som jag som förälder ska stävja och gränsa, utan ser dem som att de uttrycker sina behov och jag kan och ska tillgodose dem. 
  • LFF
    Thu 10 Nov 2022 09:54
    #22
    +1
    IdaMex skrev 2022-11-09 20:23:21 följande:
    Hur gör ni vid matbordet?

    Av föräldraskapets alla utmaningar tycker jag att hela biten med mat är absolut svårast!


    Våra killar är 3,5 och 5 år. Ibland vill de inte äta (läs:ofta). Vi blir inte arga eller någonting då, utan säger bara ok. Om de går ifrån bordet och vill komma tillbaka för att äta får de givetvis det. De får ingen annan mat istället när de inte vill äta. Men det känns så så fel att låta dem gå och lägga sig utan något i magen? Om de får frukt och nötter senare så lär de ju sig att de kan skippa middag och få frukt sen? 


    Hur gör ni? 

    Mvh 


    Fråga 1: Varför vill de inte äta? 
    Fråga 2: Hur gör ni för att göra matstunden bättre för alla inblandade så att barnen faktiskt äter?

    Jag tillhör kategorin barn som hade kunnat svälta ihjäl om mamma hade haft inställningen "man äter det som serveras". Har ingen diagnos utan har helt enkelt bara noll intresse för mat, extremt kräsen (sannolikt selektivt ätstörd om jag vuxit upp idag) och noll hungerkänslor. Åt absolut ingenting vare sig på dagis eller i skolan. I skolan hade man inställningen att alla ska smaka på maten. Resultatet: Mamma bråkade med dem i 3 år, jag hade ca 10 minuters lunchrast (fick sitta kvar i matsalen tills nästa gäng skulle in) och en spya på skolgården efter att de tvingat i mig en matsked gul ärtsoppa. 

    Jag åt ordentligt hemma av de få maträtter jag gillade. Mamma såg hellre att jag åt än försökte tvinga i mig mat (så som hon blivit tvingad som liten) och lagade hellre annan mat till mig än svälte mig (vilket ju då inte fungerade eftersom jag inte kände hunger). 

    Jag skulle aldrig, av princip, låta mina barn lägga sig hungriga. Skulle de börja vägra äta skulle jag fundera över vad jag kan göra för att ändra den situationen och under tiden se till att de får något annat helt enkelt. Det betyder inte pizza och hamburgare varenda dag. 
  • Thu 10 Nov 2022 09:59
    #23

    Om det verkligen är ofta som de inte vill äta och därmed inte får någon middag, så tycker jag man måste tänka om. Det handlar absolut inte om att ge pizza och hamburgare som någon skrev, utan om att hitta maträtter som barnen tycker om och äter med god aptit. Barn måste ha ett visst antal kalorier varje dag för att utvecklas optimalt och växa. 

    Vi gjorde så att vi åt lite mer anpassade rätter de första åren, och sakta men säkert har sonens smaklökar utvecklats och nu äter han i princip allt vid 11 års ålder. Nu börjar dilemmat istället att han är så extremt hungrig pga tillväxt och prepubertet osv att han vill ha två middagar.

    Jag bestämde mig när jag fick barn för att aldrig tjafsa om två saker: maten och sömnen. Dessa två är njutning för mig och jag hoppades överföra den känslan till mitt barn. Det har gått ganska bra. 

    Maten måste ju inte ersättas med frukt och nötter (som de bör äta ändå pga nyttigt) utan kanske välja pasta istället för ris eller en pannbiff istället för köttfärsgryta om barnet inte gillar mixad mat etc. 

  • Thu 10 Nov 2022 10:05
    #24

    Pizza och hamburgare går dessutom att göra relativt nyttiga om man bara vill... det är inte skadligt att äta någon gång i veckan. Snabbmat från kiosken är däremot något att undvika. 

    Jag brukar göra hemgjord pizza med minimalt med ost på, kanske smula lite fetaost över för mer smak och mycket grönsaker. 

    En hamburgare med bröd, kött och grönsaker är inte heller mer onyttigt än en pannbiff med kokt pasta till. 

  • Anonym (mat)
    Thu 10 Nov 2022 10:14
    #25
    Mrs Moneybags skrev 2022-11-10 09:59:07 följande:

    Om det verkligen är ofta som de inte vill äta och därmed inte får någon middag, så tycker jag man måste tänka om. Det handlar absolut inte om att ge pizza och hamburgare som någon skrev, utan om att hitta maträtter som barnen tycker om och äter med god aptit. Barn måste ha ett visst antal kalorier varje dag för att utvecklas optimalt och växa. 

    Vi gjorde så att vi åt lite mer anpassade rätter de första åren, och sakta men säkert har sonens smaklökar utvecklats och nu äter han i princip allt vid 11 års ålder. Nu börjar dilemmat istället att han är så extremt hungrig pga tillväxt och prepubertet osv att han vill ha två middagar. Jag bestämde mig när jag fick barn för att aldrig tjafsa om två saker: maten och sömnen. Dessa två är njutning för mig och jag hoppades överföra den känslan till mitt barn. Det har gått ganska bra. 

    Maten måste ju inte ersättas med frukt och nötter (som de bör äta ändå pga nyttigt) utan kanske välja pasta istället för ris eller en pannbiff istället för köttfärsgryta om barnet inte gillar mixad mat etc. 


    Jag fick ett gott råd av en erfaren mamma när jag väntade mitt första barn: bråka aldrig om ätandet eller bajsandet, du kommer inte att vinna och det kommer bara att bli eländigt för både dig och barnet. Borde verkligen inkludera sömnen i det goda rådet :)
  • LFF
    Thu 10 Nov 2022 10:19
    #26
    Anonym (mat) skrev 2022-11-10 10:14:55 följande:
    Jag fick ett gott råd av en erfaren mamma när jag väntade mitt första barn: bråka aldrig om ätandet eller bajsandet, du kommer inte att vinna och det kommer bara att bli eländigt för både dig och barnet. Borde verkligen inkludera sömnen i det goda rådet :)
    Just sömnen är ju lite klurig eftersom barn behöver mer sömn än de ofta anser själva. Mina barn är sådana. De är 9 år och behöver fortfarande 10-11 timmars sömn per natt. Om de får mindre än så blir de inte roliga att ha att göra med. Då de går upp kl 6 på morgonen behöver de ha somnat till kl 20. När de har klasskamrater som får vara uppe längre blir det tjafs. 

    Så helt ärligt, till viss del behöver man faktiskt bråka om sömnen, även om det inte är skoj. 
  • Anonym (mat)
    Thu 10 Nov 2022 10:36
    #27
    LFF skrev 2022-11-10 10:19:47 följande:
    Just sömnen är ju lite klurig eftersom barn behöver mer sömn än de ofta anser själva. Mina barn är sådana. De är 9 år och behöver fortfarande 10-11 timmars sömn per natt. Om de får mindre än så blir de inte roliga att ha att göra med. Då de går upp kl 6 på morgonen behöver de ha somnat till kl 20. När de har klasskamrater som får vara uppe längre blir det tjafs. 

    Så helt ärligt, till viss del behöver man faktiskt bråka om sömnen, även om det inte är skoj. 
    Och så kan det ju vara även med mat för en del barn :) Samt att de inte alltid anser att de behöver bajsa när de egentligen behöver det. Och när det gäller alla de sakerna så kan man ju tvinga barn att lägga sig, sitta på toan, sitta vid matbordet, men svårare (och dumt att försöka) att tvinga dem att somna, bajsa och svälja maten. 

    Med tiden (mina barn är 15 och 17 år nu) har jag kommit fram till att ju mindre jag bråkar desto bättre, men att när jag väl tar tag i nån fråga då ser jag till att ha på fötterna och verkligen förankrar det. Tror att mina barn har märkt vid det här laget att jag inte tjafsar om oväsentligheter och därför lyssnar rätt bra när jag väl markerar något, för då är det viktigt på riktigt. 
  • Anonym (,mö.n­k,ö)
    Thu 10 Nov 2022 10:59
    #28
    IdaMex skrev 2022-11-09 20:23:21 följande:
    Hur gör ni vid matbordet?

    Av föräldraskapets alla utmaningar tycker jag att hela biten med mat är absolut svårast!


    Våra killar är 3,5 och 5 år. Ibland vill de inte äta (läs:ofta). Vi blir inte arga eller någonting då, utan säger bara ok. Om de går ifrån bordet och vill komma tillbaka för att äta får de givetvis det. De får ingen annan mat istället när de inte vill äta. Men det känns så så fel att låta dem gå och lägga sig utan något i magen? Om de får frukt och nötter senare så lär de ju sig att de kan skippa middag och få frukt sen? 


    Hur gör ni? 

    Mvh 


    Har barnen någon diagnos eller finns misstanke om någon diagnos? 


    Om inte, låt dem vara. Är de hungriga äter de. Tycker de inte om maten säger de det. Mina fick alltid lov att smaka en liten bit innan de kunde säga att de inte tyckte om. Även om de smakat det tidigare. Dock insisterade jag inte på tex broccoli för den äldsta, för det var det enda hon inte gillade, allt annat åt hon. 


    Den yngsta var det samma med blomkål och majs. 


    Den äldsta har asperger visade det sig senare, men innan jag visste det testade jag att hon fick vara med och laga maten. Hon såg hur en morot blev skalad, skivad och nedlagd i grytan. då visste hon att det var en morot men att den såg annorlunda ut osv. 


    Som äldre kunde hon tala om att hon inte tycker om paprika och lök i varm form, för de ör så slemmiga. Men mixar jag såsen till henne så äter hon med glädje, för smaken gillar hon, 


    På förskolorna jag har jobbat lät vi barnen välja och tvingade aldrig någon att äta upp. Däremot gick vi med de barn som vi såg la upp massor och sen kastade och lärde dem vad som är lagom att ta först och att man kan ta mer sen. De som alltid valde samma sak, tex bara morötter gick vi med och visade hur en bra måltid bör se ut. Det fanns också smakskedar så de kunde smaka direkt och slapp lägga något på tallriken om de var känsliga för det. 


    Den som inte tyckte om maten fick smaka en liten smakbit och sen avgöra om de ville ha mer vilket de oftast ville, de ville oftast inte ha från början för att maten inte såg ut som de var van. 


    Vi hade också kontakt med de föräldrar som har barn som 'inte äter' en matdagbok som skickades med så att de kunde veta om barnet just den dagen ätit mycket till både lunch och mellis så det kanske inte var hungrigt på kvällen. 


    Eller om det ätit väldigt lite så visste föräldrarna det. 


    Om dina barn håller sin viktkurva så behöver du inte oroa dig, jag äter tex hellre middagsmat till frukost och något lätt på kvällen. Men jag är vuxen och kan bestämma själv  

Svar på tråden Hur gör ni vid matbordet?