10 åring dotter bekymrad över sin vikt :(

Med kommentarer som vissa här så är det kanske inte konstigt att BUP nu översvämmas av tonåringar med ätstörningar på ett sätt de aldrig sett tidigare ! Ingen rök utan eld och mellanstadieelever som pratar om dålig karaktär och farliga onyttigheter har ofta hört det hemma upprepade gånger!

En tioåring ska absolut inte bantas (i vissa extrema fall kanske i samråd med vården) utan fokusera på hälsosamma vanor (där godis och chips kan ingå men inte dagligen eller obegränsat) och fysisk aktivitet till vardags och träning som är rolig och känns bra.

I den åldern om en lätt övervikt finns  så  har de alla möjligheter att utjämna vikten när de börjar växa på längden om de inte samtidigt ökar näringsintaget rejält.

Och fortsätt boosta hennes självförtroende att hon duger och inte alls behöver dölja sig.

Du verkar ha mycket fördomar. Att stärka sitt barns självkänsla är inte lathet. 

Man kan söka hjälp hos en dietist. Jag har en kompis med ett överviktigt barn som snart ska besöka dietist. De är ju professionella inom området och kan säkert många knep för hur ni kan äta nyttigare och i lagom portioner. 

Det handlar som sagt inte om bantning när man är 10 år, men att bromsa viktuppgången. Det är vad de har sagt till min kompis i alla fall. I takt med att barnet sedan växer kommer kroppen att smalna av om man inte fortsätter att gå upp.

Nu är det ju inte säkert att ditt barn har en övervikt eftersom du inte skriver hur lång och tung hon är. Men om hon verkligen har en övervikt är det jättebra att ta tag i den nu, eftersom det inte blir lättare med åren. Det handlar om att stärka hennes självförtroende inifrån och ut och att förbättra hennes långsiktiga hälsa. 

Och just det! Två barn i mitt barns skola har fått sådan hjälp från dietist och både mamman och pojkarna har gått ner en hel del! Hela familjen har börjat äta hälsosammare och det har verkligen givit resultat. 

Det enda jag undrar över är varför ni inte gjort något innan. Min äldsta tjej var jättetjock som bebis, såg ut som en michelingubbe. Hon låg på övervikt på kurvan jättelänge (alltså till ca 4-5 år) efter det. Vi har därför då (och nu) alltid försökt vara goda förbilder (motionera, promenera/cykla nästan överallt, själva äta hälsosamt), haft henne i olika aktiviteter sedan hon var 3 år (barndans, fotboll och annat), och alltid serverat nyttig men GOD mat (med en buffé av grönsaker som man får ta hur mycket man vill av under måltiden), och hållit oss till snask en dag/vecka där vi har en gemensam filmkväll. Vi har gjort detta för att INTE hamna vid en punkt där vår dotter i mellanstadiet vill banta för att se ut som sina normalviktiga klasskompisar. För hade vi INTE gjort som vi gjorde, då hade dottern nästan garanterat varit "fin och mullig" idag.

Du skriver att din dotter är lite rundare, det är en extremt vag förklaring. Lite rundare kan vara ingenting mer än att hon faktiskt är lite grövre än kompisarna men det kan även betyda att hon faktiskt har en övervikt eller till och med kraftig övervikt. Vet man inte det så är det svårt att ge bra stöd.

Först och främst, hur är din egen relation till din egen kropp? Tänk efter ordentligt om ditt barn har snappat upp något negativt från dig. 
För det andra, har din dotter någon hobby som är fysisk? Är hon sugen/intresserad av att göra något fysiskt?
Skulle du kunna tänka dig att göra något med henne? Spela fotboll, gå promenad, simma, springa?
För det tredje, hur äter ni?
Vad är bra mat enligt din mening? Mamma scans köttbullar, makaroner och någon grönsak eller hemmagjorda köttbullar med kokt potatis, sås och sallad?

Jag är uppväxt med en förälder som aktivt bantade mig från det att jag var 10-11.
Min pappa skulle ut och springa med mig när jag var 10. Jag hatade det men om jag inte sprang så hotade han med att slå mig (jag har ingen aning om han skojade eller menade allvar men jag tog extremt illa vid mig)
Jag var 11 när jag fick jag min första nutrilette shake bantningskur. Som belöning för att jag klarade en hel vecka på eländet fick jag en halv pizza från den lokala pizzerian!! Barnmisshandel det var ren och skär barnmisshandel! Min poäng är att jag vet vad det innebär att vara rundare än de andra. Jag var inte fet, jag var rundare. Hade mina föräldrar bara lärt sig hur en kropp fungerar och vad man ska äta hade jag haft det betydligt lättare!

Tycker din dotter om att laga mat? 
Är hon med i köket och får vara med och bidra?
Mina barn var med från det de var 3-4 år. De hade sina barn bestick som de massakrerade (skulle föreställa skivade men de var helt mosade) champinjoner med. Idag är de i tonåren båda två och kan laga bra  mat. Äldre tonåringens lunch när hon är hemma själv: två stekta ägg, skivad tomat, hackad gräslök, stekt svamp och någon sås gjord på majonnäs. Kanske en skiva ost. 

Få med din dotter ut i köket så att hon lär sig laga mat, skapar ett intresse för det och blir medveten om vad som behövs för att kroppen ska må bra. 
I mitt hem kommer det inte in några light/lätt produkter, margarin eller helfabrikat. Vi är väldigt noga med att köttpålägg inte innehåller socker (enormt svårt för 99% innehåller någon form av sötning vilket är idiotiskt!).

Prata med din dotter om kroppen. Att hon är rund nu betyder inte att hon kommer att vara det länge till. I puberteten händer det så vansinnigt mycket. Alla kroppar är olika men vi måste ta väl hand om dem!! 
Se över hur hon äter innan du påverkar hennes val. Dra ner på pastan, öka proteinet och grönsakerna.. En modell som är lätt att följa är ens egen hand. En handmodell. Protein motsvarande en handflata, grönsaker/sallad motsvarande en handflata och en knuten näve kolhydrater. Välj bra kolhydrater (det finns ingen bra pasta punkt, spelar ingen roll vad dietister eller livsmedelsverket säger!) och var inte rädd för riktigt fett. Måltidsdryck - vatten! Vi människor behöver inte dricka andra djurs mat. 

Jag kommer aldrig att följa livsmedelsverkets kostråd igen!
De skriver själv att deras kostråd är till friska. En kropp som behöver bra mat för att hållas frisk är en kropp som inte ska följa livsmedelsverkets rekommendationer.

Jag har en sjuåring som ibland konstaterar att hon är rundare än andra barn. Hon är fullt normalviktig (ja, det vet vi eftersom hon mäts och vägs regelbundet vid läkarbesök gällande en sjukdom), men de flesta kompisar är smalare. Än så länge är det bara konstateranden, men jag är rädd för den dagen det åter kommer värderingar.

Värderingar kom nämligen redan på förskolan. Då kom hon hem och berättade att kompisar sagt att deras mammor sagt att man inte får äta för mycket glass, för då blir man tjock och det är dåligt att vara tjock. Här hemma har vi aldrig pratat om kropp som bättre eller sämre. Vi har pratat om att man kan få ont i magen om man äter för mycket socker och pizza och att tänderna behöver vila från godis och söta drycker. Att kroppen orkar springa och leka mer på riktig mat, än på mackor och glass. Vi uppmuntrar till fysisk aktivitet, både genom organiserade aktiviteter, liksom till spontana sådana och lek. Jag gillar att springa. Ibland följer hon med på cykel. Primärt gör vi det för att få tid tillsammans, bara vi, men rörelse är en positiv effekt av det. Men hur andra pratar med sina barn, påverkar också mitt barn!

Din dotter är äldre än min, och går så klart att prata med på ett annat sätt, men jag tänker också att man bör vara försiktigare. Övervikt är inte bra, bra mat och rörelse är bra, men det är viktigt att komma ihåg att människor faktiskt ser olika ut! Vissa är lite rundare, medan andra är smalare. Vissa har långa ben, medan andra har kortare. Två människor med samma vikt, kan se olika ut. 

Ja, det stämmer. Inte konstig att så många ungdomar får ätstörningar, när så många vuxna skita i sina barns hälsa för alla är ju fina som de är.
Och ja, jag vet att det var inte så du menade ...
Man kan stärka sitt barns självkänsla på många olika sätt, att låta sitt barn bli tjock är inget krav för det. Och självklart är det lathet att inte bryr sig om att se till att ens barn lever hälsosamt, vilket även leder till en hälsosam kropp. Det är jävla lat att se att ens barn är överviktig med bara rycka på axlarna och tänker "men hon är ju fin som hon är", för man ids inte med sitt ansvar att fostra barnens hälsa.
Det ser man i extrem många trådar här - en stort del av föräldrarna bryr sig inte alls. Påpekar man att det är dålig för hälsan och att barnet troligtvis kommer att må psykist dålig senast i tonåren, då är det body shaming eller det gnälls att man minsann inte kan kräva av föräldrarna att ta tag i detta. 

Ja, det är nåt som hänt i samhället till skillnad för hur det var för 20-30 år sen. Mer stillasittande, onyttigare kosthållning, mer snacks och godis, söta drycker osv. Det är fler överviktiga barn idag, och nej, folk är inte genetiskt fetare idag, det beror på hur vi lever. När jag var barn var de flesta jämnåriga i 10-årsåldern smala/normalviktiga medan det möjligtvis fanns ett knubbigt barn per årskurs, i genomsnitt. Nu är det betydligt fler i varje klass.
Men banta inte barn! Uppmuntra till mer rörelse och nyttigare kosthållning!

Jag har träffat ett inte litet antal ungdomar (övervägande tjejer) med anorexi bulimi och ortorexi som lett till livshotande tillstånd - känner också många som arbetar på BUP . Den gemensamma nämnaren för många personer som insjuknar tidigt i livet är just vikthetsande omgivning, ofta mammorna ( som ibland  till och med när deras barn har ett livshotande lågt BMI och ätträning ifrågasätter att t.ex. pasta ingår i kostschemat för "vi har aldrig sån skräpmat hemma" ) inte att barnen fått acceptans fast de är lite över normalt BMI och sedan insett hur feta de är.

Som egen erfarenhet av att växa upp som ett lite större barn med en ibland välmenande omgivning som gjorde rejäla övertramp (tack och lov inte i närmaste familjen) kan jag nämna en moster som tjatade om min vikt och kosthållning i stort sett varje gång våra familjer träffades (vid ett tillfälle flippade jag ur och tog cykeln till kiosken och köpte största möjliga glass som jag demonstrativt åt inför henne) - tills hennes egen dotter blev inlagd på grund av ätstörning! Sen tog tjatet slut och ett antal år senare har hon faktiskt bett om ursäkt.

Det är betydligt fler som har fetmarelaterade problem än anorexia och bulimi. Övervikt leder till hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, depression, problem med leder mm Det finns inget positivt med det. Det går att låta barnet växa ikapp sin vikt utan att hetsa och kritisera. 

Vet du, det finns lite fler möjligheter än extremer. Man behöver inte väljer mellan att ha ett överviktigt barn eller att vikthetsa. En vettig föräldrar som tar sitt ansvar ser helt enkelt till från början att barnet lever hälsosamt, då brukar barnen inte bli överviktiga och inte heller behöver man tjata eller på något sätt påpeka något om kroppen. För det är helt enkelt normal för barnet att röra på sig, äta nyttigt för det mesta och äta onödiga saker med måtta. Och om ett sånt barn håller på att bli lite för rund, då tar föräldrarna tag i det direkt - och nej, det behöver barnet inte märker någonting av - istället för att låtsas som ingenting eller kommer med kommentarer som "men hen är ju så fin som hen är!".

 Såna här kommentarer .... Självklart ska man hjälpa sitt barn till ett hälsosamt liv, men där ingår inte att predika kostlära, portionsstorlekar, "farlig " mat och som någon föreslog gymma men en tioåring . 
Att servera varierad näringsriktig mat som mättar  och uppmuntra vardagsmotion och aktiviteter som barnet gillar är någonting helt annat.
Och jag vågar lova att inget barn någonsin farit illa av att höra att det är fint och duger.

Är du emot att barn spelar instrument eller är med i scouterna också? Eller är det bara specifikt aktiviteter som innebär att röra på sig som är fel enligt dig? På mitt gym har de familjedagar på söndagarna och alla barn som är där tycker det är jättekul jag går varje vecka med mina döttrar (7 och 9 år) 

Jag tycker det är viktigt att prata kost och mat med barnen, det gjorde mina föräldrar med mig och mina syskon också.

När mina barn var i den åldern hade de hittat sina aktiviteter som de utförde 3-4 gånger i veckan beroende på om det var tävlingar på helgerna eller inte. 
Själv bodde jag i stallet i den åldern och var aktiv kring och med hästar. 
Idag ser jag hur barn följer med sina föräldrar till gymmet och är med på träningspass och lär sig hur de ska göra. 

Inget av det är fel. Att gymma MED sitt barn är ju ett bra sätt att röra på sig och skapa en bättre relation till varandra om man gör det på rätt sätt

Självklart ska barn ha aktiviteter som de gillar oavsett om det är att spela blockflöjt eller att gymma!
Sen är det ju bra att aktiviteterna verkligen styr barnets behov och önskemål och inte föräldrarnas behov av självförverkligande by proxy - har sett allt för många exempel på det. 

En helt annan sak om det handlar om att pressa barnet (som i ditt inlägg Agda90) eller att förmedla att det är så man måste leva för att hålla sig fin.

Vissa saker kan man börja lite smått med för att få in en rutin. Om man får med sig barnet på en promenad 3 gånger i veckan efter middagen t.ex. så efter ett tag kommer denna promenad att bli en vana och något man gör. Det är ett sjukt bra sätt att få in vardagsmotionen på

Varför ska man inte prata med barn om mat, kostlära och vikten av motion? Predika? 

Mitt barn fick tidigt lära sig om nyttan av varierad kost etc. Frukt och grönsaker ska man alltid äta lite av, de innehåller vitaminer som gör att man håller sig friskare och mår bättre, protein blir man stark av etc etc. Vid 9år undervisade de om detta i skolan också, vitaminer, mineraler, motion, sömn osv, väldigt bra tycker jag. 

Fast det är stor skillnad på att lära ut vad som är bra mat, och att predika kostlära och prata om tjock kropp som något dåligt och fult. Läs gärna mitt tidigare inlägg, om hur mitt FÖRSKOLEBARN pratade ock dessutom valde bort fika med hänvisning till att man kunde bli tjock och att det var dåligt. För det hade kompisarna sagt att deras mammor sagt. Det är oerhörd skillnad på att säga att man inte kan äta godis varje dag eftersom kroppen och tänderna inte mår så bra, mot att säga att man inte kan äta godis för då blir man tjock och det är dåligt att vara.