Deceree1 skrev 2023-12-23 10:40:38 följande:
Jag tänkte mer för förståelse av omgivning. Jag har ADHD och jag har lite problem med förståelse i nära omgivning. Jag föredrar tex djur framför människor och det förstår inte en del av mina nära. Idag tex är det ett år sen min älskade schäfertik dog och jag är jätteledsen för allt kommer tillbaka. Ingen verkar förstå att jag är ledsen. - Men mamma, de är ju bara en hund!!! Jag har förlorat två schäfrar i år och det gör så otroligt ont men ingen frågar hur jag mår. Jag har bara min katt kvar och jag är otroligt mån om henne.
- men sluta nu! Ta ner katten. Det är ju bara en katt. Klart du kan åka ifrån katten osv. Det är en raskatt och lever förmodligen högst 2 år till så jag är livrädd för att förlora henne med. Då har jag ingenting. Vi står varandra otroligt nära. jag kan tänka mig att flytta ut till skogen, leva ensam, bara jag har djur. Skogen och sjöar och tystnaden är otroligt viktigt för mig. Och djur. Ingen förstår mig.
men det förstås om ingen förstår att jag är som jag är pga adhd så kommer ingen att förstå de andr du sa heller. Tänkte bara att det skulle vara lättare att få folk att förstå om man har underlag att visa på.
men folk skulle nog inte förstå ändå. Jag kämpar med mig själv varje dag men allt blir bara fel.
Jag förstår vad du menar faktiskt!! Och jag har också alltid älskat djur mer än människor..Men det har iofs alla i min släkt o omgivning accepterat för länge sen..Jobbigt om inte din omgivning kan acceptera det förstås.....
Trots att jag har familj och är gift så älskar jag djur mest speciellt alla våra hundar vi har haft o har..
Jag har förlorat nära o kära bla flera hundar o mina föräldrar, men det som har varit allra jobbigast har varit att förlora mina vovvar faktiskt, sen får folk tycka vad dom vill. Men hundarna var fan i mig mycket jobbigare att förlora än mina föräldrar.Och dom/mina föräldrar skulle hålla med mig i att djur är värre att förlora många ggr än människor...
Sen är det klart att du kan gå till läkare! Det finns visst läkare som kollar efter både vad man KAN ha eller --så ingen får ett psykbryt här igen..Vad man ÄR--"tex så är jag högkänslig, men jag "har" inte högkänslighet som diagnos. Förstår du skillnaden..
eller så kan läk kolla vad man INTE har så dom utesluter vissa saker (diagnoser möjligtvis, men även andra saker tex depression, osv)
Jag vet inte vad dom andra har träffat på för läkare som inte kör uteslutningsmetoden, men det gjorde min läkare iaf.. En privatläkare iofs så vet inte om det gör någon skillnad?
Men du kan ju åtm prova att prata med en läkare och sen gå vidare därifrån...
Om man inte provar gå till läk så kan man ju inte veta om det funkar heller..