Gigantisk jättekrock i planeringen, vad göra?

Eh, ja, självklart är det vanligast på helger för att det är då majoriteten av människor är lediga då. Men allt fler väljer att gifta sig på vardagar för att det blir billigare, just för att en lördag är vanligast. Att hyra en lokal på en lördag kommer vara betydligt dyrare än en torsdag. Vill man prompt gifta sig i t.ex. juni finns det ju bara fyra lördagar att slåss om.

En kollega till mig var nyligen på ett bröllop - på en tisdag. Det är långt ifrån alla som gifter sig på lördagar längre.

Dop och bröllop kan ske precis när som helst. En födelsedag är visserligen en specifik dag, men man kan välja att fira när man vill. En begravning är vad det är, man kan skjuta på det någon vecka men det ska ju ake nångång i nära tid till dödsfallet. Jag skulle alltså ha behållt begravningen och låtit resten av släkten välja hur de gör, om de bokar om eller fortsätter med sina tillställningar och i då fall vem som går på vad. 

Men allvarligt - bara tanken att någon skulle diskutera om att genomgföra ett firande när släktingar har förlorat och ska begrava ett barn är helt obegriplig för mig. 

Är de som ska ha dopet och de som ska gifta sig nära släktingar till er? Om ett barn i min närmaste släkt dog skulle jag inte genomföra ett bröllop inom den närmaste tiden, alltså även om inte dagarna krockade. Skulle kännas helt fel. Även om bröllop ofta är planerade långt innan skulle jag skjuta på det om ett barn gått bort. 

Alltså även om datumen inte krockade. Vem vill gå på ett barns begravning ena dagen och sen ha roligt på ett bröllop den andra dagen? 

Men om nu allt ska genomföras så får väl alla släktingar välja själva. Men ett barns begravning skulle jag självklart välja först. 

Ett dödsfall har man ju inte inplanerat sen innan så det blir ju när det blir. Men de som planerar bröllop och dop, hur kunde de välja hundraåringens datum?  

jag tycker rangordningen är som följer

Begravning 
100-åring
Bröllop
Dop

Begravningen är självklar i allmänhet men extra mycket då det gäller ett barn

100-åringens 100-årsfirande borde gått att förutse och vara inplanerad vid bröllopets bokning. 

Bröllopet hade kanske kunnat trumfa 100-årsfirandet under vissa förutsättningar men i kombination med begravningen får den ligga lägre. Skjuta på att bröllop är görbart om än osmidigt. skjuta på ett 100-årsfirande en längre tid är ju både riskabelt och tar lite bort det stora med att fylla 100.

Dopets huvudperson bryr sig föga om det skjuts lite på och släkten har helt klart annat som behöver prioriteras 

Begravning är ju ingenting man planerar det blir när det blir och andra saker får flyttas.

Oj, vilken röra. Bra du drog dig undan.
Jag beklagar att ni mist ett barn. Så tufft, oberoende av omständigheterna.

Hur man ska göra tycker jag beror lite på hurdana de olika firandena är.
Bröllopet, är det ett stort bröllop med många gäster och fin middag som planerats länge eller är det borgerlig vigsel och de närmaste går och äter efter det?

Dop kan vara väldigt olika. Hemma, i kyrkan eller i bokad lokal. Är det i anordnande som ett kaffekalas som andra eller en stor tillställning där man planerat och förberett mycket? Bakar man själv eller är det beställd mat?

100-årsfirandet känns som att det kan vara lättast att flytta. Hurdant skick är jubilaren själv i och hurdana festligheter väntas? De flesta orkar inte fira mycket och påkostat i den åldern. Att uppmärksammas på rätt dag är viktigt, men kanske kan några åka dit på morgon eller förmiddag och uppvakta medan själva huvudfirandet är en annan dag? Kanske jubilaren tom uppskattar om det inte blir så många som firar, åtminstone inte på samma gång eller dag?

Också begravningen kan vara väldigt olika. För er är det förstås jättestort. Hur stort det är för släkten beror på om det är ett barn som dog i magen, ett litet barn, en tonåring, ett vuxet barn eller ett barn i medelåldern. I de senare alternativen beror det också på om barnet hade nära kontakt med släkten, helst höll sig för sig själv eller bott utomlands sedan länge. Men även sådant som om kyrka, lokal, medverkande och catering bokats spelar in. 

Hoppas familj och släkt kommer fram till något i sämja och att ni kan få ett fint avsked av ert barn, att 100-åringen känner sig uppskattad, att brudparet får sin viktiga dag tillsammans med sina nära och att de som ska ha dopet får en bra tillställning och inte känner sig åsidosatta.

Beklagar sorgen ts.

Men det jag inte kan förstå är hur detta ens är en diskussion i släkten - en familjemedlem har gått bort, om jag förstår rätt ett barn. Flyttar man inte automatiskt saker som kalas och bröllop då? Begravningar brukar väl inte vara så långt efter dödsfallet så jag hade inte ens tänkt tanken ännu mindre velat ha mitt bröllop under dessa omständigheter...

Skulle säga att allt sånt där är ju helt individuellt och beror på omständigheterna. Det är lika okej att inte ställa in som att ställa in i en sån här situation. Vi vet ju inte vad som hänt eller hur nära alla är. Det finns ju inget rätt eller fel här.

Det TS bör göra är ju bara fokusera på sig själv, deras familj och vad som fungerar för dem. Sen får övriga släkt göra sina val.

Bara ett konstaterande så kan ett barn också.vsr wrt vuxet barn som gått bort. 

Men att en släkt överhuvudtaget krånglar om en sådan sak är både pinsamt och omoget. Begravning får alltid först. 

Men scenariot kan ju faktiskt vara så här och då är allt inte lika självklart.
bröllop planerat till dag x sedan åtta månader. 100 gäster, lokal, kyrka, mat, präst, fotograf osv. Bokat . Alltså jättestora kostnader och komplikationer att flytta. 

brudparets kusiner har förlorat ett barn. Enorm tragedi. Men brudparet och deras närmsta familj är förstås inte närmast sörjande men släktingarna runt omkring berörs förstås. Som far- och morföräldrar. 

gör inte allt så enkelt geinom att bara säga att bröllopet ska flyttas. Så enkelt är det sannolikt inte. 

Nej det var därför jag frågade hur de var släkt. Hur nörma man är och hur mycket man umgås spelar förstås in. Jag träffar tex aldrig mina kusiners barn. Vet knappt vad de heter. Skulle inte ställa in något som rörde bara mig pga det även om det så klart vore tragiskt. Däremot får vi ju tänka på att andra som är bjudna på bröllopet kan vara nära. 

Så skulle jag ha en vigsel med bara mig, min blivande man och mina barn skulle jag kanske inte ställa in. Men hade jag bjudit hela släkten och skulle ha en jättefest skulle det kännas osmakligt då min farmor och alla farbröder och fastrar är nära ett ev barn som gått bort.

Så det blir svårt att uttala sig när man inte vet relationerna.

Folk får väl välja själva, tänker jag.