Är du verkligen ensam idag? Har du ingen partner, barn eller någon annan kommunikation med någon människa muntligt? Sett många trådar där folk skrivit att de är ensamma, men så har de ju man och barn.
Jag har ingen att ringa, ingen som jag pratat med förutom randoms i några sekunder när jag varit ute på promenad. Ingen att vara med ikväll... Hur kan ni påstår att ni är ensamma då ni faktiskt inte är ENSAMMA??
Man kanske ska skilja på kvantitativ och kvalitativ ensamhet? Alltså där kvantitativ sådan innebär få sociala relationer och kvalitativ sådan innebär att man inte kan tillgodogöra sig befintliga sociala relationer eller saknad av samhörighet eller så.
Jag har både barn och sambo, dock har jag tagit steget nu att jag vill separera. Då jag känner mig fruktansvärt ensam i vår relation. Så Jo man kan faktiskt känna sig ensam även om man har barn och sambo.
Väntar just nu på provsvar om jag har cancer och mår skidåligt rent ut sagt och jag kan säga att jag känner mig hemskt ensam med min oro.
Har inget som helst stöd av mitt ex,trots att vi fortfarande bor under samma tak.
Jag har både barn och sambo, dock har jag tagit steget nu att jag vill separera. Då jag känner mig fruktansvärt ensam i vår relation. Så Jo man kan faktiskt känna sig ensam även om man har barn och sambo.
Väntar just nu på provsvar om jag har cancer och mår skidåligt rent ut sagt och jag kan säga att jag känner mig hemskt ensam med min oro.
Har inget som helst stöd av mitt ex,trots att vi fortfarande bor under samma tak.
Jag fick upp den här i mitt youtubeflöde och tänkte på den här tråden.
youtube.com/shorts/-4Jl43fETrM
Det kan kännas ensamt ibland, även om man är frivilligt singel och har en familj bakom sig som stöd.
För egen del tror jag att den känslan gärna uppstår när man befinner sig på platser där många är i sällskap, ex. på bio, restauranger, nöjesparker, badplatser etc.
Det är inte alltid som ens egen familj finns tillgängliga att hålla en sällskap heller. Just nu känns det svårt och ledsamt inuti. Kan möjligen vara lite PMS som spökar också, när jag tänker efter. Snart dags för rosenveckan.
Kanske är det vårt språk som behöver utvidgas, så att vi kan göra skillnad på olika typer av ensamhet? På samma sätt som vi kan göra skillnad på svält, hunger och småsug, så kunde vi ha ord som beskrev olika grader eller varianter av ensamhet.
Det kan kännas ensamt ibland, även om man är frivilligt singel och har en familj bakom sig som stöd.
För egen del tror jag att den känslan gärna uppstår när man befinner sig på platser där många är i sällskap, ex. på bio, restauranger, nöjesparker, badplatser etc.
Det är inte alltid som ens egen familj finns tillgängliga att hålla en sällskap heller. Just nu känns det svårt och ledsamt inuti. Kan möjligen vara lite PMS som spökar också, när jag tänker efter. Snart dags för rosenveckan.