Mina svärföräldrar engagerar sig inte i vår dotter

Nja "hjälpa till och nästan laga maten".som TS faktiskt skriver är ju inte samma sak som att de faktiskt lagar maten...
Tror det är mer ett uttryck för att de inte blir avlastade...att de förväntas hjälpa till när de är på besök...

Vi vet ju inte hur länge de brukar vara där. En middag eller flera dagar...för det är i alla fall mig skillnad...

Jag och maken har alltid hjälpt till hos mina föräldrar/ svärföräldrar (och andra vi besökt) även när vi hade småbarn...kom inte dit och tänkte att jag skulle bli servad....
En tog barnen och den andre hjälpte till...

Engagemang för mig betyder inte att avlasta föräldrar med matlagning eller att ta ut ungen på egna promenader.  Det är att vara intresserad av barnbarnet, fråga om det och vilja umgås överlag. 

Har aldrig haft avlastning själv, mina föräldrar bor långt bort och svärföräldrarna hade fullt upp med sin yngste tonåring och egna jobb när vi fick barn. 

Men när vi träffades ca en gång i veckan var de allmänt intresserade av vårt barn, farmor stickade åt hen och när hen blev äldre gillade både farmor och farfar att lära hen snickra och handarbeta mm. Sånt som de själva har som hobby. De har aldrig varit på en lekpark med hen t ex men ute i skogen och plockat bär och svamp. 

Man måste låta mor- och farföräldrar vara det på sina egna sätt! Då kommer relationen på köpet. Mina föräldrar som bor långt bort har fått en allt närmare relation med barnet ju äldre hen blivit. En egen relation utan oss föräldrar så att säga.

När vårt barn var ett år kanske vi gick en promenad allihopa och att vara hos dem gjorde att vi var fler som kunde ta hand om barnet och ge hen uppmärksamhet så att jag ofta hamnade i köket gjorde mig inget alls. Det var vilsamt att inte vakta helt själv. 

Jag är lite frågande till TS som verkar behöva väldigt mycket avlastning för att orka med vardagen. Min man veckopendlade så jag var själv i veckorna. Ett förslag från mig är att se över er vardag. Försöker ni hålla fast vid aktiviteter eller fritidsintressen som ni inte längre har tid med nu när ni har barn? Det är ju helt naturligt att man lägger det mesta av sig själv på is några år faktiskt. Senaste får man tid för sig själv igen, det är inte för evigt! 

Så ni åker dit för att få avlastning och blir servade?

Skamligt

Ert barn, ert ansvar.

Absolut inget fel med det.

Vi har grymma far och morföräldrar till våra barn och det har varit stor hjälp för alla. Det är en sak att man inte ska hålla på och kräva men självklart bör mor och farföräldrar hjälpa till precis som den yngre generationen ska hjälpa den äldre. Man hjälps åt alla tillsammans. Då får man en bra familj.

Inte ett dugg förvånad över diverse självmord  och åldringar som klagar på ensamhet när man läser den här tråden. Man behöver inte bara Einstein för att förstå hur det påverkar människorna i sådana familjer.

Det är stor skillnad på att hjälpa till med matlagning och på att i stort sätt göra allt. 

Ts lämnade tråden efter sitt första inlägg, att diskutera hur mycket eller lite ts hjälper till är helt onödigt då vi aldrig kommer att få svar och veta om ts är gnällig och inte orkar hjälpa till att blanda en sallad eller om svärisarna ber dom börja bryna köttet och akära alla grönsaker till grytan. Hur länge och hur oftare är där spelar också in, iaf för min del

Oavsett vad ts gör, så är det stor skillnad på att hjälpa till och göra i princip allt. 

Ja självklart är det ju det, men min poäng är att vi inte vet om ts faktorer bara hjälper till i normal mån eller om hon nu står och lagar all mat själv.

Det är ingen som tycker att det är ok att gäaten ska laga all mat, men att hjälpa till medan man umgås i köket är helt normalt, eftersom ts inte vill återkomma så är det svårt att ha en åsikt i just hennes fall

Jag trodde vi diskuterade generellt, eftersom ts inte ens var skrivit något mera. 

Då ber jag om ursäkt, på svaren så tolkade jag det som att ts situation är den som diskuteras men i allmänhet så tror jag iså fall att de flesta i tråden håller med varandra.

Jag tycker att trådar där ts inte återkommer bör stängas, alla gör sina egna tolkningar och drar sina egna slutsatser, en helt normal diskussion hamnar i sandlådan.

Det är helt ok att starta en tråd där man sen reflekterar och kanske inte vill fortsätta skriva, men då kan man skriva typ "jag har läst era svar och åsikter men väljer att lämna tråden" eller vad som, det är bara frustrerande att ställa frågor som aldrig besvaras av ts utan andra medlemmar som har gjort sin egen tolkning 

Att man inte avlastar (dvs tar över) är ju inte lika med att man inte bryr sig eller att det saknas nära relation.

Min mamma har inte varit barnvakt särskilt ofta. Hon har fostrat mig till självständighet, dvs att inte bygga in någon i systemet, man ska klara sin vardag på egen hand...Vi hade ingen regelbunden avlastning av någon...tror vi haft barnvakt max en gång om året när barnen var små och knappt det...Det har handlat om typ barnfria bröllop, när någon blivit akut allvarligt sjuk eller när vi skulle till förlossningen med lillebror.

Mamma och svärföräldrarna hanterar sin vardag lika...
De ber om hjälp när det är undantag som de inte kan lösa på annat sätt men annars försöker de lösa det själva (hemtjänst, mathem etc)
Men de har varit och är en viktiga personer för oss och våra barn ändå...vi gör saker tillsammans och barnen känner sig väldigt hemma hos dem...

Håller med.