Lämnad, vad gör man nu

Tack för bra och konkreta tips. 
Vi är väl igång med ganska många av punkterna.

Men det känns som att det dyker upp nya saker hela tiden.

Och vi är kanske inte jättebra på att ta upp de jobbigaste punkterna. Utan båda är lite skjuter gärna på sånt. Men ska göra ett seriöst försök ikväll att komma vidare med planeringen. 

I ert fall skulle jag faktiskt råda er till att gå i parterapi. För mig känns det helt otänkbart att bara så där skiljas efter 16 års äktenskap. Man lovade varandra "i nöd och lust, tills döden skiljer oss åt". Då ska man faktiskt försöka lite mera än att man bara slänger fram att man vill skiljas, för alla parters skull. Det känns inte som att man i så fall vet vad "i nöd och lust" betyder. Inget förhållande som varat många decennier är guld och gröna skogar i alla lägen. Det går upp och det går ner. Man har större och mindre kriser.

Man måste komma ihåg att gräset är inte grönare på andra sidan staketet. Gräset är grönt där man vattnar. Ifall man glömt bort varandra och förhållandet under småbarnsåren så blir det lätt att man glider ifrån varandra, men trots allt så har man en gång varit väldigt kära och valt att gifta sig och bilda familj. Jag tycker att det är värt att komma ihåg och kämpa för. 

Ifall man efter att ha gått i parterapi i säg ett halvår till ett år, utan att ha kommit någon vart, så kan det vara idé att fundera på skilsmässa. Före det tycker jag att det bara är att ta den lätta vägen ut och fly från problemen. 

I ert fall skulle jag faktiskt råda er till att gå i parterapi. För mig känns det helt otänkbart att bara så där skiljas efter 16 års äktenskap. Man lovade varandra "i nöd och lust, tills döden skiljer oss åt". Då ska man faktiskt försöka lite mera än att man bara slänger fram att man vill skiljas, för alla parters skull. Det känns inte som att man i så fall vet vad "i nöd och lust" betyder. Inget förhållande som varat många decennier är guld och gröna skogar i alla lägen. Det går upp och det går ner. Man har större och mindre kriser.

Man måste komma ihåg att gräset är inte grönare på andra sidan staketet. Gräset är grönt där man vattnar. Ifall man glömt bort varandra och förhållandet under småbarnsåren så blir det lätt att man glider ifrån varandra, men trots allt så har man en gång varit väldigt kära och valt att gifta sig och bilda familj. Jag tycker att det är värt att komma ihåg och kämpa för. 

Ifall man efter att ha gått i parterapi i säg ett halvår till ett år, utan att ha kommit någon vart, så kan det vara idé att fundera på skilsmässa. Före det tycker jag att det bara är att ta den lätta vägen ut och fly från problemen. 

"Blandat stora och små saker sen lång tid tillbaka, vilket jag missat, inte förstått vad det var". Är det något du missat att uppmärksamma när det gäller henne och hennes eventuella problem, eller har det brustit i kommunikationen, som brukar vara vanligt?

16 år är lång tid. Många har bara korta förhållanden idag och det går inte längre att vänta sig att man ska få leva livet ut med en människa, inte ens om man har barn tillsammans.

Hoppas du lyckas komma över det, för din egen och barnens skull.

Ja men just därför att ni kämpat åt olika håll så vore det bra att försöka kämpa åt samma håll. Det går faktiskt att få ett förhållande på rätt köl igen, förutsatt att båda vill kämpa för det. Om man inte vill kämpa så går det så klart inte. Då har man ju redan gett upp.

Idag är en jävla skitdag. Mötte ett par som sprang tillsammans när jag var ute på min morgonrunda. 
Känns så jävla löjligt att låta en sån sak påverka mig så mycket.

Kämpar verkligen med mottot en dag i taget just nu...

Väldigt klokt att du kontaktade en psykolog för att få tillgång till ett "rum" där alla känslor får upplevas!  Även de "förbjudna".

Det är mycket tungt när djupa bindningar till en person behöver lossas och dras tillbaka. Det är att jämföra med sorgearbetet när någon har gått bort. Man trodde inte man hade så mycket känslor, det blir storm och det går upp och ner hur som helst (så var det i alla fall för mig). 

Din fru har ett försprång för hon har gått och vänt och vridit på detta i månader förmodligen. 

Det du kan göra nu är att ta hand om dig så gott du kan, för att inte förvärra din situation och dina känsloupplevelser ytterligare.