Lämnad, vad gör man nu

Det är fint att du tänker på dina barn (och din blivande exfru) men har du funderat på hur det förhållningssättet påverkar dej eller hur det kan komma att slå tillbaka på dej? 

Min erfarenhet är att barn vill ha sanningen. Det behöver såklart inte innebära att dom får alla detaljer. Jag var i din  situation för några år sedan. Jag valde eller rättare sagt krävde att dom skulle få veta orsaken. Deras tillvaro skulle skulle rivas upp och jag tyckte dom förtjänade att få veta. Det våra barn fick höra var att det var pappa som ville skiljas. Jag var tydlig med att jag var ok med det men att anledningen för min del var att det inte var ok att tvinga någon att vara kvar i ett äktenskap om personen inte vill. Våra barn hade känt sej lurade om vi sagt att det var ett hundra procent gemensamt beslut och dom samtidigt sett hur dåligt jag mådde. 

Med facit i hand så här några år senare finns det ingenting i att berätta sanningen som gjorde att förhållandet mellan fadern och barnen tog skada.  Du gör förstås som du vill och det du tycker blir bäst, men var beredd på att barnen kommer att lista ut vem det är som vill skiljas. När dom gjort det är risken stor att det är dej dom blir arg på och det är dej dom tappar fortgåendet för, för det var du som ljög. 

 

Sant, men i dom flesta fall, även där man bedyrar att det inte finns någon annan brukar det göra det. Kvinnor inte undantagna. 

Skillnaden mellan män och kvinnor är att män ofta direkt går till en ny famn medans kvinnor använder en annan man som draghjälp. Hon kanske inte väljer att inleda ett förhållande med honom sen men tro mej, han finns nästan alltid där.

Inte när det gäller 3 kvinnor som jag känner väl. Visst kan det finnas sådana skilsmässor, men i de här fallen var det andra skäl som gjorde att de skilde sig. 

Det finns såklart andra anledningar än en annan man eller kvinna som orsak till att man skiljer sej. Tror ändå inte att det skadar att ha med den aspekten. 

Jag å min sida känner några kvinnor som skiljt sej där draghjälpen för att göra det var en annan man. Ingen av dom inledde ett förhållande med dom här männen efteråt. Dom fungerade mer som en hjälp att ta steget. Utåt så är dom inte orsaken till skilsmässan men frågan är om kvinnorna tagit steget om dom inte fått insikten att dom kan få något bättre. 

Jag är lite i chock just nu på ett positivt sätt. Hade ett jobbigt men bra samtal med frun igår kväll. Slutade väl inte jättebra med en ganska kylig stämning och dålig sömn för oss båda. 

Men i morse så sa hon att hon är villig att försöka på allvar. Jag har nog inte helt och fullt tagit in det än, men det känns bra. 

Sen finns det såklart inga garantier för att det kommer fungera, från någons sida. Men det finns i alla fall en chans. 

Något som jag kommer ta fasta på och börja leva här och nu istället för sen!

Du verkar vara en fin man.

Men då behöver ni kanske parterapi. Oavsett hur det kommer att gå, så behöver ni troligtvis att rucka på era invanda spår. 

Ja absolut. Det är något vi pratat om och ska ta tag i efter nyår. 

Ja lite av det vi diskuterat är att oavsett vad så kommer vi inte kunna gå tillbaka till gamla spår. Antingen så börjar vi göra saker annorlunda tillsammans eller så blir det annorlunda på egen hand. 
För vi är båda överens om att vi inte vill ha det som innan!

Läskigt  men samtidigt så lever hoppet i allra högsta grad att det kan bli bra igen.

Jättebra att ni får hjälp med detta! För ni har kommit så långt ni har kommit, utifrån era egna förutsättningar, utifrån det bagage som ni har med er. Nu kan ni förhoppningsvis få hjälp framåt att lyfta er ur de förutsättningarna. 

Att ändra sig riktigt och göra på helt nya sätt kan ibland kännas både konstigt och helt fel i början. Men med tiden blir det en vana.

Jag har mest läst dina inlägg och får mer intrycket att din fru tvärtemot genomgår en livskris / medelålderskris och utvärderar tillvaron, vad det blivit av livet, ska det vara så här, vad kan jag förvänta av framtiden, är jag nöjd / tillfreds/ lycklig osv. 

Hur gammal är frun?

Förklimakteriet på ingående? 

Oavsett hur det förhåller sig med ena eller andra - lycka till!
Hoppas allt löser sig för er! 

Tack!
Vi är båda runt 40, så visst har den tanken slagit mig med. 
Det som är possitivt är att även om det bara gått några få dagar upplever jag att vi kommunicerar på ett annat sätt än tidigare. Vilket gör att det känns som att det verkligen är ett uppriktigt försök från båda sidor..

Hoppas att ni får en bra parterapi!

Tack!
Ja det hoppas vi med. Känns i alla fall bra hittills, bara dey vi lyckats prata om själva. 
Den stora utmaningen kommer väl nu när vardagen kommer tillbaka. 

Ja, det är därför som det är bra att ni bestämt er för att gå i parterapi. Så att någon annan hjälper er ta själva er upp ur hjulspåren på en del sätt. 

Det är rätt ovant och konstigt att vara mer öppen mot sin partner, om man inte varit det tidigare. Att kunna stödja sig på varandra mer och även berätta om något skaver. Det är ju grunden för en bra relation att kunna tillsammans kompromissa sig fram till något som fungerar för båda. Det som alla par kämpar med. 

Men det klart precis allt allt kanske man inte berättar för den andra ; )

Kom på att det sista jag skrev kan missförstås. Det jag menade är att man behöver ha ett litet privat rum för tankar som man vill ha för sig själv. Man måste inte dela precis allt, även om det är bra att vara öppen. 

Ja men så är det, det är väl ungefär som alla relationer man har med personer kring sig. Man behöver inte säga allt man tänker om/för vederbörande.

Känns som att de senaste dagarna vart så otroligt mycket bättre med frun än på väldigt länge. Det finns en annan öppenhet och vilja till förståelse från oss båda.

Det låter jättebra, för kommunikationen var väl ett stort problem tidigare för er. 

Både ja och nej.

Den vardagliga komunikatuonen om familjen AB har alltid fungerat bra.
Men den djupare mellan oss som ett par har blivit mer och mer lidande  känns som att vi hittat tillbaka till mer hur vi hade det innan barnen.
Får väl se hur det fortsätter nu när vardagen är här på riktigt men jag är förhoppningsfull.

Fint, då har ni en bra plattform att jobba från!