Lifechallenge skrev 2025-12-25 18:39:06 följande:
Tagit mig igenom en lång tråd! Vill först bara beklaga din situation, förstår att det inte känns lätt att bli lämnad av någon man älskar!
Många goda råd har du redan fått så tänker inte kommentera så mycket om det.
Men det positiva i er historia (och cred till dig) är att ni båda agerar på ett vuxet sätt med barnen i fokus.
Jag själv är i den sitsen att jag vill ansöka om skilsmässa, och det är allt annat är friktionsfritt. Hade heller inte förväntat mig att det skulle vara det med barn och känslor involverat.
Men det jag möts av är hat, någon som gör allt annat än att samarbeta, uttrycker sig som att jag ska få helvete om jag genomför skilsmässan, hotar att barnen ska jag inte ha rätt till, pratar konstant inför barnen hur dålig jag är, hur jag aktivt väljer bort barnen osv osv osv. Vilket jag märker får effekt på barnen och det gör mig ledsen, frustrerad. Och jag vill absolut inte ge igen med samma mynt, ser ingen vinning att eskalera något eller sjunka till en nivå jag inte står bakom. Det jag vill är att vi ska kunna vara vuxna och samarbeta för barnens bästa, på kort och lång sikt. Speciellt nu i en utmanande kommande förändring.
Vill bara dela min historia (pågående) och ge lite perspektiv hur andra har det! Igen, cred till dig i en utmanande situation att du ändå sätter barnen främst ☀️
(Läste något om att ni haft fantastiskt sex nyligen i tråden, jag personligen tycker inte det är en bra idé att hon som vill lämna, och du som vill ha henne kvar, ska hålla på att sexa. Känns som att det bara blir än jobbigare för dig att hantera en redan jobbig situation. Men din kuk ditt och ditt liv jag ska inte lägga mig i för mycket i det 
Usch det låter verkligen hemskt att bli bemött med hat. Jag fötstår inte hur man kan göra så.
Som jag resonerar så hade jag känt hat till min fru över hennes beslut så hade det inte varit rätt att fortsätta heller. Skulle hon ändra sig så finns ändå hatet kvar i bakgrunden och förstör. Ändrade hon sig av egen fri vilja eller var det för att jag påverkade henne?
Jag skulle aldrig vilja påverka det beslutet utan det måste komma innifrån varje dag, varje minut.
Annars är det inte äkta!
För egen del så har julen vart konstig.
Barnen vart sjuka så vi har suttit hemma.
Mängden tid vi tillbringat tillsammans har vart extrem.
Väldigt förvirrande med så nära som vi vart både mentalt och fysiskt var länge sedan.
Idg blir första dagen på ca en vecka som vi är ifrån varandra. Ska försöka tänka ut något smart att säga till ikväll. För såhär kan jag inte ha det.
Antingen ger vi oss ett ärligt försök och går "all-in" eller så måste vi skapa lite distans.
Är livrädd för hennes svar, och att förlora närheten. Men samtidigt måste jag vara ärlig mot henne med vad jag vill och behöver.
Kan väl hålla med om att det rör till en hel del känslor i och med att vi fortfarande ligger med varandra. Men hellre ligga med henne än att ligga med någon annan men fortfarande bo ihop, det hade vart ännu stökigare. Eller ännu värre att hon skulle ligga med någon annan men fortfarande bo ihop med mig, där snackar vi
ångestpåslag.