• Anonym (Lämnad)

    Lämnad, vad gör man nu

    Fick för några dagar sedan reda på att min fru vill skiljas efter ett 16 år långt förhållande. Vi har 2 barn i skolålder, hus gemensam ekonomi och ett så sammanflätat liv som man får efter så lång tid. 
    Vet inte vad jag vill med tråden kanske bara få andras syn på det. 

    Vi är väl inte direkt osams utan det har väl vart lite upp och ner den sista tiden, kanske ett år. Men trode verkligen att vi hade en ljus framtid då barnen börjar bli stora och rätt självgående. Dvs kan lämna dom själva för att kunna ge oss lite par tid. Samt att hon snart är klar med att skola om sig till ett jobb med mer frihet och bättre ekonomiska förutsättningar.

    Men det visar sig att det från hennes sida så går det mycket längre tillbaka. Blandat stora och små saker. Vilket jag tyvärr missat, inte förstått hur viktigt det var. 

    Jag har väl på npgot sätt hela tiden jagat ett sen, men missat hör och nu.

    Hur fan gör man med allt praktiskt?  
    Jag vill att barnen ska få det så bra som möjligt. 
    Jag vill även undvika att hamna i de tyvärr väldigt vanligt förekommande negativa inställningarna till min ex fru. Hon är trots allt mina barns mamma och jag vill kunna ha en civiliserad "relation" till henne för barnens skull. 

    Känns bara skit just nu och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
    Ursäkta för ostrukturerad post, men behövde nog mest skriva av mig..

  • Svar på tråden Lämnad, vad gör man nu
  • Anonym (Lämnad)
    KimLinnefeldt skrev 2025-12-08 09:33:10 följande:
    Julen kan bli jobbig, eftersom den symboliserar familjesammanhållning och stabilitet. Dessutom är alla hemma hos sig och stänger dörren om gran och mys och Kalle Anka. Ett tips kan vara att försöka göra saker som inte är så "juliga" - gå på bio, gå ut och äta kinesiskt med en vän, vandra i skogen.
    Julen är redan planerad.
    Blir sista gemensamma julen med barnen hos svärföräldrarna. Kommer bli ett par dagar där vi båda får knuffa undan allt av känslor och göra det bästa för barnen. Sen ska vi berätta för dom i mellandagarna när vi är hemma och kan ta det lite lugnt. 
  • Anonym (Lämnad)

    Vart ett par konstiga dagar, det har nästan vart som innan. Vi har skrattat, hängt med barnen, suttit i tv soffan tillsammans och haft mysigt, haft riktigt bra sex. 
    Men den där sista lilla pusselbiten eller limmet som ska hålla ihop allt har liksom inte funnits där. 

    Jätteförvirrande, varje enskild grej har vart kanon men på nått sätt känns helheten mindre än delarna.

    Kanske har vi båda två behövt en stunds paus i sorgen och ångesten. Jag vet att det här beteendet mest troligt gör att vi drarcut på det mer än nödvändigt. Men ska vi ändå bo under samma tak i ca 5 månader till så kommer det vara olidligt hur som. 

  • Anonym (De)
    Anonym (Lämnad) skrev 2025-12-11 06:27:28 följande:

    Vart ett par konstiga dagar, det har nästan vart som innan. Vi har skrattat, hängt med barnen, suttit i tv soffan tillsammans och haft mysigt, haft riktigt bra sex. 
    Men den där sista lilla pusselbiten eller limmet som ska hålla ihop allt har liksom inte funnits där. 

    Jätteförvirrande, varje enskild grej har vart kanon men på nått sätt känns helheten mindre än delarna.

    Kanske har vi båda två behövt en stunds paus i sorgen och ångesten. Jag vet att det här beteendet mest troligt gör att vi drarcut på det mer än nödvändigt. Men ska vi ändå bo under samma tak i ca 5 månader till så kommer det vara olidligt hur som. 


    Jag har också varit med om att umgänget blir lättsammare efter att beslutet om separation är taget. Vänligare och mindre tungt.

    Men det man har bestämt är ändå bestämt, man lever i något konstigt mellanläge som gör att separationen drar ut , tyvärr. 
  • Anonym (Lämnad)
    Anonym (De) skrev 2025-12-12 18:31:30 följande:
    Jag har också varit med om att umgänget blir lättsammare efter att beslutet om separation är taget. Vänligare och mindre tungt.

    Men det man har bestämt är ändå bestämt, man lever i något konstigt mellanläge som gör att separationen drar ut , tyvärr. 
    Skulle nog inte säga att umgänget i stort blivit lättsammare tyvärr. Vänligt har det nog alltid vart då vi inte bråkat mycket någonsin. Det snarare svänger mellan det jag beskrev innan och dagar med fullständig iskyla från hennes sida. 

    Det enda som blivit tydligt är att det inte finns någon chans att vi inte kommer separera. Även om det drar ut på tiden och tillvaron just nu förvandlats till någon sorts limbo. Vi rör oss ingenstans, inget känns roligt, ingen energi. Annat än de få dagarna då vi hamnar i vår "bubbla" . 
  • Anonym (Åt samma håll)

    Har läst igenom tråden.. jag är i mina tankar den som funderar på att lämna.. vi har pratat om det i två omgångar o hamnat i att försöka ändra mönster för att vända men jag upplever att det inte ändrar något hos mig trots vissa förändringar. Vi är inte på samma djup längre. Jag behöver något annat (osäker helt på vad) men känns som jag leder o han följer. Olika energinivåer.. men allt känns så tungt att gå igenom.. allt du skriver om med ångest o känslor o sedan allt praktiskt o barnens reaktioner... det gör att jag faller tillbaka o låter vardagen rulla på trots att jag egentligen längtar efter frihet.

  • Anonym (Lämnad)
    Anonym (Åt samma håll) skrev 2025-12-13 08:11:52 följande:

    Har läst igenom tråden.. jag är i mina tankar den som funderar på att lämna.. vi har pratat om det i två omgångar o hamnat i att försöka ändra mönster för att vända men jag upplever att det inte ändrar något hos mig trots vissa förändringar. Vi är inte på samma djup längre. Jag behöver något annat (osäker helt på vad) men känns som jag leder o han följer. Olika energinivåer.. men allt känns så tungt att gå igenom.. allt du skriver om med ångest o känslor o sedan allt praktiskt o barnens reaktioner... det gör att jag faller tillbaka o låter vardagen rulla på trots att jag egentligen längtar efter frihet.


    Om du verkligen känner så tycker jag nog det bästa ändå är att lämna. För oavsett hur jobbigt och piss det ändå känns sånär jag tacksam för att hon ändå var rak och ärlig och sa att hon inte har rätt känslor längre. Jag vill inte vara i ett förhållande som inte är "äkta", och jag vill inte heller att hon ska behöva vara det. 

    Sen är det pissjobbigt och vidrigt och läskigt och en massa andra kännslor, men hoppas att det i slutändan blir bra för oss båda.  Även om vi just firat luciamorgon med ett stort bråk och stämningen hemma just nu går att skära med smörkniv..

    Tror faktiskt det jobbigaste just nu är att inse hur otroligt mycket jag kunnat gjort annorlunda för att vi inte skulle sitta där vi sitter, både små och stora saker. Sen är hon på inga sett oskyldig till situationen heller. Men jag väljer att fokusera på de delar jag kunde/kan påverka. 

    Samtidigt som hon tycker att jag puttar över all skuld på henne genom att vara ledsen och inte dölja det så bra. Vet inte vad jag ska tänka om det riktigt. Förstår på ett sätt vad hon menar, samtidigt är det snarare mig själv jag är ledsen och besviken på. 
    Vet inte om jag tänker fel här? 
  • Anonym (Åt samma håll)

    Mmm borde väl det... hade väl önskat vi insåg båda två.. nu är det mest jag som initierat o pratat o försökt ta upp det jag stört mig på (jag är väl inte felfri heller) men känns som jag säger o han gör.. de blir lite platt.. bråkar inte mycket men tillbringar mycket tid ihop (vilket jag ser som ett problem)..
    Förstår din sits nu med spänd stämning.. det är den jag är rädd för.. kan prata nu men sen kan andra sidor visa sig...

  • Anonym (De)

    Tror att din partner har svårt att bära sin egen inre skuldkänsla.När hon ser att du är ledsen påminns hon om den. Därför vill hon inte se den.

    Men du har ju rätt att vara ledsen, även om en del skuld för det som händer ligger på dig! Där har ju du svårt med din egen känsla av ånger. De plågar dig

    Att skilja sig är faktiskt vidrigt. 

  • Anonym (Lämnad)
    Anonym (Åt samma håll) skrev 2025-12-13 20:06:51 följande:

    Mmm borde väl det... hade väl önskat vi insåg båda två.. nu är det mest jag som initierat o pratat o försökt ta upp det jag stört mig på (jag är väl inte felfri heller) men känns som jag säger o han gör.. de blir lite platt.. bråkar inte mycket men tillbringar mycket tid ihop (vilket jag ser som ett problem)..
    Förstår din sits nu med spänd stämning.. det är den jag är rädd för.. kan prata nu men sen kan andra sidor visa sig...


    Utifrån min egen erfarenhet hade jag behövt att min fru vart mycket tydligare med vad hon tyckte var fel. Vissa saker går år tillbaka. Hade hon inte försökt linda in det hon störde sig på utan varr mer rak hade jag förhoppningsvis agerat annorlunda. Så det är min rekomendation var övertydlig, vi män är generellt dåliga på att förstå hintar och subtila undertoner, om man ska generalisera.

    Sen gällande stämmningen och att inte kunna prata så får man nog bara hoppas att ens partner är sånpass vettig att man ändå kan vara civilicerade. Skulle säga attvinlyckas ändå till 95% ha en rätt ok ton och tillvaro. Det jobbigaste är nog att även de "bra" stunderna så är det något som fattas i dom. Den där värmen och samhörigheten är liksom borta. 
  • Anonym (Lämnad)
    Anonym (De) skrev 2025-12-13 20:21:25 följande:

    Tror att din partner har svårt att bära sin egen inre skuldkänsla.När hon ser att du är ledsen påminns hon om den. Därför vill hon inte se den.

    Men du har ju rätt att vara ledsen, även om en del skuld för det som händer ligger på dig! Där har ju du svårt med din egen känsla av ånger. De plågar dig

    Att skilja sig är faktiskt vidrigt. 


    Ja så är det nog, och det fattar jag. Men att gå från den förståelsen till att inte visa att jag är ledsen över situationen är inte det lättaste.

    Jag har absolut en stor skuld i att vi är där vi är. Och det är en stor del av sorgen, att jag kunnat påverka den här situationen, men inte har sett det för ens det var för sent.
Svar på tråden Lämnad, vad gör man nu