Anonym (Lämnad)

Tue 25 Nov 2025 09:18

168 svar

Lämnad, vad gör man nu

Fick för några dagar sedan reda på att min fru vill skiljas efter ett 16 år långt förhållande. Vi har 2 barn i skolålder, hus gemensam ekonomi och ett så sammanflätat liv som man får efter så lång tid.
Vet inte vad jag vill med tråden kanske bara få andras syn på det.

Vi är väl inte direkt osams utan det har väl vart lite upp och ner den sista tiden, kanske ett år. Men trode verkligen att vi hade en ljus framtid då barnen börjar bli stora och rätt självgående. Dvs kan lämna dom själva för att kunna ge oss lite par tid. Samt att hon snart är klar med att skola om sig till ett jobb med mer frihet och bättre ekonomiska förutsättningar.

Men det visar sig att det från hennes sida så går det mycket längre tillbaka. Blandat stora och små saker. Vilket jag tyvärr missat, inte förstått hur viktigt det var.

Jag har väl på npgot sätt hela tiden jagat ett sen, men missat hör och nu.

Hur fan gör man med allt praktiskt?
Jag vill att barnen ska få det så bra som möjligt.
Jag vill även undvika att hamna i de tyvärr väldigt vanligt förekommande negativa inställningarna till min ex fru. Hon är trots allt mina barns mamma och jag vill kunna ha en civiliserad "relation" till henne för barnens skull.

Känns bara skit just nu och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Ursäkta för ostrukturerad post, men behövde nog mest skriva av mig..

Anonym ((Ex-frun))

Wed 3 Dec 2025 11:57

#51

Beklagar din jobbiga situation!

Det är två saker jag tänker när jag läser i tråden:
1: Berätta för barnen! De känner garanterat av att det är något konstigt även om ni inte sagt till dem än. Det bästa för dem är att få höra något sånt här "Vi har bestämt att vi ska skilja oss. Vi kommer bo här tillsammans fram till sommaren, sen kommer vi [beskriv hur det är tänkt]." Ni behöver inte gå in på en massa annat än det praktiska. Svara på barnens frågor så gott det går. Hur de reagerar vet man inte i förväg, men låt dem känna vad de vill, och bekräfta alla känslor även om ni inte låter er styras av deras känslor. Var noga med att inte tala om att det är någons eller någras fel, ibland kan föräldrar inte fortsätta leva ihop, bara.

2: Separata sovrum - nu! Det låter oerhört plågsamt att fortsätta dela säng, och jag tror inte någon av er mår bra av det egentligen. Har ni inte tillräckligt med sovrum kanske någon kan sova i vardagsrummet eller så?

Anonym (De)

Wed 3 Dec 2025 12:22

#52

Anonym (Lämnad) skrev 2025-12-03 05:55:43 följande:

Var vett jobbigt dygn, bortrest med jobbet. Var inte förberedd på hur den totala ensamheten skulle slå till på hhotellrummet.
En natt kvar sen får jag träffa barnen igen.

Fan fan fan,vill inte attt det ska kännas så här.

Har i alla fall fått tid med psykologen på fredag , får se om det hjälper

Ja, bra att ha någon att samtala med som är i rummet, en person som vet hur smärtsamt det kan vara,
och kan hjälpa en att härbärgera smärtan.

Det här varar inte för evigt! Ta hand om dig på bästa sätt.

Anonym (Lämnad) Trådstartaren

Wed 3 Dec 2025 12:22

#53

Anonym ((Ex-frun)) skrev 2025-12-03 11:57:22 följande:

Beklagar din jobbiga situation!

Det är två saker jag tänker när jag läser i tråden:
1: Berätta för barnen! De känner garanterat av att det är något konstigt även om ni inte sagt till dem än. Det bästa för dem är att få höra något sånt här "Vi har bestämt att vi ska skilja oss. Vi kommer bo här tillsammans fram till sommaren, sen kommer vi [beskriv hur det är tänkt]." Ni behöver inte gå in på en massa annat än det praktiska. Svara på barnens frågor så gott det går. Hur de reagerar vet man inte i förväg, men låt dem känna vad de vill, och bekräfta alla känslor även om ni inte låter er styras av deras känslor. Var noga med att inte tala om att det är någons eller någras fel, ibland kan föräldrar inte fortsätta leva ihop, bara.

2: Separata sovrum - nu! Det låter oerhört plågsamt att fortsätta dela säng, och jag tror inte någon av er mår bra av det egentligen. Har ni inte tillräckligt med sovrum kanske någon kan sova i vardagsrummet eller så?

Jo visst finns risken att barnen märker. Men vi sammarbetar ändå rätt bra så inte säkert.
Det är unte sånatt vi bråkar eller så, utan bara en avsaknad av den normala värmen och närheten.

Gällande sov situationen så är den skit det håller jag med om men harctyvärr inte någon annan direkt hållbar lösning. Ingen av oss klarar att sova i soffan utan att få ont. Och vi ligger ändå och småpratar när vi ska sova. Sen kanske det är att dra ut på plågan men jag känner mig inte stark nog att klippa det bandet i nuläget.

Anonym (Lämnad) Trådstartaren

Wed 3 Dec 2025 17:18

#54

Och som grädde på moset har min mor, som är gammal, åkt på en infarkt.

Jag orkar inte mer nu...

Anonym (De)

Wed 3 Dec 2025 19:19

#55

Anonym (Lämnad) skrev 2025-12-03 17:18:38 följande:

Och som grädde på moset har min mor, som är gammal, åkt på en infarkt.

Jag orkar inte mer nu...

Livet har liksom inga begränsningar när det gäller vad som kan drabba en människa på samma gång!

Dela upp dagen i småstunder och tänk bara på en sak i taget av allt det som du behöver tänka på.

Ta en timeout någon halvtimme då och då när du inte funderar alls, du skjuter upp funderandet en halvtimme och bara är. Hjärnan får lite paus. Börjar du grubbla i alla fall, så tänker du att "just nu har jag paus".

Hoppas att din mor får bra vård! Prata redan nu med den avdelningen och kommunen om vad hon kan få för hjälp när hon kommer hem.

Anonym (Lämnad) Trådstartaren

Wed 3 Dec 2025 20:05

#56

Anonym (De) skrev 2025-12-03 19:19:00 följande:

Livet har liksom inga begränsningar när det gäller vad som kan drabba en människa på samma gång!

Dela upp dagen i småstunder och tänk bara på en sak i taget av allt det som du behöver tänka på.

Ta en timeout någon halvtimme då och då när du inte funderar alls, du skjuter upp funderandet en halvtimme och bara är. Hjärnan får lite paus. Börjar du grubbla i alla fall, så tänker du att "just nu har jag paus".

Hoppas att din mor får bra vård! Prata redan nu med den avdelningen och kommunen om vad hon kan få för hjälp när hon kommer hem.

Tack för bra och kloka råd, det uppskattas verkligen!

.Jo jag är i alla fall inte ensam om delen med min mor utan har en bror med fanilj att ta stöd av i det praktiska.

Önskar bara att nått bra kunde hända härnäst. Skulle uppskatta det.

mellie

Thu 4 Dec 2025 13:32

#57

Jag kan fortfarande inte låta bli att tycka att ni förhastar er. Är din fru verkligen så övertygad om att det inte finns någon räddning för er?
Ni har ju ett halvår tid nu då ni ändå måste bo tillsammans. Kanske det skulle vara en chans för er att gå i terapi, diskutera ert förhållande vad som är bra/dåligt, hurudan förändring ni skulle vilja ha, börja uppmärksamma varandra och kanske hitta tillbaka till det som var bra?

Vi har ett par goda vänner där frun för några år sedan meddelade efter ca 15 års äktenskap att hon ville skiljas. Mannen tog detta väldigt hårt, men de kom överens om att barnen inte skulle behöva flytta, utan i stället skulle föräldrarna bo med barnen i huset vecka/vecka. Den vecka när man inte hade ansvar för barnen så skulle vardera bo i en annan lägenhet. Detta system höll de på med i ett par år tills de kom till att de nog ändå ville fortsätta tillsammans. Gräset var trots allt inte grönare där på andra sidan staketet.

Det här är nu flera år sedan och barnen är numera alla vuxna och föräldrarna är fortfarande tillsammans och verkar åtminstone utåt sett mera kära än förut. Småbarnstiden är tärande och det måste man komma ihåg och kunna relatera till. För den sakens skull är det inte värt att direkt kasta in handduken.

Anonym (Lämnad) Trådstartaren

Thu 4 Dec 2025 13:50

#58

mellie skrev 2025-12-04 13:32:55 följande:

Jag kan fortfarande inte låta bli att tycka att ni förhastar er. Är din fru verkligen så övertygad om att det inte finns någon räddning för er?
Ni har ju ett halvår tid nu då ni ändå måste bo tillsammans. Kanske det skulle vara en chans för er att gå i terapi, diskutera ert förhållande vad som är bra/dåligt, hurudan förändring ni skulle vilja ha, börja uppmärksamma varandra och kanske hitta tillbaka till det som var bra?

Vi har ett par goda vänner där frun för några år sedan meddelade efter ca 15 års äktenskap att hon ville skiljas. Mannen tog detta väldigt hårt, men de kom överens om att barnen inte skulle behöva flytta, utan i stället skulle föräldrarna bo med barnen i huset vecka/vecka. Den vecka när man inte hade ansvar för barnen så skulle vardera bo i en annan lägenhet. Detta system höll de på med i ett par år tills de kom till att de nog ändå ville fortsätta tillsammans. Gräset var trots allt inte grönare där på andra sidan staketet.

Det här är nu flera år sedan och barnen är numera alla vuxna och föräldrarna är fortfarande tillsammans och verkar åtminstone utåt sett mera kära än förut. Småbarnstiden är tärande och det måste man komma ihåg och kunna relatera till. För den sakens skull är det inte värt att direkt kasta in handduken.

Ja jag vet inte ut eller in längre.

Hon säger att hon inte har rätt känslor, och har inget intresse av terapi eller samtak i nuläget.

Jag har tänkt och reflekterat en hel del och landat i att jag inte vill ha det som vi har haft det den senaste tiden. Men jag tror att det vore möjligt att hitta tillbaka om vi båds vill och jobbar för det.

Men jag kan inte göra det själv, och jag tänker inte tjata på henne utan det måste vara ett frivilligt val från hennes sida. Annars blir det pankaka.

Anonym (De)

Thu 4 Dec 2025 19:46

#59

Anonym (Lämnad) skrev 2025-12-04 13:50:53 följande:

Ja jag vet inte ut eller in längre.

Hon säger att hon inte har rätt känslor, och har inget intresse av terapi eller samtak i nuläget.

Jag har tänkt och reflekterat en hel del och landat i att jag inte vill ha det som vi har haft det den senaste tiden. Men jag tror att det vore möjligt att hitta tillbaka om vi båds vill och jobbar för det.

Men jag kan inte göra det själv, och jag tänker inte tjata på henne utan det måste vara ett frivilligt val från hennes sida. Annars blir det pankaka.

Du har nog helt rätt i att det inte är läge att pressa på om att gå i familjeterapi. Om bara en av er egentligen vill gå så kommer det inte att fungera.

Men om det blir svårigheter med den process som ni är i nu, så kan det vara id'e att ha samtal för att kunna separera på ett bra sätt.

Även det ska man kunna få i familjeterapin. Tror att man har rätt till kommunal sådan om man har hemmavarande barn.

Anonym (Lämnad) Trådstartaren

Thu 4 Dec 2025 21:21

#60

Ja jag är rätt säker på att det går att få det genom komunen.

Men som sagt sammarbetet fungerar just nu bra och intresset från hennes sida finns inte.

Jag är öppen för att prova det mesta då jag faktiskt tycker om henne fortfarande. Och är mer än beredd att jobba på de saker som vi båda behöver jobba med.

Lämnad, vad gör man nu

INNEHÅLL