Lämnad, vad gör man nu

Då fattar jag, ja våra barn är yngre, så därför ser jag nog anorlunda på det. Gällande att låta det i deras ögon vara nått vi är 100% överens om. 

Fy fan, hela dagen har gått ganska bra och känt mig samlad.
Sen räckte det med att hon kom hem och det uteblivna kramarna och frågorna om dagen som vi alltid delat inte finns där för att jag skulle bryta ihop totalt på insidan. 

Väldigt klokt att ta på sig en del av det hela inför barnen. Verkligen starkt!
Barnen kan annars börja hata den av förädrarna som vill skiljas. Speciellt om de inte ser någon anledning till skilsmässan.

Bra också att du inte börjar dricka, som en del gör för att döva smärtan. Blir bara värre för alkoholen förstärker ofta den känslan som man är i.

Klart bättre att göra som du gör och träna kroppen. Och svära. Själv tog jag hjälp av långa promenader ute i naturen. 
Inte för att det hjälpte  fullt ut, men det lindrade.

Ja, man känner sig jätteensam. Känner sig som en person i en väldigt sorglig film. 

Ja just nu hade det inte vart en så munter film, om den gjorts. Synd att fyra nyanser av brunt redan finns annars känns den titeln passande. 

Nej efter att själv ha växt upp med skilda föräldrar som inte hanterade det så snyggt, så vill jag inte lägga den bördan på mina egna barn. 
Om det innebär att det inte kommer vara milimeterrättvisa gällande allt så är jag ok med det för deras skull.

Usch vilken helg. Vissa delar har vart fantastiska, haft fina stunder som familj, och par. Samt riktiga dalar med tjafs om små skitsaker som urartat totalt. 

Gör nog extra ont för oss båda när vi sett en liten glimt av hur bra det var en gång i tiden. Samtidigt som det verkligen inte finns där längre. 

Hur ska man stå ut med det här upp och ner måendet i flera månader innan nån kan flytta ut?

Vid stora förändringar och kriser så brukar man räkna med att de våldsamma känslomässiga slagen kan pågå riktigt akut i upp mot 3 månader. 

Sedan kan man ju vara en del ledsen även efter det, men de riktigt stora reaktionerna kommer i början. Om man inte själv stänger av allt och låser in det helt. Men det verkar ju du inte göra. 

Ja, det är mycket smärtsamt. Men försök att hålla samspelet er emellan på en bra nivå, så slipper ni slita sönder minnena av det som ändå har varit bra längre tillbaka!

Undvik sex och kroppskontakt, för det håller kvar den känslomässiga bindningen. Kan du göra saker ensam med barnen någon gång? För att få uppleva en mer naturlig samvaro. 

När ljuset börjar komma tillbaka fram i februari kan du känna dig bättre. Försök att hitta sätt/aktiviteter så att du får en stunds paus i vardagen.

Det här är en övergångsperiod som inte varar för evigt. Smärtan kommer sig av att du drar tillbaka bindningen och känner dig ensam. Den är oundviklig. Tyvärr.

Tillägg: smärtan är en fas som är nödvändig för att kunna gå vidare senare.

Nej stänger av är väl det sista jag gör just nu. Känns som att man lever med alla känslor på utsidan just nu, och det är fruktansvärt dränerande.

Den fysiska biten är väl det vi båda har svårast att släppa. Då vi egentligen alltid haft ett hyfsat fungerande sexliv. Självklart med bra och mindre bra perioder 
Samt generellt mycket fysisk närhet som inte vart sexuell med.
Att vi ska bo under samma tak i ytterligare 6 månader ca gör det ju ännu svårare att bryta, i alla fall från min sida.

Vet inte om jag är redo att ge upp den biten än heller, såvida hon inte säger att hon inte vill längre såklart.

Vet inte om jag missat något från TS, men varför kan ni inte flytta isär?

Mitt ex och jag hade också ett okej sexliv även efter att vi planerat att separera. Ser väl inget större fel i det. Efter 10-20 år har man många trådar som håller ihop en, det tar tid att avveckla ett långt förhållande. Åtminstone om det inte är otrohet och hat inblandat. 

Men förr eller senare tror jag att man måste sätta ner foten och kapa de sista trådarna. Annars geggar man kvar i något dött, och det hindrar en från att gå vidare, hitta en ny kärlek etc.

Oj, vilken situation att ni måste bo i samma bostad i 6 månader framåt. Så jobbigt! 

När det gäller kroppkontakten så bildas bindningshormonet oxytocin när man är nära någon annan kroppsligt (vänlig beröring). Så det får du räkna med händer nu.

Vanlig varsam massage och varma bad framkallar också oxytocin. Likaså om du kramar något av barnen, ett husdjur eller en kompis. 

Man kan t.o.m. själv massera magen eller ryggen lite med cirklande rörelser och framkalla oxytocin.