BF - November 2026
Lagom läskigt att starta en sådan här tråd, men skulle gärna utbyta erfarenheter och pepp med andra på väg mot ett efterlängtat barn i november. Hoppas på fler som vill vara med!
-
-
Svar på tråden BF - November 2026
-
Jag äter sideral, dyra men magen klarar dem!Liljekonvalj93 skrev 2026-04-30 12:46:40 följande:
Hej alla 🌸
Är det någon här som äter järntillskott? Jag tog blodprover igår och har fått svar att jag behöver börja med det, 100 mg varannan dag. Jag testade Nutrigaps järntillskott för en tid sedan (innan jag blev gravid) och min mage ballade ur fullständigt. Tänkte om någon hade något tips på en sort som kanske kan vara lite snällare? Tacksam för all input!
-
Ny här! Jag startade tråden "IVF 2026" i december och den har blivit en fantastisk plats för de som på olika sätt och av olika anledningar genomgår IVF under året. Jag var mitt i processen då, hade fått en godkänd remiss och väntade på första uppstartsbesöket på kliniken. Men nu kan jag inte riktigt skriva där längre. Jag har fått lämna över stafettpinnen. För jag är gravid!
Lite kort om mig då:
- 31 år med 36-årig manlig sambo
- Försökte i 1,5 år innan vi fick hjälp (typ 19 ägglossningar)
- Fick diagnosen oförklarig infertilitet, har alltid haft superregelbunden cykel
- Gjorde fryst embryotransfer på grund av risk för överstimulering som kan hända under IVF när man har väldigt många äggblåsor
- Plussade 4 mars
- Första ultraljud (som man gör som en del av IVF) 27 mars
- Andra ultraljud (kollade upp blödningar) 22 april
- Är idag i vecka 13 (12+3) med BF 10 november
Allt ser än så länge bra ut. KUB väntar imorgon. Är inte supernervös eftersom vi sett en tickande hjärta och ett växande foster två gånger nu. Lite nervös för en dåligt resultat, såklart. Men oftast går det ju bra.
Har äntligen börjat tro på att det faktiskt har fungerat! Mår fruktansvärt dåligt, sover 14-16 timmar per dygn och mår nästan konstant illa trots maxdos Xonvea. Det är frustrerande men provocerande nog är jag bara tacksam för att jag mår dåligt. Har längtat i 1,5 år efter att få må såhär... Kan någon relatera till känslan? -
Välkommen, och grattis!kamd skrev 2026-05-01 12:40:28 följande:
Ny här! Jag startade tråden "IVF 2026" i december och den har blivit en fantastisk plats för de som på olika sätt och av olika anledningar genomgår IVF under året. Jag var mitt i processen då, hade fått en godkänd remiss och väntade på första uppstartsbesöket på kliniken. Men nu kan jag inte riktigt skriva där längre. Jag har fått lämna över stafettpinnen. För jag är gravid!
Lite kort om mig då:
- 31 år med 36-årig manlig sambo
- Försökte i 1,5 år innan vi fick hjälp (typ 19 ägglossningar)
- Fick diagnosen oförklarig infertilitet, har alltid haft superregelbunden cykel
- Gjorde fryst embryotransfer på grund av risk för överstimulering som kan hända under IVF när man har väldigt många äggblåsor
- Plussade 4 mars
- Första ultraljud (som man gör som en del av IVF) 27 mars
- Andra ultraljud (kollade upp blödningar) 22 april
- Är idag i vecka 13 (12+3) med BF 10 november
Allt ser än så länge bra ut. KUB väntar imorgon. Är inte supernervös eftersom vi sett en tickande hjärta och ett växande foster två gånger nu. Lite nervös för en dåligt resultat, såklart. Men oftast går det ju bra.
Har äntligen börjat tro på att det faktiskt har fungerat! Mår fruktansvärt dåligt, sover 14-16 timmar per dygn och mår nästan konstant illa trots maxdos Xonvea. Det är frustrerande men provocerande nog är jag bara tacksam för att jag mår dåligt. Har längtat i 1,5 år efter att få må såhär... Kan någon relatera till känslan?
-
Är i vecka 10+1 och igår fick jag en brun flytning. Inte rött alls utan verkligen brun. Har haft genomskinliga/vanliga flytningar i typ ett dygn men sen idag fick jag en lite beige/ljusrosa flytning. Blir lite orolig. Någon mer som haft detta?
-
Jag har haft blodblandade bruna eller rosa flytningar till och från ända sedan vecka 6. Är i vecka 12+6 och bebisen mådde toppen på ultraljudet vid KUB förra veckan. Var orolig första gången men har bara fått höra att det är helt normalt. En kompis till mig blödde lika mycket som en mens i typ vecka 10 men hon födde en frisk bebis förra veckan. Hör med en BM om du är orolig men tror verkligen inte att du behöver vara det!Anonym (Sommarbarn) skrev 2026-05-04 15:56:06 följande:
Är i vecka 10+1 och igår fick jag en brun flytning. Inte rött alls utan verkligen brun. Har haft genomskinliga/vanliga flytningar i typ ett dygn men sen idag fick jag en lite beige/ljusrosa flytning. Blir lite orolig. Någon mer som haft detta?
-
Skönt att höra! Hoppas verkligen allt ser bra ut på KUBen 18 majkamd skrev 2026-05-04 17:35:37 följande:Jag har haft blodblandade bruna eller rosa flytningar till och från ända sedan vecka 6. Är i vecka 12+6 och bebisen mådde toppen på ultraljudet vid KUB förra veckan. Var orolig första gången men har bara fått höra att det är helt normalt. En kompis till mig blödde lika mycket som en mens i typ vecka 10 men hon födde en frisk bebis förra veckan. Hör med en BM om du är orolig men tror verkligen inte att du behöver vara det!
-
Välkommen hit!kamd skrev 2026-05-01 12:40:28 följande:
Ny här! Jag startade tråden "IVF 2026" i december och den har blivit en fantastisk plats för de som på olika sätt och av olika anledningar genomgår IVF under året. Jag var mitt i processen då, hade fått en godkänd remiss och väntade på första uppstartsbesöket på kliniken. Men nu kan jag inte riktigt skriva där längre. Jag har fått lämna över stafettpinnen. För jag är gravid!
Lite kort om mig då:
- 31 år med 36-årig manlig sambo
- Försökte i 1,5 år innan vi fick hjälp (typ 19 ägglossningar)
- Fick diagnosen oförklarig infertilitet, har alltid haft superregelbunden cykel
- Gjorde fryst embryotransfer på grund av risk för överstimulering som kan hända under IVF när man har väldigt många äggblåsor
- Plussade 4 mars
- Första ultraljud (som man gör som en del av IVF) 27 mars
- Andra ultraljud (kollade upp blödningar) 22 april
- Är idag i vecka 13 (12+3) med BF 10 november
Allt ser än så länge bra ut. KUB väntar imorgon. Är inte supernervös eftersom vi sett en tickande hjärta och ett växande foster två gånger nu. Lite nervös för en dåligt resultat, såklart. Men oftast går det ju bra.
Har äntligen börjat tro på att det faktiskt har fungerat! Mår fruktansvärt dåligt, sover 14-16 timmar per dygn och mår nästan konstant illa trots maxdos Xonvea. Det är frustrerande men provocerande nog är jag bara tacksam för att jag mår dåligt. Har längtat i 1,5 år efter att få må såhär... Kan någon relatera till känslan?
Jag kan tyvärr inte riktigt relatera till den känslan (önskar dock att jag kunde) och det är nog främst relaterat till att jag känner så mycket tvivel kring att det kommer gå vägen den här gången. Vi har också haft en lång resa för att få första barnet och för att bli gravida nu med andra så jag förstår ju var du kommer ifrån. Vi har ju dock inte fått göra något ultraljud så kanske hade min tilltro ökat lite då. Nu känns det lite som att jag mår piss, men till ingen nytta ... Om två veckor är det dags för ultraljud och om det är positivt så hoppas jag att jag också får "njuta" lite mer av alla gravidkrämpor. -
Jag förstår att du blir orolig, men det är ju inte alls ovanligt med tanke på att man har skörare slemhinnor. Själv har jag haft näsblod en del och det tror jag beror just på det eftersom jag sällan har det annars. Det spär ju dock inte på oron, tack och lov.Anonym (Sommarbarn) skrev 2026-05-04 15:56:06 följande:
Är i vecka 10+1 och igår fick jag en brun flytning. Inte rött alls utan verkligen brun. Har haft genomskinliga/vanliga flytningar i typ ett dygn men sen idag fick jag en lite beige/ljusrosa flytning. Blir lite orolig. Någon mer som haft detta?
-
Jag har haft lite svårt att sätta ord på mina känslor kring graviditeten, som är så oerhört efterlängtad. Jag har inte riktigt kunnat ta ut någon glädje, men har samtidigt inte känt riktig oro. Insåg häromdagen att det är just ordet tvivel som jag letat efter, nu har dock tvivlet sakta gett rum för oro istället. Med tiden har väl tilltron till graviditeten ökat och samtidigt kom ju rädslan för att förlora den. Jag både vill att de två veckorna som är kvar till KUB ska gå fort, men samtidigt så oroar jag mig för ett ledsamt besked och då vill jag på något vis ändå få vara kvar i den här aviga gravidbubblan så länge som möjligt. Klurigt det där med känslor.
Illamåendet har inte riktigt gett med sig ännu och energinivån är fortfarande låg. Jag tar en dag i taget. På lördag är det 12 fulla veckor. Det känns som en milstolpe ändå och nästa vecka ska jag prata med barnmorskan för sista delen av inskrivningen. Samma barnmorska som jag hade sist och henne trivdes jag så bra med så hoppas att hon kan hjälpa mig att reda lite i känslorna också. -
TW missfall
Jag var idag på ultraljud efter flera dagar med bruna flytningar och rött blod igår. Ingen hjärtaktivitet kunde ses och det bedöms ha avstannat i vecka 7+6 ungefär, två dagar efter att vi såg hjärtslag på tidigt ultraljud?
Det här känns så läskigt. Har aldrig haft missfall förut och det känns tufft inför vad som komma skall. Några tips på nästa steg? Får troligen tid på abortmottagning redan idag.. Vågar man verkligen göra det här hemma? Är rädd att få jätteont. -
Åh beklagar verkligen! Vad jobbigt när ni redan hade sett hjärtslag innan.Anonym (Sommarbarn) skrev 2026-05-06 12:27:19 följande:
TW missfall
Jag var idag på ultraljud efter flera dagar med bruna flytningar och rött blod igår. Ingen hjärtaktivitet kunde ses och det bedöms ha avstannat i vecka 7+6 ungefär, två dagar efter att vi såg hjärtslag på tidigt ultraljud?
Det här känns så läskigt. Har aldrig haft missfall förut och det känns tufft inför vad som komma skall. Några tips på nästa steg? Får troligen tid på abortmottagning redan idag.. Vågar man verkligen göra det här hemma? Är rädd att få jätteont.
Vet inte om kroppen kanske sköter missfallet själv eller om du behöver hjälp av vården. Men jag har behövt genomgå abort vid ett tillfälle var då ungefär omkring vecka 6-7. Jag gjorde det hemma, jag fick extra starka värktabletter men upplevde smärtan som extra stark mensvärk trots värktabletterna. Men värken höll bara i i några timmar och sen släppte det. Var väldigt skönt att duscha varmt när det var som värst, men min upplevelse av att göra det hemma var ändå bra. Men gör det du känner dig mest bekväm med skulle jag säga. ❤️