HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?

Vi är väl flockdjur? Förr så tog alla hand om barnen i "flocken" tror inte att dom tar så mycket skada faktiskt.. Jag har själv gått på dagis sedan jag var 1 år. Ingen skada på mig.. Jag är väldigt kärleksfull och trygg i mig själv! Jag tror du tar det värre än barnen.. Barn har väl börjat på dagis sedan 1 års ålder länge.. Jag har inte märkt att dessa barn skulle vara förstörda i samhället? Ähh.. Sjååperi=)

jag lämnade min son på hans ettårsdag utan inskolning, men då hade jag mina barn hos dagmamma, och det är skillnad tycker jag. det är mer hemmamiljö,+ att hon då varit barnvakt åt honom och storasyster innan, så han kände dagmamma med familj innan! men skulle nog kännas konstigt att lämna in dom på dagis när dom är så små!

Åsalie - jag har just den där känsliga, blyga, rädda tjejen du pratar om. Det är så lätt att TRO när man inte själv befinner sig där, det är en jäkla skillnad o sitta o tro en massa än att uppleva.

Ingen fick röra min dotter. Det var endast mormor o morfar som kunde vara barnvakt efter mycket om och men. Hon var livrädd för andra barn och grät så fort de kom nära och ville upp i knä.
Kunde inte sitta i nån annan vuxens knä.
Barnvakterna fick komma hem till oss för det mesta då det var svårare att lämna henne i annan miljö.
Hon vågade inte klättra på nånting
Man kunde inte lämna henne ens en sekund
Hon grät för höga ljud i leksaker och häftiga rörelser som när barn springer omkring etc.

Så.

Från denna superförsiktiga, jättekänsliga lilla tjej till dagens kavata lilla brutta som kan säga NEJ högt och mena det, som tyr sig till nya fröknar direkt, som har egna kompisar, som vågar klättra upp på köksstolarna och stå på dem o tvätta händerna, som vågar leka efter en liten stund med främmande barn, som pratar och hejjar på folk på ica.
Jag kan säga så mycket som så - att utan dagis hade hon INTE gjort denna utveckling! Hon behövde lämna den trygga borgen för att gå vidare och utvecklas.
Nu hade vi helt suverän personal som helt individanpassar dagistillvaron för varje barn. Nya fröknar blir tillsagda att min dotter är känslig för främmande (det är hon än men det löser sig snabbt bara de avvaktar lite och låter henne ta första steget)

För min dotter har dagis betytt massor. Hon har inte slitits ifrån mig utan sakta invants under 14 dagar (normal inskolning) hon har inte gråtit en enda dag.

Det är PEDAGOGER som jobbar där och de har fått lära sig hur olika slags barn kan hanteras och deras reaktioner.

Så sluta nu att tjafsa om hur kasst dagis är utan att själva ens ha sina barn där.

Jag tycker tvärtom, att det är dessa "svaga" individer som du pratar om (tänk att jag blir så trött på att man alltid sätter negativ stämpel på dem som inte skriker högst, springer snabbast och är störst *suck*)

Det är de lite lugnare barnen som får mer tid med personalen än de som är mer framåt. de som är framåt leker ju så bra själva med sina kompisar. det är 2 personal på 10 barn på en småbarnsavdelning. Dvs, vid blöjbyten finns alltid en till fröken ute i gruppen.

Min dotter vyssjas till sömn varje dag. trots 9 andra som oxå ska sova, men de somnar lättare. nyss började en ettåring, henner vyssjade de i famnen.

Så dra inte alla dagis över samma kam.
de barn som kommer hem och gnäller är troligtvis trötta och hungriga, men det är inget farligt. Det är jag med efter en dag på jobbet.

inlägg 1696 riktades till Åsalie

vänta nu norrland....lugn och fin, jag har en lugn snäll försiktig dotter och inte menar jag "svag" som negativt! Jag älskar hennes fina sätt mot andra, men hon ÄR svag i gruppsammanghang, då andra barn "kör" över med sitt "högt och lågt"-beteende.... 

det talas väl aldrig negativt om såna barn? Jag får alltid beröm för min genomsnälla dotter som aldrig för sitt liv skulle tränga sig före någon eller knuffas. (negativa kommentarer brukar tvärtom komma om de busiga/våldsamma barnen)

Bara ville få det sagt!

Sen....jag tror dig faktiskt till 100 % att i ert fall kan dagis varit kanonbra! Och gud vilka underbara pedagoger ni verkar ha.... (Jag är inte ironisk alls) Det glädjer mig att höra, för jag tycker (är dock partisk) att de tillbakadragna barnen behöver lite mer fokus, speciellt se till att de kan vara fullt trygga i grupp. Att allt sker på lika villkor, lugnt, snällt och fint :)

jag kan nog ha sett mkt dåliga sidor av förskolor..... tex fröknar (unga) som mest suttit och skvallrat på lekplatser än att hjälpa/trösta/medla mellan barnen....

en sak till......även umgänge med andra hemmaföräldrar har hjälpt mitt försiktiga barn, så dagis behöver inte vara oumbärligt om man säger så....så länge man har vuxna som medlar och hjälper till att bidra med trygghet så... regelbundna träffar med andra barn är nog väldigt bra, men man ska alltid få barnet att känna sig tryggt är jag övertygad om....inte jäkta..... världen måste få vara liten innan den kan bli stor....'är jag övertygad om....men blir barnet 100 % tryggt hos pedagoger istället för föräldern så kan jag absolut köpa det. Känner man sådan tillförlitelse till personalen så skulle jag kunna skola in faktiskt. Men nu är det dessutom så att jag älskar hemmalivet så det blir ändå inte akutellt ;)

Vi som pedagoger har ju ansvar att ha koll på alla barnen i barngruppen och att alla barnen ska få sin tid, speciellt den barnen som inte tar sin plats.
Alla barnen ska känna trygghet och tillit till oss pedagoger. Är ju vårt uppdrag!
Ibland går det fort för vissa barn ibland kan det ta flera veckor så man får ju göra inskolning efter hur barnet är.
Alla barn är lika mkt värda! Alla barn syns och får bekräftelse av pedagoger!

Om pedagoger struntar i barnen och skvallrar istället får ni ju ta tag i saken och ta upp det med dem!!!

Mvh förskolläraren =)